• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

John Holm

John Holm, Toni Holgersson, Anders F Rönnblom Band, Py Bäckan och Lars Demian till Stockholms Visdagar

12 maj, 2017 by Redaktionen

John Holm, Toni Holgersson, Anders F Rönnblom Band, Py Bäckan och Lars Demian är några av aristerna som kommer till Stockholms Visdagar.

Ett pressmeddelande berättar:
Det börjar åter närma sig sommarens mycket uppskattade visfestival Stockholms Visdagar. Eventet sker mellan den 9 och 12 augusti och traditionsenligt håller man till på somriga Lasse i Parken vid Hornstull.

Årets artister är följande:

Onsdagen den 9 augusti:
JOHN HOLM TRIO
David Tallroth inleder kvällen.

Torsdagen den 10 augusti:
TONI HOLGERSSON
Maria Blom Band inleder kvällen.

Fredagen den 11 augusti:
ANDERS F RÖNNBLOM BAND
Py Bäckman & Janne Bark inleder kvällen.

Lördagen den 12 augusti:
LARS DEMIAN & DAVID TALLROTH
Tompa Eken & Bengtsson inleder kvällen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anders F Rönnblom Band, John Holm, Py Bäckan och Lars Demian till Stockholms Visdagar, Toni Holgersson

John Holm, Teitur, Kristina Lugn & Sarah Riedel, Vasas Flora & Fauna, Franska Trion och Slow Gold till Storsjöyran

9 maj, 2016 by Redaktionen

storsjoyran2016

Festivalen Storsjöyran i Östersund sticker verkligen ut och har en helt egen karaktär – det syns extra tydligt med de nya bokningarna som precis kommit: John Holm, Teitur, Kristina Lugn & Sarah Riedel, Vasas Flora & Fauna, Franska Trion och Slow Gold.

Ett pressmeddelande berättar mer:

Nu kan vi avslöja några av de artister som kommer att uppträda i mer intimt format på Storsjöteatern under årets Yra.

Hit kommer mytomspunne rockpoeten John Holm, som efter 40 års scenfrånvaro nu så smått åter börjat uppträda. Festivalen får också besök av färöiska singer/songerwrightern Teitur och finlandssvenska indiepopgruppen Vasas Flora & Fauna. Poeten Kristina Lugn möter kompositören och musikern Sarah Riedel, som tonsatt Lugns diktvärld. Franska Trion spelar upp sin burleska, livsbejakande musik och Slowgold sin amerikansk psykedelia korsad med svensk progg.

Mer info nedan!

JOHN HOLM
Mytomspunnen. Det är nog det bästa ordet för att beskriva såväl John Holm som hans musik. Han debuterade redan 1972 med albumet Sordin, som idag hålls som en obestridlig klassiker. Den släpptes på skivbolaget Metronome och producerades av legendaren Anders Burman som också upptäckte artister som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och Pugh Rogefeldt. Sordin hör till den där exklusiva skaran album som liksom utgör sitt helt egna universum. En speciell mystisk atmosfär som gör låtar som ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg” och ”Den öde stranden” till särskilt drabbande lyssningsupplevelser.
John Holms låtskrivande visade upp en sällsynt vision, vi kan rent av kalla den geni- alitet, som rimligen borde ha gjort honom till Nordens Bob Dylan. Men efter debuten har han bara gjort tre album med eget material. I många år lade han ned musiken helt och arbetade som hifi-installatör i Hollywood. En coverplatta från 1999 är senaste skivsläppet. Men trots den blygsamma produktionen fortsätter hans musik att hitta nya lyssnare. För att inte nämna alla svenska artister som tagit intryck av honom, Thåström och Bob hund till exempel. Ifjol började John Holm turnera så smått igen, efter en paus på 40 år. På den vägen fortsätter han nu, och vi är oändligt tacksamma för att han valt att göra en visit till Storsjöyran.

TEITUR
Teitur är en kritikerrosad singer/songwriter från Färöarna. Han lämnade öarna i Atlanten och flyttade till Danmark som 17-åring för att satsa på musiken. Hans uttryck är lågmält akustiskt, ett berättande låtskrivande präglat av starka känslor och subtil humor. Sedan debuten har han turnerat världen över och genomfört över 700 konserter. Han har spelat med bl. a. Rufus Wainwright, John Mayer och Aimee Mann. På Yran kommer Teitur för första gången framföra sitt debutalbum ”Poetry & Airplanes” (2003) från början till slut. Albumet innehåller hits som ”Josephine”, ”I Was Just Thinking” och ”You’re the Ocean”. En speciell konsert som inte får missas!

KRISTINA LUGN & SARAH RIEDEL
Den ena är uppburen poet och ledamot i Svenska Akademien. Den andra skivdebuterade redan som femåring och är idag en av landets mest hyllade vis- och jazzsångare. Tillsammans skapar de ett magiskt möte med tonsatta dikter. Kristina Lugn är med sina egensinniga dikter sedan 70-talet en av Sveriges mest älskade poeter. Sarah Riedel debuterade härom året som soloartist, men har också gjort sig känd som en skicklig uttolkare av andras material. Nu har hon tonsatt Kristian Lugns diktvärld.
På Yran möts Kristian Lugn och Sarah Riedel i en gemensam föreställning, där nyskriven musik vävs samman med uppläsning av poeten själv.

