• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Magnus Carlson går på rutin (med bildgalleri)

2 mars, 2017 by Thomas Johansson


Magnus Carlson
Den långa vägen hem – Turné 2017
Datum 2017-03-02
Plats Kägelbanan, Södra teatern, Stockholm
Betyg 3

Då har turen kommit till Magnus Carlsons hemtrakter, söder på Stockholm, på vinterturnén. Nu gäller det att skörda lite extra medans det går. Magnus är uppbackad av proffs på scenen, Per ”Ruskträsk” Johansson och Goran Kajfeš, organisten Patrik Kolar och gitarristen Anders Lewén sticker ut mest. Ändå känns det lite avslaget, det här är northern soul, det mesta på svenska, men publiken känns inte riktigt på topp. Det är hjärta och smärta, kärlek och uppbrott och en jäkla massa rök på scenen. Visst är det trevligt och svettigt blir det, men det beror mest på att Kägelbanan är slutsåld till sista plats. Magnus Carlson är populär nu, men kvällens största applåd får Lisa Ekdahl då hon gästar scenen. Magnus vill spela svettig soul på svenska, och ibland funkar det. Kvällens bästa låt är Tänk om, skriven av Anders Lewén. Det skulle ha behövts ett gäng till låtar av samma klass. Nu plockas det fram låtar från Magnus soloskivor och materialet blir lite för tunt. Ändå är det en trevlig kväll, men det skulle kunna vara en ändå trevligare kväll.

 

Mitt hjärta
Brinner i bröstet
Den långa vägen hem
Tack vare dig
From now on
Eternal love
Dom band som binder mig
If I Could Only Be Sure
Elin
Långa skuggor
Det värsta av allt
Ain’t there something money can’t buy
Vill du verkligen vara ensam?
Somebody stole my thunder
Tänk om!

Varför är jag här?
Jag ber dig/Hata hat

 

 







Arkiverad under: Musik, Recension

Lyssna: Henrik Berggren – ”To My Brother, Johnny”

2 mars, 2017 by Redaktionen

Nu harförsta sololåten från Henrik Berggren släppts – ”To My Brother, Johnny”.

Henrik Berggren skriver själv om låten i ett pressmail:
”To My Brother, Johnny”
När jag var ungefär femton år gick botten ur mig. Jag drabbades plötsligt av en uppgivenhet inför mitt liv och framtid. Ett moln av grå meningslöshet sjönk ner över allt. En person av mer kliniskt sinnelag än jag skulle kalla detta depression, och den kom att vara ett halvt liv för mig. Den upprätthölls av ett drickande och knarkande, som dock inte hade skapat detta tillstånd. Det känns konstigt att säga nu, men jag upplevde att tillvaron var en så livlös kvävande massa att det bästa man kunde göra var att supa ihjäl sig, om än med stil.

Först efter att jag fyllt 30 vaknade jag upp ur denna hopplöshet. I efterhand har denna period, och min livsinställning under den, verkat obegriplig och ett mysterium för mig. Varför skulle en ung person med ett liv framför sig behöva bli så uppgiven? Hur kunde jag bli så självförstörande? Om jag var missnöjd över vilka möjligheter livet erbjöd mig, varför slogs jag inte mot det på ett konstruktivt sätt? Istället lät jag det gå ut över mig själv och lät mig själv bli ett offer för detta. Vilket oändligt onödigt vansinne! Jag kan inte ha haft speciellt stort förtroende för min egen kapacitet.

Jag tilltalar någon som alltid känt mig (Johnny), innan jag blev rockstjärna och ”utsvävande”. Och jag frågar honom med förvåning, utan att förvänta mig ett svar, ”Hur kunde det bli så här konstigt med mig?” (”And Johnny, isn’t it funny? / My colors turned so dark / I let go in my heart.)

Eftersom bekymmer föder bekymmer, och problem när problem, var inte uppvaknandet bara positivt. Jag befann mig plötsligt i en värld jag inte kände mig hemma i. Mina vänner hade yrkesutbildningar och skaffade barn. För mig kändes allt overkligt. Ungdomen var över. Jag tyckte att jag hade raserat mina möjligheter till ett gott liv till förmån för en galen och orealistisk dröm att bryta mig ur den trånga och borgerliga miljö jag kommit från. Nu hade jag verkligen ingen framtid och jag hade skapat denna situation själv, genom att just inte tro att jag hade någon. Jag hade egenhändigt konstruerat ett självuppfyllande fängelse.

