• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

4 november, 2026 by Mats Hallberg

1/11 2026

Dergårdsteatern i Lerum (arrangör: Musik i Lerum)

Finns bara en omständighet som genererade en ynkans besvikelse. Den inföll vid signering efter en fantastisk konsert. Hade hoppats att tillställningens huvudperson Bobo Stenson skulle känna igen mig, vilket tyvärr inte var fallet. Glad för att jag ändå fick en liten pratstund och kunde presentera mig, talade om att och var jag recenserat trion live och på skiva. Tog också chansen och förhörde mig om återväxten hos ECM. Veteranen Manfred Eicher producerar nämligen pianotrions album liksom en stor mängd andra utgivningar varje år. Nuvarande sättning av trion – kontrabasist Anders Jormin och på trummor och percussion Jon Fält – har släppt fyra plattor, varav två blivit tilldelats Gyllene skivan-utmärkelse. Bobo Stenson har i eget namn vunnit ytterligare ett par Gyllene Skivan-röstningar. Trion fick också en Grammis för sin senaste skiva Sphere och tidigare har Bobo Stenson trio belönats med fler Grammis. Pianisten har erhållit en mängd priser under årens lopp, bland annat Jazzkatten, kunglig medalj samt utmärkelsen Lifetime Achievement Award utdelad av Svensk Jazz.

Visade sig sannerligen vara värt att göra resan med tåg till Lerum denna söndagseftermiddag. Att nästan samma meny av livemusik serverades på den förnämliga festivalen i Ystad i augusti vattnade inte ur upplevelsen, fördjupade den snarare. Så befriande att få insupa art for art´s sake på en sådan här svindlande nivå, vars känsla av att musicerandet uppstår i nuet är påtagligt. Överenskomna passager kombineras på ett exalterande sätt med improvisatoriska inslag. Tror att de är större på jazzscenen i Europa på festivaler och på turnéer förlagda till konserthus. Arrangören som nu har utskänkningstillstånd och erbjuder både fika och räksmörgås i pausen, kunde ändå räkna in en tresiffrig skara.

foto Qlaez Wennberg

Tror mig om att ha sett pianotrion en handfull gånger, framför allt på Nef. De prominenta musikerna har jag förstås hört på annat håll var för sig. Har rört sig om Rena Rama, Charles Lloyd, Sister Maj´s Blouse (spelar kompositioner signerade Börje Fredriksson), Stoner, Trees of Light, Entra, Torbjörn Zetterberg, Mattis Risberg Mining med flera. Vad beträffar materialet hos Bobo Stenson trio skrivs åtskilliga kompositioner av professor Jormin.

För att generalisera inspireras man sällan av amerikanska sångboken. Istället hämtas och arras från klassiska tonsättare, konstmusik och folkmusik runt om i världen. De tolkar hellre Silvio Rodriguez än Duke Ellington. Och senaste skivorna innehåller endast små fraktioner av bebop. Live ökar naturligt nog spännvidden och publiken garanteras lika hisnande som magnifika kontraster inom en skönjbar, ytterst flexibel ram. I synnerhet Jon Fält roas av att underhålla med hyss, att tillföra rytmiska eller prasslande krusiduller. Det har blivit hans signum.

foto Qlaez Wennberg

Vi får oftast veta vad de spelar. Presentationer ges av Bobo och ibland från trions i Göteborg boende basist. Akustiken var perfekt! Arrangörens investeringar i bästa möjliga ljud var notabelt under denna underbara konsert över två generösa set. Man börjar i lätt avantgardistisk anda genom att tolka Våren av Sven-Erik Bäck i skenbart impulsiva, ryckigt framväxande bågar. Den lättsamma pulsen i The Red Flower stimulerar, en folkmelodi som Jormin märkligt nog adapterat från Nordkorea, ett land han besökt. Här levereras konsertens första bas-feature och det låter verkligen inte som musik från detta tillslutna land.

