• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Verdis Don Carlo på Folkan och Spegeln, men från Metropolitan Opera i New York

13 december, 2010 by Redaktionen


Igår kväll (11/12) var det dags för sista utsändningen från Metropolitan Opera i New York. Som vanligt såg jag föreställningen på biografen Spegeln här i Malmö.

Det är inte så många veckor sedan jag såg ”Don Carlos” på GöteborgsOperan och därför såg jag särskilt framemot denna visning.

På GöteborgsOperan svarade makarna Holm för uppsättningen dvs Staffan Valdemar Holm svarade för regin och som vanligt svarade hans fru, Bente Lykke Möller, för kostym och scenografi. Det var en mycket stram och sparsmakad uppsättning, men efter att ha kommit över den värsta chocken så upplevde jag det ändå som en mycket fin upplevelse. För undvikande av missförstånd så bestod inte chocken av den nakne mannen, som skulle föreställa Karl V utan att jag plötsligt upptäckte att jag blev osäker på handlingen i operan, eftersom jag saknade hållpunkter i scenografin.

Metropolitans version som naturligtvis också är en nyinstudering, som den engelske teaterregissören Nicholas Hytner svarade för. Det var hans första operauppdrag, och uppsättningen är en samproduktion med Royal Operahouse Covent Garden i London och Den Ny Opera i Oslo.

Båda uppsättningarna bygger på den version som hade premiär på Parisoperan, 1867, men i italiensk översättning. Det finns tydligen sex versioner av operan, men i programbladet skrivs det inget om vilken version som avses. Vidare var det fem akter i New York, men fyra akter i Göteborg. Det finns tydligen en stor frihet att göra som man vill dvs det är kanske en överenskommelse mellan dirigenten och regissören som avgör vad vi får höra.

Sångarna i New York är internationellt kända stjärnor, åtminstone de i de ledande rollerna, medan GöteborgsOperan presenterade verket med husets egna förmågor, förstärkt med Susanne Resmark, från DKT, som prinsessan Eboli och Fredrik Zetterström, som Rodrigo markisen av Posa.

Dirigenten på GöteborgsOperan var den dynamiske rumänskfödde Christian Badea, medan det i New York var den kanadensiske dirigenten Yannick Nézet-Séquin, totalt okänd för mig och hans läsning av de två första akterna gjorde mig mycket konfunderad, vilket säkert bidrog till den minskande upplevelsen, och först i tredje akten började jag att njuta av Verdis underbart dramatiska musik.

På sångarna kan man kanske inte klaga, men jag känner att jag måste få konstatera att Roberto Alagna inte tillhör mina favorittenorer och det beror i huvudsak på att jag anser att han är mycket ojämn i sitt framförande eller uttryckt på ett annat sätt det går upp och ner. Det kan ju också bero på att jag inte gillar hans toner?

Jag var inte heller särskilt nöjd med varken Marina Poplavska eller Simon Keenlyside, två som jag annars gillar skarpt. Keenlyside visade först i arian strax före han blir skjuten, vilken utomordentlig varm barytonstämma han har. Samma med Poplavskaya som först triumferade i de sista akterna framförallt med sin aria om hur mycket hon älskar och saknar sitt gamla hemland.

Den första som imponerade på mig var prinsessans kammarjungfru Tebaldo och han som sjöng Karl V:s parti, men också Anna Smirnova svarade för en milt uttryckt annorlunda presentation av sin första aria och det blev ju inte sämre av hennes glansnummer ”O Don fatale” och vilken scenisk utstrålning.

Den verkligt stora prestationen anser jag absolut att Ferrucio Furlanetto svarade för i sitt parti som kung Filip. Först den helt fantastisk vackra inledningen av fjärde akt och sedan hans aria där han konstaterar att drottningen inte älskar honom och förmodligen aldrig heller har gjort det. Det var en fantastisk fin upplevelse. En annan höjdpunkt var Eric Halvfarsons parti storinkvisitorn.

Själva uppsättningen med tillhörande scenografi anser jag nog var ganska OK, men enligt min högst subjektiva uppfattning så hade föreställningen nog vunnit på att ha kortats ner. Det hade säkert hade gått alldeles utmärkt att skära i både första och femte akten. Jag upplevde också att detta var ett hantverk av en teaterregissör, men i övrigt så var det bara masscenerna som jag inte heller gillade, men det är nog mer ett kännetecken för Metropolitan Operans något märkliga syn på nödvändigheten av dessa masscener, som förmodligen skall visa att detta är ett operahus som inte skyr några kostnader samtidigt som de tigger pengar av oss operabesökare.

Avslutningsvis kan jag konstatera att skulle jag hamna i situationen att jag hade att välja mellan att se Metropolitan Opera eller GöteborgsOperans version så skulle jag utan tvekan välja den sistnämnde. Absolut!

