• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

New Order till Sverige

7 juli, 2015 by Jonatan Södergren

neworder

I september släpps Music Complete, New Orders första studioalbum på över ett decennium och det första utan originalbasisten Peter Hook. Nu presenteras dels att bland annat Brandon Flowers, Iggy Pop och Elly Jackson (La Roux) gästar på nya skivan; de annonserar även en åtta datum lång Europaturné i november. Sverige är det enda nordiskt land som är med på denna turné. Den 8 november intar New Order Annexet i Stockholm. Så här skriver Live Nation i ett pressmeddelande:

”Nya albumet ’Music Complete’ släpps i september och nu presenterar New Order tunga gästartister såsom Brandon Flowers, Iggy Pop och Elly Jackson (La Roux) och har släppt den tredje ablumtrailern där du kan höra tre olika sidor av det som komma skall: http://po.st/NewOrderYouTube

Brandon Flowers döpte sitt band The Killers efter bandet i New Orders video till superhitten ’Crystal’ och har sedan dess blivit god vän med bandet. Brandon lånar ut sin röst på episka avslutande låten ’Superheated’. Iggy Pop gör detsamma på ’Stray Dog’ efter att gästat New Order i ’Love Will Tear Us Apart’ på Tibet House i New York förra året.

Efter att Elly Jackson och hennes band La Roux agerat support för New Order på deras 2014-turné gästar hon nu nya albumet på tre låtar. Förutom detta är det nu alltså klart att New Order gör åtta konserter i november där Stockholm är en av de städer som får besök. Det är stort.”

Här är hela turnéschemat:

4 Nov – Paris, Casino de Paris
6 Nov – Brussels, Ancienne Belgique
8 Nov – Stockholm, Annexet
11 Nov – Berlin, Tempodrom
16 Nov – London, Brixton Academy
19 Nov – Glasgow, Academy
21 Nov – Liverpool, Olympia
24 Nov – Wolverhampton, Civic Hall

Lyssna på en teaser från albumet här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: New Order

Lyssna: Younghusband – Better Times

7 juli, 2015 by Jonatan Södergren

younghusband

Britterna i Younghusband har delat med sig av ledsingeln, Better Times, från sitt kommande album Dissolver som släpps den 30 oktober och följer upp debuten med Dromes från 2013. Albumet spelades in i Geoff Barrows Invada Studios, producerades av Robert Hampson från Loop, och gästas av Nick Cave- och Dirty Threes-violinisten Warren Ellis.

Lyssna på Better Times här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Better Times, Younghusband

Skivrecension: Tame Impala – Currents

7 juli, 2015 by Jonatan Södergren

tameimpala

Artist: Tame Impala
Titel: Currents
Betyg: 4

“Yes, I’m changing”

Med 2012 års Lonerism etablerade sig Tame Impala, som bara några år tidigare hade vuxit fram som Kevin Parkers sovrumsprojekt i Perth, inte bara som Australiens utan som ett av de samtidens bästa psykedeliska band. En skulle rentav kunna hävda att de banat vägen för en uppsjö andra psykedeliska gitarrband såsom Pond, Hookworms och Unknown Mortal Orchestra. Så, hur följer du upp ett så framgångsrikt album? Genom att fortsätta i samma riktning och upprepa samma koncept igen? Nepp.

Redan när första singeln från albumet, åtta minuter långa Let It Happen, släpptes tidigare i år stod det klart att det hade skett en utveckling; aldrig tidigare hade de elektroniska influenserna varit så framträdande. Gitarrerna är inte lika framträdande och de gamla John Lennon-influenserna smälter samman med en nyfunnen kärlek för såväl Be Gees-disco som R&B. Att låten dessutom tycks handla om en inre kamp, en personlig transformation av ett slag, skulle nog kunna ses som ett statement som återspeglar processen bakom hela albumet. Kämpa inte emot, låt det bara ske! Att man förändras är trots allt hur naturligt som helst.

Och jag skulle nog säga att den här utvecklingen har gjort bandet gott. Här finns visserligen ingen stampande Elephant, ingen lika direkt catchy låt som Feels Like We Only Go Backwards, och de phaserdränkta gitarrerna som tidigare kännetecknat flera av bandets låtar har förflyttats betydligt längre bak i mixen — men de har inte för den sakens skull förlorat sin identitet. Historiskt är de bästa banden inte de bakåtsträvande, utan de som fortsätter utvecklas, utmana och prova nya saker. Och Tame Impala faller definitivt in i den sistnämnda kategorin.

