Marianne Faithfull har gästat Sverige med en spelning på Berns. Det var en avskalad konsert, bara hon själv och den fantastiske gitarristen Doug Pettibone med en akustisk gitarr.
Hon trädde in på scen med utstrålning från sitt brokiga liv. Marianne Faithfull, född i december 1946, har hunnit med mycket i sitt liv: från att 1964 slå igenom med ljuva ”As Tears Go By” till en hård, drogande period som satte sina spår i rösten och till att komma till som artist.
Marianne Faithfull är sångerska och skådespelerska och en av de mytiska artisterna som vi är många som fascineras av, vilket märktes: kön för att komma in till spelningen var lång utanför Berns. Det var för kvällen uppsatt stolar, det var en konsert med sittplatser, som var onumrerade. Vi var många som ville sitta långt fram när hon iklädd svart klänning och handskar som täckte armarna långt upp över armbågen.
Hon började med några av de nyare sångerna. Hon släppte sitt senaste album ”Easy come, easy go” 2008. Bland annat sjöng hon som låt nummer två den starka ”Down från Dover”. Hon sjöng också en cover från The Decemberists (men jag kommer inte ihåg vad den heter).
Hon är 63 år och det är underbart med exempel som hon som visar att kvinnor inte är passé efter 45 (vilket många svenska arbetsgivare borde ta sig en funderare på och inse att det är skitdåligt av dem att sortera bort ansökningar när de har lediga tjänster bara för att personen är över 45 år).
Åren sätter dock sina spår, rösten räckte inte riktigt till i alla låtar, men det kompenserade Marianne Faithfull med skön stil, attityd och känsla. Låtarna är mer än vackra sånger – de handlar om något, de förmedlar svärta, smärta, samhällskritik och livsöden. Under konsertens gång sjöng hon upp sig, dessutom.
Jo, hon serverade de flesta av sina största hits som ”Broken English”, ”Sister Morphine” och ”As tears go by” och ”Crazy love” som hon skrivit med Nick Cave.
Marianne Faithfull avslöjade också att hon och hennes gitarrist Doug jobbar med ett nytt album och Nick Cave har skrivit några av låtarna som kommer på den.
När hon kom till sin kanske allra mest efterlängtade låt ”The ballad of Lucy Jordan” gick hon fram till scenkanten och kom så nära publiken som möjligt. Hon berättade att hon själv gillade den låter mycket.
Publiken i det fullsatta Berns var i olika åldrar fast män och kvinnor i över medelåldern var nog i majoritet och alla reste sig efteråt och gav Marianne Faithfull och hennes fantastiske gitarrist stående ovationer.
Extranummer var Strange Weather som är skriven av Tom Waits.
Recension i DN
Recension i Aftonbladet
Recension i Expressen
Recension i SVD
Läs även andra bloggares åsikter om musik, recensioner, konserter, Berns, Marianne Faithfull
