• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Upphetsande fyrverkerier och rogivande ballader – Norby & Danielsson med Blue Heaven Big Band i Lerum

26 november, 2021 by Mats Hallberg

foto Christer Åkerlund

Stipendiekonsert med Ceacilie Norby & Lars Danielsson med Blue Heaven Big Band

Dergårdsteatern i Lerum

24/11 2021

Egentligen brukar jag vara betänksam, rent av restriktiv beträffande konserter med artister/ konstellationer jag i närtid sett, vilka avsevärt fyllt på energiförrådet. Nästa konsert med samma artister kan ju näppeligen inte toppas. I sällsynta fall hamna på ungefär samma himmelska nivå. Äkta paret Caecilie Norby och Lars Danielsson har jag bevittnat och skrivit om minst tre gånger senaste åren. Svensk-danska duon gör aldrig något halvhjärtat, utan siktar varje gång på att förmedla magi. Inget undantag i fantastisk akustik på Dergårdsteatern, inför uppskattningsvis uppemot trehundra personer. Under hösten har sångerska och basist/ cellist repat med det lokala storbandet Blue Heaven Big Band under ledning av Hans Nordström.

Konserten genomförs med generös speltid. I paus bjuds vi på glögg och pepparkaka av arrangörerna. Trevligt! Båda avdelningarna inleds med prisutdelningar förrättade av Lerums kommun respektive Musik i Lerum. På grund av pandemin mottogs kulturpris för såväl innevarande år som 2020. Kompositören och jazzmusikern Kjell Jansson (2020) och författande lokalhistorikern David Riccius (2021) hade utsetts till pristagare av Lerums kommun.

Första stycke musik blir Both Sides Now, Joni Mitchells tidiga ikoniska hit. Caecilie framför den med suverän kontroll ackompanjerad enbart av Lars försynta basspel med stråke. Resulterar i oöverträffad skönhet. Därefter äntrar orkestern scen. Första gången jag hör dem och kan notera att de tål definitivt att jämföras med Mölnlycke Storband. Storbandet i Mölnlycke har jag recenserat flera gånger när de gästats av celebriteter. Och för några år sedan konserterade tillsammans med just Norby & Danielsson. BHBB spelar prydligt understödjande när sådant sound beställts. Förmår glädjande nog också spänna musklerna i fräsiga arrangemang.

David Riccius – Kjell Jansson foto Christer Åkerlund

Caecilie Norby har en bredd som knappast någon i Norden kan matcha. Behärskar opera lika ledigt som standards, soulklassiker och sofistikerade popdängor med pådrivande beat. Dessutom skriver både hon och maken eget högklassigt material. som de använder i gemensamma program. Norby demonstrerar sitt makalösa register i egna originalet Big Time, soulklassikern Man´s Got Soul, The Princess (ett arr på Ravel) samt blåssektionernas smaskiga utmaning i Blood, Sweat & Tears-favoriten Spinning Wheel. I sist nämnda medryckande svängfest trumpetar Anders Lindström med den äran. David Clayton – Thomas största hit görs med ackuratess. Flitigast solisten är Tomas Olsson på tenorsax, medan Henrik Gadelii får en liten stund i rampljuset med några gnistrande ackord.

Lars Danielsson har de senaste gångerna jag bevistat Ystad Jazzfestival ingått i konstellationer vilka utgjort absoluta höjdpunkter. Blir lycklig av ofattbart dynamiska tongångar från hans sjungande bas, särskilt som virtuosen konstant bejakar vackra, alternativt spännande melodiska linjer. Behagliga känsla konfirmeras gång på gång i Lerum. Man häpnar och ryser. Uppfattade jag rätt gjordes optimistiskt hållna, småfunkiga Lviv, hämtad från hans Liberetto-projekt. Trumslagare Per Burström hade tilldelats en nyckelroll, vilket grejades galant. Hans rytmiskt lyhörda spel imponerade.

