Skivrecension: Autisterna – Legender

Artist: Autisterna
Titel: Legender
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2 mars

Första singeln Rachael Ray släpptes redan i början av januari och finns på spotify, i mina öron är det plattans svagaste låt så gillar man den så har man en hel guldgruva att vänta sig. Autisterna gör det som de flesta svenska indiepopgrupper gjort innan dem, en enkel och rak skiva om hur bittert livet kan vara, givetvis till medryckande
musik och på allsångsvänligt manér.

Om vi ska börja från början så öppnas Legender med låten Sista Dan som handlar om hur det är att fastna i arbetslösheten, ångesten och meningslösheten. Det är en fin liten låt och det är på det temat som andra spåret Rachael Ray tar vid, den äckliga och sunkiga känslan av att vara fast framför korkade tvprogram mitt på dagen. Att vara så överflödig, ensam. Autisterna övertygar. Sen kommer den betydligt mer dansanta låten Den andra sidan som får mig att vilja dansa runt lite fånigt och sjunga med lite olämpligt okontrollerat. För de lyckas med den känslan också, den känslan som man så gärna tror att Håkan Hellström har något patent på. Det svänger och det svänger trots att det sjungs om smärta. Just därför blir jag kanske lite besviken första gånger jag hör titelspåret Legender, suget efter att fortsätta dansa bort alla bekymmer är så stort. Istället får vi något mycket mer försiktigt och skört och det är fint, men kanske inte så nytt. Vi har hört det förut.

Låten Sekel däremot är en riktig liten pärla, en egen sorts kärleksförklaring som faller precis i smaken, den medryckande musiken från Den andra sidan är tillbaka och jag snörar på mig dansskorna ännu en gång. Refrängen sätter sig direkt, precis som den ska göra. ”Timmar kan bli till dagar, dagar kan bli till år. Åren kan bli till sekel, bara ingen av oss går” och så är det ju, om det bara var så enkelt. Två minuter och trettiosju sekunder är alldeles för kort för en sådan bra låt, Autisterna är något på spåren men låter det hela stället gå över till pausmusik i Mellanspel.

Resten av låtarna varvar mellan det där sköra och det dansanta. Göta Älv och Sov är bedårande och Älskling kom hem igen! följerm[ingenting]s mästerliga recept på hur en bra poplåt ska skrivas.

Skivan Legender bjuder kanske inte på några nya trick, men de konster som Autisterna frambringar är slipade till ärlig perfektion. Den sortens perfektion som inte handlar om att vara slätstruken eller kommersiell, utan den perfektionen som handlar om att berätta något, knyta an och bjuda på sig själv. Perfekt för alla indiehjärtan som
kvider och vittrar bort nu efter melodifestivalens intåg.

Rekommenderas för dem som tycker att band som Sibiria, Vapnet och Hets borde spelas mer på radio och tycker att Håkan kanske är lite av en sell out trots allt.

Läs även andra bloggares åsikter om Autisterna, recension, indie, Legender, musik, skivnytt