Bästa spår: Let It Happen, Disciples, ’Cause I’m a Man

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Currents, Kevin Parker, Tame Impala

BØRNS: ”Musiken talar till mitt inre barn”

7 juli, 2015 by Jonatan Södergren

Borns

Det är lätt att tro att BØRNS, eller Garrett Borns som han egentligen heter, har skandinaviskt påbrå. I själva verket kommer han från Michigan i nordöstra USA. Ifjol släpptes hans glamrock-influerade debut-EP, Candy, och en fullängdare ska snart vara färdigställd. Kulturbloggen mötte upp honom i samband med att han den 3 juli gav sin första spelning på svensk mark.

Du kommer ursprungligen från Michigan. Efter att ha bott på lite olika ställen runtom i USA, stämmer det att du nu bor i ett trädhus i Los Angeles?

– Jag bodde i ett trädhus ett tag, men nu bor jag inte längre där. Tvättbjörnarna drev ut mig, tyvärr. En familj tvättbjörnar tog över, åt all min mat och jag var inte någon match för dem. Så jag var tvungen att hitta ett mer lämpligt boende.

Är det en kreativ miljö? Skrev du många låtar där?

– Det var en fantastisk miljö för att skriva låtar i. Jag skrev EP:n och massa annan musik där. Det var en cool miljö.

Bor du fortfarande i Los Angeles?

– Yeah.

Inspireras du av staden? Återspeglas känslan i staden i in musik?

– Palmträd och solsken återspeglas definitivt i min musik. Det är inspirerande, det är en cool plats. Det är nära till havet. Du har staden men du har också grönområden. Jag behöver balansen, jag klarar inte av när det bara är en metropol.

Hur var det att växa upp i Michigan?

– Jag växte upp i en liten strandstad. Var hela tiden ute och seglade med vänner och spelade i massa olika band. Jag hade en stor trädgård med massa träd att klättra i. Det var en fin barndom.

Så du klättrade i träd redan som liten!

– Det faktum att jag sedan kunde på i ett trädhus i Los Angeles fick mig att känna mig mer som hemma. Det lockade fram mitt inre barn.

På tal om ditt inre barn, strävar du efter någon slags barnslig lekfullhet när du skriver låtar?

– Definitivt. När jag bodde i trädhuset hade hyresvärden faktiskt tre små ungar som alla spelade olika instrument. De var naturliga artister. Jag älskade att jamma med dem,. Jag brukade även visa upp min egen musiken för att se deras reaktion. Bara att hänga med dem var inspirerande, för de tänker inte på om det är bra eller dåligt, om det är ostämt eller inte.

Barn följer inga regler…

– Exakt, de vet inte ens att regler existerar. Så absolut, musiken talar till mitt intre barn.

Sättet du skriver BØRNS verkar skandinaviskt, har du någon relation till Skandinavien?

– Faktiskt inte. Stilmässigt gillade jag det bara, jag såg Ø:et som en nolla snarare än en bokstav. Jag gillade enkelheten i att se det som en metafor för återfödelse och att börja om på nytt. Jag gillade symboliken.

Känner du till några svenska band? Vad hade du för förväntningar innan du kom hit?

– Jag visste att massa bra popmusik kom härifrån. Max Martin! Jag tänkte att känslan för fantastiska melodier kommer från vattnet, så nu försöker jag dricka allt kranvatten jag kommer åt för att få ner det i mitt system.

Skulle du vilja att Max Martin producerade en av dina låtar i framtiden?

– Jag skulle älska att arbeta med honom. Jag skulle bara vilja hänga med honom. Han är så galet talangfull. Jag lyssnade precis på Britney Spears första album. Det är helt galet att han varit med och producerat det och Taylor Swifts nya. Han är ostoppbar. Jag träffade honom en gång faktiskt, i Los Angeles för länge sedan. Han är så trevlig och jordnära.

Kan du berätta lite om Candy? Den består av fyra låtar. Föredrar du det formatet i dagens musikklimat när allt går så fort?

– Jag gillade enkelheten och ville bara dela med mig av ett smakprov på vad det är jag jobbar på. Låtarna kom ut rätt snabbt. Det var som godis, en liten godbit innan huvudrätten.

Tror du att det var en politisk reaktion att så många artister i 70-talets England gjorde så färgsprakande musik? Som för att undfly den gråa vardagen…

– Antagligen, det känns som att mycket musik idag görs av folk som tar sig själva för seriöst. De försöker vara mörka och skriv känslosamma låtar om saker de själva aldrig har upplevt. Det spelar egentligen ingen roll huruvida du har varit med om det du sjunger, så länge du porträtterar det på ett trovärdigt sätt. Jag ville bara göra något som kändes bra, jag tänkte inte för mycket på det i studion, det var mer som: “Åh, de här ljuden är roliga.”

