• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Den svenska björnstammen – Ett fel närmare rätt

22 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Den svenska björnstammen
Album: Ett fel närmare rätt
Betyg: 5

Trots att de sju männen från Norrköping har nått ut till en bredare publik sedan de släppte ”Vart jag mig i världen vänder” har de ännu inte fallit för den farliga kommersialismen och gjort ett dubstep-album eller varför inte ett album enbart med låten ”Vart jag mig i världen vänder” från spår ett till tolv. Jag fruktade faktiskt detta. Att debutalbumet Ett fel närmare rätt skulle bli en slags matrealistisk och kall samling låtar de motvilligt gjort för att behålla sina nya fans som börjat avguda dem efter ”Vart jag mig i världen vänder” (förlåt att jag misstrodde er!) Jag tänkte att jag redan mer än väl visste att de stod med tomma händer vart de sig än i världen vände, och att jag ville ha något nytt, något jag aldrig hört förut. Nervöst tryckte jag på play och lät musiken bevisa att Den Svenska Björnstammen går sin egen väg, nästan är så indie man kan vara, har betydelsefulla texter som tydligt inte bara är utfyllnadsord men samtidigt nästan är lika elektroniska som Slagsmålsklubben, på något märkligt sätt.

En konstig kille som tyckte att Slagmålsklubben var dryga sa en gång till mig att han lyssnat på ”de andra” låtarna av Den svenska björnstammen, och jag förstod att han tragiskt nog menade alla andra låtar förtom ”Vart jag mig i världen vänder”. Han tyckte att de var dåliga och trodde att Simon Gärdenfors från Far & Son och Las Palmas var med i Björnstammen. Detta är ett exempel på vilka slags fans ”Vart jag mig i världen vänder” orsakade. Men jag förlåter ändå Åke Olofsson, Klas Isaksson, Ambjörn Göransson, Mattias Göransson, Kim Dahlberg, Petter Frisendahl och Dan Brännvall för detta. Inte kunde väl de veta hur stor ”Vart jag mig i världen” skulle bli.

Ett fel närmare rätt ger den bild av Den Svenska Björnstammen de är värda. Kanske skrämmer den bort de oäkta fansen, kanske medför den en annan status hos dem själva. En status som talar om att de verkligen vågar göra vad de vill, att de gör något ingen annan gjort förut och att de utan tvivel exprimenterar med ämnet musik så mycket som det bara går. Detta märks oerhört tydligt i detta debutalbum. Musiken i albumet får vem som helst, kanske till och med de oäkta fansen, att helt plötsligt släppa alla sina problem och bara falla in i den oexisterande världen där människor dansar med björnar och vinden behöver svalkas. Jag är faktiskt helt mållös över vissa låtar. Till exempel spår nummer fem, Mörkt kallt ljus. Hur Den svenska björnstammen varierar mellan det sorgliga nedstämda till det dansanta naiva, och hur snyggt de gör det, är ett mysterium. Det är glad livlysten musik utan att bli irriterande för den ledsna samtidigt som det är sorgset utan att bli för melankoliskt eller pretentiöst. De flesta låtar på albumet är en skildring av en person som är på väg att ge upp men ändå finner hoppet någonstans och försöker intala sig själv att ”sen när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?” för att citera sångaren Åkes ord som med sin personliga röst i slutet av Mörkt kallt ljus sjunger detta, där variationen mellan nedstämdheten och dansmusiken är pågående under hela låten.

