Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Filmklipp från Oasis (av en del nedsablade) konsert i Köpenhamn

by

Oasis spelning på Köpenhamn får ingen vidare kritik, direkt. Sydsvenskans recension är bara så rolig:

Obetänksamma observatörer kunde i stundens hetta få för sig att Oasis var 1990-talets Beatles. Det lät bra, men det var dessvärre inte riktigt sant. Nej, bättre upp: Oasis är 2000-talets Beethoven.

Som vi alla vet så var den åldrande Beethoven döv. Även bröderna Gallagher har med åren blivit totalt oemottagliga för nya sinnesintryck; de lever, liksom Ludvig, i sin egen bubbla.

Fast Aftonbladet gav konserten betyg 3, fast det var ju Markus Larsson, han som alltid ger Bruce Springsteen betyg 5 för alla konserter. Så den recensionen bör ju läsas med viss kritik.

Relaterat:
Intervju med Noel Gallagher

Andra bloggar om: , , ,

Spiritualized på Berns – filmklipp och recension

by

Spiritualized, eller Jason Pierce, kan förena gospel och frågor om liv och död med ångestpsykedelisk musik som ingen annan. Under sin karriär som musiker har han gett ut skivor som sinsemellan varit helt olika: en platta kan vara gospel och religiös och en annan psykedelisk rock med hur mycket ångest som helst i sig.

Just nu är Jason Pierce på turné och i veckan har han spelat både i Göteborg och i Stockholm. Skivan han har med i bagaget, som ackompanjerar turnén släpptes tidigare i år: ”Songs in A & E”. Den skrev han strax före en svår sjukdom. Han fick dubbelsidig lunginflammation och riskerade att dö. När han mot alla odds frisknade till gjorde han klar skivan.

Den är en skiva med drag av lite av varje ur hans karriär, men nästan hymner som Harmony och andra mer rockiga spår. Men på turnén nu fyller han ljudrummet med både gospel och flera av sina tidigare ångestskrikande psykedeliska låtar.

Jag har svårt att tänka mig att någon lämnade Berns efter midnatt utan att vara starkt påverkad av Spiritualized. Det lär inte gå att stå där utan att ryckas med.

Får himlen att gråta, skrev Aftonbladet efter konserten i Göteborg.

Här är recensionen i Svenska Dagbladet.

Förra året spred den 43-årige Pierce sin magiskt vackra gospelkärlek på Emmabodafestivalen. Den här gången har han bestämt sig för att låta det oharmoniska ställa sig i vägen för det orkestrala. Det är inte längre som att strosa runt i ett hymnparadis, utan mer som att befinna sig i ett litet rum omgiven av rörliga gitarrväggar.


Musiktidningen Sonic har en rolig recension där två brorsor som mailar varandra efter konserten:

Johan: Helt klart. Vad tycker vi om att Jason hade solbrillor på sig hela showen igenom?
Jens: Jag tycker att det är bra att han tänker på sin hälsa och har solbrillor på sig hela tiden. Eftersom han stod I profil hela spelningen så utsattes han för mycket starkt ljus och det kan aldrig vara nyttigt. Skämt åsido så är det få personer som klarar av att komma undan med att ha solbrillor inomhus. Jason är en av dem som klarar det. Richard Ashcroft är en annan. Sätter upp Liam Gallagher i den kategorin också. Inte Noel.
Johan: Och längden?
Jens: Konserten var inte för lång i alla fall. Ett tecken på en bra/väl avvägd konsert är om man aldrig börjar titta på klockan och jag har ingen aning om hur länge konserten pågick (förutom att jag vet när jag kom hem ungefär).
Johan: Lämpliga sista ord!

Spiritualized – Walking with Jesus, från spelningen på Berns

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Skivtips för dig som gillar progg och retro: nya skivor med Magnolia och Barr

by

Det finns mycket musik som ges ut vid sidan av mångmiljonsäljande diskopoplåtarna (som har en tendens att låta rätt lika, eller?).

Skånska skivbolaget Transubstans Records är ett skivbolag som vågar ge ut lite annat.

