• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Alice in Chains klara för Peace & Love

4 mars, 2010 by Redaktionen

Glädjebesked till grungeälskare som tänkt ta sig till Peace & Love i sommar:

Grungebandet Alice in Chains blev tillsammans med Nirvana, Soundgarden och Pearl Jam ett av de absolut största banden inom den inflytelserika så kallade ”grungerörelsen”. De slog igenom 1990 med albumet Facelift. I höstas kom bandets första studioalbum sedan 1995 och i sommar gör de den enda festivalspelningen på Peace & Love.

Alice in Chains bildades i Seattle 1987 och slog igenom 1990 med albumet Facelift. Den ursprunglige sångaren Layne Staley brottades med ett svårt heroinmissbruk och gjorde ett av sina sista framträdanden med gruppen 1996. Denne avled tragiskt den 5 april 2002, ironiskt nog på årsdagen av en annan av grungens största namn, Kurt Cobain. Alice in Chains upplöstes men återbildades 2005, nu med William DuVall som sångare. Att ersätta en röst och person som Staley är inte lätt men DuVall har nu vuxit in i rollen.

Hösten 2009 släppte bandet sitt första studioalbum sedan 1995 – Black Gives Way to Blue, ett album som hyllats av såväl fans som kritiker och kallats för en storstilad comeback. Staleys ande finns fortfarande med runt Alice in Chains och flera av låtarna handlar om hur starkt hans tragiska bortgång påverkat bandet. Överlag kan dock konstateras att Alice in Chains helt klart återuppstått och står på egna ben.

Alice in Chains har sedan starten sålt 17 miljoner album världen över. De har inspirerat och sått fröet till många andra band, exempelvis Creed, Nickelback, Staind och Godsmack.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Alice in Chains – Would

Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, grunge, alice in chains

Arkiverad under: Musik Taggad som: grunge

Intressanta nya skivor med Moto Boy, Shout Out Louds, Vit Päls och Real Estate och Peter Morén

3 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Oj vad det kommer många bra skivor. Jag har fullt upp med att lyssna på årets skivsläpp.
Moto Boy har släppt sitt album ”Lost in the call”.
Efterlängtat av mig som föll pladask för hans förra album.
Moto Boy har gått vidare på den vackra linjen. Hans röst är helt klart en av de vackraste av svenska sångare inom populärmusik. Han uppträder ofta i kyrkor och det brukar fantastiskt. Jag har sett honom live i en sådan konsert.
Iklädd mörka skinnkläder och målad i ansiktet som en Gothare blir det en extra dimension när rösten är änglalik och med stort falsettregister.
DN:s recensent gav betyg 3 till nya skivan och efterlyste någon sång med mer explosivitet:

Det är mestadels väldigt vackert och stämningsfullt, det är fina melodier och smärta i hjärtat-texter framförda med en verkligen fantastisk sångröst. Men. I längden blir lugnet enahanda. Även om många av låtarna lastas på successivt, med fler ljud och instrument vartefter, så sitter man och hoppas på en explosion.

Jag kan hålla med, men vill också poängtera att skivan växer med lyssningarna. Den är för bra för att slölyssna på och ha i bakgrunden. Det är en skiva att sitta lugnt och kanske ha tänkt levande ljus, dricka te och lyssna och ta in tonerna.
Dessutom kan man ju lyssna på några sånger och sedan blanda in något fartigare och sedan återvända till Moto Boy.

Men det vore spännande med nästa skiva om den blir lite rockigare. Samtidigt som jag inte ska missa om Moto Boy har en konsert i min närhet.
Recension: Svenska Dagbladet.

Peter Morén: ”I spåren av tåren”
Sångaren från Peter, Bjorn and John har släppt sitt första soloalbum på svenska.
Det är ingen högljudd skiva och jag har läst att han skrev sångerna snabbt, under en vecka.
Det tog några lyssningar innan jag började fastna för låtarna och texterna är underfundiga. Smarta texter och med självdistans.
DN:s recensent beskriver det så här: folkhemssvenskt bitvis utmärkt soulpop-album där Morén långa stunder låter som en lo-fi-producerad Orup eller en mer lantlig Mauro Scocco.
Men jag vill ta bort ordet soul och hellre kalla det mjuk indiepop med politiska undertoner.
Fler recensioner av Peter Moréns album: Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet.

