• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Regina Spektor, Säkert! och Tash Sultana till Way Out West

4 april, 2017 by Redaktionen

Sakta ger sig vinterkylan och vintermörkret iväg från svenska breddgrader. Ett vår- och sommartecken om något är alla besked om bokningar av artister till sommarens musikfestivaler. Ett trevligt besked kom från Göteborgsfestivalen Way Out West: Regina Spektor, Säkert! och Tash Sultana kommer till Way Out West i augusti 2017.

Pressmeddelandet berättar om de tre bokningarna:

Regina Spektor
Regina Spektor har hyllats som en av vår tids främsta låtskrivare. En artist som rör sig mellan olika genrer utan friktion, där drabbande känslosamhet möter fyndiga texter och mörker möter ljus. En unik artist med ett karakteristiskt musikaliskt uttryck som trollbundit och fascinerat oss sedan tidigt 2000-tal. Regina Spektors konserter är en upplevelse och det är således inte konstigt att det alltid har varit lapp på luckan vid hennes Sverigebesök. Att en artist av hennes kaliber nu ansluter den redan svinstarka lineupen för 2017 är inget annat än en vacker sanndröm.

Regina Spektor föddes i Sovjetunionen och flyttade med sin familj till New York 1989, och i tonåren började hon själv skriva poplåtar. Hon debuterade som soloartist 2001 och släppte själv sina tre första album 11:11, Songs och Soviet Kitsch, innan hon skrev på för Sire Records som återsläppte Soviet Kitsch 2004. Spektors stora genombrott kom med hennes fjärde album Begin To Hope, som bland annat innehöll “Fidelity” och “Samson”. Därefter har Regina Spektor släppt ytterligare tre album, 2009 års Far och uppföljaren What We Saw From The Cheap Seats som anlände 2012, som båda debuterade på tredjeplatsen på Billboard-listan. Hennes senaste album Remember Us To Life nådde oss under hösten 2016 och har belönats med lovord från såväl fans som kritiker.

Säkert!
Senaste gången vi var på turné med Säkert! trodde jag kanske var den sista. Det var i oktober 2011, en norgeturné ett år efter vår andra skiva Facit kommit. Det var fantastiska dagar, vi tog det lugnt, satt och glodde ut över vattnet, förbannade över Bergens skönhet och varför man själv inte var lika fin som Norge, och spelade på små klubbar. Blåmärkena på handleden när man spelar tamburin mycket intensivt. Jag hade en känsla av att allt var bra med det här bandet utom jag själv. Jag skulle ha kunnat åka runt med dem för alltid, sitta i norska hamnar, men dessvärre var det som att det tömde mig att göra Facit, jag hade ingenting mer att säga och tänkte att det var slut där.

Som tur är var det inte så och förra året hade jag skrivit nog mycket för att fråga Henrik, Mats, Lovisa, Daniel, Jakob och Frida om de ville spela in och åka ut och spela igen. Det känns helt ljuvligt att de ville och att vi får spela för er igen. Skivan heter Däggdjur. Det är en lite särskild skiva, avskalad, avväpnad och tärd, och det blir till stora delar en avskalad turné. Låtarna handlar om att prata med folk, att inte vilja prata med folk, att vara rädd för folk, att sova bredvid folk, att ligga med folk, att känna sig nära folk, att inte känna sig nära folk. Att det blir vår och att bli äldre och att få kids och gå på Grammisgalan.

Tash Sultana
Melbourne-baserade Tash Sultana började sin karriär med att spela gitarr på gatan. Genom gatumusicerandet hittade hon efter en tid sin egen stil och röst, som nu får folk att köa för att se henne – oavsett om det är i ett gatuhörn eller på en utsåld klubb. Precis som för många andra i hennes generation så kom det stora genombrottet när hon laddade upp ett klipp sociala medier som fick miljoner av visningar på bara några dagar. Att här finns talang så det räcker och blir över är helt klart ett faktum. Genom att loopa sig själv och sitt virtuosa gitarrspelande skapar Sultana ljudbilder som fullskaliga band bara skulle kunna drömma om. Med en skinande röst, unik känsla för melodi och sällsynt attityd är Tash Sultana Australiens utan tvekan kraftigaste enkvinnoband – i sommar ser vi henne på Stay Out West för första gången i Sverige.

Det var förra våren som Tash Sultana laddade upp ett liveklipp av hiten ”Jungle” på Facebook och fick ett gensvar hon bara hade kunnat drömma om. Strax därefter landade hennes första EP – ”Notion”. Båda singlarna från EP:n har plockats upp av ett antal radiostationer som alla har lovordat denna unga Melbourne-bo. Med över 20 miljoner streams, en EP som har toppat iTunes-listan och utsålda spelningar utanför Australien är Tash Sultana utan tvekan ett namn för framtiden.