Visserligen hade jag bandet under hela denna tid, men under Broder Daniels hela existens hade bandet ingen egentlig framtid. Bandet var alltid på gränsen till upplösning, kaos var dess sammanhållande motto, och skönhet. Framtiden var en vägg som rusade mot en och som man skulle krascha in i förr eller senare. Och då var kanske livet slut.

Någon tycker kanske att allt detta låter som ett väldigt gnällande, men till det kan jag bara säga att jag sjunger det som jag känt och upplevt. Jag kan inte ta ögonen från mitt mål: att skriva det som är sant. Det är en befrielse att ha ett sådant rent mål och låta allt annat flyga och fara.

Att sjunga om det jag varit med om och att ur min plåga försöka skapa något så vackert som möjligt, det ger lidandet en mening. Alla bekymmer och all kamp har inte varit förgäves då. Istället kanske det kan omvandlas till något positivt, som också andra kan gagnas av. Att ha mening i sitt liv är den enda sanna lyckan. Så ytterligt få är förunnade detta. Många säger nog att de har denna mening, men innerst inne känner de verkligen så? Är inte livet ofta bara ett ständigt pågående slitande för att få tillvaron att gå ihop? Så få har turen att kunna känna att de har något mer, men en av dem är jag. Åtminstone för en stund.

Många tycker att jag är modig som vågar sjunga och berätta om mina problem. Det är jag inte. Jag har bara en större fruktan, fruktan för alltings intighet. Jag är inte rädd för att göra bort mig. Jag är rädd för att vara inget.

Det är stora ord, men varför skall jag stanna halvvägs? Varför sjunka ner i dyn av alltings halvhet?

Inget har förändrats; stålet har bara härdats.

Henrik Berggren Göteborg 2 mars 2017
Sentio, non frangor.

Foto: Ellika Henriksson

Arkiverad under: Musik

Titta: Louise Lemón – ”Egyptian Darkness”

2 mars, 2017 by Redaktionen

Barcelonabaserade Louise Lemón från Uppsala har släppt videon till sin senaste singel ”Egyptian Darkness”, tagen från hennes kommande EP Purge som släpps den 14 mars via det Stockholmsbaserade skivbolaget Icons Creating Evil Art.

”Egyptian Darkness”-singeln finns ute nu tillsammans med b-sidan ”Shipwreck” och följer ”Thirst” som släpptes i oktober till hyllningar från bland andra Musikguiden i P3, Festivalrykten, GAFFA, HYMN, Ja Ja Ja och IMPOSE.

Arkiverad under: Musik

Frida Hyvönen, Léon och Eva Dahlgren till Way Out West

2 mars, 2017 by Redaktionen

Frida Hyvönen, Léon och Eva Dahlgren kommer till Göteborgsfestivalen Way Out West i augusti, i år 2017.

Ett pressmeddelande berättar om bokningarna:
Eva Dahlgren
1978 släppte Eva Dahlgren, som 18-åring, sitt debutalbum ”Finns det nån som bryr sig om” och det visade sig att, jo, det fanns en hel del människor som brydde sig om Eva. Nästan ett helt folk faktiskt. Så de senaste 40 åren har Eva vandrat bredvid oss i den svenska musikhistorien. Stilren och sval som en stockholmsk lägenhetsannons men hela tiden med ett pockande Edith Södergranskt vemod bakom elegant formulerade texter och melodier. Eva Dahlgrens musik är på många vis berättelsen om Sverige, det rullande kaoset bakom den blanka ytan, och på senare år har hennes influens synts tydligt i en ny generation viljestarka, egenartade artister som Lykke Li och Ane Brun.

Efter ständigt sökande och experimenterande under hela 80-talet nådde Eva Dahlgren sin kommersiella topp med albumet ”En blekt blondins hjärta” 1991. Med sina nio Grammis och tre rockbjörnar är en hon en av våra mest prisbelönta musiker genom tiderna. Efter ett uppehåll på nio år återkom hon 2016 med det fina och delvis New York-inspelade albumet ”Jag sjunger ljuset” (producerad av Johannes Berglund) och belönades med betyget 4/5 i bland annat Aftonbladet, DN och Di Weekend.