Shout Out Louds: ”Work”
Det känns tjatigt, men det här är verkligen ett ÄNTLIGEN-album. Shout Out Louds är ett av mina i särklass största favoriter bland indieband.
De är indie när den är som bäst, både när det gäller låtarna och arrangemangen och sångarens röststil.
Fredrik Strage som recenserade för DN gav dock bara betyg och menade att trots att den sparsmakade produktionen ger bandet en ny skärpa blir de mer småputtrande snälla än dramatiska.
Producenten Strage syftar på är den amerikanska producenten Phil Ek, som tidigare jobbat med Fleet Foxes.
Men har man fastnat för soundet av Shout Out Louds är albumet förstås ett måste att lyssna på. Om och om igen. Självklart.
Betyg 4 i Svenska Dagbladet.

Plus två rekommendationer:
Två album som jag bara hunnit lyssna på en gång vardera och därför inte vill recensera, men istället rekommendera.
Båda fick också högt betyg av DN:s recensenter som gav den betyg 4:
Real Estate: ”Real Estate”

Det känns underligt att lyssna på Real Estates bekymmerslösa sommar­indie när det är närmare minus tjugo ute. Den får inte riktigt snön att smälta, men det bli ändå liksom mysigt. Real Estate är en kvartett från New Jersey och de låter som ett hopkok på en väldig massa trevlig gammelindie, kombinerat med sextiotalspopens soliga lätthet.

Vit Päls: ”Nu var det i alla fall så”

Vardagsanalyserna nalkas både Ingenting-sångaren Christopher Sander och Bob hund, ofta lika triviala som geniala. Som när ett kärleksförhållande jämförs med hiphopgruppen Wu-Tang Clans oberäkneliga karriär.

Moto Boy – Lost In The Call (album teaser)

Peter Morén ”Esther”

Shout Out Louds – Fall Hard

Läs även andra bloggares åsikter om musik, skivnytt, indie, recensioner, Moto Boy, Peter Morén, Shout out louds, Vit päls, Real Estate

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, recensioner, skivnytt

M.I.A, Paul Weller och Jónsi till Way Out West

3 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Har du börjat ladda för sommarens musikfestivalet? Way Out West släppte några nya spännande namn i veckan:

Årets mest celebra högtid blir med största sannolikhet i mitten av augusti. Då studsar den universal-tamilska urban-fashion-tigern in på Flamingo rytande och frustande med ena labben vajande i luften. Som en av ytterst få städer och länder på jordklotet i år kan vi i Göteborg tungkyssas till ett av världens i särklass största fenomen: M.I.A .

Lika kulturellt överbryggande som någonsin Barack och lika motståndsuppbådande som Suu Kyis , med beats som läkt ett drygt decennium av sår och en källa så varm som en brinnande munk i lotusställning. M.I.A är enligt oss årets bokning. En storhet som kommer få Slottsskogen, vägen ner till Järntorget, hela Avenyn och sen ut på Hisingen att gunga som membranet i subwoofern. I augusti skickar hon sina käglor över norra Europa med Götet som fyrtorn.
En sån grym bokning kan man aldrig låta gå ensam, så den får sällskap av två minst lika grymma bokningar till.

Paul Weller, The Modfather kommer till Way Out West för att hålla flamman levande, för att leverera själspredikan som bara en dandy från Themsens stränder kan. The Jam , The Style Councils och solo, Paul Weller är the shit varje dag, i varje format. För brustna själar och tillbakalutad världssäker hållning med två fingrar i luften. Håll i dig.

När Sigur Rós bestämde sig för att ta paus på obestämd tid utbröt det landsorg på hela landet Internet och Island gick i konkurs. Hundratusentals tårfyllda ögon. Tills glädjebeskedet kom. Jón “ Jónsi ” Þór Birgisson , den gåtfulle isländske juju-mannen som emanerade falsettsång och drömska gitarrer i Sigur Rós, bestämde sig köra vidare och fortsätta leverera filmiska och sagolika toner som bara han kan. Jónsi for president.

Årets mest celebra högtid blir med största sannolikhet i mitten av augusti. Då studsar den universal-tamilska urban-fashion-tigern in på Flamingo rytande och frustande med ena labben vajande i luften. Som en av ytterst få städer och länder på jordklotet i år kan vi i Göteborg tungkyssas till ett av världens i särklass största fenomen: M.I.A .

