• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Opener Festival: Bon Iver – överraskande bra på en festivalscen

6 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Bon Iver
Opener Festival, main stage
5 juli 2012
Betyg 4

Förra året fick Bon Iver med dess frontman Justin Vernon ganska dålig kritik för sina livespelningar, så det var med låga förväntningar jag gick till stora scenen på den polska stora festivalens största scen på torsdagskvällen. Jag lyssnar gärna och mycket på Bon Ivers melodiösa, mjuka sånger på skiva men hur skulle denna finstämda musik fungera på stora scenen på en festival? En tät dimma hade dessutom lagt en slöja av mystik runt hela festivalområdet. Det gick inte ens att se scenen på  avstånd.

Bon Iver överraskade stort. Med första sången ”Perth” visade bandet direkt var skåpet skulle stå. Bon Ivers musik passar bra med högre volym. Spelningen var lite råare, med trummor och elgitarrer som fick mer utrymme och trumsolon som lyfte publiken. Bon Iver är mycket bra när musiken får framträda mindre tillrättalagd.

Niomannabandet med stråkar och fiol har en bredd och det var spännande att se vilka ljud som kan tas fram med en fiol.

Justin Vernon är fascinerad av alla möjligheter med ljud och han leker med sin röst. Under spelningens gång sjöng han med tre olika uttryck, nästan som om han var tre olika sångare. Han växlande mellan två olika mikrofoner och den utan filter uppskattade jag mest. Den fångade hans röst ärligt och rakt, som den är utan krusiduller. De hade dock problem med ljudet under halva första låten då ljudet lät väldigt bulkigt, men det rättade ljudteknikerna till snabbt – så det är förlåtet.

Spelningen hade ett bra upplägg, med bra variation mellan finstämda mjuka sånger och fartfyllda låtar. Publiken hängde på och svarade direkt: på de fartfyllda delarna dansade de och till de finstämda höll människor om varandra. På sista extranumret fick Justin Vernon lätt igång publiken att sjung med, åtminstone den delen av publiken där jag stod.

Mer från Opener festival:

New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk

Läs även andra bloggares åsikter om Bon Iver, recension, musik, Opener festival musikfestival, Polen, Gdynia

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Bon Iver, Musik, Polen, Recension

Opener Festival: Justice

6 juli, 2012 by Redaktionen

Justice

Opener Festival, Main Stage

5 juli 2012

Betyg: 5

Dag två på Opener festival ägdes av Justice. Redan timmar innan bandet gått på scen kunde man höra folk spontanropa WE ARE YOU’RE FRIENDS. Gruppen, som består av två fransmän, är kända för att leverera svettig electro och jag var nog inte ensam om att ha väldigt höga förväntningar på spelningen. Och vi kan väl säga att jag inte blev besviken.

Kvällen domineras av dimma så scenen blir på avstånd väldigt spöklik. När det Justicetypiska korset uppenbaras på scen blir det nästan religiöst. Ett upplyst kors som svävar diffust i dimman. Och sen bryter det ut. Genesis pumpas på överfet volym, publiken bryter ut i extas och den kommande timmen blir som ett elektroniskt, gudomligt massmöte.

Setlisten består av låtar från bandets två fullängdare,† och Audio, Video, Disco. Justice remixar och trixar, festivalen förvandlas till ett enormt dansgolv. Låtar som Civilisation, Helix och Phantom pumpas ut med full bas, det är en mäktig upplevelse. Att beskriva det som hände på militärfältet med Justice, jag har svårt att få fram det. Man måste ha varit där, man måste se Justice för att förstå.

Musiken mixar allt från funkiga beats till rockiga riff som gör att det aldrig blir tröttsamt, det kommer hela tiden något nytt. Hiphopavslutet på D.A.N.C.E är bortom överhäftigt. Det ända tradiga var att Audio, video, disco samplades lite väl mycket in i andra låtar. New lands var grym, på så hög volym och med så tung bas lät den tidvis som AC/DC’s Thunderstruck, det var galet. Kvällens publikfavorit tycks vara We are your friends, min personliga favorit är Waters of nazareth.

Rent visuellt är två dj’s bakom ett bord inte jättekul att titta på, ljusshowen blir en viktig del av upplevelsen, något som Justice lyckats bra med. I början var det lite osynkat med musiken, men efter ett tag blev det riktigt bra. Speciellt de stora strålkastarna som bara sköt rakt upp i luften och in i den skrämmande dimman.

Jag vet inte riktigt vad mer man kan skriva om Justice, man måste vara med om det själv. Att beskriva en konsert med Justice är lite som när folk ska förklara vad Inception handlar om, det blir lätt en massa svammel och det avslutas oftast bara med, du måste se den. Så jag säger ungefär så om Justice. Dom är riktigt bra, svammel svammel, du måste se dom.

Arkiverad under: Musik

Roskilde Festival: The Cure på Orange Stage

6 juli, 2012 by Jonatan Södergren

The Cure, Orange Stage
Roskilde Festival 5 juli 2012
Betyg: 4

”It doesn’t matter if we all die” sjunger Robert Smith i One Hundred Years, dödsångestens egen nationalsång. Då är vi lite mer än halvvägs in i den tre timmar långa maratonspelningen och folk har redan börjat lämna Orange Stage. Kanske eftersom både A$AP Rocky och Perfume Genius spelar på andra scener precis samtidigt. Kanske känner vissa att de inte längre behöver bli botade efter att ha hört Just Like Heaven. Eller så är The Cure helt enkelt inte världens mest festivalvänliga band. Fokus har alltid riktats mot låtarna i sig. Det finns en fara i det. Även om Robert Smith dansar runt lite emellanåt är det enbart i de kändaste låtarna – framförallt i den avslutande hitkavalkaden – som publiken vågar tända till.

