• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Titta: José González – With the Ink of a Ghost

11 februari, 2016 by Redaktionen

joseaustralien

José González befinner sig just nu i Australien på en utsåld turné
När biljetterna till hans första spelning på Sydney Opera House i Sydney släpptes, så såldes de slut på endast 48 timmar. Innan spelningen för 3.000 fans på Melbourne Zoo 5 februari, så hade hela turnén och mer än 10.000 biljetter sålt slut.

26 februari släpps singeln ”With the Ink of a Ghost” från albumet ”Vestiges & Claws”. Singeln innehåller en version tillsammans med yMusic.

Arkiverad under: Musik

Siw Malmkvist, Karl Gerhard, Kent, Leila K, Sven-Ingvars, Owe Thörnqvist, Monica Dominique, Denniz Pop och Barbro Hörberg invalda i Swedish Music Hall of Fame

11 februari, 2016 by Redaktionen

2016 års pristagare och representanter

För tredje gången har nu artister och musikskapare valts in i Swedish Music Hall of Fame för betydande insatser inom svensk populärmusik. Vid en presskonferens torsdag den 11 februari presenterades 2016 års invalda:

Siw Malmkvist, Karl Gerhard, Kent, Leila K, Sven-Ingvars, Owe Thörnqvist, Monica Dominique, Denniz Pop och Barbro Hörberg.

Kent kunde ej närvara vid presskonferensen men skickade följande hälsning:

”Vi känner oss väldigt hedrade. Att ta plats i Swedish Music Hall of Fame var inget vi ens kunde drömma om när vi startade bandet för nästan exakt 26 år sedan.
Vi bugar och bockar ödmjukast inför juryn och alla de tidigare invalda. Men framför allt vill vi tacka alla er som lyssnat på våra skivor, besökt våra konserter och märkligt nog brytt sig om vad vi haft att säga. Ni har fått oss att bli viktiga. Den kärlek ni visat oss är ovärderlig och väldigt svår att återgälda. Det enda vi kan göra är att försöka skriva och spela in så bra musik som möjligt.”

Ett pressmeddelande berättar:
Bakom Swedish Music Hall of Fame står den ideella insamlingsstiftelsen Svenska Musikskattens Hus. Grundtanken med verksamheten är att tillgängliggöra rikedomen i – samt öka intresset för – den svenska musikskatten och att bygga broar mellan generationer. De invalda måste ha skivdebuterat för minst 20 år sedan. Det långsiktiga syftet med Swedish Music Hall of Fame är att ge ett erkännande till personer som lagt grunden för svensk populärmusik och därigenom inspirera till nyskapande och utveckling inom musiken.

Juryn består av ordförande Jan Gradvall, Per Sinding-Larsen, Ametist Azordegan, Kerstin Behrendtz och Anna Charlotta Gunnarson. Under invalsprocessen har även alla tidigare invalda artister och musikskapare fått möjlighet att påverka vilka nya som väljs in. Alla ingår i en storjury som växer från år till år. Även allmänheten har fått möjlighet att ge förslag på vilka de önskar se invalda.

De tidigare invalda i Swedish Music Hall of Fame är:
ABBA, Jan Johansson, Roxette, Eva Dahlgren, The Latin Kings, Evert Taube, Ebba Grön, Nationalteatern, Cornelis Vreeswijk, Entombed, Stina Nordenstam, Monica Zetterlund, Jussi Björling, Neneh Cherry, Anders Burman, Peps Persson, Alice Babs, Ulf Lundell, Carola Häggkvist, Yngwie Malmsteen, Gullan Bornemark och Robyn.

De invalda hedras även med en permanent utställning i Swedish Music Hall of Fame inne i Pop House på Djurgården i Stockholm. Den uppdaterade utställningen, framtagen av scenograf Bengt Fröderberg och Ingmarie Halling, curator samt museichef för ABBA The Museum och Pop House utställningar, öppnades i dag i samband med invalsceremonin.

Arkiverad under: Musik

Bildgalleri: Temperance Movement på Sticky Fingers

11 februari, 2016 by Peter Birgerstam

01

Temperance Movement spelade på Sticky Fingers i Göteborg, onsdag kväll den 10 februari. Mycket rock&roll blev det. Gott så, hälsar vår fotograf.