VASAS FLORA & FAUNA
Vem hade anat att något så oväntat som vardagsrealistisk pianopop på finlandssvenska skulle toppa många av listorna när årets bästa skivor skulle koras i fjol? Men det var just
vad som hände med Vasas Flora & Faunas fantastiska debutalbum ”Släkt med Lotta Svärd”. Skivan var en mycket fin överraskning och charmade såväl kritiker som musikälskare i allmänhet med en melodisk värme, underfundig humor och grundklang av djupaste vemod. Allt sjunget på Vasadialekt. Beslutet av sjunga på sin hembygds dialekt ledde automtisk till att bandets texter rörde sig mot en mer personlig riktning, och resulterad i en skiva som närmast är att betrakta som ett konceptalbum om att växa upp i den finska staden vars namn bandet bär. Vasas Flora & Fauna var vid tidpunkten för inspelningen av albumet en duo med Mattias Björkas och Iiris Viljanen. Sedan dess har Viljanen lämnat bandet som sedan bildades om till en trio med Björkas sångerskan Tina Kärkinen och pianisten Daniel Ventus.

FRANSKA TRION
I hemstaden Göteborg är Franska Trion storheter som säljer ut sina konserter. I resten av landet kanske man snarare kan beskriva dom som en väl bevarad hemlighet. Det är hög tid för en större publik att upptäcka Matti Ollikainens musikskatt. Att sätta fingret på hur de låter kan vara vanskligt, men för att göra det enkelt kan vi säga att Franska Trion gör skev popmusik med influenser från jazz, visa, och blues. Eller som en DN-skribent beskrev dem: ”Jazzmusikens proffsigaste obs-klass”.
Trots att de ofta hyllas har det större publika genombrottet låtit vänta på sig. Istället har bandet blivit något av musikernas favoritband. Håkan Hellström valde dem som en av hans favoriter när han medverkade i programmet Dom kallar oss artister. En annan som hyllar trion är Anna Järvinen, som liknat bandets konserter vid ett väckelsemöte.
Franska Trions musik är trasig och förtvivlad lika ofta som den är vacker och hoppfull. Intensivt livsbejakande på gränsen till maniskt sjunger Matti Ollikainen sina personliga, poetiska texter med en röst som närmast kan liknas med en Tom Waits. Men Franska Trions musik lånar sig inte till några etiketter. Den måste upplevas!

SLOWGOLD
Slowgold är det alias unga Göteborgsartisten Amanda Werne använder när hon gör musik. Under det namnet har hon på fyra album och två EPs släppt låtar som bara gnistrar av begåvning. Bara ifjol släppte hon två album. Musiken rör sig i en ljudvärld lika besläktad med svensk progg som amerikansk psykedelia. Slowgold är samma andas barn som nyproggiga grupper som Dungen eller Amason, men har samtidigt ett uttryck som höjer henne över att vara en del av en rörelse eller trend. En perfekt artist för Yrans mysigaste scen Intiman!

Arkiverad under: Musik Taggad som: John Holm, Storsjöyran

Tankar om John Holms riktiga comeback på scen

22 november, 2015 by Mats Hallberg

P1100166XS

Jag har många gånger besökt Landvetter. Mamma är härifrån, hennes föräldrar och bror bodde livet ut i samhället. Men jag har aldrig tidigare åkt buss dit en isande kall mörk fredagkväll, för att sista biten leta mig fram till krogen Hemma hos. Men när jag genom Lars Nyhlin får nys om att John Holm ska spela två mil utanför Göteborg tvekar jag inte. En kusin hjälper mig att beställa biljett. Väl på plats berättar en av ägarna, när jag frågar hur det gick till att ”fånga in” Holm, att hon erbjöds denne ikon som ersättning för en artist som hade bokat av. Vi var en exklusiv krets på cirka hundra personer som hade betalt en relativt hög entré. Folk var stimmiga! De flesta satt vid långbord som matgäster. Bland kännare och oss andra intresserade kunde en påtaglig förväntan skönjas. En av kännarna råkar jobba på min arbetsplats. I bilen hem sa han ”vad är sextiofem minuters försening när en har väntat i fyrtio år.” Mitt humör sänktes i alla fall en smula av den försening som blev, vars orsak inte fick någon förklaring.