Arkiverad under: Musik

Inspirerad nestor i ny delikat omgivning – Plura i Göteborg

1 april, 2017 by Mats Hallberg

4

30/3 2017

Stora Teatern

Sånger 1979 – 2017

  Fotograf okänd    (OBS Bild från tidigare konsert)

Vet precis varför jag ägnat så mycket tid åt Eldkvarn, vilket yttrat sig i att jag har den stora boxen, ett praktverk till bilderbok, ett tjog album (inklusive några samlingar) och flera kassetter. Har  säkert sett minst femton konserter sedan besöket på legendariska Errols 1980.  Varför? Jo, hos Eldkvarn har vemod och extas under decennier gått hand i hand, färgat männens mångskiftande musik.  Och live har det funnit en oförutsägbarhet  som kan påminna om  improvisation.  Den överväldigande majoriteten ur en mycket omfattande låtkatalog har som bekant Per Plura Jonsson som upphovsman.  Efter att i några år mest hållit på med kokböcker och tevesända matprogram, fick han blodad tand på turnélivet igen.

Upprinnelsen var ett överraskningsgig i somras i realityshow på Tv3, då folkkäre Plura lirade med sonen Axel och hans spelkamrater. Nu utgör den unge kapellmästaren (till vardags producent och gitarrist) med sina bandmedlemmar  hungrigt  scensällskap för en låtskrivare av rang. Min låtskrivarfavorit har påstått att han mer eller mindre kom till dukat bord, ity att bandet  tagit på sig huvudansvar för arrangemang. Urvalet av låtar tror jag däremot att pappa haft hand om, vars souldoftande soloplatta och lysande självbiografi jag förstås också  äger.

Kanske vet han vem jag är då vi träffats ett par  gånger, bland annat i samband med signering. Hur som helst, senast  jag såg Plura live var som en del av paketet American songbook på svenska på Götaplatsen. På Stora Teatern förekommer endast ett stycke komponerad av annan tonsättare. Ur högtalarna hörs nämligen ett antal takter  från Vivaldis Våren, vilka avlöses av den berättande melankoli som 27 består av.  Plura och bandet anger med sin svepande långa öppning att detta inte är ett plojigt partyband, utan att det är på riktigt. Spellistan är innehållsrik och varierad med ett par överraskningar, sträcker sig från Pojkar, Pojkar, Pojkar jämte Gatan Fram från sent 70-tal till  nyskrivna alster.  Det är en djupt imponerande låtskatt mannen med rötterna i Norrköping fått ihop, låtar jag haft ett långvarigt förhållande till. Blir som väntat ett brett spektrum  titlar, från up-tempo kärlekssånger som Fulla för kärlekens skull  över visdomen i  Nådens hand till episkt nostalgiska Alice.

Ljudet var osedvanligt fördelaktigt. Marcus Arborelius stora klaviaturkollektion dränkte inte alls övriga instrument. Vi slapp  bombastiskt bankande på trummor och slagverk, istället lyhört spel från Zacharias Ekelund respektive multimusikern Freja Drakenberg.  Den som mest fick mig att tänka på Eldkvarns motsvarande instrumentkollega var Jonatan Lundin , vars läckert understrykande basgångar stundom gav Tony Thorén-vibbar. Ska poängteras att kapellmästaren Axel Jonsson – Stridsbeck  var uppgiften mogen. Fattas bara annat,  ett antal frejdiga fingerfärdiga solon renderade i en  uppåtkick. Flera körade, medan Freja gjorde fina vokala insatser på egen hand eller i duett. Noterade angenämt dragspel från Arborelius som fyllde i melodin i ett par kompositioner. Ska erkänna att jag inte kände till någon av de unga musikerna, vars sound lät likartat men ändå delvis annorlunda jämfört med vad jag varit van vid. Ungdomarna turas om att på ett smakfullt sätt ligga längst fram med sina instrument. Mycket trevligt med features från keyboard, dragspel bas och glödande gitarr.

Den av Axel formade gruppen hade repat fram en tilltalande fräschör, med betoning på klanger och diskreta rytmer, lagom tyngd och melodiska finesser. Trots att de stöpt om vissa arrangemang, är de ganska bundna till en given struktur. Bortsett från två utomordentliga helt färska låtar, ligger det oundvikligen den yngre generation i fatet, att jag hört väldigt starka tolkningar av det material som  serveras. Konserten är upplagd som en retrospektiv, vilket innebar fylligt mellansnack då texterna introducerades. Plura i svart ledig klädsel, hatt och röda gympadojor berättar utifrån sin personliga värld om uppslag och upplevelser.  Dråpligast anekdoten med Mauro Scocco som rådissade  blivande hit. Mest informativ historien om Tony Thoréns mamma, hennes pjäs om Elvis och  tillkomsten av biografiskt vindlande texten till Alice. Mest gripande  monologen om föräldrarnas död, om att inte vara fysiskt närvarande vid deras bortgång. Självklart framfördes  Huvudet högt, Pluras vackraste visa (som tolkades på ett fantastiskt sätt av Pernilla Andersson på samma scen en vecka tidigare).

