• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Tisdag 6 mars släpps Bruce Springsteens album Wrecking ball – men det finns redan att köpa hos Ica

4 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Tisdag 6 mars släpps Bruce Springsteens album Wrecking ball – men det finns redan att köpa hos Ica Maxi.

Albumet fanns att köpa i Ica Maxibutiker runt om i landet redan i fredags. Kulturbloggen har testat. Först begav vi oss till en Ica Kvantum. Där fanns den inte. Men så begav vi oss till en Ica Maxi och där fanns den att köpa.

Göteborgspostens musikrecensent har lyssnat på och betygsatt albumet, låt för låt.

Relaterat:
Svenska Dagbladet och Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Wrecking ball, Ica, Bruce Springsteen

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bruce Springsteen, Ica, Wrecking ball

Amon Amarth på Göta Källare

4 mars, 2012 by Redaktionen

Efterlängtade Amon Amarth är till många hårdrockares förtjusning äntligen tillbaka på ”hemmaplan” med sin senaste skiva, Surtur Rising i bagaget. Det är vikingtema ikväll och en intensiv men intim klubbspelning väntar.

Först upp på scen är Profane Omen från Finland som har fått kvällens svåra uppgift att värma upp publiken, något de visserligen sköter galant och passar på att imponera stort med sin energi och skicklighet.

När förbandet tackat för sig och cirka halvtimmen passerat är det dags för huvudakten. Publiken blir utom sig av glädje när Johan Hegg börjar ryta och hans kompanjoner börjar spela på sina instrument, hela klubben gungar och massorna röjer.

Det nya materialet går inte riktigt hela vägen hem, men som tur är fylls låtlistan på med en alldeles tillräcklig mängd av bandets största hits som till exempel ”The Pursuit of Vikings” som dyker upp väldigt tidigt, välplacerade i just de ögonblick när det börjar bli som trögast, för att behålla publikens uppmärksamhet till fullo.

Arkiverad under: Musik, Recension

WU LYF på Kägelbanan

4 mars, 2012 by Jonatan Södergren

WU LYF, Kägelbanan
Betyg: 5

Det var inte länge sedan WU LYF (som är en förkortning för World Unite! Lucifer Youth Foundation) inte var mer än ett återkommande enigma på trendiga musikbloggar. Sakta men säkert har Manchesterkvartetten trätt in i rampljuset men mystiken har inte försvunnit trots att deras klubbspelning på Way Out West förra året, som på grund av de satanistiska associationerna flyttades från Domkyrkan till Trädgår’n, redan räknas som en klassiker och att en av de fanatiker som återfinns bland deras hängivna fanskara är amerikanska talk show-värden David Letterman.

Många hängivna fans hade dykt upp kvällen till ära. Kägelbanan var utsålt och fullkomligt kokade när föremålet för all attraktion redan i inledande L Y F visade att deras kritikerrosade debutalbum Go Tell Fire to the Mountain även gör sig bra live. Precis som Pixies i slutet av 80-talet känns det som att WU LYF är på god väg att förändra formatet för hur hårdare inslag kan träda in i popmusiken. Evans fina gitarrtexturer gentemot Ellerys likt en varg ylande sångstil, den demoniskt predikande orgeln och de uppbyggande trumkompen blir som bäst i avslutsnumret Heavy Pop.

Barbröstade män under ett lysande krucifix som backas upp av allsång och publiksurfing. Det är livfullt, ärligt och energiskt. En klubbspelning blir inte mycket bättre än så här. WU LYF på Kägelbanan är en tidig kandidat till årets spelning.

Foto: Alex Loizou

Här har någon filmat in ett klipp från konserten och lagt ut på YouTube:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Kägelbanan, WU LYF, WWDIS

Kulturbloggen möter Ed Sheeran

3 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Ed Sheeran är en talangfull ung singer/songrwriter från Suffolk. När han var sexton flyttade han till London där han under fem års tid byggt upp en gedigen fanskara. Frukten skördades inte minst på BRIT Awards när han utsågs till bästa manliga soloartist. + är hans första studioalbum att backas upp av skivbolag och ges ut utanför de brittiska öarna. Så här lät det när Kulturbloggen mötte upp honom på Scandic Grand Central inför spelningen på Strand i Stockholm.