Den innovativa påhittigheten förstärks med oförutsägbara, kul sekvenser i komposition från Kuba. Visar sig vara El Mayor av Silvio Rodriguez vars original jag råka äga på vinyl. Vi förunnas en vibe av latin-rytmer med Fält i framkant. Det speciella med en jazzbaserad trio medveten om att inget behöver bevisas, är att de överlag framställer skönjbara centrum vilka varvas med uppiggande avstickare. Ibland håller sig männen uteslutande till melodi och tema med bedårande resultat.

Även om låtlista sällan ingår i recensioner kan meddelas att två kompositioner av Jormin framförs i följd. Den första är den ljuva balladen Aftonsång som söker sig fram med ett hymn-liknande anslag. En reflektion ger en bild av nivån: Den eleganta skärpan parad med äventyrligt raffinerat samspel jämte delikata solon håller världsklass. Lyckas inte tyda alla mina anteckningar. Framgår ändå att före paus ger de oss ett av sina paradnummer, nämligen Don´s Kora Song vars upphovsman är den i Sverige på sin tid verksamme och bosatte Don Cherry. Eggande rytmiken föregås av ett förtjusande stycke på piano arrat av Stenson.

Andra halvan inleds up tempo. Jormins Oktoberhavet baserad på dikt av Tomas Tranströmmer, blir i livetappning ett förvånansvärt yvigt alster. Det följs upp med Helios av samme kompositör, en koncentrerad melodi som exalterar. Därefter har det blivit dags för den som anbringar prasslande, snärtiga och klangrika sound att företa en fantasifull exkursion. Fält älskar oberäknelighet till den grad att han i denna avdelning och i korta inlägg påminner om en performanceartist. Nu när de är inkörda på en specifik repertoar, får man intrycket att musikerna roas av att försöka överraska varandra då tillfälle medges. Stenson och Jormin interagerar på känt manér med publiken genom humoristisk ödmjukhet. Överhuvudtaget genomsyras trions charmerande aktiviteter av kreativ dynamik.

De sympatiska individerna – en 40-talist från Västerås, en 50-talist från Göteborg född i Jönköping samt en sen 70-talist från Sandviken – har kul i en infallsrik, fladdrig sak som inte introduceras. Fröjdefull impro övergår i höjdpunkt centrerad kring intrikata rytmer. Efter att de avtackats med rosor av arrangörens representant Qlaez Wennberg och fått stående ovationer besvaras bifallet med ett betagande extranummer. Tog efteråt reda på att det var Music For A While av barockkompositören Henry Purcell /1855-1695). Hade ett så pass angenämt sound att det lät mer som ett bitterljuvt ledmotiv än ett troget återgivande av barockmusik. Hänförande vemod i version hämtad från Gyllene Skivan-belönat album utgivet 2005. Inte utan att jag undrar hur de själva värderar sin i mina öron magiska konsert. Kan nämna att i publiken kände jag igen ett halvdussin musiker, samtalade med flera av dem. Antar att de blev lika uppfyllda som jag själv.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Lika förunderlig som beundransvärd bedrift – Svensk sextett firar Miles Davis 100 år via Milestones & Kind of Blue

2 november, 2026 by Mats Hallberg

30/10 2026

Nefertiti i Göteborg

Bohuslän Big Band gav oss i ett av sina många projekt i år en gemensam hyllning till två av jazzmusikens mest inflytelserika namn. Syftar på att det 2026 är hundra år sedan Miles Davis (26/5) och John Coltrane (23/9) föddes. Recenserade den specifika spelningen på Skeppet. I somras skrev jag om Wayne Tuckers hyllning till Miles på Utopia och under Stockholm Jazzfestival om Isaiha Colliers tribut till Trane med en sättning påminnande om dennes berömda 60-tals kvartett. Trumpetaren och jazzarkeologen Samuel Olsson uppbär anställning i nämnda BBB. Han hade ställt samman repertoaren jag tog del av på Skeppet och han ligger bakom bildandet av en tillfällig sextett som not för not framför musiken på två legendariska album utgivna på Columbia av Miles Davis. I första set liras Milestones från 1958 och efter paus Kind of Blue (mest sålda jazzalbum tillika en av de mest prisade) från 1959. Till saken hör att Coltrane som bekant var en betydelsefull sideman i Miles kvintetter under sent 50-tal.

