• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Utåtriktad visformel sitter som en smäck – Amanda Andreas & Erik Björksten i Mölnlycke

10 juli, 2021 by Mats Hallberg

Erik och Amanda backstage – foto Malin Wennergren

Crêpe et Ciel vid Råda Säteri Mölnlycke (i samarbete med MTA Production)

9/7 2021

Det är få förunnat att tilldelas epitetet stilbildare. David Bowie, Joni Mitchell och Jan Johansson kan definitivt betraktas som just stilbildare. Vi som är i spannet från intresserade till besatta av att tillgodogöra oss kvalitetsmusik, identifierar omedelbart nämnda föregångsgestalter. Och en innovatör som Miles Davis förändrade efterkrigstidens musik till och med flera gånger, även om hans berörande, genomträngande sound förblev intakt. För alla, som det brukar heta, vanliga dödliga inom branschen som gör egentillverkad musik, gäller att ta fram och förfina sitt uttryck för att kunna lansera sig, i bästa fall försörja sig.

Metoderna för att nå potentiell publik är en utmaning i sig, vilket den berömde a & r-mannen på EMI, Kjell Andersson, berättat om enormt engagerat i förhållandevis nyutkomna memoarer. Om man varken hittar eller lyckas vässa sitt uttryck trots ansenlig vokal förmåga, återstår att konkurrera om musikalroller eller köruppdrag. (Kan flika in att jag i år recenserat egna projekt av sångerskor som har antingen musikalbakgrund, eller ingår i etablerad vokalgrupp. Tycker mig märka att de slitit hårt för att finna sin unika röst, vilket de i vissa fall grejat.)

Amanda Andreas är en mångsysslare som, lyckligtvis funnit sin källa, sitt igenkännbara egna uttryck. . Är Anlitad fotograf, gett ut böcker tillsammans med sin skrivande morfar Gunnar Arnborg, regisserat och varit skådespelare på flera scener och på film, medverkar i ett program om Barbro Hörberg och när hon presenterade en föreställning i ambitiösa amatörteater-projektet RÖST på Folkteatern, kunde hon ses steppa. För ett par år sedan släppte hon sin fullängdsdebut producerad av Simon Ljungman. Den hyllades av bland andra Per Sinding Larsen på SVT och låtarna har framförts live i närvaro av Kung Karl XVI Gustaf. När Andreas med band ”höll hov” på hemmaplan i Lerum resulterade det i fyllig recension här i Kulturbloggen. Inför release av jullåt företog undertecknad dessutom en mejlintervju, också publicerad här.

foto Karin Björksten

Rådande mycket goda yttre betingelser underlättade att frammana en känsla av ynnest att ha fått vara med. Risken för regn avvärjdes. Blev en sagolik kväll i en naturskön trakt intill Rådasjön, halvannan kilometer från där jag gick i skolan under mellan- och högstadiet. Självklart var mitt färdmedel denna gång cykel. Kom alldeles lagom med folk i blandade åldrar, majoriteten avsevärt äldre än radarparet på scen. Någon egentlig scen fanns inte att tillgå, utan det hade röjts undan på ena kortsidan i vad som nog off-season fungerar som växthus. Enda lilla anmärkning att rikta mot en annars perfekt tillställning, vars cirka 65 minuter kan anses som högst rimligt långt program. Satt alldeles utanför ena öppningen. Hörde skapligt minus mellansnacket, vilket uppenbarligen var underhållande. Vad som inte uppfattades av mina öron, genererade åtskilliga skratt i växelverkan emellan publik och Amanda Andreas. Fanns förstås ett visst mått av befrielse från både sändare och mottagare, att tillvaron börjar närma sig normaltillstånd efter en plågsam tid. Amanda talade om att de hållit igång konsertverksamheten under den långdragna pandemin, fast givetvis i digital form utan publik i samma rum.

Ett extraordinärt event (om man får tänka bort pågående pandemi) skulle vara en visfestival på samma plats med scenbygge. I lokaltidningen uttalar sig en av arrangörerna vars drömbokningar innefattar både Pernilla Andersson och Lill Lindfors. Sist nämnda storhet recenserade jag i lyriska ordalag 2018 då hon besökte Råda Rum i närheten. Minnesgoda läsare vet också att jag flera gånger recenserat Pernilla Andersson.

foto Karin Björksten

Andreas och den för ändamålet kongeniale ackompanjatören Erik Björksten hade satt rubriken chansons, vilket kan förefalla lustigt då ingen fransk folkvisa förekom. Vad som kommer närmast är möjligen att Barbara omnämns och att Erik i Sommarö (B. Hörberg) fint trakterar dragspel. När de kommer tillbaka 20/8 utlovade den profilerade låtskrivaren att de ska ha repat in en Piaf-melodi. Första halvan består främst av nytt material, delvis inspelat. Noterar också Tankens årsringar med text av Gunnar Arnborg, två hits (en på begäran) från skivan ”Som havet” samt ett par bitterljuva pärlor från den alltför tidigt bortgångne Barbro Hörbergs repertoar.