Foto: Peter Birgerstam

02

03

04

05

06

07

08

09

Arkiverad under: Musik Taggad som: Temperance Movement

Skivrecension: Teddybears – Rock on

11 februari, 2016 by Petter Stjernstedt

teddybears_rockon

Artist: Teddybears
Titel: Rock on
Betyg 3

Kärleken till Jamaica med dess rytmiska reggae och dancehall-musik har alltid funnits där hos Jocke och co. Men den har aldrig tillåtits att blomstra ut som på killarnas senaste femte album. Rock on lägger fokus på dancehall, en modernare reggae i högre tempo med mindre politisk och religiös laddning, som gjord för nutidens bångstyriga klubbkids.

Teddybears levererar dansant, modern klubbmusik med tydliga blinkningar mot de karibiska öarna. Vi känner igen soundet. Rock on är ett svängigt femte album med direkta, beroendeframkallande hits i följd. Broken Heartbeat är en pampig poplåt med dancehall-genrens Beenie man vid mikrofonen som, omsluten av en klubbig odör, sjunger om brustna hjärtan och trasiga relationer.
Whats your problem uppmärksammar på svensk planhalva den internationellt hypade Babby Trish.
Vad är ert problem, frågar sig den enbart tolvåriga raparen. Med Sunshine dras tempot upp ytterligare i en stressad och fartfylld solksensrock.  Den mindre träffsäkra Marathon man och mjäkiga rockballaden Rock on drar ner helhetsintrycket. Men i överlag är Rock on finfin dancehall och ett Teddybears som känns mer Rätt än på länge.

Textmässigt haltar det. Det är banala och intetsägande textrader som spottats ut i all hast.
Och musiken är trots ett modernt sound mindre nydanande än för tjugo år sedan. Konkurrensen har hårdnat i takt i med att housen växt och letat sig in i alla Svensson-människors musikhjärtan. Artister som Avicii och Steve Angello har tagit över stafettpinnen och lämnat rockbjörnarna kvar i kylan.

Rock on skriver inte ny musikhistoria, men de tre vännerna – Joakim och Klas Åhlund tillsammans med Patrik Arve – underhåller för stunden. De gör bra ifrån sig på sitt femte album, men glöms lätt
bort i konkurrensen av helgjutna dance- och house-artister med siktet riktat mot stjärnorna.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

A tribute to the Last Waltz på Stora Teatern i Göteborg – Historisk konsertfilm stilsäkert reproducerad

11 februari, 2016 by Mats Hallberg

A tribute to the Last Waltz på Stora Teatern i Göteborg

Hade förmånen att hamna på konsert uppbackad av Skellefteå kommun och ett otal andra sponsorer. Några entreprenörer bosatta långt ifrån vad som utgör centrum, har sett till att the Bands mytomspunna avslutningskonsert fått en renässans., en konsert i en nu riven arena i San Francisco vars gästuppbåd var helt sensationellt. Bara aningen överdrivet kan påstås att alla var där. Filmen gjord av Scorsese kom 1978, sågs av mig när det begav sig på bio. Den brukar betecknas som tidernas bästa i sitt slag. Ett stort gäng habila, antagligen skolade musiker, har under ledning av producenten och musikern Johan Nordlander förnämligt repat in en livsbejakande repertoar. Med projektet har de tagit plats i rampljuset, efter att ha fört en relativt anonym tillvaro.
Kan tycka att det var en lycka att jag hittade till the Band, vilket skedde genom dubbel-LP:n Anthology. Några år tidigare hade jag nämligen snöat in på ekvilibristik inom fusion och symfonirock.

Hur som helst identifierade jag med välbehag i stort sett samtliga kompositioner som framfördes på Stora Teatern. Så långt som möjligt efterliknade man sina hjältar, både vokalt och och i sättet att spela. Här märks en skillnad gentemot flera av deras gäster, vilka sticker ut mer genom att göra sin grej, tillföra något eget. I fjol besökte orkestern Södra Teatern i Stockholm. I helgen drog man två fulla hus på Västkusten. Var en övervägande mogen publik med egna minnen och noll intresse för en viss schlagertävling i SVT. Tevekändisen Micke Lejnegard var konferencier, med alltför många anspelningar på rivaliteten, mellan hockeylagen som i skrivande stund har flest poäng i SHL. Till hans fördel ska sägas att matnyttig info om the Last Waltz gavs samt att han tog ton i odödliga The Weight.