Jobbar du på ett fullängdsalbum nu?

– Jag håller precis på att knyta ihop säcken faktiskt. Jag ska åka tillbaka till Los Angeles nästa vecka och lägga de sista grejerna.

Hur kommer den att skilja sig från EP:n?

– Jag skulle säga att det är fler låtar som handlar om saker som faktiskt har hänt. Verkligheten spelar in lite mer. EP:n var bara fantastiska kärlekslåtar. Det är fortfarande sånt med, men det är lite mer realism också. Tommy och jag ansträngde oss i produktionen, melodierna och låtskrivandet. Vi försöker göra stora poplåtar som utmanar popformatet och tar dig till platser du inte kan förutse.

På vilka sätt utmanar du popformatet?

– Genom att influeras av konstiga ljud och melodiskt ta saker till en plats du inte hade förväntat dig. Nästan lägga upp det så du tror dig veta vad som ska hända för att sedan göra en helomvändning. Textmässigt är det mest klassiska ämnen, som romantik, men vi försöker säga det på ett sätt som är lite annorlunda.

Har du en vers-refränguppbyggnad, eller experimenterar du även med det?

– Det är inte alltför skumt. I slutändan är det fortfarande poplåtar.

Det är intressant att din röst är så androgyn. Försöker du medvetet leka med könsstereotyper?

– Definitivt, fast ärligt talat var det ingenting jag strävade efter i början. Det bara blev så. Än idag undrar folk vem tjejen som sjunger på mina låtar är. Men jag gillar när det är lite mystik och att folk inte riktigt vet. Med mina två första musikvideo ville jag få folk att fundera, för allting är så tillgängligt, med internet kan du hitta allt om alla artister.

Kan du berätta något om 10.000 Emerald Pools? Hur skrevs den? Har den någon intressant historia bakom sig?

– Jag skrev den tillsammans med min vän Kennedy, jag spelade bara några ackord och sjung på en melodi, så sade han: “Min mammas adress i Vegas är 10,000 Emerald Pools,” och jag tyckte att det var en grym titel. Sedan skrev låten sig själv. Det är kul hur en titel kan väcka så många bilder i ens huvud — men en av de är knappast ett hus i en Vegas-förort.

Låter du ofta sådana “lyckliga misstag” styra en låts riktning?

– “Lyckliga misstag” gör en låt speciell, så jag omfamnar att göra misstag i mina låtar. Det är vad som håller mig intresserad. Att inte veta vad som ska hända. Ibland är det tröttsamt att plocka upp en gitarr, det känns som att du spelar samma sak och sjunger samma melodi hela tiden, istället för att fucka upp och träda ut ur ditt eget huvud en stund.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: 10.000 Emerald Pools, BØRNS, Candy, Debaser, Strand

Åmåls Bluesfest – visst finns det kvinnor inom bluesen

7 juli, 2015 by Redaktionen

Foto: BeA Nilsson

Om man är en liten tjock farbror så fattas det bara en hästsvans och förmågan att få ihop en 12 takters lång ackordföljd på en akustisk gitarr, gärna kryddat med lite munspel. Sedan är man en komplett bluesartist.
Eller är man inte det?

Kanske behöver man hitta något att berätta om. Något som inte är en beskrivning av en evighetslång dans på rosor och att man har funnit lyckan med den vackraste partnern i hela universum.
Kanske behöver man ha en känsla för musik som det är svårt att sätta ord på.
Kanske behöver man också ha en förmåga att sätta rätta ord på känslor som är svåra att beskriva.

Helgen 9-12 juli är det bluesfest i Åmål. Den 24:e i ordningen. I en ständig utveckling med att visa upp den bredd som finns inom bluesen så har Åmåls Bluesfest vuxit sig till den främsta i Sverige. Med en blandning av svenska och internationella artister är den ”ett måste” för många artister och för den stora publiken. En publik som, under några dagar, nära nog fördubblar antalet människor i den lilla dalslandsmetropolen.

Bland dem som ställer färden mot Åmål, finns några artister som är ganska långt ifrån beskrivningen av ”den där lilla tjocka farbrorn med en hästsvans i nacken”. En del är inte ens av manligt kön.

