Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stockholmstips: Från Lill-Babs till Leila K – ny stadsvandring med musik i Stockholm

by

Från Lill-Babs till Leila K – ny stadsvandring med musik i Stockhol.

Ett pressmeddelande berättar:
Fullsatt för Lill-Babs, kaos med Leila K och en operakatastrof i Kungsan under sent 1800-tal. Scenkonstmuseet och Stockholms Kvinnohistoriska bjuder in till en musikalisk stadsvandring skapad av den prisade författaren Anna Charlotta Gunnarson.

Runtom i stan ekar musik från svunna tider, åtminstone för den som spetsar öronen. Anna Charlotta Gunnarson, författare till bland annat Kvinnorna som formade pophistorien, tar oss med till fullsatta salonger och hippa källarlokaler, till operadivor och nattklubbsdrottningar.

Folkkära pionjärer
– Det har varit en ren fröjd att välja bland alla tjejer som gjort musikaliska avtryck i city. Jag landade i fem superstarka historier om lika många öden, epoker och genrer. De här pionjärerna har slitit som djur och mottagit folkets kärlek, men här finns också berättelser om kvinnoförtryck, rasism och dödade fans. Det är både deppigt och peppigt.

Gunnarson har grävt fram historier om smuggling bakom järnridån, hittat landets trendigaste skivställe år 1932 och riktat strålkastaren mot ett ödesmättat balkongframträdande på Grand Hotel 1885.

Hits från flera århundraden
En kunnig guide leder deltagarna mellan fem centrala platser där de får möta några av de kvinnor som varit med och format den svenska musikhistorien. Speciellt för denna vandring är att alla deltagare förses med hörlurar för att kunna njuta av både historiska fakta och musik: här blandas hundraåriga örhängen med elektriska 90-talshits.

– Det svindlar när man hör låtarna på plats, på nolltid hamnar man i rätt stämning. Jag får rysningar av att tänka mig in i kvällen då en av Sveriges största hits dånade ut över Nybroviken för första gången. Och vad hände egentligen med Greta Garbos oväntade sånginspelning? Tänk vad kvinnor åstadkommit i musiksvängen och så viktigt det är att vi minns det!

Premiär 8 maj
Vandringen har premiär söndag den 8 maj. Ett smakprov med två stopp ges under Kulturnatt Stockholm den 23 april.

Personer i vandringen:
Kristina Nilsson (1843–1921)
Kai Gullmar (1905–1982)
Lill-Babs (1938–2018)
Alexandra Charles (f. 1946)
Leila K (f. 1971)

Trivsam romantisk stämning med udd – Anders Boson kvartett på Unity

by

Fastén – Westman – Boson – Rantala foto från Anders Bosons facebooksida

8-9/4 2022

Unity i Göteborg

Senaste åren har jag haft förmånen att höra konstellationer där Anders Boson är ett nav, både live och på skiva. Sista hand i studio har lagts på ny skiva där berömd ljuddesigner skapat bästa möjliga förutsättningar. Boson är socionom, men också skivbolagsman, låtskrivare, vokalist och musiker. Han övar ofta ett par timmar per dag. Karriären har gått från själfull mjukpop till ett mer jazzorienterat sound. Anders Boson Jazz Ensemble erhöll hedrande vitsord för skivan Kärleken (4+ i Kulturbloggen), definierad som ett drömprojekt. I helgen genomförde hans kvartett fyra konserter på populära Unity. Jag bevistade den andra, fick som uppvärmning ett givande samtal med denne timide artist som har flera bollar i luften.

Förutom Boson på trumpet och sång hördes den i sammanhanget omistlige Simon Westman på piano, Unity´s förmodligen flitigaste kontrabasist Olli Rantala samt blixtinkallade Erik Fastén på trummor. Man öppnar med Världen utanför, en romantisk låt som sätter standarden. Vi sugs in i en bitterljuv väv präglad av ett dröjande anslag och sofistikerad klangvärld. Förvisso en generalisering som några gånger motbevisas. Överlag kan ändå påstås att det är behagligt utan att vara varken utslätat eller mesigt.

