• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Resandefestivalen en resa till framtiden

23 oktober, 2012 by Redaktionen

500 år av tystnad och bortglömdhet. Resandefolket. Eller var det romer! Stockholms Stad valde att fira romernas 500 åriga historia i Sverige, men då fick resandefolket nog. Ralf Novak-Rosengren, musiker, kulturbärare, inspiratör beslutade att det var dags att lyfta fram resandefolket för det var de som kom hit den 29 september 1512 (tattare), inskrivet i stadens register.

Resandefolkets historia är kantad av tragik och knappast något som förgyller bilden av ett sk demokratiskt land. Och läser vi Bo Hazells bok om romer får vi veta att på 40-talet försökte jönköpingsborna, om inte ta död på så åtminstone försöka köra ut dem med våld (blydankar mm) från staden. Jönköpingskravallerna 1948 torde vara det första rasistiska upploppet i landets historia.

Men Resande är överlevare och nu trötta på att grupperas som en enda stor grupp som romer, vill resandefolket slåss för sin kultur, sin musik och sitt ursprung. Det blev Nordic Romanifestival med betoning på resande. Den första i sitt slag men hoppas jag inte den sista. Och det blev lite som ett släktkalas där vänner från Norge och Finland fanns på plats liksom ett antal bekantasom jag – ickeresande.

Festivalen var delad på två platser, Musik o Teatermuseet dagtid och Stallet på kvällarna. Det gjorde attden informativa och sakkunskapsbringande delen fick oförtjänt liten publik. Däremot var det trångt i gångarna på Stallet där den musikaliska delen höll till.

Vad säger jag om resande/romsk musik. Det jag kände till var den mollbetonade, sorgsna där dragspelet blir tårarna, gitarren lugnet och fiolen ett instrument som varierar mellan näckens lockande sorgsna klang till ett inferno av känslostormar. Musiken ligger nära centraleuropeisk folkmusik med inslag av indiska harmonier. I Norden lånade man dessutom melodier från annan musik och satte sina egna texter.
En av de främsta inom genren är Ralf Novak-Rosengren som lagom till festivalen också släppte sin senaste CD med ett urval av gamla och egenskrivna texter.

Men ack vad man också kan bedra sig, första kvällen avslutades med en rungande rappkonsert där kusinerna Malik Faltin och Christian Bergström-Faltin rappade resandesång inför en entusiastisk publik. Som unga kallade de sigTattarn&Tattarprinsen. De är den unga generationen som för resande/romsk musik vidare i en ny förpackning.

Dimitri Keiski med bla rötter i Finland, var en fantastisk upplevelse. Dimitri vann True Talent 2011 med en cover på ”A WhiterShadeOf Pale” ochhan är en lysande sångare som lyfter den traditionella Resande/romska musiken till nya höjder och ny publik. Den Resande/romska musiken bygger på till största delen på akustiska instrument, han har hittat en stjärna i Peter Hallgren. Dimitri är ett bra exempel på kombinationen tradition och det moderna. Dimitri framförde en av absolut finaste tolkningarna jag hört av ”Du gamla du fria”, och han gjorde det för att som han sa ”Sverige” och Norden har gett mig så mycket och i en annan del av Europa hade jag inte varit den jag är idag.

Laila är norsk resande och folkmusiker och på konserten visade hon vilka oerhörda variationer det finns på den romska folkmusiken. Resande/romsk musik fungerar oerhört väl i balladformen. Vill ni lyssna finns hon på Spotify lyssna på ”Dina Bruna Ögon” det är ingen kärleksvisa utan en visa om möten i en värld vi vet så lite om de Resande.

Lördagen avslutades i ett musikaliskt dansfyrverkeri med ”Manne MenuettiGypsy Band” från Finland. En åttamannaorkester där det bjöds på allt från swinginspirerat till flamencotoner. Manne är komiker, musiker och estradör. Han får på en blandning av finska, engelska och svenska ord i sin presentation publiken att jubla och när hans 8-mannaband drog igång formligen exploderade golvet på Stallet. Från den minsta till den äldsta dansades det loss i allt från tangobugg till vild flamencodans. Och ingen ville sluta. Men slut blev det och liksom en nordisk nationalsång sjöng Ralf, Laila och Dimitri, Mustalainen, en sång som finns i samtliga tre länder. Något för Hesselby Folkfestival.

Blir det en Resande/romsk festival nästa år, missa inte det. Så mycket värme, känslor och generositet får man leta efter. Tack till Stallet Folk- och Världsmusik, det var trångt och varm men underbart.

Text: Anne Skåner
Foto: Anders Löwdin

Arkiverad under: Kulturpolitik, Musik

Kulturbloggen möter Graveyard

22 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

När jag går in i rummet sitter redan Axel Sjöberg och Jonatan Ramm tillbakalutade i en soffa. De har ungefär samma stil; skjortor, tighta jeans och långt brunt hår som går över axlarna. Att de har braksuccén med Hisingen Blues att följa upp verkar de bara ta med ro.