Hela eventet började och avslutades som sig bör med röd ridå jämte Robbie Robertsons instrumentala specialkomposition i högtalarna. Efter inledande stompiga The shape i´m in och This wheel´s on fire gjorde jag en reflektion. Bandet lirade i ett lite för uppskruvat tempo. Efter hand åtgärdades detta, vilket märktes från och och med Neil Youngs hjärtskärande ballad Helpless. På backdrop kunde vi förresten beskåda stillbilder från filmen. På plats på legendariska Winterland fanns en ung fotograf vid namn Håkan Sandsjö, en man jag träffade på Stora teatern intill hans svartvita foton. För att återgå till scenen fanns väldigt mycket att fröjdas åt. Frapperades över vilken glimrande låtskatt vi kunde frossa i.

The Band hämtade inspiration ur alla upptänkliga stilar, vilket resulterade i fantastisk musik. Två höjdpunkter som exponerade spännvidden, mellan snabbt och långsamt, dur och moll; var Life is a carneval respektive Acadian driftwood (ett mästerverk som inte kom med i filmen).

Flera sångare lät förvånansvärt lika sin förlaga, vare sig det rörde sig om Rick Danko, Richard Manuel eller Levon Helm. Petter Sandström var på tårna i rollen som Van the Man. För att uppnå idealisk variation följde man inte låtordningen från The last waltz. Mest gåshud skapades av tre män vars bluesiga uttryck adderade en dimension till ett redan fullödigt program. Syftar på Mats Ronander i förening med Bengan Blomgren och Nikke Ström.

Fräckast blev det när Bengan lade lager på lager med ljuvliga ackord. De körde på med full attack i Mannish boy och Mystery train. Ebbot fick igång salongen i The night they drove old Dixie down, medan Nina Persson (Emmylou) och Annika Karlsson (Joni) utgjorde fina enda kvinnliga bidrag. Kent Norberg är som klippt och skuren för att ta sig an the Bands teammate Bob Dylan. Pär Wiksten fanns med bland andra kända namn, även om just han inte gjorde något större avtryck. Som extra final förärades David Bowie en hygglig version av Heroes med alla medverkande på scen. Den norrländska ensemblen var en genuint trevlig bekantskap. Gillade kompet med Erik Holmström bakom trummorna och den yvige Magnus Berger på bas. Blåssektion höll hög standard både unisont och i solon. Vidare var det fascinerande med spelglädjen hos Elin Lindström, en person som njöt av att kliva fram med musikaliska muskler.

Konstnärliga prestationer är i motsats till idrottsgrenar inte mätbara. The Band är märkligt förbigångna, nästan underskattade. Kvintetten var erfarna individualister med unika kvaliteter som funkade förträffligt ihop, åtminstone musikaliskt. Efter en härlig nostalgitripp, är det frestande att hävda sådana låtar görs inte längre. Kan vad som hände för drygt trettionio år sedan i Califonien, ha varit krönet på det vi kallar amerikansk populärmusik? Efter den show som gavs i helgen är jag beredd att vidimera denna öppna utsaga.

Fotnot Före jul såg jag Bill Öhrströms All star blues band på Nef. Där huserar Kjell Gustavsson bakom trumsetet, en musiker som också är en av Peter Carlssons Blå grodor. När trummisen fick nys om att jag är skribent, bjussade han i reklamsyfte på CD:n By the swamp inspelad av Dag Lundquist 2013. På skivan spelar Kjell Gustavsson Rythm & Blues Orchestra vars sound till viss del påminner om the Band, baxar därför in dem här. Orkesterns alster skiftar mellan att vara klämmiga och släpiga. Utan att vara jätteoriginella är de egentillverkade låtarna mycket välgjorda. Orkestern är otroligt samspelt! Blåsarna är skönt synkade med kompet. Andra framträdande instrument är givetvis gitarr, dragspel, lapsteel och keyboards. Live kan de höras på Akkurat på Hornsgatan och liknande ställen

Arkiverad under: Musik Taggad som: A tribute to the Last Waltz, Göteborg, Stora teatern

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 468
  • Sida 469
  • Sida 470
  • Sida 471
  • Sida 472
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in