• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Bad Religion och Wilmer X till Peace & Love

8 mars, 2011 by Redaktionen


Ett av punkens största ikonband och Sveriges mest kända rock ´n´roll band. Bad Religion och Wilmer X är klara för sommarens Peace & Love-festival i Borlänge, berättar arrangörerna i ett pressmeddelande.

Bad Religion startades redan 1979 i Los Angeles. Bandets logga med ett överstryket kors är en av punkrockens mest kända och de ligger bland annat bakom låtarna ”21st Century (Digital Boy)” och ”American Jesus”. Deras musik innehåller mycket samhällskritik och genomgående tema är ofta deras motstånd mot organiserad religion och dogmatiskt tänkande. Senaste albumet Dissent of Man kom i höstas.

En ren, oförfalskad kärlek till musik. Till svängig rythm´n´blues, skitig garagerock, rå blues och självhäftande poprefränger. Det är det fundament på vilket Wilmer X 30 år långa karriär vilar. Idag utgörs bandet av låtskrivarmaestro Nisse Hellberg, munspelsvirtuos Jalle Lorensson, strängbändare Thomas Holst och trumskinnsplågare Sticky Bomb.
Efter 6 års tystnad är de äntligen tillbaka, bandet som censurerades från att heta Wilmer Pitt till det mindre uppseendeväckande Wilmer X, och framförallt är det bandet som mest av alla har profilerat Skåne på den svenska rockkartan.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Peace & Love 2011 äger rum mellan den 28 juni-2 juli i Borlänge.

Läs även andra bloggares åsikter om Bad Religion, Wilmer X, Peace & Love, punk, musik, musikfestival

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bad Religion, Musik, Musikfestival, Peace & Love, Punk, Wilmer X

Skivrecension: Emil Jensen med albumet Rykten

8 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Emil Jensen
Titel: Rykten
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2 mars 2011

Emil Jensen är inte vissångare, inte musiker, han är en allt i ordet och musiken. Han förenar förmågan att uttrycka sig i ord i många olika skepnader. Strax över 30 år men med en lång karriär som artist och poet.

Emil Jensen har en lång lista av skivutgivningar bakom sig och en diger karriär inom film och teater. Han har en mängd priser, bla fick han Hoola Bandola-priset till minne av Björn Afzelius 2009, Stig Sjödin-priset 2007. Han har också haft en roll i Jan Troells film, Maria Larssons eviga ögonblick som bla fick 4 guldbaggar. Därtill kan lägga teater, egna uppsättningar, cykel- och tågturneer. 2009 kom “300 eMIL” (dvd med dokumentär om cykelturnén+bonus-ep med musik och snack) samt En dödsrolig kväll om sorg och saknad (ep)

Emil Jensen cyklade 300 mil med sin gitarr, som ett inlägg i miljödebatten, men i Trollhättan blev han misshandlad av nynazistser, hans svar blev en översättning av Michel Jackssons “Beat it”.

Emil Jensen startde som ordkonstnär, han har vunnit poetry slam i Sverige och Europa, men skriver att han numer hittat andra vägar att nå ut.

Jag hade skam till sägenes aldrig lyssnat på Emil innan jag fick “Rykten”, detta trots att han är så väl etablerad. Det kanske också säger något om hur Sverige Radio hanterar allt som inte ligger inom pop- och rockmusik.

Emil är textkonstnär som sjunger på skånska, men betydligt mjukare än landsbrodern Peps Persson.
Själv lyssnar jag med välbehag på “Växlande molnighet”.

Jag kan inte säga att “Rykten” är unik i förhållande till det han gjort tidigare, det som gör hela Emil Jensen så annorlunda är hans förmåga att kombinera så många uttryckssätt.

2003 upptäckte jag att jag kunde förena allt detta på en scen till en helt egen genre med popmusik, ståuppkomik, lyrik och liggnertragik. Därefter har jag gjort ett dussintal turnéer och några hundra konserter/föreställningar på allt från Hultsfredsfestivalen till Dramaten runt om i Sverige och övriga norra Europa, skriver Emil på sin hemsida.

Jag kan nog känna i det att han vill gripa över så många områden, att jag inte riktigt vet om det är vissångaren Emil eller stå upparen Emil jag möter.

Relaterat: Dagens Nyheter

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Emil Jensen

Skivrecension: Starfucker – Reptilians

8 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Starfucker
Titel: Reptilians
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 8 mars

 

Ibland träffar man på ett band som det känns som om man hört förut tills man inser att man lyssnat på deras influenser och tydligt känner igen det på grund av det. Om du växte upp på 80-talet och lyssnade på den mer ’syntiga’ sidan av musikspektrat med grupper som New Order och Gary Numan kommer du känna igen dig. Precis så känns Starfucker, som om 80-talsinkarnationen av de grupperna återuppstått i en tidsbubbla fast med dagens instrument som bas.

Omslaget är också helt retro-rätt, jag vet inte vem som gjort det men om du inte påminns om Moebius har du förmodligen aldrig sett denne magnifike tecknares verk (jag rekommenderar speciellt Moebius samarbete med Alejandro Jodorowsky; The Incal)

Reptilians färgas av att en av bandmedlemmarnas anhöriga nyligen gick bort men går inte ner sig i depprock-träsket för det. Det är sombert och allvarligt men slår inte över i vemod eller sorg utan är klart dansant.