Apropå jubileer drar jag mig till minnes projektet ”Kind of Blue 50” på Skeppsholmen under ledning av Jimmy Cobb, trumslagare på de magiska sessions som utmynnade i skivan jag och miljontals andra smälter av att hänge sig åt. Medan Coltrane gjorde stort avtryck fast han dog redan 1967, tog jag mina chanser att höra Miles live fyra gånger efter comebacken 1980. Första gången i Lund och därpå Gröna Lund är dyrbara minnen. Har poster uppsatt, hans självbiografi och mer än tjugo album på cd/ vinyl plus några på kassett. Miles Davis och hans skiftande stilistiska uttryck har varit en stor favorit för mig. Han hade också förmågan att locka fram stordåd hos sina medarbetare, fick dem att skina.

Rytmsektionen på de två albumen som rekonstruerats i Uppsala, Stockholm, Göteborg och på nästa gig i Norrköping bestod av basist Paul Chambers – Mr. P.C av John Coltrane är en bluesig jazzstandard tillägnad honom – och trumslagarna Philly Joe Jones (Milestones) respektive Jimmy Cobb. Pianist som lämnade Miles efter osämja var Red Garland. Lämnade hade också, enligt expert Samuel Olsson, geniet Bill Evans egentligen gjort (enda vita musikern kring Miles vid perioden), fast hans gav ändå omistliga bidrag till Kind of Blue. På Freddie Freeloader spelade dock Wynton Kelly bättre lämpad för Miles bluesformat.

Blåssektionen var intakt på bägge albumen. Miles distinkta, expressiva och osentimentalt känsliga trumpetspel kompletterades på det mest utsökta sätt man kan föreställa sig. Förutom nämnde stjärna i vardande John Coltrane hörs på altsax Julian ”Cannonball” Adderley som med sin bror Nat kom att få ett genombrott med en sextett på 60-talet.

Vilka har då projektledare Olsson rekryterat för att som han sa till oss på Nef, ”modigt eller dumdristigt lira musiken från början till sista takten på angivna klassiker? Linus Lindblom som jag hört med John Beasley och åtskilliga gånger med BBB hos vilka också han uppbär anställning. medgav på förfrågan att han med skräckblandad förtjusning antagit uppdraget att spela tenorsax, medan ynglingen Ludvig Broman (etablerad i exempelvis Göteborg Jazz Orchestra) tar sig an Cannonballs solon och ensemblespel. På bilden ovan syns vid flygeln Carl Bagge som i mer än tio år lett en lysande pianotrio. Kvar från den finns bakom trummorna den otroligt produktive Daniel Fredriksson vars framstående musicerande jag försökte fånga i ett miniporträtt för LO-tidningen redan för cirka femton år sedan. Kontrabas trakteras av den unge jättetalangen Hugo Löf vars färdigheter prisats. Du förvånas nog inte om jag påstår att jag hört dessa sex män ur två olika generationer ett stort antal gånger, fast då inte tillsammans som sextett.

Hoppas ni har överseende med anhopningen av fakta och nödvändigt droppande av namn. Nu över till själv spelningen som jag lyckligtvis hade lagom förväntningar på. Medveten om att värmlänningen som också kan höras på bas vet vad han sysslar med var jag aldrig orolig. Det är praxis numera att gå på scen en halvtimme efter utsatt tid, vilket sker också denna gång. Ska inflikas att på akustiken fanns inget att anmärka på och man hade att göra med en lyssnande, receptiv publik. Kul med Miles-älskare i olika åldrar som nästan alla var nya ansikten för mig. Milestones varar uppseendeväckande länge. Lp:ns speltid 47:36 fördelas på sex låtar. Laddade faktiskt upp med att spela igenom skivan inhandlad som röd vinyl i nypressning från 2022. Förvisso magnifik jazzmusik. Men sticker ändå ut hakan för att påtala en emellanåt tonspäckad attacklusta. Skivorna det handlar om speglar sålunda två helt skilda förhållningssätt.