Tänker på Peter Bryngelssons utgjutelse  om att Plura använder  få ackord.  Går inte att i sak invända mot musikvetarens påstående, fast i motsats till honom tyckte nog inte någon, i ett hänfört fullsatt Stora Teatern, att han blir tråkig. Att artikulationen är ojämn live, varje stavelse går inte fram, har  inte avgörande betydelse. Rösten bär genomgående på avsevärd pondus och övertygelse, känslor ur livet förmedlas storartat. Och tillräckligt många texter är meningsfulla och originella. Apropå beskrivningen ”fullsatt”, ska betonas att under hundraminuterskonsertens slutkläm diggade alla stående i bänkraderna.  En med rätta mycket entusiastisk publik skakade loss till bland annat Jag är det hjärta och En liten kyss av dig.  Snacka om trallvänlig ösig final! Andra absoluta höjdpunkter: nämnda Alice, den vädjande slutstrofen i Kärlekens tunga ( för mig evigt förknippat med en nära väns begravning, en vän som samlade på Eldkvarn), andaktsfulla Nådens hand, nyskrivna snärtiga Vad gjorde jag?, Axel på mandolin(?) i magiska Förgiftat blod samt fruns favorit Min systers karneval.

Blev glad, till och med lycklig av en pånyttfödd Plura med gitarr på magen i musikaliskt vital omgivning som inramades av ypperligt ljud. Eventuell deppighet flög sin kos, trots att ute väntade trist regn och promenad till slitsamt nattjobb.

 

 

 

 

Arkiverad under: Musik

Helkväll med Weeping Willows

31 mars, 2017 by Thomas Johansson

Weeping Willows på Globen
Betyg 3

Först var det sagt en konsert i Globen, den sålde slut. Då bokades en extra show på eftermiddagen in, och även den sålde slut. Då bokade man in en tredje show, dagen innan, men då hade alla som ville få biljetter, fått biljetter så där gick försäljningen trögt. Premiären ikväll är den som inte är slutsåld, finns rätt många platser över. Det är lite synd att det blev lite för giriga, för det är först till de två sista låtarna som det blir lite drag och respons från publiken.

Weeping Willows har med sig Gävle symfoniorkester på scenen och dom är med på alla låtar utom en. Anledningen till showen är att Weeping Willows vill fira att det är 20 år sen de släppte den första ”Broken Promise land” och första halvan av konserten spelas låtarna från den skivan, i samma ordning som på skivan. Det innebar att your eyes framfördes live för första gången, det är en låt som varit begravd sen första skivsläppet. Det vi bjuds på är överdådiga versioner av Weeping willows låtar, innan kvällen har vi fått höra 26 låtar låtar, och första singeln ”Broken Promise Land” två gånger. Enligt ryktet från bandets början kunde dom sjunga så att vuxna män gråter, och även kväll kan du köpa en näsduk som merchandise. Det är vackert, lite svalt och det blir en distans. Magnus Carlson tar i, och han sjunger bättre idag är när skivan spelades in 1997, men ändå när han inte ända fram. Han viftar med händerna för att få lite energi från publiken, men responsen är också sval.

Popmusik med symfoniorkester kan lätt hamna i facket för James-Bondmusik och det här händer även här några gånger, samtidigt är Weeping Willows gjord med mycket stråkar och orkesterarrangemang. Ändå känns kvällen som ganska lång. Magnus Carlson skämtar om att alla som bokat bord på någon restaurang till 21.30 måste boka av. Det räcker inte så utan samma råd gäller även för den som bokat något annat innan 23 denna kväll.. Klockan slår 22.40 innan det är slut. Det känns långt, rådet kill your darlings, så hade det kunnat blivit mer energi i spelningen. Ändå är det ett habilt hantverk som sker. Jag är mätt som om jag käkat mig mätt på efterrätter, lite lätt illamående och sugen på något salt. Avståndet från Kvarnen till Globen är inte så långt, men det har varit en tjugo års resa för Weeping Willows. Kvällen och första skivan inleds med samma ord, ”So its over” och det är en sak vi kan vara säkra på. Det här är inte över, bara en milstolpe i deras karriär, och något de kan berätta för barnbarnen, vi bokade Globen tre gånger, och det kom massor av folk.