Få fyra år har bolaget släppt 4o skivor och två av de senaste är:

Magnolia som släppt sitt andra album: ”Falska vägar”.
Bandet levererar tung 70-talets blues blandat med progg, inspirerade av bland annat Cream och svenska November.
Här kan du provlyssna på deras musik, på deras ställe i MySpace.

Barr är ett band med helt annan stil: de lutar mer åt engelska folkstil. Kan jämföras med Pentangle och Woven Hand.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Veckans skivor: fyra fyrapoängare med Grace Jones, Park Hotell, Q-Tip och Gang Gang Dance

by

Det är en rätt kul skivvecka med flera bra nya skivor från olika genre. Den som gillar diskopop av gammal klass kan glädja sig åt Grace Jones comeback. Hon syntes förresten i vimlet på MTV-galan på torsdagskvällen. Tänk vad tiden går. Kvinnan som var trådsmal och en androgyn rymdvarelse av Bowie-stilen var nu en medelålders dam. Det är nästan tjugo år sedan hon gav ute en skiva sedan. DN som hyllar skivan skriver: … när replikantkvinnan återvänder gör hon det med imponerande styrka. Nästan så att man föreställer sig att nya albumet ”Hurricane” legat nedfryst sedan 80-talet för att plötsligt resa sig likt en annan ”Demolition man”.

Albumet pendlar mellan maskinkylig elektro och soul och till och med samhällskritiska texter och ett gospel-spår, eller åtminstone med rejäla gospelinfluenser i ”William’s blood” .

Park Hotell
Det bubblar inom svenska indiepop och många nya band kommer fram. Park Hotell från Luleå har gjort klart sitt debutalbum för flera år sedan men av flera struliga skäl kom det aldrig ut. Men när albumet ”Free for friends” nu kommer hyllas det på många håll. Jag såg att skivan som fanns med bland en av de som musikmagasinet Sonic valt ut som särskilt premie att välja om man svarar snabbt på deras prenumerationserbjudande.

Debutalbumet har producerats av Jari Haapalainen som också spelade trummor. Tvillingsystrarna Johanna och Miriam E. Berhan körar.

Bland annat Dagens Nyheter ger skivan högt betyg:

För när det nyinspelade debutalbumet nu väl är här visar det sig rymma så mycket ackumulerad prillig popfrustration att man blir alldeles rödflammig av upphetsning. Det låter inte så lite engelsk 80-talsindie – med ekon av band som McCarthy och Razorcuts – med flinka gitarrer, en uppstudsig bas och ettriga trummor, och den för stilen så typiskt svävande sången ovanpå alltihop.
…
Det här är inte en lovade debut, det här är ett band som för länge sedan har fattat vad popmusik handlar om.


Skivans hemsida.
Här är Svenskans recension.
Här Dagens Skiva (som går mot strömmen och tycker den är tråkig)

Gang Gang Dance: ”Saint Dymphna”
För den som gillar mer jazz, konstmusik, djungeltrummor och elektroniskt i en egen och mycket speciell blandning är det säkert en julafton i förskott när Gang Gang Dance släpper ett album.
Det är ett av de nya skivor som får bra mottagande av musikkritiker.
Nils Hansson på DN skriver:

Att lyssna på dem har dock inte varit lätt. Men på ”Saint Dymphna” har de rensat bort allt det mest trassliga, grumliga och medvetet klumpiga. Varenda låt är tydligt definierad på sitt eget sätt, oavsett hur många lager den är sammansatt av.

Du kan lyssna på dem på deras Myspace.
Här en recension i tidningen Rolling Stone.

För hiphipare:
Också den som gillar hiphop har en ny skiva att lyssna på: Q-Tip har släppt ”The renaissance”.
Den tas emot väl på de flesta tidningars recensionssidor, betyg 4 både i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Albumet släpptes för övrigt samma dag som det var presidentval i USA, vilket påpekar i den engelska Wikipedian. En sådan där rolig detalj som aldrig skulle få stanna kvar i den svenska wikipedian där en liten grupp nördar tagit över och censurerar bort roliga detaljer hela tiden (den svenska wikipedian och dess gängstyre är för övrigt en sak värd att granskas).