När väcktes ditt intresse för musik?

När jag var elva år såg jag Eric Clapton framföra Layla på tv. Dagen därpå köpte jag en gitarr och lärde mig låten.

Vilka är dina influenser?

Jag växte upp på Van Morrison, Beatles och Dylan men det finns en hel del hip hop och folk på min iPod. Hip hop ger mig inspiration till texter medan folkmusiken påverkar mina melodier och ackordföljder.

Inspireras du fortfarande av samma ämnen som när du började skriva musik?

Jag skriver fortfarande om samma ämnen, jag har bara blivit en bättre låtskrivare. Det är fortfarande personliga och självbiografiska betraktelser av kärlek, liv och död.

Kan du beskriva din senaste skiva som nyss gavs ut i Europa?

Det är en samling låtar jag haft i fem år. Viktiga låtar jag hållit tillbaka i väntan på just min riktiga skivdebut. Skivan släpptes i Storbritannien förra året och jag har turnerat enda sedan dess. Nu släpps den i Europa vilket ger mig möjligheten att spela även utanför de brittiska öarna.

Kan du beskriva inspelningsprocessen bakom skivan?

Jag producerade skivan tillsammans med min vän Jake. Det är mer eller mindre ett album bestående av demos, varje låt är en förstatagningen eftersom det var vad som fungerade bäst. Ljuden på sången, gitarren och trummorna är rätt så grova.

Vilken är din egna favoritlåt på skivan?

Give Me Love eftersom den är representativ för den riktning jag vill gå härnäst.

Hur viktigt är elementet att spela live för dig?

Att spela live är anledningen till att jag vill vara en del av musikindustrin. Det är ett sätt att ge tillbaka till lyssnaren, att ge dem något att minnas. Det är en stor skillnad mellan mina liveshower och mina studioinspelningar. På skiva är det mer avslappnat men på scen handlar det om energi och att få igång publiken.

Har du märkt av att din publik skiljt sig mellan olika ställen du kommit till?

I Sverige verkar fanbasen vara yngre än i andra länder. När jag kom till hotellet var det ett hundratal kids som stod utanför och väntade medan min tyska publik mestadels består av fyrtioåringar. Olika generationer har upptäckt min musik i olika länder.

Tycker du att musikklimatet i Storbritannien skiljer sig från resten av Europa?

Det verkar som att nya band vars andra skivor inte gör så bra ifrån sig i Storbritannien ändå kan slå i Europa. Slår du igenom i Europa så är du stor under en längre tid även om du blir bortglömd i Storbritannien.

Vilka är dina intressen utöver musiken?

Jag har inte särskilt mycket fritid över men när jag väl har det så brukar jag titta på dvd:er. Mest tv-serier som Sopranos och The Wire.

Foto: Alex Loizou

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Ed Sheeran, Strand

Recension: Rebecca & Fiona, Uppsala Konsert och Kongress

3 mars, 2012 by Redaktionen

Rebecca & Fiona, Uppsala Konsert och Kongress
Betyg: 3

När det första av två ”förbanden” till Rebecca & Fionas emotsedda show på Uppsala konsert och kongress nedre hall tar plats, två killar med en laptop och övrig DJ-utrustning, tänker jag mig att duon har ett syfte att inte bara bjuda in verksamma tjejer utan även killar för att visa på riktig jämställdhet där alla ska med. När den andra gruppen ställde sig på scen och började dansa till sin egna musik förstärktes denna känsla med tanke på att både tjejer och killar var verksamma där. Men det visade sig snabbt att jag velat läsa in för mycket i dessa val av de så kallade förbanden. Det handlar aldrig om något större politiskt budskap, utan om att bara skapa en så stor pepp på dansgolvet för att ha roligt med dans och melodi.

