• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Foto: Reeperbahn och Lustans Lakejer på Pustervik

16 december, 2021 by Peter Birgerstam

Reeperbahn och Lustans Lakejer
Pustervik, Göteborg 15 december 2021

Åttiotalet är tillbaka! Två av landets mest inflytelserika bandfrån den grå forntiden – Reeperbahn och Lustans Lakejer – är ute på en gemensam turné. Förra veckan i Stockholm, på onsdagen på Pustervik i Göteborg och på torsdagen i Malmö.

Foto: Peter Birgerstam

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Mäktig och diger jubileumskavalkad – Nynningen 50 år på Pustervik

15 december, 2021 by Mats Hallberg

foto Leif Wivatt

Nynningen 50-års jubilerar på Pustervik i Göteborg

13/12 2021

Sedan nystarten 2016 har Nynningen, – ett av alternativa musikrörelsens obestridliga flaggskepp med hemmahamn Göteborg – uppträtt minst tre gånger på scenen vid Järntorget. Med tanke på detta faktum plus vaccinationsbevis och allmän tröghet att bege sig ut i adventstid, så var lokalen tämligen välfylld. Man lockar många trogna fans i olika generationer. Medgrundaren (även initiativtagare till deras återkomst) Tomas Forssell fungerade som aftonens samlingspunkt. Introducerade, redogjorde för personalförändringar och med elgitarr på magen sjöng han merparten av de låtar man bestämt sig för.

Spelades nonstop uppemot två timmar och en kvart, vilket för mig som lider av stela ben och tinnitus var i mesta laget. Hade föredragit en paus, fast gillade att jubileumskonserten var uppdelad i cirka sex avdelningar. Denna rörande happening avslutades som sig bör med efter hand samtliga på scen i ett knippa extranummer. Första tonerna kom från högtalarna. Visade sig passande nog vara ledmotivet ur The Last Waltz.

foto Leif Wivatt

Recenserade Nynningen här i Kulturbloggen när de lirade i Alingsås 2017 och därutöver sett dem ytterligare ett par gånger. Under deras ursprungliga existens minns jag när de låg på Kvällstoppen med För full hals samt en spelning under Nacksvings kaotiska 5-års firande vid Näckrosdammen 1980. Gruppen i dess skiftande formationer gynnas av samma fenomen som präglade Nationalteatern. Konklusionen syftar på att man konstant kunnat rida på den våg som lysande melodimakare skapat. Eftersom andra bedömare först och främst kommer lyfta kompromisslösa texter vilka i lika hög grad ingår i deras dna, väljer undertecknad att omgående lyfta låtskrivarådran, grundsten i både tunggung och dess kontrast, lyrisk sprödhet.

En hommage till tidigare gästartisten (var med på turné så sent som under fjolåret) Sven Wollter inleder. Till denne imposante skådespelares ära framförs härligt medryckande Vilddjurens sång. Blåssektionen – Niclas Rydh på trombon, Thomas Jäderlund på altsaxofon och Frida Thurfjell spelandes tenor plus vid något tillfälle baryton – låter sig höras, blandar sig i melodin efter ett tag. Forssell flankeras i övrigt av Matilda Magnusson på sång/ kör, outslitliga glädjespridarna Nikke Ström och Bengan Blomgren (värvades till Nynningen 1972) samt bakom trumsetet Pontus Torstensson. Efter några medlemsbyten kan dessa personer sägas ingå i nuvarande turnerande och skivinspelande grunduppställning. Till utannonserad föreställning på Aftonstjärnan får gruppen se sig om efter ny trumslagare. Vi fick nämligen veta att Torstensson som förkovrat sig i konsten att återge Nynningens beat och presterade på sitt absoluta max, gjorde sin sista konsert.

foto Leif Wivatt

Därpå följde två låtar signerade frontmannen Forssell. Först Kapten Mesterton om det orättvisa efterspelet till dödsskjutningarna i Ådalen, tätt följd av vemodiga balladen Lille man om planerade kraftverksdammen i norska Alta och dess påverkan på samerna. Två skoningslösa texter! Thurfjell förekommer som fint kompletterande huvudsångare i sist nämnda låt där gudomlige Bengan Blomgren gör avtryck som slidegitarrist.