foto Christer Åkerlund

I andra akten händer mycket av ett raffinerat slag. Stipendiat verksam som lärare i Kulturskolan, inleder som saxofonsolist tillsammans med orkestern i Summertime. Vemodet går fint fram. Publik som inte lyssnat live på danska sångakrobaten riskerar chocktillstånd, fast i så fall av positiv art. I ett par melodier fusioneras nämligen fraser från opera med världsmusik eller arty pop. Ett formidabelt sjok med duon rymmer Lars på cello, trolsk sampling, förförisk sång som lutade mot Balkan-sound, rytmiska crescendon i Together (L. Danielsson) samt betagande schwung när en nyskrudad Girl Talk (C. Norby) lanseras. Sist nämnda låt ackompanjeras av helt fenomenala basgångar. Stor eloge till ljudteknikern. Storbandet får till det snitsigt i Party On The Planet (L. Danielsson), vars tema äger hypnotisk verkan. Noterar trevligt solo på baryton.

Duon har säkerligen lyft Blue Heaven Big Band över deras normala nivå. Får för mig att det förhåller sig på det sättet, vilket gagnar entusiastisk publik såväl som utövarna själva. Svensk-danska duon skyr det alltför välkammade och gillar att förnya sig. Istället prioriteras emellanåt experimenterande. Lars gnisslande cello förstärkt med effektbox, låter i ett avsnitt som om den hörde hemma i heavy metal eller brutala industrirock-genren. Makalöst fräckt spräck! Åtföljs givetvis av en ballad: What Do You See In Her? Frejdigt latin-groove avrundar i form av Cuban Cigars invirad i impro-sekvenser. Ett ystert original av den vidunderliga vokalisten, vars kolossala energi man inte begriper var den kommer ifrån. Det otroligt samspelta paret hänger sig åt att lysande förmedla musik rik på känslouttryck och därmed också på variation.

Två extranummer får vi. Ingen Bowie som utlovat. Däremot ett av duons paradnummer signerat Leonard Cohen. Magi uppstår. Till cellon har Danielsson adderat en atmosfärisk syntslinga. Subtilt! Allra sist öser samtliga på i medryckande If You Love Somebody Set Them Free (öppningsspår på The Dream Of The Blue Turtle av Sting).

ps Lars Danielsson tog tillfället i akt och gratulerade sin äldre instrumentkollega till dennes kulturpris. Passade då på att berätta en rolig anekdot om första mötet med sympatiske Kjell Jansson.

Arkiverad under: Musik, Scen

Samspelt styrkebesked som heter duga – Mikael Ramel Bäst Band på Nefertiti/ Valand

25 november, 2021 by Mats Hallberg

foto Leif Wivatt

Valand (jazzföreningen Nefertiti) i Göteborg

23/11 2021

Genom egna ansträngningar har Mikael Ramels 70-tals plattor – särskilt debuten från 1972 framförd i sin helhet live – fått en renässans senaste åren. Bäst Band bildades för cirka fem år sedan. Man ger sig nu ut på tredje turnésvängen på lika många år. En beundransvärd bedrift i sig under rådande omständigheter, vilket också kan tillskrivas tur med tajming. Mikael meddelade från scen att försäljningen av dubbelalbumet ”Bäst Band – Lajv” tvärdog när covid-19 drabbade världen, en skiva som erhöll högsta betyg i Kulturbloggen. Och en månad före restriktionerna trädde i kraft, blev undertecknad synnerligen belåten med gig på gamla Nef, vilket resulterade i entusiastisk text (många delningar och publicerad på artistens hemsida).

Ramels minst sagt meriterade uppställning består av rytmsektionen Göran Lagerberg på elbas och trumslagare Benna Sörman. De som fyller i, tillika utsmyckar låtskrivarens melodier är Kenny Håkansson på (enligt uppgift från vän i publiken) likadan Gibson som Larry Carlton använder, samt nykomlingen Kettil Medelius på tvåradigt keyboard. Sin vana trogen nöjer sig inte frontmannen med att sjunga, utan spelar därtill akustisk gitarr på varje låt.

