• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Saint Etienne – Words and Music by Saint Etienne

23 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Band: Saint Etienne
Album: Words and Music by Saint Etienne
Betyg: 4
Release: 21 maj

Saint Etiennes patenterade svalhet gör att det inte tar mer än introt till Over The Border innan man känner att skivan är genomtänkt och välgjord. Och de har ju haft tid, det var sju år sedan den senaste skivan släpptes.

Det är nostalgiska texter om Peter Gabriel och hur det är att vara sjutton år gammal. Sarah Cracknells behagliga, liksom smygande röst, ackompanjeras av melodistarka syntar och intelligent och försiktigt producerat disco. Till Tonight eller I’ve Got Your Music sittdansar till och med en motvillig klubbesökare som undertecknad lite grann vid skrivbordet.

Visst, det är inget du ryser till, det är lika behärskat och polerat som förväntat och som tidigare. Men på detta sätt blir det en välkommen kontrast till cynisk dansmusik och effektsökande stekarhouse. Elektronisk musik kan vara försiktig och sökande också.

Jag går tillbaka till klassiska debuten Foxbase Alpha från 1991 och hittar där de första stegen. Kanske är det mindre inslag av ambient och mer av disco på Words and Music by Saint Etienne, men huvudlinjerna fanns på plats redan då.

Det är såklart en trygghet med ett band som mest slipar på de redan klara koncepten, men det riskerar också att bi tråkigt. Saint Etienne manövrerar skickligt runt dessa hot, kanske för att man skapat en nisch som är ganska egen, eller i alla fall vid sidan av de breda vägarna.

Text: Jens Lundberg

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Mange Makers på Gröna Lund, bilder

23 maj, 2012 by Redaktionen

Youtube fenomenet Mage Makers intog Gröna Lunds konsertscen på tisdagskvällen den 22 maj 2012. De slog igenom med låtet ”Fest hos Mange” 2011 och nu har den har ungefärligen 7 miljoner visningar och har sålt Platinum i både Sverige och Norge.

På spelningen på Gröna Lund var det fullt med tonåringar, framförallt unga tjejer. Det är egentligen vad Mange Makers publik består av. Det var en annorlunda spelning som nästan bara bestod av dj:ande och att bandet stod bakom ett mixerbord.

Men mycket hoppande blev det och Max Henriksson bjöd på sin futuristiska beatboxing och Didrik Rastbäck visade upp sina skicklighet med sin sammetslena röst. Ett dj:ande av bara dess lika bjöd producenten och remixern Peter Balazs (Bacall) på. Max Christensson visade sitt shufflande och dansade glatt inför alla.

Även den fiktiva personen som gruppen Mange Makers är baserade på fanns på plats, utan att folk la märke till det. Max Henriksson uttryckte sig att det var ”skit nice” att få spela på Gröna Lund och speciellt inför en fullsatt makalös publik. Även fast konserten bara bestod av en 30 minuters-spelning verkade de flesta vara nöjda och gick iväg med ett leende på läpparna.

Text och foto: Calle Andersson

Arkiverad under: Musik

Nedräkning inför Sweden Rock: Proggfest

23 maj, 2012 by Redaktionen

Sweden Rock Festival har faktiskt något för alla och de har ganska mycket för alla. Här samsas Dödsmetall med melodiös eller tungt malande metal men det finns också ett starkt spår av progressiv hård rock. Så även i år. Utbudet är faktiskt riktigt bra i år för de av oss som gillar neoprogressiv, symfoniskt mellotronisk rockmusik. Det finns dessutom en spännvidd mellan banden som gör att alla säkert inte gillas av alla, men några av banden kan absolut fungera till och med som bryggor mellan helt andra genrer inom metalsfären. Ta ett band som Katatonina som spelar ett slags depressiv melankolisk metal och med en sångare som growlar. Men jag menar att de absolut kan klassas som ett modernt progressivt metalband i det sätt de hanterar musiken, instrumenten och variationsrikedomens vindlingar. Jag misstänker att en del ganska konservativa fans inom genren tycker jag hädar, men vad är det för progressivt i att vara konservativ?