Att det är möjligt att åstadkomma så… musikaliskt korrekt men samidigt helt utspårande musik. Jag förstår det inte. De är verkligen helt unika inom det dem gör. Egentligen förtjänar de internationell berömmelse samtidigt som de, för sitt eget bästa, bara borde vara precis sådär lagom kända som de var när deras första EP släpptes. Det är bara en tidsfråga innan hela mänskligheten förstår Den Svenska Björnstammens storhet och sliter av deras små björntassar i ren desperation. Jag tror bestämt att detta är det bästa debutalbum jag någonsin hört. Det är så starkt. Så självklart. Jag undrar, kändes inte allting meningslöst och grått innan Den Svenska Björnstammen fanns? Saknade man inte någonting extra? Jag tror det. Jag tror att jag sökte efter något som gav mig mer än bara tomma ord och intetsägande melodier. När jag nu har lyssnat på Ett fel närmare rätt känner jag att jag inte längre behöver leta efter det där extra, det speciella, det som egentligen inte skulle kunna existera. Är det inte en fysisk omöjlighet att göra så hedervärt fantastisk musik? Är detta på riktigt?

Bästa låt: Mörkt kallt ljus och Who’s that girl

Text: Izabelle Zeijlon

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Den Svenska Björnstammen, Ett steg närmare rätt

Blur till Way Out West

22 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Utan att jämföra med varken dåtidens eller nutidens namn i genren kan vi väl bara kallt konstatera att det är få som fortfarande utan att ha svärtat ner rykte eller anseende kan fylla Hyde Park med 55 000 personer två dagar i rad. Blur gjorde det härom sommaren. Ett popband i ordets rätta bemärkelse som alltid varit relevant, alltid intressant utan att ge vika för den allra innersta kärnan av lust och energi.

Viktig popmusik återspeglar sin samtid, i vissa fall färgar och skapar den. Blur skulle nog själva inte protestera allt för högljutt om vi skriver in dem som ja just viktig popmusik.

Igår blev det klart att de återvänder till Hyde Park i sommar för att avsluta OS. De mottog även igår kväll hederspris på Brit Awards för ’Outstanding Contribution to Music’. Men desto mer intressant för oss, idag kan vi berätta att Blur är klar för en exklusiv spelning på Way Out West.

”Blur as we know it was born in 1989 when the band signed to Food/EMI. The debut album Leisure (1991) announced the arrival of a band with pop suss warped by an art-punk eccentricity. Yet Blur had more in them: namely, a revolution in the sound of English popular music. The second album Modern Life Is Rubbish (1993) reintroduced the idea that English rock music could be cool, and by the time their third album Parklife emerged in 1994, the rest of the UK had caught up.

The Great Escape (1995) refined the sound palette of Britpop, but Blur was already moving on. 1997’s Blur was an about-face – scuffed, noisy and un-English. In 1999 they followed up with 13 which was an even more radical adventure in sound as William Orbit mediated a truce between organic punkpop and new-fangled technology.

The seventh album Think Tank (2003) was Blur’s first as a three piece after the temporary departure of founding guitarist Graham Coxon, and featured an eclectic variety of rhythms and textures, glorious melodies and their most direct set of songs since Parklife.

In 2009 Blur reconvened as a four-piece to play a series of UK shows including two sold out dates at Hyde Park and a historic Sunday night appearance at Glastonbury. A film about Blur, No Distance Left To Run, was released in 2010.

Summer 2012 they join The Black Keys, Refused, Bon Iver, Florence + The Machine, Feist, First Aid Kit and many more on the lineup for Way Out West festival!”
Klara artister just nu:
Way Out West
Blur
The Black Keys
Refused
Bon Iver
Florence +The Machine
Feist
First Aid Kit
Thurston Moore
St. Vincent
Billy Bragg
Azealia Banks
Asap Rocky
Deportees
Yelawolf
The War On Drugs

Stay Out West
King Krule
Iceage

Arkiverad under: Musik Taggad som: Blur, Way Out West

Skivrecension: Sleigh Bells – Reign of Terror

21 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Sleigh Bells
Titel: Reign of Terror
Betyg: 4

På nya skivan Reign of Terror vrider Brooklyns coolaste duo Sleigh Bells, till Kulturbloggens förtjusning, återigen upp volymen till max på sina Marshall-förstärkare. Låtarna är fortfarande lika riff-baserade, hyperaktiva och omisskänneligt amerikanska som den mest krystade av hejarklacksramsor men Alexis röst har tillåtits träda in på mer esoteriska och drömlika territorium. Samma bombastiska explosion som den två år gamla debutskivan men extra allt och lite till med andra ord.

