Makthaverskan har släppt en ny musikvideo till låten Know Love som du kan se nedan.
Regissör: Ossian Melin
Fotograf: Joakim Envik Karlsson
Producent: Philip Hovensjö
Makthaverskan – Know Love from Eneles Film on Vimeo.
Musik
Skivrecension: Autisterna – Legender
Artist: Autisterna
Titel: Legender
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2 mars
Första singeln Rachael Ray släpptes redan i början av januari och finns på spotify, i mina öron är det plattans svagaste låt så gillar man den så har man en hel guldgruva att vänta sig. Autisterna gör det som de flesta svenska indiepopgrupper gjort innan dem, en enkel och rak skiva om hur bittert livet kan vara, givetvis till medryckande
musik och på allsångsvänligt manér.
Om vi ska börja från början så öppnas Legender med låten Sista Dan som handlar om hur det är att fastna i arbetslösheten, ångesten och meningslösheten. Det är en fin liten låt och det är på det temat som andra spåret Rachael Ray tar vid, den äckliga och sunkiga känslan av att vara fast framför korkade tvprogram mitt på dagen. Att vara så överflödig, ensam. Autisterna övertygar. Sen kommer den betydligt mer dansanta låten Den andra sidan som får mig att vilja dansa runt lite fånigt och sjunga med lite olämpligt okontrollerat. För de lyckas med den känslan också, den känslan som man så gärna tror att Håkan Hellström har något patent på. Det svänger och det svänger trots att det sjungs om smärta. Just därför blir jag kanske lite besviken första gånger jag hör titelspåret Legender, suget efter att fortsätta dansa bort alla bekymmer är så stort. Istället får vi något mycket mer försiktigt och skört och det är fint, men kanske inte så nytt. Vi har hört det förut.
Låten Sekel däremot är en riktig liten pärla, en egen sorts kärleksförklaring som faller precis i smaken, den medryckande musiken från Den andra sidan är tillbaka och jag snörar på mig dansskorna ännu en gång. Refrängen sätter sig direkt, precis som den ska göra. ”Timmar kan bli till dagar, dagar kan bli till år. Åren kan bli till sekel, bara ingen av oss går” och så är det ju, om det bara var så enkelt. Två minuter och trettiosju sekunder är alldeles för kort för en sådan bra låt, Autisterna är något på spåren men låter det hela stället gå över till pausmusik i Mellanspel.
Resten av låtarna varvar mellan det där sköra och det dansanta. Göta Älv och Sov är bedårande och Älskling kom hem igen! följerm[ingenting]s mästerliga recept på hur en bra poplåt ska skrivas.
Skivan Legender bjuder kanske inte på några nya trick, men de konster som Autisterna frambringar är slipade till ärlig perfektion. Den sortens perfektion som inte handlar om att vara slätstruken eller kommersiell, utan den perfektionen som handlar om att berätta något, knyta an och bjuda på sig själv. Perfekt för alla indiehjärtan som
kvider och vittrar bort nu efter melodifestivalens intåg.
Rekommenderas för dem som tycker att band som Sibiria, Vapnet och Hets borde spelas mer på radio och tycker att Håkan kanske är lite av en sell out trots allt.
Läs även andra bloggares åsikter om Autisterna, recension, indie, Legender, musik, skivnytt
Lustans Lakejer och Johan Kinde på Debaser, bilder, filmklipp och tankar
Att se Lustans Lakejer och då framförallt Johan Kinde är att kastas bakåt nästan 30 år i tiden. Knappa 20 år och smått förälskad i den åtta dagar yngre Kinde. Under alla dessa år har jag inte glömt honom, men det har funnits en hel del andra förälskelser sen den första konserten vid Medborgarplatsen, som precis som Kinde förändrats sen början på 80-talet. En sak har de gemensamt, de ger mycket av sig själva och jag tycker att bjuder på mer idag än då.
Konserten börjar med låtar från den nya skivan Elixir och avslutas med sånger från den första. Efter pausen blir det kavalkader från alla Lustans album. Tre gästartister som lite grädde på moset har kvällen. Jenny Silver körar till vissa låtar och sjunger även en duett med Kinde ”Eld och vatten”, Tom Wolgers spelar under en stund klaviatur
och Christer Hellman som en gång spelade med ”Travolta kids” tog över
trummandet under några låtar.