Inledningsvis glänser bandledaren tillsammans med rytmläggare Fredriksson. Att denne enastående instrumentalist studerat sina förlagor in i minsta detalj hade fått praktiska konsekvenser. Trumsetet skulle 1958 vara i princip en portabel enhet. Var på Nef före paus således utrustat med endast en cymbal, vilket självfallet inte negativt påverkade resultatet. Linus och Ludvig hänger på i öppningsspåret Dr. Jekyll i enlighet med hur kompositionen av Jackie McLean utformats. Underbar nerv och inlevelse följs av bas-feature. Hänförs av oklanderligt ensemblespel där olika stämmor bryter av. I ett av sina informativa mellansnack förklarar Samuel vad albumets revolutionerande modala spelsätt går ut på.

Tributen är lika prydlig som vitalt utförd. Den noggranne projektledaren har inte lämnat något åt slumpen. Lindblom briljerar i pianolösa Sid´s Ahead. Och i Two Bass Hit hämtad från Dizzy Gillespies storbandsrepertoar skruvas tempot upp till max. Rytmsektionen får ligga i, anför med bravur varvid samtliga är på tårna. Titellåten blev en hit för Miles med sin morse-liknande rytmiska hook, vilket man inser i leveransen från denna heta sextett. Som bonus får vi ett extra pianosolo. Traditionella folksången Billy Boy på pianotrio kan vara det glättigaste som förekommit på en Miles-platta, åtminstone före den sista eran med alster som Human Nature från Thriller. Sitter som en smäck på Nef.

Innehållsrika albumet finalnummer tolkar Thelonius Monk i en utvidgad Straight No Chaser, fast utan originalets kluriga harmonier. Närmast osannolikt talangfulle Ludvig Broman visar att han på bara ett par år förmått växa in i jazzkostymen, avancerat till en nivå där betydligt äldre kollegor vistas. Vad beträffar avgörande insatser på albumets avslutning ska dels basgång från Löf framhållas, dels ett fenomenalt solo på trumpet av huvudrollsinnehavaren. Den som tvivlat på att Samuel Olsson tillhör våra absolut främsta jazztrumpetare (Asplund, Bergcrantz, Kajfes, Olandersson, Bentlöv…) kan inte ha hört dessa tribut-konserter.

Min ingång till Miles magiska världar var förvisso Sketches of Spain tillkommen med inkännande orkester under ledning av oraklet Gil Evans vars samarbeten med Miles är legendariska. Kind of Blue har genom sin totala avspändhet bortom perfektion ändå betytt mer för mig, än förmodligen någon annan skiva. Sa till Carl Bagge efteråt att de i mina öron kommer så nära Milestones att de skulle testa kännare. Skulle de kunna skilja på originalet och svenskarnas ”karbonkopia”? Vad beträffar Kind of Blue gör de skivans status rättvisa. Men jag vill tro att jag skulle höra skillnaden, fast är inte säker.

En kul gimmick är att Samuel efter rekonstruktionerna tillfogat Miles avsignatur i form av snärtigt ensemblespel. Innan vi släpps in i bubblan från två ikoniska inspelningsdagar i New York mars och april 1959, delges vi matnyttig info från vår guide om musik som i sitt ursprungliga skick omfattade fyrtiofem minuter och trettiofyra sekunder. Min cd från 1997 innehåller en alternativ tagning av Flamenco Sketches. Apropå extramaterial har Samuel Olsson ett ess i rockärmen. Han har låtit gruppen repa in Fran-Dance som lanserades till festivalen i Newport 1958. Det är en betagande omstöpning av en dans varvid blåsarna avlöser varann i koncentrerade utflykter. Läckert extranummer!