Frida Hyvönen
När Frida Hyvönen berättar så gör hon det ofiltrerat. På hennes senaste album finns inga långdragna metaforer, krusiduller eller svulstiga arrangemang – bara rakt igenom gripande historier med detaljer som främsta utsmyckning. Efter att ha spenderat ett decennium sjungandes på engelska släppte Frida Hyvönen i höstas ett album på modersmålet svenska. Kvinnor och barn är ett genomgående litterärt och genomtänkt album som sätter berättelserna och berättandets ädla konst i fokus. Genom att bruka pianot sparsamt, och istället låta sin unika stämma bli mittpunkt i ljudbilden, känns hennes raka berättelser allt som oftast som rena pistolskott genom hjärtat. Efter att ha gjort kritikerkåren helt salig under hösten kom till slut det definitiva beviset på att det här var ett mästerverk – Frida Hyvönen kammade hem pris för både Årets kompositör och Årets textförfattare på Grammisgalan. Galans två mest åtråvärda priser gick alltså till Hyvönen och hennes första samling låtar på svenska. Om hon inte stod med i historieböckerna tidigare så gör hon det garanterat nu.

Léon
Sverige har som bekant blivit en plantskola för globala popstjärnor på senare år – och snart har vi ytterligare en att addera till den redan långa listan. Stockholmsbördiga LÉON är en förlängning på vad som brukar kallas för det svenska musikundret. Med en bra bit över 50 miljoner streams och en gedigen samling poplåtar i bagaget kommer hon inom en inte allt för lång framtid att kunna räkna sig till en av de allra största. Det blev i princip skrivet i sten efter släppet av hiten ”Tired of Talking”, som hade allt en riktigt bra poplåt ska ha – smittsam melodi, präktig produktion och en överhängande stjärnglans. Till saken hör att de flesta av LÉONs andra hittills släppta spår besitter precis samma beståndsdelar, bättre popsnickeri än såhär får du helt enkelt leta efter. Under våren har LÉON gjort en omfattande sväng genom USA och mestadels spelat för utsålda hus, och i sommar släpper hon äntligen sitt efterlängtade debutalbum. Den här artisten är centimeter från nästa nivå – framtidens musikexport stavas Léon.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Eva Dahlgren, Frida Hyvönen, LÈON, Way Out West

Lilla Namo och Ayla Shatz till Umeå Open 2017

2 mars, 2017 by Redaktionen

Attityd, lekfullhet och 100 procent närvaro. Nu har arrangören till presenterar två nya namnm som kommer till festivalen: Lilla Namo och Ayla Shatz.

Ett pressmeddelande berättar om artisterna:
Lilla Namo slog igenom med kaxiga genusflippen Haffa Guzz, som blev en omedelbar succé och såg till att Lilla Namo var namnet på allas läppar. Sedan urtunga Höj volymen, debut-EP:n Tuggar utan gränser, hyllningarna, utmärkelserna. Hon har och arbetat med artister som Petter, Mack Beats, Rosh, Linnea Henriksson, Timbuktu och Ison & Fille. Ett gediget bagage med respekt, men andra ord. I vinter kom singeln Förlåt där hon återuppfinner sig själv. Hon tar flera steg närmare sången, och visar upp ett både förnyat och mognare sound. Uttrycket har utvecklats, men kärnan är kvar i hennes konstnärsskap – samma kompromisslösa lekfullhet.

Ayla Shatz är en favorit som vi i Umeå fått uppleva på scen, men tidigare lite i bakgrunden – hon har bland annat turnérat och backar Cleo, tillsammans med Broke ’n’ Tipsy och Broder John och Friman. Flera har hört av sig och önskat henne som soloartist, och nu får vi chansen att ställe henne mitt i rampljuset där hon hör hemma! Stilen är inspirerad av soul, reggae och melodisk hiphop med influenser från olika delar av världen, och hon levererar alltid 100% kärlek och närvaro. Med det självbetitlade debutalbumet i ryggen, och en ny platta på gång, kommer hon till Umeå Open med sin do-it-yourself-attityd och karaktäristiska stämma. Med sig har hon det rutinerade scratch-dj’n Eka Scratch.

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 365
  • Sida 366
  • Sida 367
  • Sida 368
  • Sida 369
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in