Värt att skjuta in att Thurfjell och Thomas Jäderlund körar och sjunger på åtskilliga låtar. Av mina anteckningar framgår att jag kunde uppfatta sofistikerade, fullödiga arrangemang. Dagen före hade man repat rejält för att få ihop alla delar, vilket märktes. Nästa sång, Balladernas konst från Majakovskij-projektet vars dikter översatts av Harding/ Bergström och tonsatts av Goldberg/ Forssell/ Näslund inramas av suggestiv kontur. Musiken närmar sig slavisk folkmusik, rent av cirkusatmosfär. Med enorm kraft stretchar Jäderlund i ett vildsint solo som drar ner applåder.

foto Leif Wivatt

I andra avdelningen byts till sättningen på debuten Man mognar med åren, nämligen Tomas Forssell som redan är ordentligt uppvärmd omgiven av Bertil Goldberg trakterandes elpiano och Christer Öhman på främst trummor. Mysfarbröderna har inte glömt hur man musicerar. De bjuder på sig själva och sina låtar från ungdomstiden. Särskilt gamängen Öhman vars brådstörta sorti på väg hem från Vaxholm medför att det blir rörande, att se dem sammanstråla efter att ofantligt mycket vatten runnit under broarna.

För första gången på femtio år framför originaltrion Jag vill va ett djur igen (anknyter till roman av fransk Nobelpristagare från 2008). Hör också en kul bagatell med Öhman på kazoo och vispspel som bevisar att leklynnet är intakt. Blir förtjust i en inledningsvis rar visa som presenteras som tre låtar i en – Folkets låt – med refrängen ”ta varann i hand, släpp inte taget”. Detta sjok stegras efterhand och fler fyller på, bland andra Bernt Andersson på dragspel. Kör stryker under texten och melodin garneras av ett efterlängtat Bengan-solo. Vidare framfördes tidstypiskt agiterande uppmaningen Studera.

Orkan foto Leif Wivatt

I ett kortare segment ges utrymme åt ett band med betydligt yngre medelålder som heter Orkan. De fyra tjejerna har denna gång sällskap av två grabbar. Bandet har hängt med Nynningen på turnéer då de känner sig befryndade med dem. Jubileumskvällen slopas eget material till förmån för covers på Nattpromenad respektive snärtigt klassiska titellåten För full hals, föga förvånande två låtar från progg-jubilarerna. Kul att de också körde med spänstig blåssektion och förde in tendenser till blues och punkattityd.

Organisationen flyter på utan störningar. Framme vid avdelning fyra lanseras 1976 års upplaga, liktydigt med den som var med om formidabla mastodont-evenemanget Tältprojektet. Vid sångmikrofonen står Sam Vesterberg. Snett bakom hans bäste vän basisten Jimmy Olsson. Per Melin har tagit plats bakom trummorna medan Bernt Andersson slagit sig ner vid elpianot. Gitarristen Bengan Blomgren återfinns också i denna formation.

Bernt Andersson foto Leif Wivatt

Flest låtar på fjärde albumet har den flyktade bandmedlemmen Bertil Goldberg skrivit, som därför lämpligt nog förekommer på sång i bakgrunden. Vesterberg med sin imponerande gospelaktiga röst framför hitten Äntligen en ny dag, Folkens kamp är folkens hopp samt Fattig men rik, en egen hyllning till strävsam moder på outgiven Nynningen-inspelning från 1980. Blir hänryckt av en spirituell shouter som tar oss med, vars röst tränger igenom eventuellt tvivel. Stack ut mest vid sidan av den vokala attacken, gjorde en fräckt hetsig dialog mellan Bernt Anderssons klaviatur och Bengan Blomgrens gura. Överhudtaget otroligt inlevelse från samtliga.

