• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Pallers bjuder på låten ”Come Rain, Come Sunshine”

5 juli, 2011 by Redaktionen

Pallers är aktuella med nytt album: The Sea of Memorie.

Nu bjuder bandet Kulturbloggens besökare på en av låtarna. Här nedan hittar du länk där du kan hämta låten ”Come Rain, Come Sunshine”.

Lite fakta om Pallers:

Med ljudmässig tredimensionalitet som ledord har Pallers skapat monumentala ”The Sea of Memories” – tio spår där alla influenser hittar sin plats i en ständigt skimrande mosaik. Likt en ljudkarta med ständigt växande detaljrikedom leder musiken oss ut på en upptäcktsfärd mot nya territorier!

Före detta sambos
De kommer från samma lilla ort i Skåne och har känt varandra halv livet; de har bott tillsammans, sonderat Stockholms nattliv ihop, rest runt i Europa och upplevt såväl glamour i Spanien som smuts i Tyskland… men aldrig gjort musik tillsammans. Inte förrän nu.

Förenar vitt skilda världar
Ena halva kommer från ambient, trip-hop och techno-världen och den andra djupt insyltad i popens värld – tillsammans fungerar Pallers som brobyggare och låter de världarna förenas.

Döpta efter sitt bostadsområde
Pallers är döpta efter bostadsområdet i utkanten av Åhus där ena halvan är uppväxt och fortfarande återkommer till. Albumet är producerat och inspelat under tre års tid i lägenheter, källare, villor och friggebodar i bland annat Pallers, La Mar, Stockholm, Miami och Kapstaden.

Pallers är Henrik Mårtensson och Johan Angergård.

Här kan du hämta låten ”Come Rain, Come Sunshine” .

Arkiverad under: Musik Taggad som: mp3, Pallers

Dead by April på Debaser och Sticky Fingers i september

5 juli, 2011 by Redaktionen

Jag ska se Dead by April på Sonisphere på lördag. Men den som vill se dem igen eller inte ska på Sonisphere har chansen i september då hårdrockbandet spelar i Stockholm och i Göteborg.
Ett pressmeddelande:

Metal-bandet Dead by April släpper sitt nya album ”Incomparable” den 21 september och samma kväll spelar de på Debaser Medis i Stockholm och tre dagar senare, den 24 september, på Sticky Fingers i Göteborg.

Biljetterna släpps den 8 juli och i biljettpriset ingår även ett signerat ex av nya albumet.

Dead by April släppte 2009 sitt guldsäljande självbetitlade debutalbum. Men redan året innan debuten fick de utmärkelser för “Bästa nykomling” från “Swedish Metal Awards” och “Bandit Rock Awards”. Nu är de aktuella med en nysläppt EP ”Within My Heart” med låtar hämtade från det kommande albumet. I sommar gör bandet ett fåtal utvalda spelningar bl a på Sonisphere Festival den 9 juli och Ljungarocken den 13 augusti. Singeln ”Within My Heart” som släpptes i maj bevisar återigen Dead By Aprils styrka – en grym låt – hårt, energiskt och fantastiskt bra.

Bandet har på bara några få år nått stora framgångar och bandets turnéer lockar fulla hus vart de än kommer. Under hela 2010 befann sig Dead by April på turné i UK, Japan, Tyskland där de gjorde stor succé med listframgångar och utmärkelser.

Mer info
www.facebook.com/deadbyapril

Konsertinfo
21.9 Stockholm, Debaser Medis
24.9 Göteborg, Sticky Fingers

Läs även andra bloggares åsikter om Dead by April, skivnytt, Debaser, Sticky Fingers

Arkiverad under: Musik Taggad som: Dead by April, Debaser, skivnytt, Sticky Fingers

Metallica på Ullevi – filmklipp och reflektioner: Åttiotalsmetallen intog Göteborg

5 juli, 2011 by Redaktionen

I helgen förvandlades Göteborg till Metal Town. Tatuerade svart-tröjade och glada hårdrockare fullständigt invaderade hela stan. I fredags intog de brittiska ikonerna Iron Maiden Ullevi och på söndagen var det dags för över 55 000 fans och ”The Big Four” – Anthrax, Megadeath, Slayer och Metallica. Att dessa giganter spelar på samma scen är imponerande. Inte bara för att de är de största inom Metal utan för att de långt ifrån alltid varit såta vänner.