foto Leif Wivatt

En nackdel med att inhysa livemusik hos en annan nöjesidkare är att deras villkor gäller, till exempel avseende garderob och prissättning på drinkar. Till yttermera visso anordnade Valand baluns för studenter senare på tisdagskvällen, vilket påverkade förutsättningarna. Ramel och hans spelglada mannar fick inte lov att omsätta publikens gensvar, i den utsträckning de önskat. Ett extranummer hanns med i en väldigt lyckad tillställning över två set. Tillfredsställande ljud premierade Ramels sång, även hans trakterande av instrument. Enda att beklaga i den svåra konsten att uppnå idealisk balans: att Göran Lagerbergs magnifika basgångar hamnade alltför mycket i bakgrunden

foto Leif Wivatt

Första set innehåller uteslutande låtar från Till Dej, Ramels debut anno 1972. Sången gick fram strålande medan kompet tassande bistod med konturer i öppningen. Inledningsvis glatt tempo där ett par hambotakter petats in. Kenny Håkansson kom in i tredje låten när sväng tas ut taktfast. Pengar symboliserar mitt tydligaste minne av Mikael Ramel i tidiga tonår. Den görs snyggt med mycket influenser från folkmusik. Benna Sörman sitter vid scenkanten och spelar på cajón. Övergår i fräsch utsvävning (brukade förr benämnas flum). Benna Sörman färgar raffinerad struktur. I 5emtaktaren kommer på bred front både Kettil Medelius och maestro Håkansson in i skeendet. Låter som om de improviserar, ges förhållandevis fria tyglar när de förlänger melodin i svävande, fräcka mönster. Associerar till Kebnekajse, Bo Hansson och förstås Fläsket Brinner, där två av musikerna på scen förekommit. Följs av en av aftonens höjdpunkter, snirkliga I morron e en ny da featuring solo från gitarrfantomen vars ackordföljder hänför. Lagerberg och Sörman hänger på, accentuerar den smarta texten.

Möjligen premiär för min del när det kommer till att upplevt Kettil Medelius live. Tippar på att han tjänstgjort som kapellmästare i ett antal shower i Stockholm. På skiva har han medverkat hos bland andra Kjell Höglund, Viktoria Tolstoy, A-K Hedmark och Monica Törnell. Det är han som på klaviatur tar ut melodin till 70-tals typiska ( syftandes på texten såväl som progressiva arret) artificiell prana efter publikens handklapp i introt. Lång låt som åtminstone live är uppbyggd i sektioner. Sveriges till synes piggaste 75-åring avlöser med svajarm i solistrollen, varvid värdefulle batteristen på hårt spända skinn går loss. I en kort sekvens får basnestorn utrymme att lira funkigt. Fräckt laddas intensiteten ur genom fade out-sekvens.

foto Leif Wivatt

Efter paus dras det igång med Extra Vagansa – publikfriande titellåt från 1974 , ånyo en stänkare där text och musik sitter tätt ihop. Licks broderas ut maximalt av den inspirerade veteranen, medan övriga i bandet idkar lika mycket hårdkörning. Vi har kul! Följs av anspråkslöst struttigt beat där Medelius solar. Resulterar i ytterligare en upphetsande episod, inte minst tack vare den goa stämning som sprids i just Jag hade fel, när välfyllda Valand uppmanas förstärka trycket i slagkraftiga refrängen. Sedan följer en upphottad version av hit med blå botten från Ramels ungdom, nämligen från Steampacket vars pärlor samlats för första gången på skiva. Gurus att anamma från 3:dje skivan (enda i Ramels katalog utgiven av YTF) tillhör raddan av tankeväckande grubbel omsatt i konturskarp visa, Den bidrar till att stilla publikens begär efter flummiga tendenser. Egentligen fel att kalla sången visa i denna tappning, eftersom Göran Lagerberg adderar läckert groove.