Fastén levererar lagom ettrig puls inklusive ett lite ”off topic-solo” och Westman ger sig iväg på melodisk utflykt, medan trumpetaren i centrum bjuder på lika soft som distinkt sound. Se där en ögonblicksbild antecknad i stunden under spelningens inledningsskede. Pregnanta basgångar både understödde och drev på. Ljudet var okej men långt ifrån perfekt. Just Olli Rantalas instrument lät tämligen murrigt till och från.

Scenen fotad av Anders Boson

I en grym galen värld inbegripet en inhemsk ohållbar situation, kan Bosons musik te sig som ett trösterikt motmedel. När jag ser dig tolkar Equinox av John Coltrane på ett sådant betagande vis att superlativ á la mästerverk känns befogat. Blues i moll omvandlad till vemodig popjazz omsluter i en anda av Bo Kaspers. I framkant existerar pianistens utsökta dekorationer. Den finske till Göteborg utflyttade superbasisten nöjer sig inte med att enbart utgöra understöd, utan träder fram ett par gånger på egen hand. Uppiggande!

Sången och de fragmentariskt visuella texterna är ett kapitel för sig. Mysfaktorn är påtaglig, ingenting skaver. Det handlar om att fånga dagen, värdesätta och uppskatta tillvaron. Röstens pockande, vänliga framtoning har ingen direkt motsvarighet i landet. En svensk korsning mellan Chet Baker och Johnny Hartman (bland annat förknippad med soundtracket till Broarna i Madison County) får bli min oprecisa jämförelse.

Vidare märks i ett lagom långt program låt tillägnad Lars Jansson, bossa-stuk i I Will Remember (första egna singeln från 2010), sugande subtila Bluesen, i repertoaren kongeniala Love Is Stronger Than Pride samt titellåten från Kärleken. I melodin från 2010 briljerar Westman snyggt uppbackad av rytmsektionen. Ömsint är bara förnamnet när Boson och medmusiker levererar. I Bluesen är det bara att åka med när skönt hängande struktur uppstår. Fulländad harmonik toppas av vackra fraser på blås. Noterar ett underbart stick i den lena 80-tals hitten signerad Sade. Och lyriskt anstrukna titellåt har något meditativt över sig, broderas på sedvanligt jazzmanér ut, när mer opolerad attityd bryter igenom.

Är med om ett mycket trevligt gig som sprider glädje och tillstånd av frid, genom att prioritera ljuvliga melodier och självständig estetik.

Mästerliga melodimakare i vinnande koncept – Fröken Elvis på Stora Teatern

by

foto Lennart Mårtensson

Stora Teatern i Göteborg

7/4 2022

Fröken Elvis har producerat tre fullängdare, varav två recenserats här i positiva ordalag. Dessa har följts upp av bejublade turnéer i landet. Hörde dem live nu för tredje gången. Aktuella turnén har rubriken Fröken Elvis & Giganterna – lanserad i termer av svängiga arrangemang, humor, värme, lite allvar och en uppsjö av instrument. Finns givetvis full täckning för innehållsdeklarationen.

Liveupplagan av en genommusikalisk grupp bestod av Camilla Fritzén på sång till mestadels egna texter, Lisa Bodelius på trombon jämte en mängd andra instrument, kontrabasist Sanna Andersson som också alternerar som den multiinstrumentalist hon är, trumslagare Sofia Tåhlin samt Christoffer Schoug trakterandes akustisk gitarr och elpiano. Mycket och fin stämsång ingår i deras signum, vilket innebär att Fritzén får utmärkt assistans av instrumentalisterna. Och följdriktigt avslutas med stämningsfull a cappella från samtliga stående i formation – If I Can Dream skriven för en tv-julshow.

Beteckningen Giganter syftar på den skara vi i väst anser vara de främsta, mest klassiska tonsättarna. Till Bach & Co vände sig Fröken Elvis för inspiration när de stötte på patrull, inte fick rättigheter till alster av exempelvis Dolly Parton eller Bruce Springsteen. Ibland tolkas tämligen troget, fast oftast genom hisnande arr känns förlagan knappt igen. Att inget stråkinstrument förekommer och att det är sparsamt med spel på klaviatur, bidrar självfallet till intrycket. Istället spelar både Lisa Bodelius och Sanna Andersson dragspel, den senast nämnde också munspel samt att cajon används i ett par melodier. Detta som exempel på för klassisk musik atypiska instrument. Gruppen är enastående på att arrangera om och sätta svenska fyndiga texter till befintlig musik. Och dessutom komplettera genom att skriva egna bärkraftiga original.

