• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: Eminem feat. Beyoncé – Walk on Water

10 november, 2017 by Redaktionen

Eminem gör comeback med ingen annan än Queen B själv vid sin sida. Eminem och Beyoncé släpper nya singeln ”Walk On Water”.
Eminem har sedan starten sålt över 100 miljoner album världen över, belönats med 15 GRAMMY-Awards och hans senaste album ”Marshall Mathers LP2” låg på Sverigetopplistan i 57 veckor.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Eminem feat. Beyoncé - Walk on Water

Skvirecension: Svindlande vackert och dynamiskt – Seascapes av Gothenburg Combo

9 november, 2017 by Mats Hallberg

Artist: Gothenburg Combo

Titel: Seascapes – 20 000 Leagues Under The Sea

Betyg: 5

Producent: Gothenburg Combo

Inspelad på Gunnebo Slott i Mölndal

Mix: Åke Linton Svenska Grammofonstudion

Utgiven på Combo CD

51:30

Release: 3/11 2017

Den här nyskapande gitarrduon har gått under min radar. Bör påpekas att jag skarpt  gillar gitarrmusik. Har live hört storheter som Paco De Lucia, Jon Mc Laughlin, Julian Bream, John Williams (då han ingick i Sky), Scott Henderson, Mike Stern, Al Di Meola; för att nämna några i främsta ledet. Och om jag skulle lista några få namn bland svenskar, blir det spontant Bengan Blomgren, Staffan Astner och Kenny Håkansson Göteborgarna har vunnit prestigefyllt pris – samarbetet med skådespelare, filmare, dansare, författare och DJs – och turnerat världen över.  De är kända för att komponera sviter och för att flytta fram, eller rent av upplösa genregränser. Deras grej, vad de behärskar till fulländning, är minimalistisk stämningsmusik. Föga förvånande har de framfört verk av pionjären Terry Riley och medverkade när Steve Reich fick Polarpriset.

David Hansson och Thomas Hansy bildade duon 1999, släpper nu sin sjätte skiva. Naxos som distribuerar deras CD, säger att gitarristerna är influerade av klassisk minimalism, world music, electronica, traditionell afrikansk och latinamerikansk musik, experimentell pop, jazz och klassisk musik. På Seascapes märks i första hand det klassiska (läs spanska)  gitarrspelet. Vidare handlar inte komponerandet främst om att göra låtar, utan om att frambringa fantasieggande välljud vars klingande repetitiva sound är själva stommen. För den receptive lyssnaren skapas magi! Det är väldigt visuellt och mycket meditativt.

Jag överväldigas av den självklara skönheten, av en förtätad  fast ändå luftig atmosfär. Dock missvisande term, ity att plattan utgår från en bok  av Jules Verne vars handling äger rum i havets väldiga djup. Hans  sf- roman från 1871  med titeln 20 000 Leagues Under The Sea heter ju i  svensk  översättning  En världsomsegling under havet. Textfragment  på engelska bifogas i CD-konvolutet. Albumets tio stycken  skulle kunna vara namn på olika kapitel.  Musiken är filmisk, vill ordlöst berätta, genom att försätta lyssnaren i ett tillstånd av förundran.  Människans framsteg har varit närmast osannolikt och tekniska landvinningarna hisnande. Samtidigt existerar obetvingliga naturkrafter på jorden, exempelvis sammanbindande hav, till stora delar outforskade.  Så kan man filosofera vid lyssnandet på en fantastisk produktion. Beträffande skivor på temat Jules Verne, minns jag Rick Wakeman och hans tolkning av Journey To The Centre Of The Earth (1974).

Superbt sömlöst samspel hörs från två sammanlänkade gitarrister, vars fokus inte ligger på det virtuosa handlaget.  Kan bli tröttsamt när instrumentalister vill bevisa hur duktiga de är och inte håller tillbaka, ett påstående Al Di Meola emellanåt tyvärr bekräftade i Ystad i somras.  Fingerfärdigheten och yrkeskunskapen framgår förstås ändå i försynta förskjutningar med varierade tempon. Musiken är som ett flöde vars ringlande spiralform  hittar nya spännande passager och öppningar. Resonansen är ypperlig i en helhet som växlar i intensitet. Med akustiska  instrument i dubbel upplaga fördelade på olika arbetsuppgifter, uppstår en förförisk dynamik som förstärks av alldeles lagom friktion.

Efter noggrann genomlyssning i hörlurar associerar jag till Egberto Gismonti, flamenco, Tárrega, Ali Farka Touré, Leo Kottke, John Renbourn, Mats Bergström, Thomas Almqvist, Lasse Englund, John Williams (exempelvis Cavatina) samt soundtrack av Ennio Morricone, Philip Glass och Ry Cooder.

Foto Jerker Andersson

 

 

 

 

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

Bildgalleri: Daniel Romano och hans tremannaband The Jazz Police

8 november, 2017 by Peter Birgerstam

Daniel Romano och hans tremannaband The Jazz Police
Pustervik, Göteborg, 7 november 2017

Vår fotograf Peter Birgerstam fotadde Daniel Romano och hans tremannaband The Jazz Police på Pustervik på tisdagskvällen 7 november. Spelningar var avslutningen på deras Sverigeturné.

