• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Little Jinder på Katalin

20 februari, 2016 by Redaktionen

jinder

Little Jinder, Katalin
19 februari 2016
Betyg: 4

Sittandes vid ett bord sipprandes på en kall cider snett framför scenen kollar jag nervöst omkring mig. Bara några yngre tjejer och en gubbe befann sig i lokalen (utöver mig och min vän jag bjudit med som födelsedagspresent) och det är mindre än en timme tills Josefine ska gå på scenen. Nervositeten kickar in; tänk om vi inte blir fler än såhär, tänk om hon blir besviken på det svala intresset och går av scenen efter halva första låten? Sådana tankar hinner snurra i mitt huvud innan jag sköljer bort dem med en shot och ytterligare nån cider. Sedan börjar publikhavet fyllas på, säkert men inte så sakta alls faktiskt. Från några trogna fans längst fram vid kravallstaketet till fylld lokal på nolltid. Faktum var att det inte gjorde något att många kom till utsatt konsertstart, att de kanske var något sena. Det var nämligen Jossan också. Men så är ju den akademiska kvarten någonting givet i studentstaden Uppsala så det är ingenting som någon håller emot henne alls.

Hon hinner inte ens på scenen innan hon börjar sjunga. Med micken som vapen vrålar hon redan halvvägs ut ur logen, och publiken som redan hunnit värma upp med att skrika ”Little” och ”Jinder” om vartannat och dessutom hunnit sjunga några verser (med refräng) ur Vita bergens klockor är verkligen på hugget. De hurrar vid första anblick av henne, hon är kvällens drottning. Helt klart.

Med sitt andra album Allting suger och nya singeln Super 8 vars musikvideo fick världspremiär tidigare under dagen i ryggen hade hon inga problem att fylla repertoaren med mestadels nya låtar, men även några gamla hits som Ful och tråkig tjej (låten som fick mig att börja lyssna på henne på allvar) och just Vita bergens klockor. Den senare avslutar konsertens första omgång med en slags medelhavstonremix som gungade fint.

Någonting som slog mig var att utöver de flertalet unga tjejer som lyssnar på henne, eftersom de uppenbarligen kan relatera till hennes låtar på grund av Jinders allmänna storstadstjejsporträtt, så var även många killar och äldre män där. Redan nu har hon alltså lyckats bryta sig ur sin ursprungliga fanbase – vilket är väldigt roligt och spännande att se så här tidigt in i hennes karriär. Resultatet? En högljudd publik som ibland gör att jag får svårt att höra vad det är hon sjunger själv. Det enda som får mig att mysrysa mer är den kraftiga basen som kittlade lika mycket i öronen som i min själ.

Identifikation, medsång och festivaldans sammanfattar kvällen väl. Faktum är att det påminner lite väl mycket av en festivalspelning – speciellt på speltiden. Hon är inte bara sen, utan försvinner snabbt igen. Totalt 45 minuters speltid, men det känns som 20. Vad hände? känner jag efteråt. Att hon uppmärksammat att jag är här med min kamrat som fyllt år och nu firas har hon tydligen snappat upp då hon börjar sjunga ”Ja må han leva” (vilket publiken såklart snappar upp och fyller i med) men ändå känns det som hon hade kunnat spela längre med sina två album i ryggen. För om något framstod som klart och tydligt igår kväll var det att de som kommit för att se henne inte bara kan sjunga med i refrängen till hitsen utan även de mer tillbakalutade tracksen. Vilket är lite unikt!

Trots allt är betyget ett starkt sådant, på snudd till fulländning, men eftersom hon proklamerat att det alltid är speciellt för henne att spela i just Uppsala (och att hon gjort det flera gånger tidigare, men att det aldrig varit så många i publiken som nu) så hade hon kunnat spela lite längre och bjuda på någonting unikt. Att hennes medmusikant sjunger med i vissa låtar istället för Mauro Scocco kan jag förstå och leva med – men någon överraskning hade hon kunnat dra till med för att verkligen bevisa hur speciell kvällen är för henne. Men utöver det finns ingenting att anmärka på; såväl kraften som energin i hennes framträdande är påtaglig och det känns att hon är pepp, att det här inte är ytterligare en kväll på jobbet bara. Vilket smittar av sig på publiken helt klart. Men det är klart, att vara nära fulländning är ändå en bit ifrån just det. Nästa gång jag ser henne vill jag se henne ta just det klivet. Då kan hon på allvar slå sig för bröstet och förklara sig en av våra bästa artister. Men tills dess får hon fortsätta kämpa i periferin med andra tjejer med liknande tilltal.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Katalin, Little Jinder

Skivrecension: Kanye West – The Life of Pablo

19 februari, 2016 by Petter Stjernstedt

kanye

Artist: Kanye West
Titel: The Life of Pablo
Betyg: 4

Kanye, detta popvid(er)under med fingertoppkänsla för musikformgivning, samtidigt ett manssvin av bibliska mått som kastar sig med misogyna uttalanden (”I feel that me and Taylor might still have sex / Why? I made that bitch famous.”) och gärna pratar om sig själv i tredje person.

Jag har svårt för personen – hans Twitter-inlägg om Bill Cosbys oskuld var plump provokation och bråket med Wiz Khalifa rena barnsligheter på skrattretande låg nivå. Men som musiker har han haft betydelse. Samtliga av hans sex album har förändrat hip hop-genren i grunden och musiken har fått en generation av brådmogna rapare att våga ställa sig på scen.

