• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Love Antell – Gatorna tillhör oss

26 april, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Love Antell
Titel: Gatorna tillhör oss
Betyg: 4
Släpptes 25 maj 2012

”Gatorna tillhör oss” – Love Antells solodebut är ett album som ger mig energi, ger mig kamplust och gör mig både arg och glad samtidigt. Hans texter är poetiska i samma tradition som poeten Jenny Wrangborg, de skildrar båda nutidens klassamälle och de människor som slås ut eller aldrig får chansen att komma in i samhället.

Jenny Wrangborg skriver också i pressutskicket inför skivan:
Sverige glöder utanför mitt fönster, tonerna från stereon kastar mig tillbaka genom livet. I Love Antells texter har jag kunnat spegla mig, möt mig egen blick i orden, upptäcka sånt jag inte sett förut. I storköket i Göteborg dånade ”16 ton” över köksslamret, i Kristianstad värmde musiken min 17-åriga kropp när Antells poesi tog sällskap med oss när vi försökte färglägga betongen. Nu tonsätter ”Gatorna tillhör oss” ett lätt regn över Stockholmsnatten. Pulserar ut genom fönstren där motorvägarna sträcker ut sina armar mellan köpcentrumen och vår tids änglar susar fram längs E4:an. Från en balkong i Bredäng kan man höra tunnelbanetågen accelerera rakt ini våren och genom Love Antells ögon ser vi världen klarare. Revorna genom den här staden, sprickorna i det här landet. Ett samhälle som glömt vad ett samhälle är, där allt gemensamt monteras ner och biblioteken ger plats åt nattöppna ym.
Då kan fyra minuter popmusik säga mer om Sverige än alla rapporter om barnfattigdom.

Behöver egentligen mer sägas om det underbara albumet ” Gatorna tillhör oss” som växer för varje lyssning. Jag hittar mer och mer i texterna och mer i musiken.

Love Antell, sångaren i bandet Florence Valentin, är inte bara en bra sångförfattare, han är en duktig gitarrist. Han har ju varit gitarrist i Persson Pack, till exempel.

I öppningsspåret, ”Ormberget”, inleder han med sitt känslofyllda gitarrspel.

Albumet innehåller en bra blandning också med några mer punkiga spår och några mer eftertänksamma. Det är ett album att lyssna på om och om igen och där flera av spåren kommer att bli bra för publiken att sjunga med i på sommarens spelningar.

[spotifyplaybutton play=”spotify:album:5J3bD2tzyHMiELErfPu4fB” view=”coverart” size=”500″ sizetype=”width” theme=”white”]

Relaterat:
Intervju med Love Antell i Kulturnyheterna och betyg 4 för Gatorna tillhör oss i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Love Antell, recension, musik, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Love Antell, Musik, Popmusik, Recension

Way Out West presenterar nya akter

26 april, 2012 by Jonatan Södergren

Mark Lanegan har släppts skivor med Isobel Campbell från från Belle & Sebastian och samarbetat med bland annat PJ Harvey och Josh Homme. Nu är den mörka sångaren, som tidigare i år släppte skivan Blues Funeral, klar för Göteborgsfestivalen Way Out West som äger rum i augusti.

Ane Brun och Frida Hyvönen tillhör de andra artisterna som blev klara för Slottsskogen. Även klubbakterna John Maus och Purity Ring presenterades.

John Maus

I ett barockt landskap där armador av skadeskjutna casio-syntar från tidigt 80-tal samsas om utrymmet med rudimentärt förprogrammerade trummaskiner står John Maus med taktpinnen och sticker hål på luftslott. En del John Carpenter och en del Händel ihopsydda i frontalloben till en förvriden siamesisk tvilling. I Maus värld är det dock det naturligaste som existerar.

Som en VHS-kassett överspelad ett femtiotal gånger är Maus ljudbild ett luddigt moln som snärjer oss likt Human Leagues ”Being Boiled” eller soundtracket från ”The Thing”. Att polaren heter Ariel Pink känns otroligt uppenbart men på det allra bästa sätt. Med sina tre kryptiska album har Maus fått små kretsar av fans att expandera likt en sprickfärdig heliumballong. Senaste ”We Must Become The Pitiless Censors of Ourselves” är en perfekt mash-up av ”Unknown Pleasures” och ”Q: Are We Not Men? A: We Are Devo” filtrerat genom Philip K Dicks penna. En manisk vansinnesfärd genom en hjärna som innehåller sin välförtjänta del av psykotiska manövrer.

Alla som sett John Maus live kan vittna om en manisk show med tvära kast och välkryddad galenskap, ett musikaliskt myteri gentemot gängse poser och en allmängiltig rockagenda. Maus är allt annat än vanlig. Och det kan ni tacka för.

Purity Ring

Vi dämpar vår vardagsångest med electrogazande pulsmakare i ett Cocillana-Etyfin-rus som vi stavar Purity Ring. Ångesten förvandlas omgående till ett accelererande livsbejakande tåg som kör över alla känsloregister vi kan frammana. De har endast tre låtar under sitt bibelbältes-älskande crunk-skärp men det är fullt tillräckligt när de är så beroendeframkallande som de är.

Det började för lite mer än tolv månaders sedan då ”Ungirthed” bloggades runt och retweetades var och varannan minut. Megan James och Corin Roddick hade skapat ett tvärsnitt där både dubpop och hiphop blottades och Purity Ring brände sig fast. Detta följdes upp av ”Lofticries” och ”Belispeak” som cementerade allt som James och Roddick hade skapat. Ekon av The Knife och Burial skallar runt men Purity Ring är framförallt pop i sin renaste form.