Nu är det förstås ingenting fel på att ha roligt och låta sig underhållas av en konsert, för klart man ska ha roligt till musiken man älskar, men just i detta sammanhang känns det bara halvdant. För mig blev Rebecca & Fiona kända genom den SVT Play-baserade webbserien med deras duo-namn och då inte bara för sin snyggt virkade singel ”Luminary Ones” (som de vägrar spela live, fick inte heller höra den när jag såg dem på Peace & Love-festivalen förra sommaren) utan även för sitt politiska engagemang. När de senast uppträdde på P3 Guld-galan nu i början av året använde man sig utav stora skärmar för att påminna om att ”ingen människa är illegal” men efter viss kritik mot tilltaget verkar man nu ha tonat ned sin åsiktsspridning. För det här är Sverige, och här riskerar vi att stöta oss med andra människor om vi har åsikter som kan framstå som, ack och ve, politiska och inte bara simpel underhållning. Kanske var man också rädd att återupprepa kritiken efter att ha utannonserat om att man skulle hålla hov på Berns salonger (trots att de redan bytt ägare och att blockaden därför redan var borta, och kritiken därför obefogad) om man återigen tog ton på scen?

Vad som är kvar är dock inte fy skam, faktiskt. Deras musik är som sagt väldigt bra och de lyckas väva ihop sina låtar i varandra och skapa en sömlös upplevelse som får folk att dansa och ha allmänt roligt (vilket det som sagt inte är något fel på). Ljusshowen var bländande och ingav disco-känslan som verkligen behövs i sammanhanget. För även om jag rent allmänt anser att dylika DJs hör hemma på discotek och klubbar och inte på konserthallar och sportarenor är just Uppsala en ganska låst stad om unga vill ta del av spelningar; eftersom de oftast är låsta till klubbar som kräver 18-årsgräns eller att man studerar på universitet och innehar nationskort. Så här lyckas man öppna upp en annars låst värld för både unga och äldre; bakre delen var trots allt låst för 18+personer och där fanns alltså en bar. Yngre fick hålla sig till scenen och dansgolvet.

Det var lite utav en besvikelse att se dansöserna duon hade tagit med sig: två tjejer som ”skakade lite rumpa” och försökte höja stämningen lite. Tyvärr var både Rebecca & Fiona bättre på detta, trots att de hade skor med enorma platåer som mest liknande blytunga klossar. En av de medföljande dansöserna visste knappt vad hon gjorde där, stod mest stilla och försökte be sin kompis om tips och inspiration. Jag tycker att dansare, oavsett kön, ska kunna sin sak och inte framstå som en osäker mellanstadieelev när de åker runt med en så professionell duo som Rebecca & Fiona ändå är. Men detta vägde de ändå upp så gott de kunde, genom att bland annat dansa helt galet själva, hoppa ned från scen för att möta och hålla om sina fans, och ibland prata i mic själva och säga några fina ord som ”Uppsala, hur är det?” eller ”Uppsala, vi älskar er” mer mot slutet. Åter igen inget politiskt laddat när de väl öppnar käften. Bara slätstrukna och välanvända konsertklyschor. Att påminna unga tjejer och pojkar om att det är viktigt att ha roligt verkar viktigare än att påminna dem om att bry sig om viktiga frågor och sina medmänniskor.

Allt som allt var det alltså en ganska medioker show som ändå lyckades bjuda på bra tryck emellanåt. Men när den besökande duon dansar och vevar med armarna mot skyn sträcker de sig måhända efter stjärnorna, men når inte ens upp till taket …

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Rebecca & Fiona, musik, recension, DJ, Uppsala

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: DJ, Musik, Rebecca & Fiona, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1226
  • Sida 1227
  • Sida 1228
  • Sida 1229
  • Sida 1230
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in