Så här tyckte min operavän från Lidköping vid Vänern Björn Ekblom:
Metropolitan har som oftast valt, att göra en traditionell uppsättning. Rätt tid och rätt rum, sett med kompositörens och librettistens ögon. Ursprungligen skrevs verket som en s.k. Grand Opera för operan i Paris och det är den versionen man här valt i italiensk översättning. Det är svårt att inte jämföra med den uppsättning som just nu spelas på Göteborgsoperan. Där har man istället valt den förkortade La Scala-versionen från 1884 och dessutom förtätat den så, att musiken får en ännu tydligare roll, än i den amerikanska uppsättningen.
Den kanadensiske dirigenten Yannik Nézet-Séguin ville lyfta fram känslorna i musiken och detta märktes speciellt väl i de intermezzi som finns. En av operans absoluta musikaliska höjdpunkter är annars 3:e aktens andra bild, autodaféscenen, med sina underbara körer. Och Metropolitans stora kör gör verkligen sådan musik rättvisa.
Som alltid, så är det världseliten av sångare som sjunger på Metropolitans scen. Om jag tvingas välja ut en favorit ur denna rollista, så får det bli Marina Poplavskaya, som sjöng Elisabeths roll med en lätt och flödig lyrisk sopranstämma och som dessutom var trovärdig i sin roll. Även basbarytonen Ferruccio Furlanetto som kungen gjorde en oerhört god insats och hans monolog i akt 4, Ella giammai m´amo, drog ner det längsta bifall jag hört för en enskild aria. Jag tillhör inte Roberto Alagnas fanklubb, men måste ändå tillstå, att jag sällan hört honom så bra och tonsäker. Inte förrän tröttheten började slå till i sista akten återföll han i gamla synder, att glida in på höjdtonerna istället för att spika dem säkert. Simon Keenlysides varma och stadiga baryton var som vanligt en njutbar upplevelse. Anna Smirnova, som rolldebuterade som Eboli, hade en kraftfull och dramatisk mezzostämma, som dock kändes lite pressad och ansträngd, jämfört med Poplavskayas naturliga lätthet.
Scenografin var lika stram som dramat och endast kyrkofasaden i akt 3 var kitchigt prålig. Ett sätt att ytterligare understryka Kyrkans oinskränkta makt, t.o.m. över kungen. För mig är hela operan en uppgörelse med religiös fundamentalism. Därför är ju styckets skurk den diaboliske Storinkvisitorn. Den kraftfulle basen Eric Halfvarson gjorde honom verkligen till en oförlåtligt vidrig person i sin religiösa maktfullkomlighet.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Don Carlo, Folkan och Spegeln, Metropolitan Opera

Volbeat till Metaltown

13 december, 2010 by Redaktionen

 

Arrangörerna av Metaltown. De är smarta och publicerar ett namn varje dag av sommarens bokningar till hårdrockfestivalen i Frihamnen i Göteborg. Som en adventskalender för metalfansen.

Luciadagens lucka berättar att Volbeat är bekräftade:
Här är pressmeddelandet:

Volbeat har på rekordtid gjort resan från klubbspelningar till stora arenakonserter och blivit en av Danmarks största musikexporter någonsin. På senaste turnén genomförde de fem spelningar över Sverige som totalt sålde 25 000 biljetter!

Första plattan kom 2005 och Volbeat fick stor uppmärksamhet för sin rockabillyinfluerade heavy metal. Efter tredje albumet ”Guitar Gangsters & Cadillac Blood” gjorde de en spelning på Metaltown. Bandet som gjorde enorm succé redan då, har de senaste åren nått framgångar av närmast astronomiska mått. Spelningar på några av Europas största festivaler, egna arenagig och turné genom både Nordamerika och Europa tillsammans med Metallica.

Senaste skivan ”Beyond Hell/Above Heaven” släpptes i september och gick rakt upp i topp på svenska försäljningslistan, precis som i en rad andra länder. Albumet gästas av hjältar från bland annat Napalm Death, Mercyful Fate och Kreator.

Större och vassare än någonsin gör Volbeat i sommar en spelning på Metaltown!

Klara artister:
System Of A Down
Volbeat
At The gates
Cradle Of Filth
Soilwork
Parkway Drive
Ghost
Raubtier
Black Dahlia Murder
Graveyard

Festivalinfo:
Metaltown 2011 Göteborg Galopp, 17-18 juni

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hårdrock, metal, Metaltown, Musik, Volbeat

Här kan du höra den officiella handbollslåten för VM i Sverige 2011, med Arash

13 december, 2010 by Redaktionen


Ett pressmeddelande om Arash och den officiella handbollslåten för VM i Sverige:

Arash har alltid varit ett stort fan av sport, så när han fick reda på att Sverige skulle vara värdnation för handbolls – VM 2011 blev han väldigt exalterad. Efter att antal möten blev det bestämt; Arash blev utvald att skriva, producera och spela in den officiella låten för nästa års stora evenemang. Arash tillbringade några intensiva veckor i sin hemstudio på Extensive Music i Malmö.

