• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Exalterad av dynamiskt korsdrag – Johan Lindströms Lost Inferno på Nefertiti

15 maj, 2017 by Mats Hallberg

5

13/5 2017

Konsert på Nefertiti Göteborg

   Fotogalleri Klas Ålander

Under 2000-talet har Johan Lindström varit ett aktat namn i musikbranschen.  Flera gånger har han spelat i kungafamiljens närvaro, senast när Pattis Smith gjorde sitt omtalade framträdande under Nobelprisutdelningen. Han är ofta anlitad som producent, har egen studio och medverkar på åtskilliga kända artisters skivor eller turnéer. Han fick exempelvis förtroendet att ansvara för Freddie Wadlings sista album.  Ändå något av en doldis för gemene man. Om jag utgår från mig själv, upptäckte jag 70-talisten i och med hans samarbeten med Totta Näslund och kretsen kring den legendariske sångaren. Mycket tack vare producent Lindström låter det förträffligt luftigt och avspänt, på flera av Tottas sista album (även Dylan-plattan med Wiehe). Live har jag hört mannen att hylla med bland andra Per Texas Johansson, Isabella Lundgren,  Johan Johansson trio ( klaviaturspelaren bosatt i Göteborg), Goran Kajfes, Ane Brun och förstås i Tonbruket där han ingår.

För cirka fem år sedan befann jag mig på Nef en vardagkväll. Lost Inferno med Bengan Blomgren i framkant framförde då Johans märkvärdiga musik.  Tar mig fram till dagens datum via en  halvhemlig spelning i vintras  som gav ofantligt mycket mersmak, en flödande urladdning av i princip nuvarande sättning en spårvagnsresa från centrum.  Anländer till jazzklubben strax innan bandet ska gå på. Det är ganska välfyllt, stämningen förväntansfull. Hittar en pallplats på flanken vid baren, vilket  tyvärr medför skymd sikt. Konserten över två set har rubricerats som jazz, förmodligen för att tre ytterst etablerade blåsare från den världen finns med. Dock, i marknadsföringen har andra termer lagts in i innehållsdeklarationen. Gatublues från Hawaii, weird americana, europeiskt sekelskifte, film noir, svensk vemod och rumänska influenser anges som riktmärken.  Egentligen är det djupt orättvist att pådyvla Johan stämpeln eklektiker. Enligt en av hans medmusikanter på scen, har han införlivat ett helt eget tonspråk.  ”Som att öppna en lucka till kosmos” , var följaktligen en kommentar  ur publiken efteråt.

Spännvidden var hänförande, en enastående kvalitet i sig..  Krängande  groove kontra brötigt kantigt sound, skiftningar mellan starkt och svagt och tvära kast från vackert till vildsint.  Oundvikligt att inte droppa ett antal referenser. Allra första impulsen: Peter Green och Albatross. Blev en böljande njutning när komp och svävande blås backar upp smeksamt bändande av strängar i  Serengeti. I total kontrast till röjiga The Run, vars  beat med lödigt blås var lika mycket örongodis. Absolut en favorit! I låten ingick bångstyrigt solo på tenorsax av Thomas Jäderlund som förde tanken till en viss Ornette. I en formidabel öppning hördes vidare en låt uppbyggd i flera lager betitlad Perikles.  En heltänd blåssektion hade fräcka inpass var och en till ett fantastiskt komp, bandmedlemmarna fick möjlighet att vara elastiska och Hawaii-harmonier briserade. Stycket utvecklades från nästan-spräck till att påminna om klassisk Dylan.  Före paus lirade låtskrivaren själv en finstämd avskalad melodi, utan att använda sin vidlyftiga arsenal av effektboxar och pedaler.

Johan Lindström trakterar nästan alltid stränginstrument live. Ett sällsynt undantag inträffar efter paus då han under en hymn sitter vid flygeln. Pianointrot följdes av fanfarer i växelverkan med spröda toner och röster, Ströms basgångar effektfullt i slowmotion. Magi uppstod, att likna vid ovan nämnda melankoli. Fäste mig vidare vid en bluesgungande låt som spädde på en aura av moll.  Beträffande hur musiken arrats, blev jag väldigt förtjust i de rikliga sekvenser när inte alla krämade på samtidigt. Sprakade av fantasi när blåsarna Lisen Rylander, Thomas Jäderlund samt Niclas Rydh svarade på vinande ackord, likt den teknik som  JB:s fulländade. Noterade att  minst ett inspirerat trombonsolo fanns inskrivet i noterna, en utmaning som skicklige Niclas Rydh  beredvilligt antog.