Nu har manegen krattats för upploppet. Mikael Ramel Bäst Band goes progressive, demonstrerar utan skyddsnät sina ”böjelser”. Håll takt med sin sömlösa medley-påbyggnad försätter mig i extas. Vad som börjar med boogie-formel utvecklas i underbara psykedeliska sjok. Och Mikael Ramel bevisar ånyo att han bär upp titeln rimsmed. Att jag inte förmår höra orden han sjunger när man rejält tar ut svängarna, har ingen större betydelse. Explicit hommage till Frank Zappa och dennes avancerade taktbyten utgör framgångsrik inriktning. Vidare kan i hisnande övergångar referenser till exempelvis Gentle Giant och King Crimson skönjas. Salig publik vill ha ännu mer att gotta sig åt. Extranumret blir en lättsinnig sak i avslappnad stil med Kettil Medelius i rampljuset, avlöst av konstruktör Kenny som skapar en båge av gnistrande ackordföljder.

foto Leif Wivatt

Ingen kan ha varit missnöjd med konserten. Bandet högpresterar i vanlig ordning, besannas återigen att Mikael Ramels vitala låtskatt har extraordinära kvaliteter. Som bonus hade vi fans, glädjande nog, extra utbyte av strängbändare Håkanssons flödande förmåga, vilket säkerligen stämmer in också på hans yrkesverksamma instrumentkollega (recenserats i Kulturbloggen) jag hejade på efter konserten.

Arkiverad under: Musik, Scen

Lyssna: Tilde – Pink Moon

19 november, 2021 by Redaktionen

Tilde har släppt albumen Pink Moon. Albumet Pink Moon tar avstamp i ett klassisk sound med kärlek för soul och 60-talsmusik. Det målas upp ett ljudlandskap av djupa känslor, vackra melodier och drömska inslag insvepta i en filmisk atmosfär.

Ett pressmeddelande:
Precis som på debutalbumet Nothing Gold Can Stay går det inte att ta miste på Tildes kärlek för soul och 60-talsmusik. På singlarna “Call My Name” och “Don’t Walk Down That Road” och “Love me til you die” vi bjuds på svepande stråk-partier och drivande gitarrspel som sätter stämningen tillsammans med sångerskans karaktäristiska stämma. Albumet spelades in under en tid då världen till stora delar stod still så skulle film bli en betydande inspirationskälla för det nya albumet.

“Efter att jag hade släppt min första skiva så var jag inne i en period där jag lyssnade mycket på filmmusik. Jag mådde också ganska dåligt. Pandemin kom mitt under inspelningen och allt kändes ganska hopplöst. Liksom många andra har jag kollat mycket på film och serier de sista två åren och ja, det cinematiska skulle bli lite som en röd tråd under skapandeprocessen.. Varje låt på det här albumet har nog någon form av referens till filmer jag tycker om och filmerna har ofta figurerat som en kuliss när jag “målat” upp produktionen.”

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Lyssna, Nytt album, Tilde

Lyssna: Annika Norlin – Darkest Shade of Dark/Den sista

19 november, 2021 by Redaktionen

Foto: Viktor Sjödin

Annika Norlin har släppt nya dubbelsingeln ”Darkest Shade of Dark”/”Den sista” som ingår i albumet ”Mentor” som ges ut 21 januari 2022.

Den 21 januari kommer Annika Norlins album ”Mentor”, där sångaren och låtskrivaren vi känner under alias som Säkert! och Hello Saferide blir Annika Norlin även som artist.
Genom åren har Annika växlat mellan svenska och engelska, men ”Mentor” blir första skivan där hon kombinerar språken. ”Att det blev hälften på svenska och hälften på engelska beror mest på att jag nog skrev texter på bägge språken till de flesta låtarna, sedan tog jag det jag tyckte blev bäst”, säger hon.
50/50-upplägget gäller även nya singeln ”Darkest Shade of Dark”/”Den sista”, sistnämnda är för övrigt en duett med Mattias Alkberg.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Lyckad fullängdsdebut skriver in sig i stark tradition – Blått av Nils Pilerot

19 november, 2021 by Mats Hallberg

Nils Pilerot

Blått

4

Inspelad, mixad, producerad och arrad av Patrick Rydman i Moonstream Studios, Stenkullen

Mastring: Petter Eriksson

Kning Disk

32:52

Releasedatum: 12/11 2021

Nils Pilerot är en man på 32 år bosatt i Majorna. För drygt ett decennium sedan fick han rådet att skaffa en gitarr. Efter år av sporadiskt spel började han finna sitt uttryck, sin röst. 2019 släppte denne särling digitalt ep:n Colombus, vilket utlöste positiva reaktioner. Pilerot hoppas att aktuella cd:n ska ge ett mjukt omfamnande, öppet och rofyllt intryck. Målsättningen infrias. Texterna tar avstamp i hans rådbråkande med existensen. Såväl själsliga tillkortakommanden som betraktelser kring kärlek.