Låtlistan:

So it’s over
Under suspicion
I didn’t know
Blue and alone
I’m failing in love
Your eyes
Broken promise land
Echoes of your breath
Eternal flames
Good night moon
Louisa
Try it once again
(Paus)
Tomorrow became today
Grains of sand
The burden
The world is far away
While I’m still strong
Go find your happiness
It takes a strong heart to love
Lovers never say goodbye
Too late for us
The moon is my witness
My love is not blind
(We’re in) different places
Wait for love to grow
Touch me
(Extranummer)
Broken promise land

Arkiverad under: Musik, Recension

Ed Sheeran på Globen (med bildgalleri)

30 mars, 2017 by Redaktionen


Ed Sheeran på Globen

Betyg 4

Makalösa 56,5 miljoner gånger strömmades Ed Sheerans tredje album, ”÷”, under dess första dag på Spotify. Skivan har bara funnits ute i fyra veckor. Han har just nu fem låtar på digilistans topp 30. Ed Sheeran är het, och allt han rör vid just nu, blir till guld.

Han har kallats för världens största gatuartist, en gatuartist som sålde slut på Globen på mindre än en timme. Nu är han här, och kliver ensam in på Globens scen en minut före utsatt tid.

– Stockholm, hur mår ni, ropade Ed mitt i öppningsnumret ”Castle on the hill”. Tydligen mår Stockholm bra enligt jublet publiken svarar med.

– Jag var 18 år när jag skrev den här och gjorde spelningar för 30–40 personer. Jag hade aldrig trott att jag skulle nå utanför England men nu står jag här, sade Ed, och spelade sen sin genombrottslåt ”The A-team” där textraden ”white lips, pale face, breathing in snowflakes” inledde hans karriär. När du nu lyssnar på texten känns den inte lika trallvänlig som den kan låta när du snölyssnar på radion.

Ed har aldrig gjort någon stor succé hos kritikerna men kärleken från publiken har varit desto större.

Till själva scenen, så är den snygg. Ed är flitig med sin loop-pedaler men det händer inte så mycket mer på scenen. Det här är ju världens största trubadur, kanske den enda som kan kalla sig för arena-trubadur. Han når inte riktigt ut till hela Globen, eller så är det att han nu lockar publik som mest vill kunna säga att dom sett Ed Sheeran live, men kanske inte är i Globen för att dom är hans stora fans. Vi hör publik som klagar på att han inte kör några bra låtar på hela kvällen, trots att han faktiskt spelar alla sin stora hits.

Det syns att han tycker om att möta sin publik, och under några låtar exploderar Globen. Sing, I see fire och Perfect och då får publiken beröm från Ed Sheeran.

– Ni är den mest högljudda publiken hittills.

Alla vet vad som väntar när det är dags för det första extranumret ”Shape of you” och publiken får vad de önskar. Det är nog få som går besvikna efter denna kväll med Ed Sheeran.

Läs också kulturbloggens möte med Ed Sheeran, lite tidigare i hans karriär. 

 

Låtlistan

Castle on the hill
Eraser
The A team
Don’t”/”New man
Dive
Bloodstream
Happier
Galway girl
How would you feel (paean)
I see fire
I’m a mess
What do I know
Perfect
Nancy Mulligan
Thinking out loud
Sing
Extranummer:
Shape of you
You need me, I don’t need you









Text: Moa Johansson Maliniemi

Foto: Thomas Johansson

Arkiverad under: Musik, Recension

Lyssna: The Legends – ”In Love With Myself”

30 mars, 2017 by Redaktionen

The Legends blandar elektronica med hiphop och RnB i sitt speciella sound och släpper nu en låt från kommande albumet.

JOHAN ANGERGÅRD – DISCOGRAPHY
1992 Acid House Kings Pop, Look & Listen
1996 Club 8 Nouvelle
1997 Acid House Kings Advantage Acid House Kings
1998 Club 8 The Friend I Once Had
2001 Club 8 Club 8
2002 Club 8 Spring Came, Rain Fell
2002 Acid House Kings Mondays Are Like Tuesdays And Tuesdays Are Like Wednesdays
2003 Club 8 Strangely Beautiful
2003 The Legends Up Against The Legends
2005 Acid House Kings Sing Along With Acid House Kings
2005 The Legends Public Radio
2006 The Legends Facts And Figures
2007 Club 8 The Boy Who Couldn’t Stop Dreaming
2009 The Legends Over And Over
2010 Club 8 The People’s Record
2011 Acid House Kings Music Sounds Better With You
2011 Pallers The Sea Of Memories
2013 Club 8 Above The City
2015 Eternal Death Eternal Death
2015 The Legends It’s Love
2015 Club 8 Pleasure
2017 The Legends Nightshift
2017 Djustin Voyagers

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 356
  • Sida 357
  • Sida 358
  • Sida 359
  • Sida 360
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in