Lika kulturellt överbryggande som någonsin Barack och lika motståndsuppbådande som Suu Kyis , med beats som läkt ett drygt decennium av sår och en källa så varm som en brinnande munk i lotusställning. M.I.A är enligt oss årets bokning. En storhet som kommer få Slottsskogen, vägen ner till Järntorget, hela Avenyn och sen ut på Hisingen att gunga som membranet i subwoofern. I augusti skickar hon sina käglor över norra Europa med Götet som fyrtorn.
En sån grym bokning kan man aldrig låta gå ensam, så den får sällskap av två minst lika grymma bokningar till.

Paul Weller , The Modfather kommer till Way Out West för att hålla flamman levande, för att leverera själspredikan som bara en dandy från Themsens stränder kan. The Jam , The Style Councils och solo, Paul Weller är the shit varje dag, i varje format. För brustna själar och tillbakalutad världssäker hållning med två fingrar i luften. Håll i dig.

När Sigur Rós bestämde sig för att ta paus på obestämd tid utbröt det landsorg på hela landet Internet och Island gick i konkurs. Hundratusentals tårfyllda ögon. Tills glädjebeskedet kom. Jón “ Jónsi ” Þór Birgisson , den gåtfulle isländske juju-mannen som emanerade falsettsång och drömska gitarrer i Sigur Rós, bestämde sig köra vidare och fortsätta leverera filmiska och sagolika toner som bara han kan. Jónsi for president.

PAUL WELLER

Om städer var artister finns det bara en som London kunde vara; Paul Weller . Som ingen annan sångare och låtskrivare delar han Londons passion, rastlöshet, öppenhet och hunger för det nya och oprövade. Paul Weller och London har samma osvikliga stilkänsla och båda två får det att se så lätt ut. The Modfather kommer till Way Out West för att hålla flamman levande, för att leverera själspredikan som bara en dandy från Themsens stränder kan. Weller kommer med styrkebesked: den nya skivan Wake Up The Nation, och förhoppningsvis ett band som innehåller både blåsare och stråkar. Liksom sin hängivna publik är han, med egna ord, fortfarande ”fuckin´right on the button”. Han har aldrig varit annat.

33 år in i karriären gör den brittiske popvulkanen inte ännu en comeback eller nytändning – Paul Weller är unik i det att han verkar vara i ständig tändning. Hans bakgrund talar klarspråk. I slutet av 70-talet uppfann han New Wave med The Jam , årtiondet efter visade han att bleka britter kunde dansa med The Style Councils säkra blandning av soul, jazz, house och ballader. Som soloartist har han styrts av egna stjärnor men lyckats vara i fronten oavsett vad det gäller. Electronica, Britpop, psykedelia, Northern Soul och folkmusik? Sannolikt var det Paul Weller som fick dig att upptäcka dem, att älska dem så som han älskar dem. Under sina explosiva konserter har han gjort sig känd för att blanda sin egen repertoar – stark som mörkaste espresso – med oklanderliga coverval från artister vi borde ha tagit till våra hjärtan för länge sedan.

Även om han då och då frivilligt stiger åt sidan har Weller med jämna mellanrum – vartannat år, närmare bestämt – gett ut plattor varav häpnadsväckande många toppat listorna. För att nämna några: Wild Wood, Stanley Road (ofta kallad 90-talets bästa brittiska skiva), Illumination och 2008 års virvlande 22 Dreams. Live är Paul Weller en glödande sångare och gitarrist som inte döljer sin historia, en artist som inte släpper taget om sin samtid och som hela tiden har en välskodd fot i framtiden.

I februari i år tog han helt självklart emot brittiska NME:s pris som Gudalikt Geni. Precis som London bär Paul Weller facklan högt och stolt. På nya Wake Up The Nation hämtar han bränsle i R&B och majestätiska ballader för att starta en vacker brand av intensiva låtar vars texter riktar udden, som så ofta, mot etablissemangets höga, tröga herrar och damer. Snyggare ilska än Wellers står inte att finna.

Så för alla er som fortfarande hittar er passion, för alla er som fortfarande bryr er om musik, själ och ett par välsydda skor: Till Göteborg, med London bultande i bröstet, kommer en glödhet Paul Weller.

JÓNSI
Sent i januari meddelades det att Sigur Rós , världens största och mest älskade nostalgiska postrock-band, skulle ta kvällen på obestämd tid. Det planerade skivsläppet under året visade sig bara vara rykten, och vad som komma skall kan vi bara spekulera kring. Vad vi inte behöver spekulera kring är att den alldeles säregna typ av sentimentala atmosfär som utmärkte Islands största band fortfarande lever, numera ensamt uttolkad av Jónsi .