Foto: Peter Birgerstam

Arkiverad under: Musik

Bildgalleri: Gorillaz på Hovet

8 november, 2017 by Redaktionen

Gorillaz på Hovet, Stockholm
6 november 2017

Gorillaz släppte debutalbumet 2001 och har sedan dess hållit sig kvar på topplistorna. Måndag den 6 november intog bandet Hovet i Stockholm för en slutsåld och av deras fans efterlängtad konsert.

Sångaren Damon Albarn har andra projekt som bandet Blur i bagaget, men det är som frontfigur med det animerade Gorillaz som han slog igenom med och blev världskänd.

Foto: Calle Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Gorillaz

Julafton för trumpetfantaster – Simple As That av Karl Olandersson

4 november, 2017 by Mats Hallberg

Foto Linn Segolson

Artist: Karl Olandersson

Titel: Simple As That

Betyg: 4

Producent: Karl Olandersson

Mixning: Pål Svenre

Inspelad i Kingside Studio Gnesta 2017

Releasedatum 30/10 2017

59:56

Finns ett antal mästerliga trumpetare i Sverige, många av dem berör mig på djupet.  Karl Olandersson ingår otvetydigt i denna exklusiva skara. Nu släpper han sin fjärde platta i eget namn. Har hört honom live i sommar med Ann-Sofi Söderqvist Jazz Orchestra och Stockholm Swing All Stars. Minns hur glimrande han spelade på jam under Stockholm Jazzfestival i fjol och långt tidigare med Klas Lindquist Nonet på Göteborgs Konserthus. Läser mig till att Olandersson därtill ingår i orkestrar i populära teveproduktioner, galor och var med i Tommy Körbergs senaste show. Frilansaren har för närvarande engagemang på Göta Lejon.  På nya skivan omger sig stockholmaren (född i Hedemora 1978) med en elegant pianotrio. Märkligt nog är just Magnus Hjort vid flygeln någon jag inte haft koll på, medan kompet med Martin Sjöstedt på bas och Daniel Fredriksson på trummor är för mig välkända storheter jag träffat på i skiftande stimulerande sammanhang.

Öppningen är majestätisk, sätter ribban högt. De tekniska färdigheterna illustreras omgående genom  märkbar tonartshöjning.  Olanderssons varumärke är i viss utsträckning, hans remarkabla förmåga att obehindrat ta övertoner, en teknik han delar med storbandsledaren Lasse Lindgren. Introt till standardmelodin Things Ain´t What They Used To Be är en ofattbar prestation, ett intro som golvar även den mest kräsne musikälskaren. Första gångerna jag lyssnade igenom Simple As That, ansåg jag att övriga musiker kom till korta. När jag detaljstuderade de olika spåren i hörlurar, noterar jag att första intrycket var förhastat och obalanserat. Pianotrions medlemmar ges utrymme att hamna i framkant och har flera markanta solon. Men det är definitivt  trumpetaren som anger tonen och kvartetten ska inte uppfattas som en grupp.

Karl är en flexibel musiker, vars naturliga hemvist kan sägas vara swing-eran  Jag som föredrar sammanhållna skivor, anser att Simple As That kan rubriceras som en något spretig produktion. Visst är det omväxlande med bopinfluenser  a `la Kenny Dorham och Clifford Brown som bryter igenom i kombination med veka, lyriska drag vars främsta representant hette Chet Baker. (som jag hörde live i Göteborg 1984). Men jag har lite problem att hitta kärnan i ett album som är en exposé över divergerande stilar.. Därför blir bara nästan en fullpoängare, trots åtskilliga högklassiga låtar och fulländade instrumentalister.

Av skivans elva melodier är fem original av en upphovsman som behärskar hantverket.  En annan villfarelse, i paritet med min förhastade anmärkning om obalans, var synpunkten att vissa kompositioner inte höll måttet. Vad man skulle kunna påstå är att ett par stycken har drag av lekfull uppvisning, vilket kräver koncentrerade mottagare. Upprepade genomlyssningar visar att Olanderson är en utmärkt låtskrivare, något som framgår  av den gladlynta titellåten, därpå följande Colors, avslutande Never Again och balladen Daughters.  I sist nämnda melodi sjunger mannen med vit skjorta och hängslen, i en ömsint inriktning som ofrånkomligen doftar Chet Baker. Märkligt nog anpassas då trumpetspelet, blir skört och på gränsen till trevande; vilket också stämmer in på den legendariske förlagan. Även utseendemässigt  finns  likheter.

Noterar som vanligt finkänsligt delikat trummande från Daniel Fredriksson, vars sätt att byta toner med en inspirerad blåsare i Chief resulterar i en avancerad, något svårsmält, övning för finsmakare. Magnus Hjort har förstås flera stimulerande ”inlägg”, av vilka jag fäste mig särskilt vid ackompanjemangen till plattans två vokala nummer, jämte Benny Golson´s Stablemates. Martin Sjöstedt fungerar som ett understödjande kitt, bortsett från i All The Things You Are där hans stora kunnande exponeras i helfigur. Något jag faktiskt saknar är en ytterligare blåsare, vars bidrag hade varit behövligt i ensemblespelet. Se mina små invändningar som randanmärkningar. Den ”grymme” trumpetaren Karl Olandersson och hans medmusiker har gjort ett album de kan vara stolta över.

 

 

 

 

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 284
  • Sida 285
  • Sida 286
  • Sida 287
  • Sida 288
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1760
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in