Skivans samtliga tio original är skrivna av talangfulle artisten som sjunger sina låtar till akustisk gitarr. Märks dock en påtaglig skillnad gentemot somliga låtskrivares enkla ljudbild. Syftar på den jätteinsats Patrick Rydman utför på Blått. Tänker mest på honom som crooner och producent. Denna gång sköter han det allra mesta av albumets ornamentik, dess lyxiga inramning. Rydman trakterar gitarrer, elbas, kontrabas, klaviatur, trummor, trumpet, percussion och agerar kör. Helt otroligt, eller hur? Övriga medverkande heter Elin-Louise Bäcklin (sång/ kör), elgitarristen Martin Carlberg på tre låtar samt Cristopher Ek på elbas i Stråket.

Pilerots styrka är inte tekniska handlaget visavi sångförmågan. Förlitar sig istället på bra låtar insvepta, genom Rydmans försorg, i spännande skrud. Fascineras av en skorrande röst med angeläget tilltal. Sammantaget noteras viss svajighet och emellanåt bristfällig artikulation. Men se kritiken som en randanmärkning, absolut möjlig att bortse ifrån. Blir uppenbart att Pilerot har saker att berätta, tankar att förmedla. I den tradition han skriver in sig finns föregångare som John Holm, Staffan Hellstrand, i viss mån Ola Magnell och Magnus Lindberg och till med stråk av den melankoliske Ted Gärdestad. Röstmässigt går det definitivt att dra parallell till comebackande legendaren John Holm.

Soundet är som sagt osedvanligt fylligt med trevligt omsorgsfulla arrangemang. Blir förtjust i gitarrers reverb. Snygg slinga utgör temat i Hannes och sorgsna Bokekullsballaden tillhör de melodier som bränns, griper tag med oemotståndlig dragningskraft. Finns flera av den varan. Somliga up tempo-sekvenser associeras till Håkan Hellström (kan härledas till sound som förekommer i musikalen Kärlek skonar ingen). Pilerots ackordföljder överlag sägs ha viss överensstämmelse med de hos Damien Jurado.

Finner en angenäm substans och lyxig inramning på övervägande delen av materialet. Har därtill behållning av hur elektronik varsamt blandas med akustiska instrument. Elegant hantverk! Pilerots tänkvärda funderingar går fram bäst i melodiernas slagkraftiga refränger. Skivan bildar en brokig palett av sinnesstämningar, vilket uppskattas.

I titellåten spelas akustisk gitarr på ett sätt som leder tanken till temat i Pughs tidiga klassiker Små lätta moln. Och i indiskt klingande Nostalgitrippen relaterar jag till Kjell Höglund. Låter som multiinstrumentalisten Patrick Rydman halvt om halvt framställer en raga på tabla. Attraheras av dynamiken. En hit! Avund består av fint ackompanjemang på piano till skört naken stämma. Elin-Louise Bäcklins nynnande får finalen att lyfta.

Nils Pilerot bör klassificeras som en riktigt skaplig låtskrivare, vars stoff hämtats ur en krånglig tillvaro. Tunga erfarenheter och mental ohälsa finns med i bilden, utan att det blir alltför smärtsamt att ta emot.

Måste ånyo betonas hur inspirerad Patrick Rydman verkar ha varit när han åtog sig detta projekt. Tror aldrig jag tidigare i samma omfattning registrerat hans yrkeskunskaper. Harmonik och rytmer vävs ihop på ett enastående vis. Oavsett instrument uträttas som helhet stordåd på Pilerots uppriktiga, genuina låtar.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Sida 153
  • Sida 154
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in