Efter att ha sett The Cure tre gånger i sommar rankar jag spelningen på Roskildefestivalen någonstans mitt emellan den trötta spelningen på Primavera och den fantastiska spelningen på Hultsfredsfestivalen. Robert Smith glömmer bort texten i Play for Today men det kompenseras av den majestätiskt gröna och surrealistiska ljusshowen under A Forest. Dessutom måste klockorna på scen ha gått lite före, men den riktiga explosionen var tveklöst när de 23:50 spelade Friday I’m in Love inför en helt euforisk torsdagspublik. En kväll som denna är det svårt att inte lyfta fram poplåtarna som höjdpunkter.

Innan avslutningen med Boys Don’t Cry berättar Smith att Simon Gallup, bandets basist, under den senaste veckan övat in basgången i Born in the USA. Antagligen var det bäst att de lät bli att spela den, men jag kan inte låta bli att tänka på hur besynnerligt det skulle kunna låta.

Följande låtar spelades:

(Tape)
Open
High
The End of the World
Lovesong
Push
Inbetween Days
Just Like Heaven
From the Edge of the Deep Green Sea
Trust
Want
Pictures of You
Lullaby
The Walk
Doing the Unstuck
Bananafishbones
Play for Today
A Forest
Primary
Shake Dog Shake
The Hungry Ghost
Wrong Number
One Hundred Years
End

The Kiss
If Only Tonight We Could Sleep
Fight

Dressing Up
The Lovecats
The Caterpillar
Close to Me
Just One Kiss
Let’s Go to Bed
Sleep When I’m Dead
Friday I’m in Love
Why Can’t I Be You?

Boys Don’t Cry

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Orange Stage, Roskilde, The Cure

Roskilde Festival: araabMUZIK går hem hos de partysugna delarna av publiken

5 juli, 2012 by Jonatan Södergren

araabMUZIK, Apollo Stage
Roskilde Festival 5 juli 2012
Betyg: 3

Efter att Apollo-scenen under Roskildefestivalens uppvärmningsdagar flyttats runt lite varstans på campingområdet har den lagom till att festivalen ska dra igång på riktigt fått en besämd plats vid utkanterna en liten promenad från festivalområdet. Först ut på denna orangfärgade pumpliknande scen är araabMUZIK, eller Abraham Orellana som han egentligen heter. Beväpnad med en MPC 250 skapar han brutalt hårda beats som i kombination med de många dubstep-samplingarna går hem väl hos de mer partysugna delarna av publiken.

Det är inte alla som står kvar under hela den timmeslånga spelningen. Kanske beror det på scenens layout, för står du inte längst fram skymtar du bara glimtar av den skicklige solomusikerns blytunga uppvisning. Däremot är publikstämningen på konstant partymode, vilket säkerligen beror på det faktum att scenen är en del av campingområdet. Det är imponerande att se precisionen i den lille hiphop-virtuosens fingrar som alltså även i livesammanhang tycks vara gjorda av guld. Spelningen hade säkerligen mått bättre i en mörkare och mer klubbig miljö, men araabMUZIK fungerar även utomhus i solsken med en kall Tuborg i handen.

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Apollo Stage, araabMUZIK, Roskilde

Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp

5 juli, 2012 by Redaktionen

Wiz Khalifa
Opener Festival, World Stage
4 juli 2012
Betyg: 4

Samtidigt som New Order rockade loss på festivalens största scen samlades polska hiphophisters runt World Stage för att avnjuta konsert med amerikanske rapparen Wiz Khalifa. Ca 30minuter scen ramlar Wiz upp på scenen. Publiken blir helt vild och händer och spliffs fyller luften runt mig. Wiz öppnar med When I’m gone och alla i publiken sjunger med. Folkhavet runt scenen blir snabbt enormt och jag undrar om det ens kan vara någon på New Order, folkmassan tycks inte ha ett slut.

Det är andra gången jag ser Wiz och det som slår mig med honom är hans otroliga energi på scen. Han skrattar, ler, skojar, dansar och bjuder på sig själv på ett sånt otroligt skönt sett. Han försöker varken vara ghetto eller speciellt cool, han är nästan lite nördig. Publiken är den vildaste jag sett hittills, mest ungdomar med supreme kepsar, men det funkar också.

Låtlistan är väldigt blandad, låtar som No Sleep, Young, Wild and Free, Wake up, Roll up och On my level rivs av med liveband, vilket gör helheten riktigt bra. Folk sjunger med i alla refränger och klappar hysteriskt, även om man inte är ett fan av denhär typen av musik så tror jag definitivt att man kan uppskatta en spelning som denna. Det är en galen fest och alla är bjudna. Wiz bjuder på en grym, grym konsert och jag tvivlar på att någon i publiken tyckte annat. Under Black and Yellow var jag förmodligen den ända personen som inte hoppade högt, vilket jag skyller på mina gummistövlar som skavde. Den ända lågpunkten är Payphone, en låt med Maroon 5 där Wiz rappar sticket. Låten i sig är helt fruktansvärd, men att tvingas höra den dunka ur högtalarna är ren plåga, jag vill ha dom tre minuterna av mitt liv tillbaka.

Men summan av kardemumman, Wiz Khalifa är en väldigt bra liveartist och får du chansen att se honom, ta den för du kommer inte att ångra dig. Wiz hade två spelningar i Sverige förra året, så det kan ta ett tag innan han kommer tillbaka, men jag lovar er att väntan är värd.

Läs även andra bloggares åsikter om wiz kalifa, opener festival, musik, hiphop, musikfestival, Polen

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hiphop, Musik, Musikfestival, Opener festival, Polen, wiz kalifa

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1149
  • Sida 1150
  • Sida 1151
  • Sida 1152
  • Sida 1153
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in