Markerade basgången tar oss in i oemotståndliga So What. Pianot färgar raffinerat i första trumpetsolot. Mina anteckningar avslöjar att saxofonisterna galant klarar sina utmananingar. Ytterst kompetent skildras låtens förflyttningar av fokus. Noterar som väntat att spannet av antydda och direkt uttryckta känslor är så vitt omfamnande att beskrivningar ter sig futtiga. Helheten är ett av de bästa exemplen på att musik är ett helt eget språk. Varje instrument utkristalliseras optimalt.

Vill komma med en ytterst marginell invändning mot framförandet av Freddie Freeloader. Anser att kompet lagt tempot aningen för högt. Utdelar här högsta möjliga beröm till altsaxofonisten. Broman som befinner sig i zonen, spelar med samma avspända hållning som Cannonball. I Blue In Green är Samuel Olsson mästerlig, får mig att rysa av välbehag. Det rullande, drivande temat i luftiga All Blues återskapas ursnyggt med trumpetaren i täten. Batteristens pulserande position är inte lika central som på Milestones, fast här ageras i framkant. Målande Flamenco Sketches slutligen genomsyras av ett helt annat temperament. Blir en slående kontrast till föregående hetsiga parti. Linus Lindblom tar sannerligen ut svängarna i spetsigt solo och Carl Bagge kompletterar sinnrikt genom utsökta Bill Evans-hamrisar. Vi får vidunderligt visuell musik signerad ett geni som vid tiden aldrig hade besökt Spanien. Som framgår av den kanske alltför vindlande texten en synnerligen lyckad tribut vi entusiaster tackade och tog emot med stor glädje. Ett värdefullt, häpnadsväckande arv förvaltas på bästa tänkbara sätt i en högst avsiktligt imiterande dräkt.

Arkiverad under: Musik, Recension

The Fray – en energiinjektion med hjärtat på rätt ställe

31 oktober, 2026 by Thomas Johansson

Joe King på B-K Stockholm Foto: Thomas Johansson

Betyg: 4/5

Det är lätt att underskatta The Fray. Bandet som en gång fyllde radiovågor och topplistor med pianodriven poprock visar på B-K att de fortfarande har både låtarna och framför allt spelglädjen kvar. Det blir en kväll där nostalgin får ta plats, men där det aldrig känns som att bandet bara spelar av gamla meriter.

Allra mest imponerar Joe King. Att kliva fram som frontman i ett band där den tidigare sångaren Isaac Slade varit så starkt förknippad med soundet är ingen liten uppgift. Men King gör det med en energi som är svår att värja sig mot. Han är en levande motor genom konserten, med en scennärvaro som smittar av sig långt ut i publiken. Han rör sig, gestikulerar, tar i och verkar fullständigt uppslukad av musiken. Han sjunger med hela kroppen och visar att han inte bara är en gitarrist som tagit över mikrofonen, utan en frontman som verkligen äger scenen.

The Frays styrka ligger i kombinationen av stora melodier, känslomässiga texter och det där karaktäristiska pianot som blivit bandets signum. När de väl hittar rätt i materialet uppstår den där speciella känslan av att varenda låt har potential att bli ett allsångsögonblick.

Det är förstås svårt att komma ifrån de stora hitsen. Låtar som How to Save a Life och You Found Me bär fortfarande på en musikalisk tyngd som gör att de fungerar långt efter att de lämnat topplistorna. Men det är inte bara igenkänningen som håller konserten uppe. Bandet spelar med en övertygelse som visar att de fortfarande brinner för det här.

Visst finns det partier där uttrycket blir lite väl polerat och förutsägbart. Men när energin från scenen möter publikens entusiasm spelar det mindre roll.

The Fray på B-K blir en påminnelse om hur effektiv riktigt bra poprock kan vara när den framförs med hjärta, närvaro och en sångare som tycks ha outtömligt med energi.

Fyra starka plus till ett band som fortfarande har förmågan att beröra.