Har under dagen lyssnat på Spotify för att korrekt kunna redovisa låtlistan, vilket jag inte klarade av hela vägen. I mitt sökande inställer sig en fråga till mig själv. Varför har jag under årens lopp, inte mer lyssnat på denna unika artists musik? Förvånas inte direkt över hur välproducerade skivorna är (de första plattorna producerades av Anders Burman på Metronome), men jag blir häpen över hur mångsidig den ljusskygge Holm varit. Han växlar emellan boogierock och visprogg, lössläppt fusion och stompigt saxriff, countrystuk och syntslingor. Mest lägger man märke till det ömsom nakna, ömsom luftiga soundet med kvidande frustande gitarr. Utan att vara överlastade rymmer hans sparsmakade kollektion ett överdåd av gitarrsolon. När jag forskar i vilka som spelat hittar jag bekantingar som Kenny Håkansson, Roffe Wikström och i ett senare skede Lasse Englund jämte Staffan Astner. Live i Landvetter var det Peter Bryngelsson som hade tilldelats den ansvarsfulla rollen att leverera angenäma ackord.

Till sitt förfogande hade han både elslide och vad han kallade en monsterdobro. Efter konserten får jag en pratstund med Bryngelsson, vars Urban Turban jag såg i Göteborg på 90-talet. Denna lärda man som på sistone skrivit böcker om Peter Green och om tystnader, betonar hur vanligt det är att fel människor tillskrivs olika bedrifter. Och för honom är gitarrbyggaren Arne Arvidssons bedrifter helt avgörande. Utan denne för mig totala doldis hade inte ett par av Holms skivor låtit så bra som de gör. Rubriken är förresten också präglad av mitt samtal med Bryngelsson.

Efter en mjukstart med sonen Axel Holm, tar nämnde Bryngelsson vid. Han gör en både fascinerande och knepig instrumentalversion av Enskilt rum på Sabbatsberg. Sedan passar han på att berätta lite allt möjligt. Sa att han och John på 70-talet tillhörde olika musikaliska familjer, vilket vi vet som förnkippar honom med Ragnarök och andra storvulna band. Han spelade emellertid gärna Johns vinylskivor. Och för fyra år sedan upptäckte han att de bodde i samma småländska by, i samma by som Eddie Meduza råkar vara uppväxt. Hur som helst träffades de två, pratade ofta om trädgårdsskötsel. Till slut började de repa. Kan inte låta bli att nämna att läraren och gitarristen Bryngelsson gjorde reklam för de stjärnhimlar som kan skådas i hans kära Älmeboda. I de första låtarna deframför får de sällskap av Axel på munspel. Innan det riktigt tänder till hörs Maria många mil härifrån och Om den blå himlen. Därefter följer en up tempo – låt där John sjunger om att vi lever i en hård värld. Ljudet är tyvärr ganska murrigt. Sedan fyrar man av publikfavoriten Den öde stranden, vars klassiska gitarrsolo återskapas av den 61-årige smålänningen.
Vid den hastiga gemomlyssningen av Holms produktion noterar jag vilken stark röst han haft. Detta märks på titlar som Medan dagen tonar upp, Memoria och Allt du har att ge. Bryngelsson påpekar att sångarens röst låter likadan som för fyrtio år sedan, i motsats till exempelvis Pugh. Visst är det förunderligt, men jag besväras av att den inte bär på samma sätt. Fraseringen är inte heller den bästa, vilket ibland medför att han sväljer vissa stavelser. Inte kul att skriva detta, men detta var mitt intryck. På scen kommer Peter med en värderingsfri kommentar: ”John sjunger i så konstiga tonarter.” Mina förväntningar var kanske orimligt högt ställda. Men att rösten bara ibland nådde ut var ett aber. Tror den behöver mer uppbackning i form av fler instrument, för att låtarna bättre ska komma till sin rätt. Nu kändes det stundom lite ofärdigt.

Inför vad som visade sig vara en av kvällens höjdpunkter utbrast den eminente låtskrivaren ”tunga låtar”. Melodin jag syftar på var Får man leva för det. Bryngelsson påstod efteråt att de någonstans spelade fel, liknade det vid att vara ute på bärtur. Tror ingen av oss i publiken märkte något. Vi fick den pregnanta balladen En vanlig dag, Ingen Ingen och givetvis Vid ett fönsterbord mot parken. Sist nämnda låt framfördes på begäran i somras under en slags gala. Bryngelsson delikata gitarrspel var konstant i förgrunden, vare sig han plockade suggestivt eller lirade något som påminde om Deltablues. Vid ett tillfälle tog han chansen att ropa ”Hallå Landvetter, hur mår ni?” Då svarade någon vitsig person ”det känns som vi lyfter.” Extranumret efter en timmas konsert blev en repris på Den öde stranden, denna gång ännu vassare och jag fick gåshud. När den timide Holm gick av scen efter publikens påtagliga bifall, sa han att ”nästa gång ska vi träna in mer material.” Summa summarum en sällsam afton med några odiskutabla toppar. Lite mixed emotions när jag tänker tillbaka på det overkliga jag var med om.

Foto: Peter Birgerstam

P1100193XS

P1090822XS

P1090839XS

P1090849XS

P1090895XS

P1090958XS

P1100015XS

P1100100XS

Arkiverad under: Musik Taggad som: John Holm

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

11/4 2026 Kungsbacka Teater (arrangör … Läs mer om Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in