Jón “Jónsi” Þór Birgisson , den gåtfulle isländske juju-mannen som emanerade falsettsång och drömska gitarrer i Sigur Rós, har nämligen fortsatt utvecklingen av det egendomliga soundtracket till hans hemtrakter, det kargvackra Island. Om Sigur Rós musik byggdes på fundament av rockmusik, är Jónsis tilltal än mer filmiskt. Bilder skapas i ditt huvud, känslor och stämningar byggs upp. Föreställ dig detta: det milda myllret av kvällens stjärnor skapar en fond till din plats på jorden, på rygg högt uppe på en klippa framför havet, ditt enda sällskap är dina minnen och dina förhoppningar.

Lika krumelurigt sagohärliga som isländska bokstäver av typen ”Þ” är, lika spektakulärt skildrar Jónsis ljudvärldar Island som ett sublimt vackert, kyligt isolerat och eftertänksamt landskap. Jónsi vill gärna hävda att den musik han låter rinna ur honom förmedlar ren glädje och storögd förundran, men det är att lämna några av musikens starkaste beståndsdelar utanför. Såväl ”Riceboy Sleeps” (2009) som kommande ”Go”, lägger en filt av episk atmosfär och bitterljuvaste nostalgi över en klangbotten av nordatlantens naturromantik.

När Jónsi tröstar gråtande Sigur Rós fans med en ganska extensiv Europaturné under 2010, blir det i Sverige endast besökare på Way Out West som får ta del av det spektakulära framträdande Jónsi skisserat. Eklektiskt är ordet. Som relief till sin underliga blandning av storslagen, akustisk och elektronisk ambientpop har han låtit The 59 Productions konstruera en visuellt häpnadsväckande korsblandning av konstformer; livemusik, film, installation och teatraliska äventyr. Way Out West kommer att sköljas av intryck, lika smärtsamt vackra som värmande mänskliga.

Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, Göteborg, Way Out West

Arkiverad under: Musik Taggad som: Göteborg

Jodå: Ulf Lundell gör en turné i Sverige i sommar

3 mars, 2010 by Redaktionen


Jag är helt säker på att jag läst att Ulf Lundell skulle sluta turnera. Eller? Det var nog en dröm, för här kom ett pressmeddelande som bevisar motsatsen:

ULF LUNDELL PÅ TURNÉ

I sommar gästar Ulf Lundell sex svenska städer med premiär den 16 juli i Borgholms Slottsruin. Biljetterna till samtliga konserter släpps den 8 mars.

I vår släpper Lundell textsamlingen ”En öppen vinter”. Med boken följer en CD med 11 nyskrivna låtar.

16.7 Borgholm, Borgholms Slottsruin
17.7 Halmstad, Brottet
21.7 Österlen, Kronovalls Vinslott
23.7 Visby, Gutavallen
30.7 Stockholm, Gröna Lund
31.7 Göteborg, Trädgårdsföreningen

Biljetter

Biljetter till samtliga

Arkiverad under: Musik

Wovenhand till Sverige

2 mars, 2010 by Redaktionen


Wovenhand och deras mytiske frontfigur David Eugene Edwards återvänder i vår för fler kvällar av maniskt mässande folkhymner och bråddjup gothisk indierockscountry framfört med skrämmande intensitet och inlevelse. Med mörk och mäktigt fängslande stämma viskar, väser, spottar och fräser Edwards fram de djupt spirtiuella övertygelserna likt en besatt väckelsepredikant. En högst karismatisk upplevelse som varje individ måste uppleva själv för att kunna förstå. Tidigare var David Eugene Edwards ledare av legendariska 16 Horsepower och på kommande Wovenhand albumet ”The Threshingfloor” återförenas bandet nu med sin klassiska alt.country-etikett Glitterhouse Records och 16 Horsepower-producenten och lap-steelspelaren Robert Ferbrache . En sydtstatsversion av Nick Cave och en av få artister idag med pondus och utstrålning värdig att nämnas i bredvid country-gudfadern Johnny Cash . Du är härmed kallad.

25 maj – Göteborg, Storan /Woody West
28 maj – Stockholm, Berns

Wovenhand – As I Went Out One Morning

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Berns, Göteborg, Stockholm, konsert, indie, alternative, Wovenhand

Arkiverad under: Musik Taggad som: alternative, Berns, Göteborg, indie, konsert, Musik, Stockholm

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1605
  • Sida 1606
  • Sida 1607
  • Sida 1608
  • Sida 1609
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in