Men åter till Q-tip, här finns han på MySpace om du vill lyssna på spår från nya albumet.
Albumet recenserat i BBC.
Helsingborgs Dagblad
Sonic Magasin.

Mest av allt är jag bara glad över att Q-Tip är tillbaka. Att få höra den där nasala robotrösten som låter som sandpapper inlindat i varm bomull igen räcker gott. Det är ju som han själv rappar: ”What good is an ear without a q-tip in it?”

Men det kära återhörandet stannar inte bara vid en av hiphoppens mest lättigenkännliga röster. Den förre A Tribe Called Quest-rapparens solokarriär hittills har inneburit tvära kast. Först den funkigt kommersiellt dansgolvsflirtande ”Amplified” som en reaktion på hans forna grupps introverta avslutning. Sedan det indragna svåra, men i längden väldigt givande, ”Kamaal the abstract” som en motreaktion på solodebuten. På ”The renaissance” återvänder Q-Tip till – och uppdaterar – den uppfinningsrika distinkt jazziga och souliga hiphoppen som utgjorde grunden för ATCQ. Det låter som att han hittat hem.

Grace Jones – Hurricane (Mix 1 Edit)

Gang Gang Dance live

Gang Gang Dance: Princes

Q-Tip – The Renaissance album realease party

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

MTV-galan – det totala förfallet med Kenza som direktbloggar

by

Måste det bli totalt förfall när folket får rösta själv? Måste det sämsta alternativet vinna i nästan varenda kategori? I kategorin bästa liveband vann kidsen i Tokio Hotel. Fattar ni? Före storband som The Cure som är säkert ett av världens främsta liveband och före Metallica och Linkin Park.
Den unga modebloggaren och gymnasisten Kenza, som av VeckoRevyn i Sverige nyligen utsågs till Sveriges bästa bloggare, var uttagen och bloggade därifrån och fick träffa Tokio Hotel, som är hennes idoler.

Det förklarar väl att MTV-galans pris, EMA, som röstas fram världen över, riktar sig till åldersgruppen 12-16 och förmodligen är de dom som röstar också. Ok, jag ska inte gnälla. Det är fritt fram att rösta för var och en, det är väl bara så att vi som inte är 12-16 inte har tid att sitta vid datorn och rösta hela tiden. Det går ju att rösta tusen gånger på samma artist.

Det är lite tråkigt att det blir så. Celebritet som bloggade under galan skrev att han blev illamående och kallar i en kommentar hos galan för det totala förfallet.

Jag frågar mig: varför måste det bli så? Här samlas i Liverpool massor av världens främsta musiker för en stor gala – och så blir det blink-blink-ljus och fördumning och i stort sett alltid den sämsta av de nominerade som vinner varje kategori.

Men: här samlas mängder av världens främsta musiker och människor (kids) världen över har röstat fram priser. Tokio Hotel vann kategorin bästa liveband, framröstade av hur många som helst, men de traditionella medierna rapporterar inte alls. Det enda som står om Tokio Hotel i svenska medier är att de kör för fort och ansvarlöst och körde rakt på en spårvagn. Och Britney Spears vann två av de tyngsta kategorierna, men det enda som står om henne är att hon är nära att bryta ihop och mår psyikiskt dåligt.

Är det så att gammelmedia struntar i MTV-galan för att de vet att resultaten som röstas fram blir rätt orättvisa, att de bästa inte vinner, eller kan de inte sälja tidningar på att rapportera om det?

Här fakta från galan från MTV:s pressmeddelande:

• Inför en miljonpublik från hela världen avgjordes i kväll årets upplaga av MTV Europe Music Awards. Fansen fick visa sin stora makt och röstade fram Rick Astley till Best Act Ever – samma fans som ”rickrollade” in honom i tävlingen som nominerad från första början.