De mer konservativa får också sin dos genom exempelvis 10CC som utöver sin medverkan i Bingolotto de senaste åren, är still going strong som ett av de större banden som överlevt sedan 70-talet. De nyare (90-tal) svenska banden Flower Kings och Änglagård ansluter också till ett mer ursprungligt sound samtidigt som de förnyat sin genre på ett högst påtagligt sätt.

Symphony X och Adrenaline Mob är två andra band som spelar en tekniskt skicklig och tydligt progressiv metal. För den sant progressive borde det inte vara svårt att ta till sig den musiken. Jag kan förstå om en del tycker det är för hårt, för mycket heavy metal, men det här är band som är väl värda att lyssna noga på.

Slutligen presenterar Sweden Rock Festival i år en verklig storhet inom genren progressiv, symfonisk rockmusik. Derek William Dick, eller Fish som han är mer känd som. Ursprunglig sångare i det brittiska neoprogressiva bandet Marillion men sedan 1988 soloartist. Marillion är ett av de band som betytt allra mest för mig personligen och det berodde nästan uteslutande på scenpersonligheten Fish, hans röst, hans teatrala scennärvaro och uttryck samt hans fantastiska texter. De två första klippen här är liveupptagningar med låtar från första soloskivan ”Vigil in the wilderness of mirrors” och det sista klippet är min absoluta favoritlåt med Marillion. Enligt vad Fish delger på sin sida på Facebook finns den låten med i setlistan på den turné han just påbörjat och som når Sweden Rock den 9 juni. Senast jag hörde låten live var på Liseberg i Göteborg för 26 år sedan. Då hade vi först sett soundchecken och medan vi satt och drack en pilsner gick bandet förbi utanför. Springade tog vi oss ut från ölhaket för att följa efter. Det visade sig att de skulle åka den beryktade Loopen (numer borttagen berg- o dalbana) så vi ställde oss bakom dem i kön. Det slumpade sig så att när man ska åka två och två i vagnarna så hamnade jag (genom taktisk överläggning, list och trampande på de andras fötter) i samma vagn som Fish. Skräckslagen, ihopträngd (vi är ganska stora gossar han och jag) och fullständigt salig är det vad jag minns allra bäst från den dagen på Liseberg. Men showen var naturligtvis fantastisk. Fantastisk. Jag ser oerhört mycket fram emot att höra Fish igen och om vi har lite tur här på Kulturbloggen kommer vi kunna presentera en intervju med honom efter festivalen.

Speltider för omnämnda band är:  10CC – 7 juni kl 13:30 | Adrenaline Mob – 8 juni kl 12:00 | Änglagård – 8 juni kl 15:15 | The Flower Kings – 8 juni kl 21:45 | Katatonia – 8 juni kl 00:00 | Fish – 9 juni kl 15:00 | Symphony X – 9 juni kl 18:15

Och nästa år kommer Rush till Sweden Rock!

Läs även andra bloggares åsikter om sweden rock festival

Du har väl inte missat våra tidigare nedräkningar inför Sweden Rock Festival?
Cannibal Corpse
Soundgarden
Motörhead
Mikael Rickfors

Arkiverad under: Musik

Skivrecension: Sigur Rós – Valtari

23 maj, 2012 by Redaktionen

Band: Sigur Rós
Album: Valtari
Betyg: 5
Release: 28 maj

Sigur Rós ville uppleva albumet tillsammans med sina fans, alla skulle lyssna samtidigt, och vi skulle visa vad vi tyckte, men hur subjektivt musikerfarenhet än är, så är Valtari bergfast, hur ledsen eller sönder du än är, så skiner topparnas brand lika intensivt för dig som för den skrattande lekande älskande. Det är omöjligt att ta emot himmelriket med bitterhet även om det är brännande nära. Så j-a nära att ljuset biter i dig. Sigur Rós är inte medvetna om deras egen storhet, detta framkommer av intervjuer, för de är helt vanliga människor som har blivit till ett gudomligt sammanträffande, de är helt vanliga människor, de har ingen inblick, de bara tar ljuden vart instrumenten leder dem. Och för att ära denna sammankomst av naturens krafter tänker jag låta mina intryck flöda ur mig lika omedelbart som att titta sig omkring och bara se musik. Detta handlar inte om hur det låter, från perspektivet av ett träd, utan om vad det gör med oss, som människor. För en mer saklig framställning kan ni kika in på Gehitmusiken.com, där det dyker upp en recension snart.