Nikke Ström manade på, höll förstås takten på sitt omisskännliga sätt. Ljudet hade emellertid varit mer fördelaktigt om inte hans bas hade surfat lika ofta på  de högsta ljudvågorna. Tillsammans med trumslagare Johan Håkansson fick han mig att tänka på Led Zeppelin, vilket ska ses som kraftigt beröm.  Håkanssons insats måste höjas till skyarna, helt enkelt en fenomenal prestation. Fanns tillfällen när han satte tunga runda rytmer, då jag uppfattade  honom paradoxalt nog som samtidigt pådrivande och släpande.

Extranumret bjöd på stor skönhet i valstakt. Är du utrustad med öppet sinnelag  är Johan Lindströms Lost Inferno det mest spännande av  akter du kan sjunka in i live. ”Risken” finns att du hypnotiseras, genom att förflyttas till främmande universum. Och vi blir inte som man kunnat frukta överkörda, inviteras istället till nya känslomässiga domäner. För mig var det bara att åka med, fyllas på av en av de  mest  mångsidiga sammansättningar musiker som existerar i vårt land.  Kompositören tillhör den yppersta eliten i den sorts avantgarde som definitivt är lyssnarvänligt, idealisk för de mottagliga skaror som blir uttråkade av ESC (konserten ”krockade” med  finalen). Han frambringar  sitt sällsamma tonspråk på gitarrer och pedal steel på ett självklart sätt. Att jag  associerade till sådana som Daniel Lanois, Marc Ribot  Ry Cooder och inte minst Bill Laswell och Robert Fripp, fråntar honom inte en självständig status. Ska framhållas hur genialisk han är på att sammanföra kreativa musiker med olika bakgrund, en konst han nog lärt sig som producent. Beträffande låttitlar och info huruvida musiken existerar i inspelad form finns förbättringspotential. Mest väsentligt:  att kropp och intellekt registrerade obändig progressiv musik på högsta nivå.

 

 

 

 

Arkiverad under: Musik

Robin Bengtsson kände sig tydligen träffad av Eurovision-vinnarens kommentar

14 maj, 2017 by Redaktionen

Salvador Sobral kammade hem Portugals första seger någonsin i Eurovision . Portugal vann för första gången Eurovision i schlager med en sång som är väldigt unik, en annorlunda sång som skiljer sig från de flesta tävlande låtar genom historien.

Det svenska bidraget med Robin Bengtsson var totalt chanslöst när Portugal krossade poängrekordet. Att Robin Bengtsson kom på femte plats tror jag beror mer på att många länder är sympatiska till Sverige än låtens kvalitet. Många låtar som kom sämre var betydligt bättre, om vi är ärliga. Det svenska bidraget var i ärlighetens namn ett av de sämsta vi tävlat med på många år. Att Bengtsson till många medier berättat att han är väldigt nöjd med sin femteplacering är begripligt. Låten är inte särskilt bra.

Det är lite ironiskt. Den portugisiske vinnaren Salvador Sobral var stolt över att ha vunnit och menade att det var extra kul eftersom låten har hög kvalitet och inte är som så många andra bidrag ”snabbmat”. Detta retade Robin Bengtsson och till DN säger han att Salvador Sobrals uttalande är ett övertramp.

Jaja, kul. För om det är något Robin Bengtssons tävlingsbidrag är, så är det just snabbmat i musik. Exakt.
Det behöver inte ligga någon särskilt värdring i detta. Ibland vill vi ha snabbmat, ibland något mer kvalitativt. Robin Bengtsson kände sig tydligen träffad av Eurovision-vinnarens kommentar.

Arkiverad under: Musik

Titta: Babian – Sprinten I Din Hand

12 maj, 2017 by Redaktionen

Skånska BABIAN har släppt en ny singel: Sprinten I Din Hand.