• Även Paul McCartney hedrades och tog emot specialpriset ”Ultimate Legend Award” som delades ut av U2-sångaren Bono på plats i Liverpool.

• Pink vann priset Most Addictive Track för sin ”So What” – och passade på att hylla den svenske Johan Shuster som har skrivit vinnarlåten.

• Tokio Hotel tog hem priset Headliner som delades ut av Liverpool-stjärnan Michael Owen och Anastacia.

• Jared Letos 30 Seconds to Mars vann priserna för både kategorin Rock out och Video Star.

• Grace Jones delade ut priset New Act till galans värd, ”I Kissed a Girl”-stjärnan”, Katy Perry.

• Kanye West vann priset Ultimate Urban och fick ta emot priset från Leona Lewis.

• Lil’ Wayne vann priset Artist Choice.

• Svenska Neverstore – som vann priset för Best Swedish Act – gjorde ett bejublat framträdande på galan.

• I kategorin Europe’s Favourite Act – där Neverstore var nominerade tidigare – vann Turkiets Emre Aydin.

• Svenska superbloggaren Kenza – som rapporterade från galan – fick träffa sina idoler Tokio Hotel på plats. Läs mer här: blog.mtv.se/kenza.

• Efter femton års frånvaro gjorde Take That comeback på galan med sin nya singel Greatest Day.

• Uppträdde på scen gjorde även en Star Trek-inspirerad Beyoncé och andra giganter som Kanye West, Pink, Duffy, The Killers, Kid Rock och EMA-debutanterna Estelle och The Ting Tings.

Vinnare – MTV EUROPE MUSIC AWARDS 2008

Most Addictive Track
WINNER – PINK – SO WHAT
2nd Place – Katy Perry – I Kissed A Girl
3rd Place – Kid Rock – All Summer Long

Video Star
WINNER – 30 SECONDS TO MARS – A BEAUTIFUL LIFE
2nd Place – Santogold – L E S Artistes
3rd Place – Weezer – Pork And Beans

Headliner
WINNER – TOKIO HOTEL
2nd Place – Linkin’ Park
3rd Place – Metallica
Ultimate Urban

WINNER – KANYE WEST
2nd Place – Chris Brown
3rd Place – Beyoncé
Rock Out

WINNER – 30 SECONDS TO MARS
2nd Place – Metallica
3rd – Paramore
Artists Choice

WINNER – LIL WAYNE
Act of 2008

WINNER – BRITNEY SPEARS
2nd Place – Leona Lewis
3rd Place – Rihanna

MTV Europe Music Awards Ultimate Legend
SIR PAUL McCARTNEY

Album Of The Year
WINNER – BRITNEY SPEARS – BLACKOUT
2nd Place – Leona Lewis
3rd Place – Coldplay – Viva La Vida

Europe’s Favourite Act
WINNER – EMRE AYDIN (Turkey)
2nd Place – Finley (Italy)
3rd Place – Shiri Maimon (Israel)

New Act
WINNER – KATY PERRY
2nd Place – Jonas Brothers
3rd Place – Miley Cyrus

Galan i repris: MTV: Fredag 7/11 kl 23.00, lördag 8/11 kl 13.00 och 20.00, söndag 9/11 kl 11.00, 21.00. Även på www.mtvema.com kan man se galan och dessutom ta del av backstage-värden Perez Hiltons reportage och intervjuer med vinnare, gäster och de uppträdande artisterna.

För övrigt: Britney Spears må vara föraktad och jagad av världens medier, men av kidsen har hon stöd. Hon vann två kategorier. Britney Spears tog hem prestigepriserna Album of the Year och Act of 2008 när den 15:e upplagan av MTV Europe Music Awards avgjordes.

Kändisbloggare Perez Hilton var värd på göra mattan. Perez Hilton hade nog världens fulaste golfrutiga byxor på sig. Han är rätt rund om höftena och en aning överviktig – så det såg extremt lustigt ut. Han är ju inte direkt snäll på sin blogg utan hänger ut kändisar. Han borde hänga ut sig själv och driva med sig själv.

Andra bloggar om: , , , , , , ,