Nynningen anno 1976 foto Leif Wivatt

Femte avdelningen är vi tillbaka där jubileet inleddes. Samma inkörda gäng på scen. Tomas Forssells komposition Snålblåst från andra solo-lp:n utvecklas till en av aftonens definitiva höjdpunkter. Blåset är underbart elastiskt i en ösig bit uppdelad i sektioner. Nikke Ström går loss i jammig sekvens. Episka När så tingen börjar klarna är pampigt anlagd featuring superenergiskt komp. Det är kompakt, men ändå nervigt och passionerat.

Forssell sjunger bättre än någonsin, ett beröm som bör utsträckas till påståendet, att samme man som Grammis-belönats för barnmusik är en högst kapabel gitarrist. Och han behöver inte fokusera på blixtrande solistiska passager, utan överlämnar dessa med varm hand åt mister Bengan Blomgren. En handfull gånger fyrar han av ackordföljder som ger ståpäls. Publiken spontanapplåderar och hurrar när det avslöjas att denne timide man fyller år. Blåssektionen är magnifik (Frida Thurfjell, vars far och styvfar spelat med Tomas Forssell under hans år i Luleå, levererar inspirerat solo) och det går inte att ta miste på att trumslagare Torstensson lämnar med flaggan hissad i topp.

foto Leif Wivatt

Helt logiskt att sjusärdeles drag uppstår och fortplantas av en konstellation som kallades ett svensk-proggigt svar på Stones. Får för mig att Nynningen levererar ett potpurri. Istället dyks ner i Atlantiska oceanen (musik B. Goldberg) och dess omväxlande innehåll i närmare tio minuter, från tidigare nämnda Majakovskij-platta . Noterar att busigt tonspråk präglar skiftande mönster. Stenhård boogie tar vid. Kärlekssången Neva från samma källa behåller greppet om publiken. Vår ciceron berättar att han skrev musiken i Hagahusets källare redan i begynnelsen, det vill säga 1970.

Har avhållit mig från att kommentera texterna, vilka förstås är en väsentlig byggsten. Fäster mig I motsats till många andra recensenter sällan vid texter i låtar, trots att jag är bokläsare. I ett socialistiskt engagerat band har alltid funnits en historik av att vara budskapsdrivna. Medveten om att bandets förgrundsgestalter skulle anmäla avvikande åsikt. Men enligt mitt förmenande är de mer nyanserande texterna, de poetiska av existentiell kaliber, de som stått tidens tidens tand bäst. Flera av dem bär på språklig intelligens, sälta och charm. Somliga kampsånger förblir giltiga, medan gruppens revolutionsromantiska drömmar blivit daterade, för enkelspåriga. Att protestera mot kapitalismens vidriga härjningar är förvisso alltid berättigat.

foto Leif Wivatt

Sista avdelningen bestod efter rungande applåder av ett knippe extranummer. Börjar med att Bertil Goldberg lanserar sin uppdaterade version av antikärnkraftappellen från cabarérevy döpt till Det löser sig alltid (sa han som sket i vasken). Klämmig melodi med sprittande tjosan-refräng. Frågan om säkerhet och slutförvar av radioaktivt uran ska inte förringas. Men med tanke på rådande kris kunde inte problematiken belysts mer olägligt. I omgångar äntrar samtliga utövare som firat jubileet scen. En slags Last Waltz-vibe uppstår!

När stämningen är på kokpunkten faller det sig lämpligt att med intensitet tolka Falsk matematik, klasskamp á la Peps. Trombonist Niclas Rydh kommer i rampljuset, visar vad han är i stånd till genom att bjuda på publikfriande inlägg. Allra sist levereras ett upprorisk Forssell-alster betitlat Motstånd. Alla som får plats vid mikrofonerna stämmer in i refrängen.

foto Leif Wivatt

Var mycket text och musik att smälta, åtskilliga stimulerande schatteringar. Blev ett emotionellt och ståtligt halvsekelsfirande. Ljudet är ofta en akilleshäl på Pustervik. Bernt Anderssons dragspelstoner kom inte riktigt till sin rätt, medan hans och Goldbergs spel på klaviaturen hade fått för hög volym. Nu var det ändå skapligt, inte minst för att vi slapp bas som dränkte andra instrument. Utgår från att samtliga i publiken var lika tillfreds som er recensent.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Lyssna: Neil Young – Barn

14 december, 2021 by Redaktionen

Neil Young & Crazy Horse har släppt ett nytt album: BARN.