Det är så vackert att jag nästan bryter ut i tårar på nattbussen hem, kyrkogården passerar förbi, dunkelt ljus och färglukt, fyllon jag ej kan höra, och vart jag än kollar, Jonsis röst, ett skrik som tänjts ut till en bön. Ett lugn på toppen av ett ögonblick. Det tar andan ur en. Jag är trött och full och mina ögon vill inte sova men mitt inre har somnat och vart jag än vänder blicken, serafernas andetag, alla gånger jag skjutit bort dig, mina jordsliga fötter värjer sig mot marken, mina ben tynger mig, men en sak lyfter uppåt så att kläderna trasas sönder i stjärnornas omfamning. I den kalla natten, en hymn till ditt trasiga liv, mänska! Jag är så trött. Jag kramar ett löv. Nästa dag, samma sång, men ingen buss, en enslig gata, en fördärvad cyklist, och jag med mina armar i luften, tiden iskall i mina vener, och en glädje som om atombomben slagit världen i spillror, ett livsrus som skriker ur varje skyltfönster, varje lyktljus leende öga, en lycka som sjunger i samklang med mina tre skuggors kör. Valtari, du är den koral av Bruckner jag ej har hört, du är en slägga på rockhistoriens stela vägg av ljud! Du har dödat postrocken, du har dödat popen. Såhär babblas det i musikkritikernas himmelrike, detta är extasen av alla ord som tog slut. Babbelbabbelbabbel.

Jag öser ur mig från stunden då jag — eller vem som helst — kommer till spår 5, skivans mittpassage, dess strålcentrum ”Dauðalogn”, och vi glider genom molnen som famnar varandra och ut i stratosfären. Strax därefter faller farkosten Valtari ner mot jorden, bit för bit, likt himlabygget Schuberts ofärdiga symfoni, och sakta, sakta går skärvorna mot havet, djungeln, öknen, över bergen, och mot jordens stillaste platser. Det är ett ofantligt tryck att flyga ut i oändligheten, och så som musiken svävade, fanns det inte en chans, återstod bara ett död av lugn. Vi går också sönder och tiden är vår farkost. Den andra hälften av albumet visar värdigheten i att vara dödlig, att vara kropp och jord och mull, att falla i bitar till marken varifrån vi rest oss.

Vi går helt omärkbart in i ”Varðeldur” men märker att allt är förändrat, för nu är riktningen neråt. Detta är den inre stillheten i fallets blickomfång. Sigur Rós har skalat av alla restprodukter från deras härkomst, rockmusiken, och kvar återstår bara klassisk skönhet, ett koncentrerat ljus, en stilla ström av ljud, toner som lutar sig mot varandra som gräset i vinden eller löv mot löv, moln mot moln. Stenar som rullar ner för berget, ökendamm som flyger i ögonen på dig. Detta är musik som om månljus kunde få spindelväven att låta, så som det lyser upp vattendropparna som faller från bladen, om det kunde få daggen att klinga när det rör vid det, om andetag vore musik! Det du hör: ett band i helt vanlig bemärkelse. Det du måste göra: glömma att det är ett band. Detta är vad jag har försökt att få dig att glömma. Glöm att Sigur Rós är ett band! Läs inte deras intervjuer! Glöm bort att det är någon som spelar, att det är inspelat i en lokal, tänk dig att det är Livet med stor bokstav som sjunger.

George i bandet säger detta om processen: ”i really can’t remember why we started this record, i no longer know what we were trying to do back then. i do know session after session went pear-shaped, we lost focus and almost gave up…did give up for a while. but then something happened and form started to emerge, and now i can honestly say that it’s the only sigur rós record i have listened to for pleasure in my own house after we’ve finished it.” Inte ens bandet själva vet mer om vad som egentligen hände, och allt som återstår är denna ofantliga skönhet du inte kan sluta lyssna på.