Artisten med det genuina tilltalet har beskrivits som en oas när världen virvlar förbi, någon som får oss att stanna upp och känna efter, kanske göra bokslut och reflektera. Texterna saknar överlag tidsmarkörer eller referenser till en turbulent samtid. Istället lyfts gemensamma villkor fram, villkor för oss som vill väl. Vi som både strävar och förhoppningsvis får njuta. Observationer blandar glädjeämnen med besvikelser, lycka med vemod. Hörde henne formulera följande visdomsord: ”Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.” Det hände att hon kom av sig, vilket inte blev något störningsmoment. Hennes vibrerande, tonsäkra sång lever högt på charm, schwung och nyanseringar. Som synes på bilderna ovan spelar hon i ett par nummer klaviatur alternativt akustisk gitarr.

foto Jesper Johansson

Hög tid att prisa gitarristen Erik Björksten vars sätt att konstant rätt avläsa varje situation musikaliskt, smart framkalla varje önskad stämning förtjänar stora ovationer. Akustiska gitarrspelet gifter sig föredömligt med Amandas viskonst. Mest förunderligt är ändå hur föredömligt avpassat hans sound på elgitarr passar in i och utvidgar kontexten. Hans idé om val av gitarr, förstärkare och pedaler omsätts praktiskt på ett hisnande skönt sätt genom exempelvis smakfullt bruk av vibrato.. Björksten hade gärna fått fylla i ännu mer. Vilket välbehag att höra hur ackordföljder konstruerar övergångar, betonar refränger och ges utrymme att färglägga i ett par stick.

En underbart trevlig konsert med massvis av substans och genommusikalisk inramning. Harmoniken, rytmiska finesserna och sättet varpå meningsfulla, underfundiga texter framförs motiverar min förtjusning. Fäster mig vid utsökta pendlingar från det sprittande uppsluppna till inslag av lyrisk, melankolisk prägel. Avslöjade efteråt för duon att vad de uträttat rimligen bör klassificeras som nationell toppklass. Duons samarbete är precis så raffinerat som man på förhand hade förmodat. Att de känns autentiska är uppenbarligen en framgångsfaktor.

Arkiverad under: Musik

Strålar av spelglädje – Arvid Jullander Concept på Unity

3 juli, 2021 by Mats Hallberg

foto Anna Lundqvist

Unity Jazz Bar i Göteborg

30/6-1/7 2021

I tider där uppkomna kriser och utbrott av katastrofkaraktär riskerar att ockupera ens tankar, är behovet av avledande aktiviteter enormt. För mig har det inneburit förhöjd livskänsla att engagera sig i det skådespel utan manus som lite högtravande kallas ”det gröna fältets schack”. En kväll då det var speluppehåll i Fotbolls-EM, passade det perfekt att istället cykla till metropolen Göteborg, närmare bestämt jazzkrogen Unity mittemot Domkyrkan. Från och med 1 juli kan ju detta ställe i likhet med alla andra ha ordinarie öppettider, vilket kändes som en enorm lättnad. Faktum är att ett par stenkast ifrån framträdde Mapei med band på Nef (öppnat i ny regi), för en publik på cirka hundra sittande personer, vilket GP uppmärksammade genom att recensera. En intressant artist vars skivdebut och succéspelning på WOW jag skrivit om i Kulturbloggen.

Nu tillbaka till Unity. Från juni har de riktat in sig på akter baserade i Göteborg, som en solidaritetsgärning i Corona-tider och förmodligen också för spara in på resekostnader. En söndag härförleden ställde gäster och musiker upp på ett slags crowdfunding-event för att hjälpa till att finansiera det ambitiösa liveprogrammet. Verkar ha varit en framgång.