(i en tidigare version av recensionen råkade det bli fel namn på sångaren)

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

U2 till Stockholm i april – här är alla tolv Europadatum och fem chanser till förköp

29 oktober, 2026 by Thomas Johansson

Bono – U2 från spelningen på Globen den 17 september 2015, Foto: Lea Johansson Maliniemi

U2 återvänder till Europas arenor våren och sommaren 2027. Stockholm blir först ut när The Greatest Show On Earth World Tour når Europa den 26 april. Totalt är tolv konserter i sju städer annonserade. För den som vill säkra biljetter finns fem olika förköpsvägar att hålla reda på innan den allmänna försäljningen öppnar.

Efter konserterna i Latinamerika fortsätter U2 nya världsturné till Europa. Turnén går under namnet The Greatest Show On Earth World Tour och markerar bandets återkomst till de stora arenorna.

Stockholm får äran att inleda Europadelen med två konserter på Strawberry Arena den 26 och 28 april. Därefter fortsätter turnén till Paris, Lissabon, Amsterdam, London, Berlin och Milano.

Alla tolv konserterna i Europa 2027

DatumStadArena
26 aprilStockholm, SverigeStrawberry Arena
28 aprilStockholm, SverigeStrawberry Arena
5 majParis, FrankrikeStade de France
8 majParis, FrankrikeStade de France
27 majLissabon, PortugalEstádio da Luz
5 juniAmsterdam, NederländernaJohan Cruijff ArenA
6 juniAmsterdam, NederländernaJohan Cruijff ArenA
18 juniLondon, StorbritannienTottenham Hotspur Stadium
19 juniLondon, StorbritannienTottenham Hotspur Stadium
30 juniBerlin, TysklandOlympiastadion
5 juliMilano, ItalienStadio San Siro
6 juliMilano, ItalienStadio San Siro

Den annonserade Europadelen börjar alltså i Stockholm och avslutas i Milano. Fler datum kan tillkomma, och ytterligare spelningar har aviserats i bland annat Spanien och Irland.

Fem förköp – så fungerar de

Det finns flera möjligheter att försöka köpa biljetter före den allmänna försäljningen. Vilket förköp du kan använda beror på om du är medlem på U2.com, om du har ett VISA-kort eller om du anmält dig till förköp via artisten.

1. U2.com Feedback Group – måndag 2 november

Det första medlemsförköpet för U2.com öppnar måndagen den 2 november klockan 10.00 svensk tid. Det är avsett för etablerade medlemmar i U2.com Feedback Group.

Berättigade medlemmar får en personlig förköpskod. För att omfattas av den här gruppen ska man ha varit betalande medlem på U2.com den 25 september 2026.

Kontrollera att du är inloggad på U2.com och leta efter information om vilken medlemsgrupp du tillhör.

Länk: U2.com – officiell turnéinformation

2. U2.com The Hype Group – tisdag 3 november

Tisdagen den 3 november klockan 10.00 är det dags för The Hype Group. Den omfattar bland annat nyare prenumeranter och personer som har förnyat ett utgånget medlemskap efter den 25 september.

Även här krävs en personlig förköpskod. Den som tecknar ett nytt medlemskap ska inte räkna med att få tillgång till den första dagens försäljning, utan placeras i The Hype Group.

Länk: Bli medlem på U2.com

3. Visa Presale – onsdag 4 november

Visa erbjuder ett särskilt förköp för behöriga Visa-kortinnehavare i EU och Storbritannien.

Förköpet äger rum onsdagen den 4 november mellan klockan 10.00 och 22.00 lokal tid. Biljetterna säljs så länge tillgången räcker. Att ha ett Visa-kort innebär inte någon garanti för att få biljetter.

Lnkar till sidan där länken för visa-presale finns för Stockholm. Är du intresserad av en annan stad, finns det liknande länkar för de flesta städer.

Länk: Visa presale inför Stockholm

4. Albumförköp – förbeställ Carnaval De Luz

Den som förbeställer U2 kommande album Carnaval De Luz via bandets officiella webbshop kan också få tillgång till ett särskilt biljettförköp.

