Artist: Gothenburg Combo
Titel: Seascapes – 20 000 Leagues Under The Sea
Betyg: 5
Producent: Gothenburg Combo
Inspelad på Gunnebo Slott i Mölndal
Mix: Åke Linton Svenska Grammofonstudion
Utgiven på Combo CD
51:30
Release: 3/11 2017
Den här nyskapande gitarrduon har gått under min radar. Bör påpekas att jag skarpt gillar gitarrmusik. Har live hört storheter som Paco De Lucia, Jon Mc Laughlin, Julian Bream, John Williams (då han ingick i Sky), Scott Henderson, Mike Stern, Al Di Meola; för att nämna några i främsta ledet. Och om jag skulle lista några få namn bland svenskar, blir det spontant Bengan Blomgren, Staffan Astner och Kenny Håkansson Göteborgarna har vunnit prestigefyllt pris – samarbetet med skådespelare, filmare, dansare, författare och DJs – och turnerat världen över. De är kända för att komponera sviter och för att flytta fram, eller rent av upplösa genregränser. Deras grej, vad de behärskar till fulländning, är minimalistisk stämningsmusik. Föga förvånande har de framfört verk av pionjären Terry Riley och medverkade när Steve Reich fick Polarpriset.
David Hansson och Thomas Hansy bildade duon 1999, släpper nu sin sjätte skiva. Naxos som distribuerar deras CD, säger att gitarristerna är influerade av klassisk minimalism, world music, electronica, traditionell afrikansk och latinamerikansk musik, experimentell pop, jazz och klassisk musik. På Seascapes märks i första hand det klassiska (läs spanska) gitarrspelet. Vidare handlar inte komponerandet främst om att göra låtar, utan om att frambringa fantasieggande välljud vars klingande repetitiva sound är själva stommen. För den receptive lyssnaren skapas magi! Det är väldigt visuellt och mycket meditativt.
Jag överväldigas av den självklara skönheten, av en förtätad fast ändå luftig atmosfär. Dock missvisande term, ity att plattan utgår från en bok av Jules Verne vars handling äger rum i havets väldiga djup. Hans sf- roman från 1871 med titeln 20 000 Leagues Under The Sea heter ju i svensk översättning En världsomsegling under havet. Textfragment på engelska bifogas i CD-konvolutet. Albumets tio stycken skulle kunna vara namn på olika kapitel. Musiken är filmisk, vill ordlöst berätta, genom att försätta lyssnaren i ett tillstånd av förundran. Människans framsteg har varit närmast osannolikt och tekniska landvinningarna hisnande. Samtidigt existerar obetvingliga naturkrafter på jorden, exempelvis sammanbindande hav, till stora delar outforskade. Så kan man filosofera vid lyssnandet på en fantastisk produktion. Beträffande skivor på temat Jules Verne, minns jag Rick Wakeman och hans tolkning av Journey To The Centre Of The Earth (1974).
Superbt sömlöst samspel hörs från två sammanlänkade gitarrister, vars fokus inte ligger på det virtuosa handlaget. Kan bli tröttsamt när instrumentalister vill bevisa hur duktiga de är och inte håller tillbaka, ett påstående Al Di Meola emellanåt tyvärr bekräftade i Ystad i somras. Fingerfärdigheten och yrkeskunskapen framgår förstås ändå i försynta förskjutningar med varierade tempon. Musiken är som ett flöde vars ringlande spiralform hittar nya spännande passager och öppningar. Resonansen är ypperlig i en helhet som växlar i intensitet. Med akustiska instrument i dubbel upplaga fördelade på olika arbetsuppgifter, uppstår en förförisk dynamik som förstärks av alldeles lagom friktion.
Efter noggrann genomlyssning i hörlurar associerar jag till Egberto Gismonti, flamenco, Tárrega, Ali Farka Touré, Leo Kottke, John Renbourn, Mats Bergström, Thomas Almqvist, Lasse Englund, John Williams (exempelvis Cavatina) samt soundtrack av Ennio Morricone, Philip Glass och Ry Cooder.
Foto Jerker Andersson