Metallicas hitkavalkad börjar direkt i stenhårt tempo med Hit the lights från Kill em all-skivan från 1983. Det var början på hyllningen till åttiotalet och den tunga metallens vagga. Många band spelar för många spår från sin senaste skiva. Metallica förstår bättre och varierar sin spellista mellan gigen. Fansen ska överraskas. Master of puppets, låten som alltid hamnar i topp när fansen får rösta, sitter som gjuten i sommarkvällen. Här i andra låten visar Metallica att de flesta fansen trots allt kommit för att se just firma Hetfield & Ulrich. Allsången är ett faktum, Ullevi kokar och åttiotalet regerar. Endast några ”nya” låtar hittar till scenen och bara en från den senaste plattan från 2008. Hitsen från Ride the lightning från 1984 och And justice for all från 1988 avlöser varandra.

Förmågan att elda upp publiken, retas lite och alltid ge järnet gör att Metallica gör skäl för sitt namn. Många i kvällens publik har säkert sett sina idoler många gånger och ändå går man alltid nöjd från konserten. Söndagen på Ullevi var inget undantag. James Hetfield kanske inte har den starkaste rösten längre. Men med låtar som The shortest straw, Ride the lightning och One exploderar publiken i kapp med bomberna och raketerna från scen. Ljusshowen är inte spektakulär eller nyskapande och låtarna är gamla. Men det spelar ingen roll. Metallica har roligt på scen och det smittar av sig på publiken.

Jag blir återigen överraskad denna kväll. Trodde inte att jag skulle bli så taggad efter att ha sett Metallica fem gånger tidigare. Men med det starkaste låtmaterialet i hårdrocksvärlden. Förmågan att välja låtar från sin storhetstid. Och att ständigt växla låtar mellan spelningarna vinner de publikens respekt. Jag känner mig hemma på Ullevi när gubbarna går loss – Welcome home (sanitarium). Det är svårt att tänka sig en hårdrocksvärld utan Metallica och låt oss inte tänka på det. Istället blir det ännu ett dieseldoftande hårdrocksminne till de andra och ja… The memory remains…

Relaterat:
Fyra av hårdrockens största spelade i Ullevi, 4 juli: Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax. Metallica fick nog bäst recensioner och hyllas.
Det har varit stora dagar i Göteborg för hårdrocksfans. Bara två dagar tidigare spelade Iron Maiden.

Mäktigt skrev Expressens Martin Carlsson om Metallicas spelning och gav den betyg 4:
Metallica låter inte fullt lika bra som förr.
Men spänningsmomentet är betydligt större.
Därför blir det väldigt mycket rock’n’roll över finalen på giganternas hårdrockshelg.

Här är Metallicas spellista:
The Ecstasy of Gold
(Ennio Morricone song)
Hit the Lights
Master of Puppets
The Shortest Straw
Seek & Destroy
Welcome Home (Sanitarium)
Ride the Lightning
The Memory Remains
All Nightmare Long
Sad But True
The Call of Ktulu
One
For Whom the Bell Tolls
Blackened
Fade to Black
Enter Sandman

Extranummer
Am I Evil?
(Diamond Head cover) (with Megadeth and Anthrax)
Damage Inc.
Creeping Death

Relaterat:
Expressen, Expressen 2, Aftonbladet, Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Metallica, ullevi, hårdrock, metal, filmklipp

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Hårdrock, metal, Metallica, Ullevi

Recension: The Horrors – Skying

5 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: The Horrors
Titel: Skying
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 11 juli 2011

För er som inte känner till den här popskatten från Storbritannien, tänk er shoegaze-älskande punkare med ett bländande sinne för melodier.

Jag skulle vilja kalla dem för ett av det senaste årtiondets mest stilistiska band men på förra skivan Primary Colours bevisade The Horrors att de inte enbart ägnade sig åt poserande. Som så många andra nya band som kommit fram de senaste åren romantiserade de post-punk och shoegaze, men bakom fasaden fanns det en rå ärlighet och en strävan efter att rätta till musikbranschen där det gick fel.

Förväntningarna på uppföljaren var självklart skyhöga och även om Skying är bandets tredje album så är det det första som de producerar helt på egen hand. Det är skränigt och experimentellt men bakom gitarrernas förtrollande oväsen gömmer sig gudomliga syntslingor.

Changing the Rain är inte helt olik Animal Collective och You Said är säkerligen en hyllning till My Bloody Valentine, men skivans starkaste spår är den drömlikt psykedeliska uppenbarelsen Still Life – redan i det säckpipeliknande introt, som är dränkt i bakvänt eko, fångar de mitt intresse.