”Jag har valt att göra en låt fylld med glädje så folk själva kan delta i att uttrycka sina känslor och lätt kunna sjunga med. Jag känner mig verkligen hedrad över att ha fått den här möjligheten att få göra den officiella låten till handbolls – VM och jag hoppas verkligen att alla kommer att njuta utav den.” – Arash

VM-låten ”Glorious” blev officiell idag på ett evenemang på Malmö Arena i Malmö, där Arash var välkommen att visa sina handbollsfärdigheter mot spelare ur det svenska landslaget. Det första live framträdandet med låten ”Glorious” är planerad för öppningsceremonin av handbolls – VM i Göteborg den 13 januari. För att försäkra sig om att ”Glorious” kommer att nå ut till så många som möjligt, kommer låten att spelas under varje match, som också sänds över hela världen och då når en TV publik på ca två miljarder människor mellan den 13 januari-30 januari.

Platinum-säljande sångaren, låtskrivaren och producenten Arash tar sin plats som en av de största popsensationerna från Sverige, även hem för poppionjärerna Abba och Ace of Base.
Arash har blivit ett välkänt namn i många Europeiska länder och den unga popikonen har toppat listorna i Sverige, Österrike, Tyskland, Polen, Serbien, Ungern, Ryssland, Georgien, Ukraina, Tadzjikistan, Israel, Grekland, Bulgarien, Turkiet, Rumänien och Tjeckien, för att nämna några.
Han har sålt guld och platina i ett flertal länder och har visats på MTV, VIVA, MUZ TV, ZTV, etc.
Arash har fått mycket erkännande under sin karriär med utmärkelser som två ”Golden Gramophones” i Ryssland (Rysslands Grammy) och 2006 vann han ”EBBA” (European Border Breaker Awards) priset i Cannes. 2010 vann han också ”Bästa internationella artist” på the Big Apple Awards i New York. Arash hits har naturligtvis spelats och funnits med på tusentals olika radiostationer och säljlistor världen över. 2009 så medverkade han i Eurovision Song Contest med Aysel, med låten ”Always”. Låten slutade på tredje plats.

Arash jobbar just nu på sitt 3:e album ”Confession” och under vintern 2010 så släpps singeln ”Broken Angel”.

Låten ”Glorious” släpps idag på iTunes, Spotify och alla andra digitala plattformar genom Warner Music.

Warner Music International, a leading company in national and international repertoire operates through numerous international affiliates and licensees in more than 50 countries.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Arash, handboll, handbolls-VM

Intervju med Death Angel

12 december, 2010 by Jonatan Södergren

I samband med Death Angels spelning på Thrash Fest i december passade Kulturbloggen på att ställa några frågor till deras frontman Mark Osegueda.

Ni grundades för snart 30 år sedan. Hur tycker du att ni har utvecklats genom åren?

När vi började spela tillsammans i början av 80-talet lät vi mer som ett klassiskt brittisk metalband. Vi var influerade av Iron Maiden och vi har alltid till deras låtstrukturer. En kväll såg jag Metallica spela på en liten klubb i Berkeley och det förändrade min syn på musik – jag hade aldrig sett ett band med sådan energi på scenen tidigare.

I takt med att vi utvecklats som musiker har vi försökt blanda in inslag från olika genrer, ibland lite för mycket.

Efter Act III splittrades vi tyvärr och när vi återförenades i början av tjugohundratalet hade jag inte skrivit musik till ett album på tolv-tretton år. Den första skivan efter uppehållet, The Art of Dying, innehåller en del bra låtar men är som helhet lite osammanhängande.

Vi släppte ett nytt album för några månader sedan som jag är väldigt stolt över. Inte minst var det en personlig triumf för mig eftersom vi hade förlorat två originalmedlemmar. Det är min mest personliga skiva hittills. Förut brukade jag skriva texter om världsledarnas maktmissbruk men den senaste skivan är en hälsning till personer som en gång i tiden stod mig nära.

Mark berättade också om sin vänskap med Metallicas gitarrist Kirk Hammet:

Han producerade vår första demo och är en av mina närmaste vänner – jag var best man på hans bröllop. Vi har inte gjort några musikaliska samarbeten men vi har blivit fulla och jammat tillsammans hur många gånger som helst. Jag bodde hemma hos honom i fyra år och han hade en studio så vi brukade gå på konserter och det hände att vi tog med bandet till studion efteråt. Vissa av banden spelade inte ens metal.

Vad har ni för planer för framtiden?

Att fortsätta. Vi är ute på vår längsta turné någonsin just nu, den varar enda fram till nästa sommar, så vi kommer börja skriva material så vi kan spela in en ny skiva när turnén är över. Det viktigaste är att vi aldrig har ett långt uppehåll igen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Death Angel, Thrash Fest

Lucka 12

12 december, 2010 by Jonatan Södergren

2010 har utan tvekan varit Robyns år. I och med Body Talk-trilogin etablerade hon sig som världsstjärna och stämningen under hennes festivalspelningar i somras var euforisk. Dessutom hinner hon med att ge två spelningar på Berns innan året är över.

Du kan även följa Kulturbloggens adventskalender på Spotify.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Robyn

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1466
  • Sida 1467
  • Sida 1468
  • Sida 1469
  • Sida 1470
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in