Ett pressmail:
Neil Young & Crazy Horse release their new album BARN. This enduring musical brotherhood began some 42 years ago with their debut release of Everybody Knows This Is Nowhere in May 1969. Until this day. Crazy Horse features Ralph Molina on drums, Billy Talbot on electric bass and multi-instrumentalist Nils Lofgren. Lofgren, a founding member of the Horse, played on After The Gold Rush (1970), Tonight’s The Night (1975), and Trans (1982), and Colorado (2019), the last album to feature Neil and the Horse together.
BARN features 10 new songs that capture the cosmic, raw, idiosyncratic rock and roll spirit and lyrical beauty that epitomizes classic NY/CH collaborations. Recorded this summer under a full moon, in a big historically restored off-grid 19th century log barn high up in the Rockies, the Horse was right at home and the album’s stunning love songs, reflective ballads and powerhouse rockers burst spontaneously to life.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Boppigt sound levereras med makalös energi – Fredrik Kronkvist Trio på Unity

12 december, 2021 by Mats Hallberg

Adam Ross – Fredrik Kronkvist – Martin Sjöstedt

Jazzbaren Unity i Göteborg

10/12 2021

Adventstid är en knepig tid för livemusik. Även normala år håller sig folk hemma mer, drar av ekonomiska skäl in på uteliv veckorna före jul. Läget förbättras så klart inte av att pandemin fortsätter sätta käppar i hjulet. På jazzkrogen Unity mitt i city är det ändå skapligt välbesatt och livad stämning. Under sena kvällskonserten på cirka sjuttio minuter lirar altsaxofonisten Fredrik Kronkvist med nybildad konstellation, välrenommerade musiker han spelat mycket med, fast inte förrän nu i detta format. Syftar på Marin Sjöstedt på kontrabas jämte trumslagare Adam Ross, vilka jag recenserat i uppskattande ordalag var för sig.

Ynglingen Ross, som blivit lika hemtam i storbandssammanhang som i små sättningar, är något av Kronkvists faboritbatterist varför jag hört dem utmana varandra ett par gånger tidigare på Unity. Om Sjöstedt ska sägas att han är fena på att arrangera musik och trakterar piano i ungefär lika hög utsträckning som basgångar exekveras. Och han är aktuell med skiva i eget namn som denna skribent studerat för recension i landets jazztidskrift. Grammis-nominerade skånske saxofonisten har släppt hela femton album som ledare.

Inte oväntat intensiv öppning. Eftersom episk bag och adrenalinspruta rakt in i pumpen är tillstånd som utlovats, finns en högt upplagd ribba. Rycks med omgående av Lotus Blossom (K. Dorham) i giganten Sonny Rollins version. Kronkvist i delad huvudroll tillsammans med inspirerade Ross, medan Sjöstedt står för hyperpulserande stadga. Klyschan on fire känns berättigad. Härligt knixig melodi där Ross inte kunde ”avhålla sig” från ett eget inlägg. Avlöses av ett original signerat saxmannen döpt till Kronk´s Monk från plattan Monk´s Vibes, en hyllad produktion med internationella gäster. Låter skönt avigt och referensen till maestro Thelonous Monk och hans gärning är otvetydig. Musiken lanseras i öppensinnad anda genom välbehövlig dynamik. På ett naturligt sätt införlivas ett pregnant bassolo.