Albumets låtar:
1. Born
2. Julius
3. Bury Us Alive
4. Mystery Cloud
5. Death as a Fetish
6. Astoria
7. Reptilians
8. The White of Noon
9. Hungry Ghost
10. Mona Vegas
11. Millions
12. Quality Time

Albumet finns på Spotify.

Bästa låt: Mytery Cloud

Arkiverad under: Musik, Recension

Recension av Glasvegas spelning på Kägelbanan

8 mars, 2011 by Jonatan Södergren

Det är en speciell kväll. Kägelbanans lokaler är proppfulla och det fullkomligt osar av förväntan. Inte konstigt. Snart ska senaste decenniets kanske största popsensation Glasvegas göra sin första spelning i Sverige med sin nya trummis Jonna Löfgren från Umeå.

Bandet låter fortfarande som The Jesus and Mary Chain frontat av Bono med grov skotsk brytning. Som andra låt spelas It’s My Own Cheating Heart That Makes Me Cry och jag får gåshud. Styrkan, passionen och ärligheten i James Allans röst kombinerat med den intima konsertlokalen ger upphov till en väldigt speciell känsla av eufori och hoppfullhet.

Den nya låten Euphoria, Take My Hand, som tillägnades Jonna Löfgrens mc-farsa Åke, tillhör konsertens bästa och mest dramatiska stunder.

Publiken känns lite som en fotbollsklack vilket gör sig extra tydligt i allsången under Daddy’s Gone som spelas som extranummer och jag ångrar inte att jag missade Interpol (som spelade samtidigt på Cirkus) – när året är slut är chansen stor att jag placerar den här bland årets bästa spelningar.

Glasvegas återvänder till Sverige för en spelning på Annexet den 19 maj och de spelar även på Where The Action Is i sommar. Deras nya album Euphoric /// Heartbreak \ släpps i april.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Glasvegas, Kägelbanan

Publikfriande men kletigt med Söhne Mannheims på Göta Källare

7 mars, 2011 by Redaktionen

Otaliga är de gånger jag stått i timmar efter insläpp och väntat på att nåt surt popband ska gå upp på scen och pårökta och halvfulla dra några halvhits. När Söhne Mannheims spelar på Göta Källare är det tvärtom, när jag kommer dit på utsatt tid har bandet redan spelat ett antal låtar.

De säger själva att spelningen är det längsta de spelat hemifrån. Och hemma, det är Mannheim i sydvästra Tyskland. Söhne Mannheims (Mannheims söner) består av ett femtontal personer och är stora i Tyskland, Österrike och Schweiz där de har haft många topplistplaceringar. De spelar en sorts eklektisk populärmusik utan rädsla för att korsa genregränser.

Det är egentligen ganska svårt att förstå vilka som skulle vara bandets publik i Sverige, de sjunger på tyska, ett språk som inte är så vänligt mot popmusik och på konserten är uppskattningsvis en tredjedel av publiken tyskar (bandet frågar från scenen). Det är egentligen inte heller något med musiken som är spännande. De tolv personer som är med ikväll ger med sina personligheter en stor möjlighet att skapa något omvälvande, men bandet tar inte riktigt den chansen. Vi får den värsta sorten av rapmetal, följt av en smörig ballad innan en liten funkutflykt tar vid. Det är okoncentrerat och populistiskt. Det senare bekräftas av det något oförtjänt stora gensvar bandet för från publiken.

Ibland är det förvisso förtjänt, de har flera effektiva ballader, där sångaren Xavier Naidoo briljerar. Att de har talang och scennärvaro visar de bland annat då de gör en allsång av Helan går som de sedan inkorporerar i en egen sång, skapad på scenen inklusive sång, rap och fungerande komp. Efter det ganska charmiga numret är publiken helt med på noterna.

En kulturbyråkrat i EU skulle förmodligen kissa på sig av upphetsning. Ett tyskt mångkulturellt band får ovationer i Stockholm. Jag har svårare att hänga med. Det är för smörigt, för opportunistiskt, för glatt och allt för fritt från skevheter. En låt är det som om Timbuktu hade kompats av Lok istället för Damn!, för att i nästa stund vara en smörig rockballad som lika gärna hade kunnat sjungas av Tomas Ledin. Das hat die Welt noch nicht gesehen hade lätt tagit sig upp på svensktoppen.

Det är ibland charmigt, men allt för överladdat av ”love is the answer”-gegg för att kunna vara politiskt intressant, trots att de har alla förutsättningar. De politiska inslagen blir av pekoraltypen och det är inte utan att man börjar tänka på högstadiediskot med Scorpions Winds of Change, en annan tysk stolthet. I de bästa stunderna är Söhne Mannheims urbant och publikfriande, i de sämsta kletigt och beräknande.

Jens Lundberg

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1418
  • Sida 1419
  • Sida 1420
  • Sida 1421
  • Sida 1422
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in