Enligt erbjudandet ska albumet ha förbeställts senast fredagen den 30 oktober klockan 13.00 svensk tid. Den som redan har lagt sin beställning omfattas också av erbjudandet.

Förköpskod och biljettlänk ska skickas ut från tisdagen den 3 november klockan 11.00. Själva biljettförsäljningen öppnar onsdagen den 4 november klockan 10.00 lokal tid, samma dag som Visa-förköpet.

För att få koden måste du lägga din förbeställning snarast, senast den 30 okt, 13.00 CET.

Länk: U2 officiella EU-webbshop

5. Artist Presale – torsdag 5 november

Torsdagen den 5 november klockan 10.00 öppnar Artist Presale. Det är alternativet för fans som inte har U2.com-medlemskap eller tillgång till Visa- eller albumförköpet.

För att delta måste du registrera dig senast söndagen den 1 november klockan 23.59 svensk tid. Registreringen sker via U2 officiella turnésida.

Observera att konserten i Lissabon inte omfattas av Artist Presale enligt den publicerade informationen.

Länk: U2.com – turnédatum och registrering

Alla datum för förköpen

DatumFörköp eller försäljning
Måndag 2 november, kl. 10.00U2.com Feedback Group
Tisdag 3 november, kl. 10.00U2.com The Hype Group
Onsdag 4 november, kl. 10.00–22.00Albumförköp
Onsdag 4 november, kl. 10.00–22.00Visa Presale
Torsdag 5 november, kl. 10.00Artist Presale
Fredag 6 november, kl. 10.00Allmän biljettförsäljning

Tiderna anges i lokal tid för respektive konsert.

Glöm inte registreringen

Den viktigaste tidsgränsen för den som vill använda Artist Presale är söndagen den 1 november. Vänta inte till torsdagens biljettförsäljning med att försöka registrera dig.

För U2.com-medlemmar gäller det att kontrollera vilken grupp man tillhör och leta upp sin personliga kod. För Visa-förköpet bör man gå via den officiella Visa-länken eller biljettförsäljaren, medan albumköpare behöver kontrollera att de omfattas av webbshopens erbjudande.

Den ordinarie biljettförsäljningen öppnar fredagen den 6 november klockan 10.00, om det nu blir några biljetter över efter alla olika varianter av förköp.

För svenska fans är det Stockholm som gäller först. Den 26 april 2027 går ridån upp på Strawberry Arena – med ytterligare en konsert två dagar senare.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

28 oktober, 2026 by Redaktionen

Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena
För andra året: Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

För andra året: Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset.

Ett pressmeddelande berättar:
Klubb Nypon. Det är namnet på helkvällen Lars Winnerbäck för andra året ordnar på Saab Arena i hemstaden Linköping den 5 december. En Winnerbäck-konsert med en rad speciellt inbjudna gästartister.

För en kväll kommer den bland Winnerbäcks publik klassiska rinken Saab Arena göras om till en rockklubb. 2025 gästades Lasse på scen av Thomas Stenström, Nicole Sabouné, Hurula, Tobias Forge (Ghost), Sarah Klang, Erlend Ropstad och i dj-båset stod Christopher Garplind och Fredrik Strage.

Lars Winnerbäcks stiftelse har till uppgift att främja kulturlivet i Linköpings kommun. Det sker genom att stiftelsen varje år delar ut ett stipendium på 100 000:- till en eller flera eldsjälar som bidrar till att berika kulturlivet i Linköping. Stipendiaten får också ett nypon tillverkat av en hantverkare som är verksam i Östergötland.

Prisceremoni med utdelning av det 11:e Nyponpriset sker i år på Babettes Kulturpalats i Linköping klockan 16:30 den 5 december 2026. Musik av bandet Klorin och samtal med Lars Winnerbäck, pristagare och hantverkare. Konferencier Jan Gradvall (som satt i stiftelsens styrelse dom första åren).

Klubb Nypon
Lars Winnerbäck med band och gäster
Saab Arena
Linköping
5 december 2026

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Lars Winnerbäck, Linköping, Nyponrpriset

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in