Artist: Tame Impala
Titel: Currents
Betyg: 4
“Yes, I’m changing”
Med 2012 års Lonerism etablerade sig Tame Impala, som bara några år tidigare hade vuxit fram som Kevin Parkers sovrumsprojekt i Perth, inte bara som Australiens utan som ett av de samtidens bästa psykedeliska band. En skulle rentav kunna hävda att de banat vägen för en uppsjö andra psykedeliska gitarrband såsom Pond, Hookworms och Unknown Mortal Orchestra. Så, hur följer du upp ett så framgångsrikt album? Genom att fortsätta i samma riktning och upprepa samma koncept igen? Nepp.
Redan när första singeln från albumet, åtta minuter långa Let It Happen, släpptes tidigare i år stod det klart att det hade skett en utveckling; aldrig tidigare hade de elektroniska influenserna varit så framträdande. Gitarrerna är inte lika framträdande och de gamla John Lennon-influenserna smälter samman med en nyfunnen kärlek för såväl Be Gees-disco som R&B. Att låten dessutom tycks handla om en inre kamp, en personlig transformation av ett slag, skulle nog kunna ses som ett statement som återspeglar processen bakom hela albumet. Kämpa inte emot, låt det bara ske! Att man förändras är trots allt hur naturligt som helst.
Och jag skulle nog säga att den här utvecklingen har gjort bandet gott. Här finns visserligen ingen stampande Elephant, ingen lika direkt catchy låt som Feels Like We Only Go Backwards, och de phaserdränkta gitarrerna som tidigare kännetecknat flera av bandets låtar har förflyttats betydligt längre bak i mixen — men de har inte för den sakens skull förlorat sin identitet. Historiskt är de bästa banden inte de bakåtsträvande, utan de som fortsätter utvecklas, utmana och prova nya saker. Och Tame Impala faller definitivt in i den sistnämnda kategorin.
Bästa spår: Let It Happen, Disciples, ’Cause I’m a Man