Med indiejätten 4AD i ryggen kommer Purity Ring droppa sin debut i juni och lagom till de gästar vårt kära Stay Out West så lär de vara samspelta nog för att kunna bjuda på mörk dansfest. Nedräkningen hade kanske redan börjat men viljan att påskynda den har aldrig känts så här blossande het.

Arkiverad under: Musik Taggad som: John Maus, Mark Lanegan, Purity Ring

Michael Kiwanuka på Kägelbanan, recension

26 april, 2012 by Redaktionen

Michael Kiwanuka
Förband: Jake Bugg
Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm
25 april 2012
Betyg: 3

Tidigare på dan hade jag fått nöjet att träffa Michael Kiwanuka och Jake Bugg för intervjuer och det gläder mig att den ödmjukhet som dom besitter som personer, märks av på scenen.

Först några ord om Jake Bugg som öppnade kvällen med ett gäng ljuvliga folkpoppärlor, som hämtat ur ett förlorat 60-tal, men nu återuppståndet 2012. Dessa pärlor ackompanjeras av en stark, rak stämma och nervig nybörjarenergi, som får Kägelbanan att hålla andan med ett leende på läpparna. En begåvad ung man att hålla ögon och öron öppna för.

Huvudakten Michael Kiwanuka, som nu är på turné för första gången efter att albumet Home Again släpptes i februari, kliver upp på scenen med sitt femmanna band och bjuder i princip på hela debutalbumet plus mer därtill. Michael och bandet är taggade, Kägelbanan är taggad och jag är taggad. Och det börjar bra. Riktigt bra. Med ett starkt driv och grym energi från scenen. Och han har mig kring sitt lillfinger när han som kvällens tredje låt gör magiska Always waiting ännu mer magisk än på skiva. Tårarna är inte långt borta.

Men sen villar han och bandet bort mig när fantastiska Tell me a tale mynnar ut i ett långt, ointressant instrumentalparti och det dyker upp några sådana till under konserten, som för mig gränsar till sömnpiller. Det är väl lite musikerdilemmat, att det gärna ska jammas loss lite väl mycket, utan att inse att det blir på bekostnad på helhetsintrycket. Min andra invändning för konserten är att de små nyanserna och subtila fraseringarna, som gör albumet Home Again så mästerligt, försvinner hos det taggade bandet. Det öses på av spelglädje, stundom lite för fläskigt, visserligen alltid med ett skönt sväng, men jag saknar det sköra.

Och när jag precis hinna tänka den tanken, lämnar bandet scenen och lämnar Michael på egen hand med sin gitarr, där han berättar att han vill spela några låtar till oss, såsom dom var skrivna från början. Där med sin gitarr, sin mäktiga röst, magiska Any day will do fine och I won’t lie, får jag det jag saknade, och där och då återfår konserten sin magi.
Men konserten med Kiwanuka blir i slutändan spretig och ojämn, och personligen hade jag kapat de långa partierna med intrumentalonani och låtit hans låtar tala för sig själv. Dom är magiska i sig själv.

Text: Tommi Salmela

> Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Michael Kiwanuka? Läs den här.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Kägelbanan, Kiwanuka, recension, Jake Bugg

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Kägelbanan, Kiwanuka, Musik, Recension

Skivrecension: Death Grips – The Money Store

26 april, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Death Grips
Titel: The Money Store
Betyg: 4

På sitt debutalbum bjuder Death Grips på en aggressiv typ av hip hop som – om du frågar mig – faller inom ramen för rock’n’rollens – eller varför inte hardcorepunkens – estetik. Den tretton låtar långa skivan är som en käftsmäll som får dig att vilja göra alla möjliga saker som inte är lämpliga att ta upp i en skivrecension. De flesta låtarna kretsar kring hyperaktiva syntslingor och, såklart, Stefan Burnett (aka MC Rides) förbannade, stundtals osammanhängande texter. Låt dig inte luras av öppningsspåret Get Got som är en förhållandevis tillbakadragen historia, som lyssnare bjuds du in till en kaotisk värld som inte är helt olika den som Toronto-duon Crystal Castles brukar måla upp i sina låtar.

Skivan sträcker sig bara över 41 minuter men resan Sacramento-bandet tar oss på för oss till alla möjliga platser. Att majoriteten av låtarna bara är två-tre minuter långa bidrar säkerligen till den fartfyllda känslan. De sparar det bästa till sist. Avslutningsspåret Hacker, där de bland annat sjunger om Apple-butiker och Lady Gaga, är en självklar kandidat till årets bästa hip hop-låt. Om det går att kalla Death Grips hip hop vill säga.

Bästa spår: Hacker

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Death Grips, hacker, The Money Store

Videopremiär: Of Montreal – Spiteful Intervention

26 april, 2012 by Jonatan Södergren

Nu släpps videon till Of Montreals låt Spiteful Intervention på YouTube. Låten är från albumet Paralytic Stalks som släpptes tidigare i år och videon är regisserad av Jesse Ewles. Kevin Barnes är lika ”arty” och uttrycksfull som vanligt, eller vad sägs?

Arkiverad under: Musik Taggad som: Of Montreal, Spiteful Intervention

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1190
  • Sida 1191
  • Sida 1192
  • Sida 1193
  • Sida 1194
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in