”Sprinten i din hand” är andra singeln från Babians kommande skiva ”Den Andra Sidan” som släpps på Hep Town Records den 26/5. ”Sprinten i din hand” är en fullfjädrad babianrökare som på två och en halv minut hinner ta upp orsakssambandet mellan hur vigselringar byts ut mot sprinten till en handgranat, förhållanden spricker och himlen faller ner. Hela låten skakar av frustration och balanserar hela tiden på gränsen till att spåra ur, eller som sångaren uttrycker det ”jag är en vandrande atombomb och jag är ett steg från att smälla av”

Babian är ett svenskspråkigt rockband med tre kritikerhyllade skivor i bagaget och mängder av spelningar på sitt samvete. Bandet har blivit omtalade som ett av Sveriges bästa liveband, nominerats till P3 guld för skivan ”fullproppad, listtoppad, livrädd och uppstoppad, spelats flitigt i såväl radio som TV och dessutom komponerat vinjettmusiken till SVT’s program ”Sommarlov”. Babian har spelat på de flesta klubbscener och festivaler i Sverige och dessutom turnerat i Norge, Finland och Tyskland samt uppträtt på Roskilde festivalen. Babians fjärde album ”Den Andra Sidan” släpps den 26/5.

Arkiverad under: Musik

John Holm, Toni Holgersson, Anders F Rönnblom Band, Py Bäckan och Lars Demian till Stockholms Visdagar

12 maj, 2017 by Redaktionen

John Holm, Toni Holgersson, Anders F Rönnblom Band, Py Bäckan och Lars Demian är några av aristerna som kommer till Stockholms Visdagar.

Ett pressmeddelande berättar:
Det börjar åter närma sig sommarens mycket uppskattade visfestival Stockholms Visdagar. Eventet sker mellan den 9 och 12 augusti och traditionsenligt håller man till på somriga Lasse i Parken vid Hornstull.

Årets artister är följande:

Onsdagen den 9 augusti:
JOHN HOLM TRIO
David Tallroth inleder kvällen.

Torsdagen den 10 augusti:
TONI HOLGERSSON
Maria Blom Band inleder kvällen.

Fredagen den 11 augusti:
ANDERS F RÖNNBLOM BAND
Py Bäckman & Janne Bark inleder kvällen.

Lördagen den 12 augusti:
LARS DEMIAN & DAVID TALLROTH
Tompa Eken & Bengtsson inleder kvällen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anders F Rönnblom Band, John Holm, Py Bäckan och Lars Demian till Stockholms Visdagar, Toni Holgersson

Albumrecension: Mark Lanegan Band – Gargoyle

11 maj, 2017 by Redaktionen

Artist: Mark Lanegan Band
Titel: Gargoyle
Betyg 3
Release maj 2017

Mark Lanegan kommer från Washington State och är en legendarisk en grungeartist. Han har spelat med Nirvana före deras Nevermind-album. Han var sångare för Queens of the Stone Age under deras höjdpunkt, 2001-2005 som inkluderar Songs for the Deaf.

Gargoyle av Mark Lanegan börjar starkt och konstnärligt. Albumet har intressan​t lyrik och EDM rhythms. Rötterna från Queens of the Stone Ages starka rhythmic altrock blandas med influenser från house. Lanegans unika röst och ordspel lyser igenom hela albumet. Jag hör regndroppar och ler. Ovädret möter sol. Odjur spelar med djupa tankar.

“Sister” är en låt med mörk EDM och vacker beskrivande lyrik. Albumet är bra för både människor som vill ha drivande bakgrundsmusik eller gillar att fundera och fokusera på musikens struktur och ord.

Men allt​ är inte perfekt på albumet. Bitvis är musiken monoton och hård. Regndroppar skriker. Blixten stryker öronen. Lyriken håller inte lika hög kvalitet i alla låtar. Men Lanegan är absolut på rätt spår och jag ser fram emot nästa album.

För den som gillar EDM, experiment och ordlekar är albumet helt rätt men om man tycker om musik som kontrollerar och leder kanske albumet inte imponerar lika stort.

Skribent: Reese Edgel

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 346
  • Sida 347
  • Sida 348
  • Sida 349
  • Sida 350
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in