Sjunde plattan T.L.O.P skiljer sig från övriga på så sätt att den inte förändrar musiken i samma utsträckning. Istället är T.L.O.P ett hopkok av tidigare alster med 808’s and Heartbreaks autotunade popmelodier, Graduations och College Dropouts direkthet, My Beautiful Dark Twisted Fantasys experiment och egoism och Yeezus falska gnislande. Trots viss spretighet är T.L.O.P ett starkt album. Det är en naturlig fortsättning på framgångssagan Kanye, en artist som vågar utmana normer och som gång på gång lyckas pumpa nytt blod in i en redan levande genre. Med melankoli, tunga syntar, smarta samplingar och ett gediget gästspel ger han oss musik av yppersta kvalitet.

Det är knepig lyssning som kräver sin tid vid högtalarna. Själv kallar Kanye det för sitt stora Gospelalbum. Titeln The Life of Pablo anspelar på aposteln St Paul of Taurus (på spanska Pablo), en viktig medlare av det kristna ordet. Men jag ser kopplingar till en annan Pablo. Likt Picasso målar Kanye surrealistiska målningar av hög verkshöjd. Du kommer knappast närmare abstrakt konst i kommersiell-popmusikkostym.

Det är Chicago-soul, hip hop och house. Kanyes första house-låt Fade är resultatet av ett gott samspel honom, Ty Dolla $ign and Post Malone emellan samt en tung bas. Men var finns gospeln? Inledningsspåret Ultralight Beam är mäktig gospelmusik med femtetten Kanye, Chance the Rapper, The-Dream, Kelly Price och Kirk Franklin som leder väg. Fler låtar lämnar avtryck. No More Parties in LA är snygg old school rap med en kaxig Kendrick Lamar vid mikrofonstativet. Father Stretch My Hands är modern soul med inledningsord av pastor TL Barrett. Popballaden Famous bjuder på dystra tongångar när Rihanna sjunger till ljudet av en dånande kyrkoorgel om kändisskapets mörka sidor. Som snygg avrundning hörs Nancy Sisters reggae-klassiker Bam Bam. Kanye berättar med gott stöd ifrån R&B:ns ledande poet Weeknd om sitt fucked upp-liv i FML. Mer personligt blir det i Father Stretch My Hands Pt. 2 där Kanye förtäljer sin familjs tragiska historia. Wolves är skräckfilmen Gud glömde, en stämningsfull bit där ylande vargar och en operasångerskas röst i hög falsett blir fondtapet till Kanyes lyriska sång. Politiskt laddad är Feedback. Den världsledande hip hop-artisten kommenterar med vrede polisvåldet mot svarta personer – “Hands up, we just doing what the cops taught us/ Hands up, hands up, and the cops shot us.” Egocentrikern Kanye gör sig påmind i Facts, en låt om världssuccén Yeezus, hans eget skomärke. Självupptagen är även “I love Kanye”, en hyllningslåt eller en ironisk kommentar kring artisten som ledsnat på sin persona och alla copy-cats. Tolkningsmöjligheterna är många och det är denna dubbelnatur som gör skivan spännande.

T.L.O.P är proppfylld till bristningsgränsen med gästspel, snygga samplingar, politiska inspel, religiös symbolik och svordomar. Det är ett på samma gång personligt som sexistiskt och egotrippat album, en typisk Kanye. Några hastverk finns med i samlingen, men det stoppar inte denna frigörelse av strikta musiknormer som är The Life of Pablo ifrån att blomma ut. Kanye vet vad han snackar om – “Can you name a genius who isn‘t crazy?”

Text: Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Kanye West, The Life of Pablo

FKA twigs delar med sig av musikvideo till nya låten Good to Love

19 februari, 2016 by Jonatan Södergren

twigs

FKA twigs har delat med sig av nya låten Good to Love samt en medföljande svartvit musikvideo som du kan se här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: FKA twigs, Good to Love

Lyssna: Bat for Lashes – I Do

19 februari, 2016 by Jonatan Södergren

lashes

Under namnet Sexwitch släppte Natasha Khan tillsammans med den psykedeliska rockgruppen TOY ifjol ett album bestående av tolkningar av gamla marockanska och iranska låtar. Nu släpper hon nytt med Bat for Lashes vars senaste album, The Haunted Man, släpptes 2012. Utöver albumets första singel, I Do, vet vi dagsläget inte så mycket mer än att vi ska boka in 1 juli i kalendrarna.

Lyssna på I Do här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bat for Lashes, I Do

Massive Attack till Way Out West

18 februari, 2016 by Jonatan Södergren

massive

”De gjorde inte ett, inte två utan tre av det sena 1900-talets viktigaste album och utan dem är det mycket möjligt att det inte ens hade satts upp gatubelysning i det där hörnet av musikvärlden där mjuk soul, rökig hiphop och suggestiv postrock möts,” skriver Luger i ett pressmeddelande. Nu står det klart att den legendariska Bristol-duon Massive Attack spelar på Way Out West i sommar. Med sig på scen har de dessutom skotska Young Fathers.

Way Out West äger rum mellan den 11 och den 13 augusti. Sedan tidigare är bland annat PJ Harvey, Julia Holter och Daughter klara för Göteborgsfestivalen.

Du kan se musikvideon till Unfinished Sympathy här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Massive Attack, Way Out West

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 466
  • Sida 467
  • Sida 468
  • Sida 469
  • Sida 470
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in