Petters topp tio album med motivering
10. Erik de Vahl – Hold Your Breathe
På Topplistans tionde plats ser vi Kramforsfödda Erik De Vahl (Och mitt Sundsvall-hjärta bankar desto snabbare). Denna numera Malmöit har verkat som artist i ett dryga fjorton år. Och jag har missat honom helt. Tills nu. Erik de Vahl skapar nydanande egensinnig musik som står utanför alla genrer. Inte sedan Khonnors Handwriting har elektronisk musik låtit så vacker, så minimalistisk och unik. Jag vill bara ha mer av Erik De Vahl-kakan.
9. Robert Plant – Carry Fire.
Ännu en tråkig rockgubbe? Nix, pix. Robert Plant är så långt bort du kan komma ifrån filmjölks-bleka Lars Winnerbäck- och Bruce Springsteens-karbonkopior. Han är 69-åringen som aldrig slutar överraska, som hela tiden testar nytt och på kuppen både frustrerar och exalterar sina fans. Carry Fire är en milstolpe i Robert Plants karriär, en rockig och gruffig men känslosam historia, Ett mörker där Plant, en våldnad gömd bland skuggorna, påminner oss om vår dödlighet. Carry Fire är ett bevis på att det gamla sett ur ett annat ljus kan upplevas som något alldeles nytt.
8. Father John Misty – Pure Comedy.
Father John Misty ger oss ett album i dess rätta bemärkelse. Här finns ett helhetstänk och ett koncept som räcker hela vägen. Hans comedia infantil är både komisk, politiskt laddad och personlig. Mer än ett musikalbum är Pure Comedy ett manifest över John Mistys religion – om ett kapitalistisk, förtryckande värld och en underhållningsindustri som pumpar in pengar men som ger noll värde tillbaka till folket. En så kallad antiintellektualism vars tydliga motståndare heter John alias Misty Tillman. Med välformulerade meningar sammanfattar han hela 2010-talets era.
7. Charlotte Gainsbourg – Rest.
Vilken talang. Inte nog med att hon är en av vår tids skådespelerskor hon är dessutom en popartist med stjärnglans vars musik minner om 80-talet. Rest doftar av Paris i maj, cigarettrök och Birgitte Bardot. Charlottes känsla för popmelodier är oklanderlig. Detta
– hennes femte musikalster- är närbesläktad med finaste Ten Love Songs signerad Susanne Sundfor.
6. Lana Del Rey – Lust for life.
Hon gör det igen. Mörkrets drottning ger oss ett 22 låtar långt album som har noll skönhetsfläckar. Jag är mållös.
5. Ariel Pink – Dedicated to Bobby Jameson.
Han är vår tids Frank Zappa. L.A-profilen Ariel Pink började sin musikaliska resa i sovrummet med en bandspelare och en billig Clas Ohlsson mikrofon. Därifrån har hans ljudbild utvecklats. För vart album har han blivit allt självsäkrare. Hans Alice i underlandet-speedade psykedelia och electropop har både överraskat och hänfört. Hans publik har växt till sig. Men hur stor hans ego än blivit så har grundstommen- de distade mikrofonerna, det drömska och DIY-soundet kvarstått. Ariel må ha en brinnande experimentlusta, men hans verkliga styrka är känslan för riktigt bra melodier.
4. The xx – I See You.
I somras såg jag dem på Way Out West ståendes i ett publikhav av förväntansfulla fans. Aldrig har jag sett så skygga rockstars. Kostymen klär dem. Bandets ödmjukhet och mjuka stämmor formar ett rockalbum av granit. On Hold, Brave for You och Dangerous är hits att dö för. Men framförallt har duon en känsla för melodier och stämningar som är få förunnat.
3. Dolce – Av liv och grönska.
Ett av två svenska album lyckades kvala in på topp tio-listan. Dolce är vacker svensk visa, somrig och varm, och helt oemotståndlig. Monika Zetterlund jublar i sin grav.
2. Ibeyi – Ash
Tvåan på min lista kunde likväl tagit dess första placering. Så jämn är kampen om prispallen i mitt årliga race. Ibeyi är en fransk kubansk duo som gör skönsjungande och obeskrivligt vacker popmusik. Ash, duons andra platta, är fylld till bredden med känslofylld soul, electro och jazzmusik. En absurd men given musikhybrid. Jag kommer sannerligen hålla ett extra öga på dessa två förmågor framöver.
1. Haim – Something To Tell You.
Lekfullhet och experimentlusta är egenskaper flera av årets artister råkar inneha. Men sådana epitet kan aldrig mätas med verkligt bra låtsnickeri. Syskontrion Haim gör popmusik à Michael Jacksson/ Hansson Brothers. Med klockrena melodier och hooks fastnar jag i deras nät och kan inte komma ur. Something To Tell You är beroendeframkallande och svår att lämna ifrån sig. På topplaceringen hade jag förväntat mig se något svårt, självutlämnande och naket, men icke. Denna gång är det musikglädjen och den direkta popen som tar hem pokalen. Som eskapism från en skrämmande värld fungerar Haim. Jag säger- Heja systraskapet och grattis Haim för denna välförtjänta första placering.
Topp 25
1.Haim – Something To Tell You
2. Ibeyi – Ash
3. Dolce – Av liv och grönska
4. The xx – I See You
5. Ariel pink – Dedicated to Bobby Jameson
6.Lana Del Rey – Lust For Life
7. Charlotte Gainsbourg – Rest
8. Father John Misty – Pure Comedy
9. Robert Plant – Carry Fire
10. Erik de Vahl – Hold Your Breath
12.Lorde – Melodrama
11.St. Vincent – Masseduction
13. Wyclef Jean – Carnivale III
14. Perfume Genius – No Shape
15. Fever Ray – Plunge
16. Four Tet – New Energy
17. Hurray For The Riff Raff – The Navigator
18. Kendrick Lamar Damn – Damn
19. Zola Jesus – Okovi
20.Myrkur – Mareidt
21. Hercules and Love Affair – Omnion
22. The National- Sleep Well Beast
23. John Maus – Screen Memories
24. Algiers – The Underside of Power
25. Arca – Arca
Andra bra artister: Sampha, Fleet Foxes, King Krule, Drake, LCD Sound System, King Gizzard, Thundercats, Björk, Henrik Berggren, Godspeed Black Emperor, Drake, Re-tros, Forest Sword, Jens lekman, Sumie, Mount Eerie, Volcano, 21 Savages, Josh Ritter, Frankie Ros, Vince Staple, Protomartyr, Magnetic Fields. Valerie June, Noel Gallagher, Gorillaz, Chelsea Wolfe, Baths, Bibio, Big Thief.
Inte lyssnat: Gossip, Ty Segall, Linda Perhacs, Jay Z
Bästa Soundtrack: Onethrix Point Never (Good Time)
Bästa svenska: Dolce
Bästa Ep: Pharmakon och Kamasi Washington