Därpå följer två standards av Monk respektive Coltrane, Man behövde gå ner i varv, vilket gör att Round Midnight lämpar sig idealiskt. En av få låtar i moll i en av deras husgudars katalog, får vi veta i introduktionen. Kronkvist sträcker ut behagligt. Snyggt basspel och subtil komplettering på vispar. Registrerar en sällsam passion och helhjärtad satsning, en satsning som i mina öron signalerar styrd struktur med improvisatoriska inslag. Noter ligger uppslagna på scen. Men osäker på om det alls kollas av. Kramas ur hjärtat vad man har inombords. Häpnadsväckande tajt spel! I vilken mån har man hunnit repa? Robust samspel utan tendenser till tvekan. Instrumentalisterna är i sitt rätta element, vet exakt vad de sysslar med.

Ross – Kronkvist – Sjöstedt

Är betydligt mer receptiv som livepublik, vilket ska utläsas som att de perioder när frenesin slog i topp, hade jag troligen storknat om samma sound förekommit i den omfattningen på min stereo. Konserten infriar vad som förespeglats, vilket ju var stora ord. 46-åringen fogar samman korus efter korus i ruggigt skickligt uppbyggda solon. Hans expressiva slingor undviker det smutsiga, premierar motsatsen. Lämnar också utrymme för spännande interaktion med taggad rytmsektion, plus sekvenser där de ges tillfälle att uttrycka sig på egen hand. Fäster mig vid en låt i medium-tempo vars boppiga rytm accentueras angenämt. Kan ha varit deras Coltrane-nummer. Intrikat dialog trummor – bas övergår i ett hisnande konversation mellan altsaxofon och trummor.

Upploppets fräcka urladdning innehåller tre livliga kompositioner. Först en snabb, säkerligen komplicerad låt. Ornithology (C. Parker). Går förstås galant! Martin Sjöstedt briljerar. Därefter Oriental Colors skriven av internationellt verksamme Malmöbon. Låt med hög kvalitet som slingrar sig fram. Undgår inte någon i publiken att Adam Ross har flow. Konserten avrundas med inplanerat extranummer genom en blues. Zenith (ytterligare ett Fredrik-original) förstärkt med handklapp och tillrop från oss lyckliga åhörare, görs i i osedvanligt uppdrivet tempo. Innehåller bassolo och på sluttampen anas shuffle-stuk när Adam Ross går loss till altsaxofonistens snärtiga melodi.

En vecka tidigare hade jag tyvärr problem att från samma scen, tillgodogöra mig musiken från Göteborgskvartetten Splendor på grund av för hårt ljud. Denna gång lyckligtvis avsevärt bättre balans på akustiken. Och det slår gnistor om en trio oförmögna att göra musik med halvhjärtad insats. Man återvände till trevliga Unity med två ytterligare konserter nästa kväll.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Titta: Slade – Merry Xmas Everybody

9 december, 2021 by Redaktionen

Slade släpper ny officiell animerad video för ”Merry Xmas Everybody”.

Ett pressmail berättar:
Det är första gången det finns en musikvideo till den festliga låten och så här säger Noddy Holder om projektet: ”The video is very unusual and comical. It does sum up the band’s characters HO HO HO!”.
Låten ”Merry Xmas Everybody” släpptes ursprungligen 1973 och var bandets sjätte singel som hamnade på förstaplats i Storbritannien. Singeln sålde över en miljon exemplar vid sin första release. Låten ”Merry Xmas Everybodey” har legat i hela 105 veckor på den officiella brittiska singellistan och har nu tagit sig in på listorna för 26:e gången.

Nu släpper BMG den sista återutgivningen av splattervinylserien i en begränsad upplaga från Slade. Slade Alive släpps den 28 januari 2022 som fjärde och sista releasen i serien och kommer att ges ut på röd- och svart splattervinyl. Försa utgåvan i den vackert presenterade samlingsserien var Slayed? som debuterade på sjundeplats på officiella vinyllistor.

Slades första livealbum, Slade Alive, som ursprungligen släpptes den 24 mars 1972, gick in på andraplats på den brittiska listan och låg kvar i 58 veckor. Med hymnerna “Get Down and Get With It” och “Know Who You Are” anses Slade Alive! vara ett av de bästa livealbumen genom tiderna.

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in