Att glömma att det är ett band, det kommer du enkelt att göra, för nästa gång när musiken har skiftat humör, utan någon signal är du ute på havet och flyter med skärvorna av skeppet — det låter verkligen så — och det är precis innan solen ska stiga, du hör kluckandet från vattnet och du fryser om fötterna där du håller fast vid ditt plank. Du behöver värme, du är övergiven, ensam. ”Valtari” går lika djupt som kyla. Allt du saknar i ditt liv. Smärtsamt upplyst. Naket i ljuset från stjärnorna. Om du har tur kan att lyssna på Valtari vara ett av dina viktigaste ögonblick, du kanske hör det för första gången på en promenad i stunden av din största feghet, och du kanske får kraft att faktiskt ringa och glömma din stolthet och säga att snälla förlåt mig för allt skit, snälla, snälla, snälla.

Jag tänker inte avslöja hur det slutar, jag tänker inte berätta om det finns någon tröst från rännstenens kyla där du hör hemma, men det förefaller finnas magi i fyra pianon och en oerhörd värme. Från början till slut är detta musik du inte kan substrahera något ifrån, ett resultat av flera års intensivt sökande och hittande, och nu har Sigur Ros definitivt hittat hjärteroten av sin musik, transcenderat allt de kommer ifrån. Rockmusikens maffighet, popens trallighet — det har fallit bort, och allt som återstår är skälet till varför vi har sökt oss till islänningarna från första början, ett svar på varför vi finns, och det får vi aldrig. Men vi ges anledning att leva.

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om Sigur Rós, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Sigur Rós, skivrecension

SVT:s kommentator gav åldersdiskrimineringen ett ansikte i semifinalen i ESC

23 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Runt om i Europa ropades det hurra när de ryska babushkorna gick vidare i den första semifinalen i Eurovision Song Contest på tisdagskvällen 22 maj.

På Facebook och i Twitter såg jag vilken succé den glada sången med de ryska folkdräktklädda tanterna framför.

Ja de är ett udda inslag. Absolut. Men jag vägrar att tro att den yngsta är mint 100 år.
Ja för det var nämligen vad den ena svenska kommentatorn sade. Den svenska kommentatorn Gina Dirawi gav flera gånger uttryck för ett vidrig åldersförakt. Hon, Gina Dirawi, upprepade vid flera tillfällen spydiga kommentarer om de ryska babushkornas ålder.

Ett exempel när programmet närmade sig slutet sade Gina Dirawi att ”nu får gummorna gå och lägga sig”.
Vilken j-a föraktfull attityd. Ofta dessutom helt fel. Som en vän till mig skrev i Facebook när vi diskuterade SVT-kmmentatorns åldersförakt: ”vuxna orkar väl vara uppe längre än ungar”.

Sverige är ett av de länder som har satt åldersdiskrimineringen i system och i främsta linjen i åldersdiskrimineringen går personalchefer på svenska medier. Nu visade Gina Dirawi från SVT så tydligt och öppet den attityd som ligger bakom detta.

Ryssland visar verkligen fingret åt denna äckliga attityd och visar att människor i vilken ålder som helst kan prestera en låt som fångar människors känslor. En sak äar säker: jag ska rösta på Ryssland på finalen på lördag, flera gånger om.

Fast även om de vinner kommer väl den svenska åldersdiskrimineringen inte att ändras. Den sitter så djupt och fast rotad.

Här är länderna som gick vidare till final:
Rumänien
Moldavien
Island
Ungern
Danmark
Albanien
Cypern
Grekland
Ryssland
Irland

För övrigt noterar jag att Dagens Nyheter som tar två dagar på sig att publicera recensioner av teaterföreställningar inte har några problem med att publicera snabbt på webben när det handlar om Eurovision Song Contest.

Och roligt är ju att tre bidrag som gick vidare till semifinal har svenska låtskrivare: Grekland, Cypern och Irland.

Relaterat: Aftonbladet och Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Buranovskiye Babushki, ESC, Eurovision Song Contest, åldersdiskriminering, Gina Dirawi, Baku, musik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Musik Taggad som: Åldersdiskriminering, Baku, Buranovskiye Babushki, ESC, Eurovision Song Contest, Gina Dirawi, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1176
  • Sida 1177
  • Sida 1178
  • Sida 1179
  • Sida 1180
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in