Var mitt tredje besök sedan återstarten. Vad som hägrade var en ihopsatt kvartett med heta jazzmusiker under ledning av basisten Arvid Jullander. Till spelkamrater hade Monica Zetterlund-stipendiaten (kategorin unga talanger) utsett altsaxofonisten Martin Bjurek Svanström (Änglaspel, Bohuslän Big Band), Fabian Kallerdahl på piano (utöver Music Music Music med i så många fina sammanhang att jag låter bli att lista) samt trumslagaren Lars Lade Källfelt, lika hemmastadd inom funk som bebop. Kan absolut hävdas att jag hört dessa fyra män i åldrarna 27 till 48 en himla massa gånger (som Kurt Olsson skulle sagt), långt fler än nästan alla andra musiker. Och dessutom recenserat deras studioinsatser ganska ofta senaste åren. Anledningen är helt enkelt att jag gillat deras bedrifter. Min poäng är att det var premiär för mig att höra gänget tillsammans. Fattade jag rätt var konstellationen helt nybildad.

foto Kenth Wångklev

För ordningens skull skall noteras att jag hade plats längst in i ena hörnet under andra sittningen. Fotografierna på gruppen togs kvällen före, det vill säga 30/6. Krögaren, klubbägaren och gitarristen Fredrik Rixman presenterade, utlovade cirka sjuttiofem minuters högklassig konsert. Han överdrev inte. Gjorde tyvärr inga anteckningar på plats då pennan strejkade, varför det inte blir några detaljer. Istället överblickande betraktelser.

Man öppnade förhållandevis försiktigt Märktes att man var taggade av att möta publik efter det långa uppehållet. Jullander presenterade bandet. I övrigt skippades mellansnack jämte låtintroduktioner nästan helt. Minns att Coltrane nämndes. Minns även att bandledaren påstod att saxofonisten fått äran att välja låtar. Han och melodiproducent Kallerdahl utgick från notläsning. Livekänslan var dock ständigt närvarande genom till synes spontana infall och betoningar, solon i improvisationens tecken. Det var växelvis härligt hetsigt med påtagligt stark intensitet, vilket varvades ett par gånger med smakfulla ballader.

Vill ge en uppfattning om den delvis oförutsägbara urladdning som blev mitt bestående intryck. Det som gjorde konserten till en vibrerande tillställning långt ifrån något som rivs av på rutin. Använder ett lättbegripligt begrepp från idrottsvärlden för att illustrera. Två på scen lirade med nerv och beslutsamhet, besjälade av lidelsefullt engagemang. Beskrivningen passar förvisso in på ”Lade” med sina virtuosa fills och den långe anföraren Bjurek Svanström med sina fabulöst vitala chorus Duon gav utlopp för en sådan energi att det blir mer adekvat, att hävda att de vid flera passager tömde sig. Efter lugnare avdelningar tog man återigen publiken med ”stormvarning”. Vi häpnade och gav bifall. Hade näppeligen agerats på samma otyglade sätt i studio. Varje gång det live sker liknande lyckade ”hårdkörning” blir man som publik påfylld Tänker att vi erbjuds det där unika man vill få med sig, något en bekant och känd arrangör tog upp med mig efteråt som ett kvalitetsbevis.

foto Anna Lundqvist

För att vara uppriktig var akustiken sisådär. När gasen trycktes i botten hamnade Fabian Kallerdahl utanför gemenskapen (hördes knappt), vilket måste beklagas eftersom hans spel verkligen är njutbart. Tror att främsta orsaken var att man lyft volymen på kontrabasen eftersom bandet hette Arvid Jullander concept. Och när två hetsporrar på scen dessutom gav precis allt vad de hade kantrade balansen emellanåt. Se kommentaren som en randanmärkning. Övertygad om att publiken fick sitt lystmäte av pulserande, kokande och stundtals stämningsfylld bebop. En anmärkningsvärd omständighet blev en indikator på inspirationen som flödade inom och bortanför givna ramar. Syftar på att kvartetten fick till en perfekt avslutning, vilket fick till följd att det kändes helt onödigt/ felaktigt med begäran om extranummer.

Fått tillgång till ungefärlig låtlista: For All We Know (1934), blues med ”knorr” Isotope (Joe Henderson), The Night Has Thousand Eyes i John Coltranes version, balladen Skylark, You Stepped Out Of A Dream (ledmotiv ur musikal 1941) som framförs som desperat samba, I Remember You – filmmelodi från 1941 där Fabian Kallerdahl spelar temat, Autumn Nocturne av filmkompostören Josef Myrow samt Black Nile (Wayne Shorter)

Arkiverad under: Musik

Lyssna: En sommarhälsning från Dani M – 50/50

25 juni, 2021 by Redaktionen

Inför sommar och stundande semester är Dani M tillbaka med ”50/50”.