Inledande True Shred Guitar bjuder precis på vad titeln utlovar och det faktum att skivan inleds med ett spår som låter som en liveinspelning är i min bok helt klockrent. Det är nämligen på scen som Alexis och Derek hamnar i sitt rätta element. Klubbspelningen på Way Out West 2010 tillhör fortfarande de bästa i festivalens historia.

Nästföljande spår Born to Lose utmanar låtar som Rill Rill och Tell ’Em om epitetet bandets mest karaktäristiska låt. Eller förresten. Den största behållningen är Comeback Kid – den fullständiga utlösning av adrenalin som är Sleigh Bells har aldrig gjorts bättre än så här. Kommer 2012 bli Sleigh Bells år?

Bästa spår: Comeback Kid

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Reign of Terror, Sleigh Bells

Siestafestivalen gör en exklusiv bokning: Death Cab for Cutie

21 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Death Cab for Cutie gör en exklusiv Sverigespelning på Siestafestivalen som arrangeras den 31 maj till 2 juni i Hässleholm. Därmed har Siestafestivalen definitivt tagit steget till att tillhöra en av sommarens mest intressanta musikfestivaler.

Här är ett pressmeddelande om bokningen:
Senaste skivan ”Codes and Keys” släpptes i maj förra året och med gudabenådade melodier inramade av den snyggaste och mest spännande produktionen i modern indiepop gör Death Cab for Cutie skäl för sin stjärnstatus.
De har aldrig varit speciellt publikfriande och istället fått sin karriär genom hårt arbete, noggrant musikskapande och genom att helt enkelt bli många människors absoluta favoritband (det är sån kärlek som sprider musik till massorna).
I flertalet intervjuer kan man läsa om hur de älskar Sverige, att trummisen har fler inspelningar av konserter från Norden än från någon annanstans och vi kan mer än hoppas på att deras spelning här kommer att bli en av dom. Framför världens bästa festivalpublik kan det ju inte bli annat än episkt.

Läs även andra bloggares åsikter om Siestafestivalen, Death Cab for Cutie, musik, indie

Arkiverad under: Musik Taggad som: Death Cab for Cutie, indie, Musik, Siestafestivalen

Suzanne Vega kommer till Nalen i juni

21 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Nalen har presenterat sitt vårprogram och det har en fin final den 2 juni med Suzanne Vega.

Här är Nalens pressmeddelande:
En av världens mest aktade rappare, amerikanen Talib Kweli, inleder konsertvåren på Nalen måndagen den 27 februari. Suzanne Vega stänger huset för säsongen den 2 juni. Våren är fullmatad med konserter och klubbar. Soul möter storband när Eric Gadd gör ett turnéstopp tillsammans med Bohuslän Big Band, Emilie Autumn packar både cabaretklänningar och skräckfioler, Sator bjuder på en helkväll för hårdrocksälskande själar tillsammans med Free Fall och Sophie Zelmani dyker upp med ny skiva i bagaget.

Om Suzanne Vega.
Jättehits från storstaden (Biljettsläpp 23 februari)
Med sitt karaktäristiskt torra viskande utan vibrato har hon smekt fram hitlåtar i över tjugofem år och kallats en av de främsta låtskrivarna i sin generation. Vega föddes i Los Angeles och växte upp i New York vilket tydligt återspeglas i de avskalade texterna om just storstaden och den vanliga människan. Hon nådde internationell stjärnstatus med jättehitten ”Luka” från 1987. Suzanne Vega upphör aldrig att förvåna och är senast aktuell med ”States of being”, det tredje i en serie av inte mindre än fyra tema-album.

Läs även andra bloggares åsikter om Suzanne Vega, Nalen, musik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Musik, Nalen, Suzanne Vega

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1233
  • Sida 1234
  • Sida 1235
  • Sida 1236
  • Sida 1237
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in