foto Christoffer Schoug – från Fröken Elvis fb-sida

Väldigt nöjd publik som borde varit större får cirka hundra minuters välljudande konsert inklusive paus. Ska poängteras att ljudet är ypperligt. Ribban läggs upp omgående på hög höjd i och med en raffinerad version av successivt stegrande Bolero. Fritzén anpassar sången med finemang till den utmanande rytmiken, vilken förtjänstfullt accentueras av trumslagare Tåhlin. Efter pampiga öppningen omsvängning till melankoli. Dels gruppens försvenskning av Suspicoius Mind, dels stycke ur Svansjön med trombonintro och underfundig text av David Shutrick. Deras fria tolkning av Tjajkovskij utgör ett av krönen under en föreställning som utstrålar glädje och hoppfullhet.

Vaggvisan Air existerar mjukt inbäddad i en klok text om klimatet. Für Elise har i deras tappning blivit Aldrig nöjd, en singel med underfundigt kul text över en stompig rytm. Lika nydanande som Chopin-komposition framförd på bestick och cajon respektive Ave Maria med slingrande vig sång i en ballad utifrån önskan om ett liv i gemenskap.

Det uppmanas till allsång i refrängen på vad som ursprungligen är Can´t Help Falling In Love. Värmande energivågor kommuniceras när det visar sig att publiken sannerligen går in för uppgiften, tar ton beundransvärt väl. Även om tyngdpunkten ligger på de stora tonsättarna, stoppas flera egna bärkraftiga nummer in i repertoaren. Och självfallet serveras Elvis-medley i olika tempon. Ömsinta melankolikerna tuffar stundom till sig. Kör på med funkiga rytmer och sugande beat, exempelvis i Leverera, Jag vill bara dansa samt Nattens drottning (Mozart). Man drar sig inte heller för smäktande ballader, suggestiva emotioner eller att bjuda på solon med virtuos touch. På en konsert med kvintetten garanteras pluralism. I betongen (In The Ghetto) måste absolut anses som en annan av höjdpunkterna.

Även med delvis nya medlemmar på scen är kvintetten oerhört tajt i sin organiska, ytterst töjbara formel. Instrumentbyten är legio för duktiga instrumentalister, likaså stämsången och sensationellt begåvade arr och dito texter. Allt bildar en noggrant planerad helhet inklusive feministiska budskap i uppdelade mellansnack, val av musik i högtalarna samt det långa förspelet som byggde upp vår förväntan. Fröken Elvis lovade att komma tillbaka till Göteborg i juletid.

Lyssna: Isak Danielson – King of a Tragedy

by

Isak Danielson, albumomslag King of a Tragedy (foto: Johanna Pettersson)

Isak Danielson utmanar sig själv med nya albumet ”King of a Tragedy”.

Ett pressmail berättar:
Förändring kan ta lång tid, eller så kan den komma väldigt plötsligt. På Isak Danielsons nya album sker det inom ett par sekunder.

edan från de rasslande trummorna och den slingrande basgången i titelspåret, ’King of a Tragedy’, inser man att Isak Danielson har skapat något som sträcker sig bortom allt han gjort tidigare. Spårets grumliga, mörka disco-groove signalerar en helt ny era för den svenske artisten. En era där han skapat sitt mest ambitiösa och slående album hittills. Danielsons mantra är att resan är målet, strävan är syftet, och framgång är tragedi. Att vara stark nog att ta kontroll över sitt eget öde och styra sitt liv genom både utmaningar och framgångar är temat som genomsyrar den nya skivan. Du kan till och med övervinna tragedi om du gör den till din egen.

Lyssna: Emilia Pantic – Säg det som du menar det

by

Emilia Pantic är tillbaka med personliga och blottande singeln “Säg det som du menar det.”

Ett pressmail berättar:
”Säg det som du menar det” handlar om en person jag dejtade en gång i tiden, som sa allting förutom det hon egentligen menade bara för att inte förlora mig”, säger Emilia Pantic. Låten är skriven tillsammans med Åke Olofsson (Svenska Björnstammen) samt producerad av Åke och Grammisnominerade Kerstin Ljungström (i kategorin Årets Kompositör).