Ett pressmail skriver: Det är en dansant upptemposingel vars ljudbild för tankarna till den franska hiphopscenen. På låten förenas Dani M med mångårige samarbetspartnern och producenten Simon Superti. Trots den lekfulla och medryckande tonen har texten ett djupare budskap om att vi ska hjälpa varandra, oavsett hur tomma fickorna är:
”Kan ha ingenting ändå delar den på två/om du vart där för mej lovar dej kommer ihåg”.
“50/50” är den första officiella releasen från Dani M:s kommande album ”Pusher III”, det vill säga tredje delen i ”Pusher”-serien och uppföljaren till de kritikerrosade ”Pusher” (2018) och ”Pusher II” (2019) – skivor som i samlad trupp utgör en viktig del av svensk hiphophistoria.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Lyssna: Lustans Lakejer – En gång när jag var 17

19 juni, 2021 by Redaktionen

Ikoniska kultbandet Lustans Lakejer har släppt en singel från sitt kommande album.

Ett pressmeddelande berättar kring singeln och albumet och Lustans Lakejer:
Det är få svenska band som har berört så många människor som new wave-pionjärerna Lustans Lakejer. När de släppte sitt debutalbum 1981 var det många som förundrades över den värld de målade upp med sina texter och sin musik. Lustans Lakejer må ha startat som ett punkband 1978, men de valde snabbt en annan väg och gjorde en egen sorts uppror där de skildrade en glamorös tillvaro av dekadent skörlevnad på eleganta nattklubbar. Deras image stod i stark kontrast till både punkens aggressivitet och proggens politiserade pekpinnar och bandets famösa uttalande om att ”kläderna är viktigare än musiken” retade gallfeber på musiksverige. Kanske bidrog det till att Lustans Lakejer 1981 utsågs till Sveriges bäst klädda band, men med tiden kom uttalandet att överskugga den allvarligare sidan av bandets texter, den som handlade om förlorad kärlek, alienation och glamourens pris.

Lustans Lakejer består idag av Johan Kinde, Christer Hellman, Anders Ericson, Julian Brandt och Fredrik Hermansson. 2021 är det 40-årsjubileum för deras numera ikoniska debutplatta och under hösten är de tillbaka med ett nytt album. I vintras släpptes den första singeln ”Lyx” från den nya skivan och 18 juni kommer den andra: ”En gång när jag var 17”, en sång där Johan minnas Lustans Lakejers första steg mot framgång och sin första kärlek, allt utspelat i en ungdom som tycktes evig.

Kinde berättar om den nya singeln: ”Jag skrev ”En gång när jag var 17″ en augustikväll förra sommaren. Jag var ute med några vänner när jag fick melodislingan i huvudet. Jag kände direkt att den hade något speciellt, så jag var tvungen att gå hem och skriva klart låten. Det gick på kanske en timme och sedan dess har låten haft en speciell plats i mitt hjärta. Dessutom har jag faktiskt större delen av processen inspelad i realtid på min mobiltelefon, för jag var rädd att jag skulle glömma bort den när jag sedan mötte upp med mina vänner igen…. ”

Johan Kinde växte upp i Åkersberga, norr om Stockholm och redan som 14-åring blev han medlem i Lustans Lakejer där han snabbt tog plats som sångare och förgrundsfigur. När bandet debuterade 1981 med sitt självbetitlade album hade Johan, då 17 år gammal, skrivit all text och musik. Våren 1982 gav bandet ut en nyinspelning av debutsingeln ”Diamanter (är en flickas bästa vän)” från 1980. Den versionen är en av 80-talets största svenska hits och spelas fortfarande frekvent på både radio och klubbar.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

The Sweet – ny musik av gammalt band eller…

18 juni, 2021 by Thomas Johansson

Hajar till, i min ”release radar” från Spotify, hade Markus Krunegård och Hey Violet fått sällskap av Sweet. Första tanken att det var en gammal låt som fått ett nytt släpp men när jag lyssnar på låten inser jag att det är en ny låt.

Lyssnar och blir riktigt glad. Tusan, det här är ganska kul, får vibbar av Queen och annan klassisk rock från 70-talet, gillar det jag hör. Kollar upp vilken version av Sweet det är som släppt denna låt. Det fanns ju tre olika versioner ett tag, just nu tror jag att det finns två, en med den enda originalmedlemmen Andy Scott, som jag såg i Töreboda 2018. Sen finns det en upplaga i USA och det är den som släppt denna nya låt ”System of the slaves”.

Låten är en hyllning till Steve Priest, som skapade den amerikanska versionen av bandet, och som somnade in i juni 2020. Sen är det en annan fråga om detta är en Sweet-låt, för det finns ju ingen som varit med från originalbandet, men den frågan skiter jag i, för det är en helt OK låt och jag kommer säkert att återvända till den ibland.

Sweet – System of the Slaves

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 161
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in