Stipendiekonsert med Ceacilie Norby & Lars Danielsson med Blue Heaven Big Band
Dergårdsteatern i Lerum
24/11 2021
Egentligen brukar jag vara betänksam, rent av restriktiv beträffande konserter med artister/ konstellationer jag i närtid sett, vilka avsevärt fyllt på energiförrådet. Nästa konsert med samma artister kan ju näppeligen inte toppas. I sällsynta fall hamna på ungefär samma himmelska nivå. Äkta paret Caecilie Norby och Lars Danielsson har jag bevittnat och skrivit om minst tre gånger senaste åren. Svensk-danska duon gör aldrig något halvhjärtat, utan siktar varje gång på att förmedla magi. Inget undantag i fantastisk akustik på Dergårdsteatern, inför uppskattningsvis uppemot trehundra personer. Under hösten har sångerska och basist/ cellist repat med det lokala storbandet Blue Heaven Big Band under ledning av Hans Nordström.
Konserten genomförs med generös speltid. I paus bjuds vi på glögg och pepparkaka av arrangörerna. Trevligt! Båda avdelningarna inleds med prisutdelningar förrättade av Lerums kommun respektive Musik i Lerum. På grund av pandemin mottogs kulturpris för såväl innevarande år som 2020. Kompositören och jazzmusikern Kjell Jansson (2020) och författande lokalhistorikern David Riccius (2021) hade utsetts till pristagare av Lerums kommun.
Första stycke musik blir Both Sides Now, Joni Mitchells tidiga ikoniska hit. Caecilie framför den med suverän kontroll ackompanjerad enbart av Lars försynta basspel med stråke. Resulterar i oöverträffad skönhet. Därefter äntrar orkestern scen. Första gången jag hör dem och kan notera att de tål definitivt att jämföras med Mölnlycke Storband. Storbandet i Mölnlycke har jag recenserat flera gånger när de gästats av celebriteter. Och för några år sedan konserterade tillsammans med just Norby & Danielsson. BHBB spelar prydligt understödjande när sådant sound beställts. Förmår glädjande nog också spänna musklerna i fräsiga arrangemang.
Caecilie Norby har en bredd som knappast någon i Norden kan matcha. Behärskar opera lika ledigt som standards, soulklassiker och sofistikerade popdängor med pådrivande beat. Dessutom skriver både hon och maken eget högklassigt material. som de använder i gemensamma program. Norby demonstrerar sitt makalösa register i egna originalet Big Time, soulklassikern Man´s Got Soul, The Princess (ett arr på Ravel) samt blåssektionernas smaskiga utmaning i Blood, Sweat & Tears-favoriten Spinning Wheel. I sist nämnda medryckande svängfest trumpetar Anders Lindström med den äran. David Clayton – Thomas största hit görs med ackuratess. Flitigast solisten är Tomas Olsson på tenorsax, medan Henrik Gadelii får en liten stund i rampljuset med några gnistrande ackord.
Lars Danielsson har de senaste gångerna jag bevistat Ystad Jazzfestival ingått i konstellationer vilka utgjort absoluta höjdpunkter. Blir lycklig av ofattbart dynamiska tongångar från hans sjungande bas, särskilt som virtuosen konstant bejakar vackra, alternativt spännande melodiska linjer. Behagliga känsla konfirmeras gång på gång i Lerum. Man häpnar och ryser. Uppfattade jag rätt gjordes optimistiskt hållna, småfunkiga Lviv, hämtad från hans Liberetto-projekt. Trumslagare Per Burström hade tilldelats en nyckelroll, vilket grejades galant. Hans rytmiskt lyhörda spel imponerade.
I andra akten händer mycket av ett raffinerat slag. Stipendiat verksam som lärare i Kulturskolan, inleder som saxofonsolist tillsammans med orkestern i Summertime. Vemodet går fint fram. Publik som inte lyssnat live på danska sångakrobaten riskerar chocktillstånd, fast i så fall av positiv art. I ett par melodier fusioneras nämligen fraser från opera med världsmusik eller arty pop. Ett formidabelt sjok med duon rymmer Lars på cello, trolsk sampling, förförisk sång som lutade mot Balkan-sound, rytmiska crescendon i Together (L. Danielsson) samt betagande schwung när en nyskrudad Girl Talk (C. Norby) lanseras. Sist nämnda låt ackompanjeras av helt fenomenala basgångar. Stor eloge till ljudteknikern. Storbandet får till det snitsigt i Party On The Planet (L. Danielsson), vars tema äger hypnotisk verkan. Noterar trevligt solo på baryton.
Duon har säkerligen lyft Blue Heaven Big Band över deras normala nivå. Får för mig att det förhåller sig på det sättet, vilket gagnar entusiastisk publik såväl som utövarna själva. Svensk-danska duon skyr det alltför välkammade och gillar att förnya sig. Istället prioriteras emellanåt experimenterande. Lars gnisslande cello förstärkt med effektbox, låter i ett avsnitt som om den hörde hemma i heavy metal eller brutala industrirock-genren. Makalöst fräckt spräck! Åtföljs givetvis av en ballad: What Do You See In Her? Frejdigt latin-groove avrundar i form av Cuban Cigars invirad i impro-sekvenser. Ett ystert original av den vidunderliga vokalisten, vars kolossala energi man inte begriper var den kommer ifrån. Det otroligt samspelta paret hänger sig åt att lysande förmedla musik rik på känslouttryck och därmed också på variation.
Två extranummer får vi. Ingen Bowie som utlovat. Däremot ett av duons paradnummer signerat Leonard Cohen. Magi uppstår. Till cellon har Danielsson adderat en atmosfärisk syntslinga. Subtilt! Allra sist öser samtliga på i medryckande If You Love Somebody Set Them Free (öppningsspår på The Dream Of The Blue Turtle av Sting).
ps Lars Danielsson tog tillfället i akt och gratulerade sin äldre instrumentkollega till dennes kulturpris. Passade då på att berätta en rolig anekdot om första mötet med sympatiske Kjell Jansson.