Kvällen var fantastisk, Kinde var fantastiskt, alla låtar var med och vid sidan av mig stod ett gäng riktiga äkta Lustans Lakejer diggare, de sjöng med i ”Diamanter” och drack hinkvis med champagne. Jag är inte så fullt förälskad idag, som jag var då, för längesen. Men jag hade inte velat vara utan denna kväll för allt i världen.
Text och bilder: Lena Dahlström
Här finns en Spotifylista med Lustans Lakejer, från Dagens Spotifylistan
Några recensioner av senaste albumet, Elixir, som kom i början av 2011:
Betyg 4 i Aftonbladet, betyg 2 i Göteborgsposten, betyg 3 i Smålandsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om Debaser, Lustans Lakejer, musik, popmusik
Jónsi, vinnare av Nordic Music Prize
Nordic Music Prize delas ut för första gången i år och vinnare blev Jónsi. Utdelningen skedde i Oslo och den som lämnade över priset var den norske kronprinsen Haakon.
Pressmeddelandet om vem som vann är på norska:
Den første Nordic Music Prize går til Jónsi
Historiens første Nordic Music Prize tildeles artisten Jónsi for albumet ”Go”. En internasjonal jury bestående av flere høyt profilerte personligheter fra musikkbransjen valgte islendingen i skarp konkurranse med de elve øvrige nominerte.
Juryen uttaler: ”The music of the winner could only have been made here, in the North. It sounds and almost smells like Iceland. It’s brave and life affirming pop music that grabs you by the heart in flamboyant technicolour.”
Juryen besto av:
Rob Young – Forfatter av boka Electric Eden, tidligere redactor av The Wire, nå skribent for Uncut og The Wire.
Andres Lokko – Skandinavias mest inflytelsesrike musikkjournalist, nå basert I London. Skriver for Svenska Dagbladet.
Laurence Bell – Eier av Domino Records?
Jeannette Lee – Tidligere medlem av P.I.L. Eier av Rough Trade Records med Geoff Travis, manager for Duffy inntil nylig.
Matthew Schnipper – Skribent for The Fader.
Mike Pickering – Tidligere medarbeider på Factory Records, nå A&R på Columbia Records UK.
De øvrige 11 nominerte var:
• Dungen Skit i allt ?• Paleface Helsinki – Shangri-La?• Frisk Frugt Dansktoppen møder Burkina Faso i det himmelblå rum hvor solen bor, suite?• Susanne Sundfør The Brothel?• Robyn Body talk • Efterklang Magic Chairs?• Serena Maneesh S-M 2: Abyss in B Minor?• The Radio Dept. Clinging to a scheme?• Ólöf Arnalds Innundir skinni?• Kvelertak Kvelertak?• First Aid Kit The big black & the blue
Läs även andra bloggares åsikter om Jónsi, Nordic Music Prize
Carl Norén har något stort på gång
Artist: Carl Norén
Titel: Owls
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 23 februari 2011
Carl Norén solodebut är bra. Efter tio år med Sugarplum Fairy, vill Carl Norén testa om hans egna vingar bär, och det gör dom. På solodebuten Owls hörs han lite mörkare, lite sprödare, lite mer ensam. Ändå en väldigt bra skiva, som jag garanterat kommer att ha som en del av senvinterns soundtrack. Att skala av och göra enklare, verkar vara Carl Noréns sätt att nå storhet. Detta är dessutom en skiva som växer för varje genomlyssning. Med mogna folkvisor, långsamma och innerliga pianoballader och ren och skär popmusik så borde det finnas en risk att det ska spreta. Lägger man dessutom på en sampling ur Tjechovs ”Damen med hunden” så ökar risken. Carl Norén lyckas med det motsatta, och skivan känns som en helhet, och att alla delar behövs. Om du tillhör de som vill stoppa in alla musik i genre så hamnar nog Carl Noren i singer/songwriter numera. Han beskriver själv sin musik på ett bra sätt,
– Jag vill dela musiken med andra. Musiken är helt gränslös och skapar drömliknande bilder och känslor i lyssnaren, precis som en bra film eller en bra bok kan göra. Jag vill att stora inre landskap ska öppna sig när man lyssnar på skivan, berättar Carl Norén.
Carl Norén bjuder på två låtar på sin hemsida, så det är dags att ladda hem två låtar, innan du köper skivan – för det är den värd.