Lyssna på skivan i sin helhet här:

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Skying, Still Life, The Horrors

John Mayall på Debaser – succéspelning

5 juli, 2011 by Rosemari Södergren

John Mayall, en av de mest legandariska bluesmusikerna, gästade Stockholm för att spela på Debaser Medis på måndagskvällen 5 juli. Det måste ha varit i stort sett utsålt, för helt fullt med folk och trångt var det. Men lite ovanligt, för en gångs skulle var publiken till stor del erfarna människor med många års livserfarenhet.

Många hade följt John Mayall länge och började lyssna på honom under 1960-talet. Jag gissar att de tycker att de fick valuta för biljetten.

John Mayall kom med sitt nuvarande band:
Jay Davenport på trummor
Greg Rzab på bas
Rocky Athas på gitarr

Mayall kom först ut ensam på scen, en lång smal man med sitt långa gråvita hår uppsatt i en hästsvans. Han utstrålar avslappnad attityd, en riktig bluesman. Han plockade upp sitt munspel och drog igång och spelade framförde första låten ”Another man going down” ensam på scen, mest med sång och munspel och lite keyboard i slutet på låten.

Sedan kom bandet in. Vilket gäng. Tre skickliga musiker på sina instrument – och alla bjöd på sin själva, gick fram på scen, nära publiken och om någon spelade in dem med sin mobiltelefon kunde de stå kvar och spela för de som spelade in. Det syntes att John Mayall och hans band gillar vad de håller på med och den spelglädjen gör att musiken blir ännu bättre.

Publiken gungade med i takt, applåderade i takt. Det var oerhörd stämning.

I låten ”Room to move” fick basisten Greg Rzab visa upp sin imponerande talang i en Jättelång jamsession där hans bas och Mayalls munspel möttes i en slags musikalisk duell som sedan mynnade ut i ett jättelångt bas-solo.
Ibland kan det kännas lite uppstyltat när de olika musikerna ska få göra sina egna solon för att få visa upp sig, men i det här fallet var det bara en njutning. Jo, trummisen, Jay Davenport, gjorde sitt solo strax efter.

Gitarristen Rocky Athas fick visa upp sin skicklighet många gånger under konserten, gitarr är ju ett av de bärande instrumenten i blues som ofta har många solon. John Mayall har alltid skickliga gitarrister i sitt band, Eric Clapton är ett av de mest kända kanske. Rocky Athas är också en driven blues- och rockgitarrist. Det berättar att det irländska rockbandet Thin Lizzy skrev sången ”Cocky Rocky” efter att de hört Rocky spela på en lokal bluesklubb i Dallas.

John Mayall fick publiken att sjunga allsång också, i sången ”Mama talk to your daughter”.

Ett extranummer bjöd John Mayall och bandet på: The song of something.

Jag tror att de flesta hade gärna stannat kvar till fler extranummer, men drygt en och en halvtimmes spelning med svängig äkta blues med massor av känsla, det är inte dåligt. Och John Mayall avslutade konserten med att skaka hand med de fans som stod längst fram vid scenen. En vänlig, avslappnade och naturlig man, men mycket blues.

Lite fakta om John Mayall från arrangören av spelningen:

John Mayall föddes i november 1933 i Macclesfield och är en brittisk bluesmusiker och sångare som var en förgrundsgestalt inom den brittiska bluesen. 1956 började han spela blues med halvprofessionella band såsom The Powerhouse Four och The Blues Syndicate. I början av 1960-talet flyttade han till London och bildade där den grupp han blev känd med, John Mayall’s Bluesbreakers.

Den brittiske blueshjälten har med sin 50 år långa karriär varit en stor inspiration och plantskola för en mängd artister. Eric Clapton var även under en period på 60-talet medlem i John Mayall & The Bluesbreakers. Under gruppens första år var även trummisen Mick Fleetwood och Fleetwood Mac-bassisten John McVie en del av bandet.

1964 gav sig gruppen ut på turné med John Lee Hooker som dennes kompband. Samma år fick Mayall sittt första skivkontrakt med Decca. Framgångarna fortsatte in på 70-talet och bandet blev något av ett kollektiv av medlemmar som kom och gick. Harvey Mandel, Canned Heat-bassisten Larry Taylor och Don ”Sugarcane” Harris vara bara några.

Den som har chansen att ta sig till Uppsala den 7 juli har möjligheten att uppleva en spelning till med John Mayall och hans nya band.

Mer om John Mayall på hans hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om John Mayall, Rocky Athas, blues, Debaser, musik

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: blues, Debaser, John Mayall, Musik, Rocky Athas

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1342
  • Sida 1343
  • Sida 1344
  • Sida 1345
  • Sida 1346
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in