Kvinnor i bluesen. Finns det?
Ja. Faktum är att den första kända inspelningen av en blueslåt är Crazy Blues, framförd av Mamie Smith. Den spelades in den 10 augusti 1920.
Foto  Gösta NielsenFörra årets vinnare av Junior Blues Prize, Shoutin´ Red, är en ung tjej som med en gitarr och en fantastisk röst gärna framför just Crazy Blues. Efter att ha lyssnat på blues och fastnat för den typen av musik tog hon ett beslut.
”- Jag bestämde mej för att lära mej att spela den akustiska fingerpicking style-bluesen när jag var 17 år, det fanns ingen i min stad jag kommer ifrån, Enköping, som kunde lära mej det så jag fick lära mej själv med internet och skivor som hjälp.”

Efter en resa i USA och möten med andra artister så blev hon fast i bluesen.
– Folk som inte har hört gammel-blues förut och som hör mej spela är ofta glada och positivt inställda till musiken och jag tror att fler skulle gilla det och att det skulle bli populärare om det nådde ut till fler, många har nog inte kommit i kontakt med det bara.

En annan ung tjej som tagit till sig bluesen har också fått bluesälskarna att ta till sig henne som artist. Lisa Lystam, med rötter i Mjölby, var på Stampen för 3 år sedan och föll direkt. Hennes karriär har varit spikrak sedan dess. Även hon har fått utmärkelsen Junior Blues Prize. Det var i samband med Åmåls Bluesfest 2013.
Uppbackad av en trio duktiga musiker, Fredrik Karlsson, Micke Fall och Patrik Thelin, har hon sedan gåt från klarhet till klarhet. Bandet har utökats med Morgan Korsmoe och Matte Gustavsson och blivit Lisa Lystam Family Band.

I år kommer Lisa att ingå i gruppen Ladies Got The Blues. En dynamisk konstellation av tjejer som tolkar blues på sitt sätt. Spelningen på Fashing i maj förra året rosades och prisades av Fredrik Ottomers i världens äldsta, verksamma bluestidning, Jefferson Blues Magazine.
<Så här skrev han i sin recension:
– Denna föreställning är fantastisk och visar inte bara vad kvinnliga bluesutövare och kompositörer har betytt för musiken utan lyfter också fram hur många begåvade och talangfulla tjejer det finns i detta land.

Just förmågan att nå ut till publiken är något som Lisa själv nämner när Kulturbloggen når henne dagarna innan resan till Åmål.

Foto: BeA Nilsson– Att nå ut till publiken är det svåraste. Man måste kunna övertyga en publik att man tror på det man gör och att det är på riktigt. Det är lätt att uppfattas som klyschig och tillgjord. En publik vet direkt om det är äkta eller inte, kanske framförallt en bluespublik. Det viktigaste är att inte bry sig så himla mycket utan bara köra. Skita i att sminket rinner eller att man gör lustiga grimaser och grejer. Man är ful när man har feeling men det är feeling som är det viktigaste. Ett gig är ett givande och tagande. Publiken måste känna sig involverade. De måste känna att vi tillsammans skapar stämningen. Då blir det ofta ett lyckat gig.

I Åmål kommer det att dyka upp fler kvinnliga bluesartister som har blivit favoriter på scenen för publiken. Norska bluesikonen Rita Engedalen, finska röstexplosionen Ina Forsman är två sevärda artister.
Till mångas glädje kommer också Sofie Reed som gjort en lång resa som artist fram till idag.
– Mitt fokus har handlat om att hitta mig själv som människa i hjärta, själ, ande, sinne och känsla för ett ”genuine” uttryck. ”A long, hard journey, but none the greater”.

Hon ser sig inte själv som en utpräglad bluesartist.

– Jag är en artist och mitt medium är ”music”. Som ett ”one woman band” gör jag ROOTS musik …  roots musik kom ur fattigdom och isolering där man använder det man har för att skapa sin musik.

Sofie, med rötter i Dalarna, är numera hemmahörande i Colorado men är ofta på turné i Europa. Med en dulcimer, ett munspel, en stompbox, en cigarr box guitar och en fantastisk röst har hon inga problem att fylla på den stora skaran med publik som vill se henne igen och igen.

Förutom alla dessa kvinnor så kommer det också en massa män till Åmål för att traktera blues på de olika scenerna.
Kanske sitter det också någon liten tjock farbror med hästsvans och trakterar en ”blues-tolva” i något gathörn. Någon som har hittat något att berätta om och även gör det med en äkta känsla för både musiken och för innehållet i den.

Här kan du läsa mer om Åmåls Bluesfest 2015

 

Arkiverad under: Musik Taggad som: Åmåls Bluesfest, blues, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 541
  • Sida 542
  • Sida 543
  • Sida 544
  • Sida 545
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in