Just idag befinner de sig på Universals skivbolagskontor i Stockholm där de under dagen ska göra all promotion för Graveyards kommande skiva Lights Out som ges ut den 24:e oktober. Väggarna runt oss är fyllda av album som sålt guld eller platina. Mestadels handlar det om namn som Carola, ABBA och Tomas Ledin men kanske har just Graveyard vad som krävs för att återigen ta hårdrocken till folket. De har ju redan kammat hem såväl en Grammis som P3 Guld-pris.

Har ni märkt om er publik förändrats sedan ni släppte Hisingen Blues?

Axel: Vi hade en rätt bra åldersskillnad redan innan, men det verkar som att fler folk med allmänt musikintresse har upptäckt oss. Det är inte längre enbart folk inom en viss subkultur som lyssnar på oss. Allt mediautrymme leder till att folk som gillar rock i allmänhet får upp ögonen.

Jonatan: Den största skillnaden är att fler kommer på spelningarna.

Tar Lights Out också avstamp i 70-talet och bluesrocken?

Axel: Det är grunden men den här gången har vi försökt bredda oss. Det är svårt att komma runt 70-talet men i mitt huvud hade Graveyard aldrig kunnat ha funnits på 70-talet. Vi har influenser som inte fanns då, som punk och hårdare metal. Vi står stadigt med ena foten i klassisk bluesrock men för mig är vi väldigt ”nu” och 2012.

Jonatan: Annars är det inga dramatiska svängningar förutom att skivan är bredare.

Var det er ambition att bredda er musikaliskt?

Axel: Vi har inte haft någon plan att gå i en viss riktning. Delvis blir det bara som det blir, delvis vill vi utvecklas. Men det märktes snabbt att det skulle bli annorlunda den här gången. Det softa har blivit softare och det hårda har blivit hårdare, så spektrumet har blivit större.

Mellan debutskivan och Hisingen Blues tog det fyra år. Den här gången tog det bara ett år, vad beror det på?

Jonatan: Hisingen Blues spelades in i olika sessioner.

Axel: Nu gick det fortare eftersom vi ville spela in nya låtar. Vi tänkte att det skulle vara gött för alla som lyssnar. Vi ville inte att det skulle ta fyra år igen så vi hade ingen lust att dra ut på tiden trots att vi har haft fullt upp sedan Hisingen Blues. Den största skillnaden är att vi kunnat leva på musiken efter Hisingen Blues. Vi har helt enkelt haft mer tid att lägga på det här. Då är det lättare att vara snabb. Man kan känna sig oinspirerad efter 8 timmar på vanligt kneg.

Vad handlar de nya låtarna om?

Axel: De är kritiska till system och saker som är fel. Sådant som vi har reflekterat över när vi skrivit.

Jonatan: Texterna kommer med i konvolutet den här gången. Vi har sett en del roliga texter folk har tagit ut.

Kan ni ge något exempel på en rolig text någon tagit ut?

Axel: Jag kan inte komma på någon på rak arm, men vi har suttit i turnébussen och sett förslag som varit helt uppåt väggarna. Men jag har också svårt att ta ut texter. Jag lyssnar mer på sången som en melodi. Fast det är olika från band till band, texter är viktigare för vissa band. På Lights Out handlar texterna om allt som är konstigt och orättvist i samhället, men vi tar även upp andra saker. Det man brukar prata om med polarna. Alltifrån att ens partner är jobbig till att man har ont i lilltån. De vanliga samtalsämnena folk har.

Var kommer titeln ifrån?

Axel: Det var ingen snilleblixt precis. Vi tyckte det var en passande titel i förhållande till alla texter. Att det ser lite mörkt ut.

Hur gick inspelningen?

Jonatan: Det har gått bra. Vi har varit i samma studio och arbetat med samma producent som på de tidigare skivorna.

Axel: Det är fortfarande samma förvirring i studion. Samma spräckande av scheman.

Jonatan: Fast under en mer sammanhållen period.

Vad är den största skillnaden mellan Graveyard 2012 och Graveyard 2011?

Axel: Genremässigt har vi fler olika sorters influenser och Jockes sång använder ett större register. Han har utforskat fler delar av sin röst och upptäckt vad han kan göra.

Jonatan: Det är lite mörkare.

Axel: Vi intervjuades av Rocknytt precis. Han berättade att han har en kompis som bara kan lyssna på de första två Graveyard-plattorna på sommaren men Lights Out kan han nog lyssna på under hösten med.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Graveyard, Lights Out

Bildgalleri: Georgian Waters på Ace

21 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

Georgian Waters som nyss gav ut sin debutsingel Narkotikum (du kan lyssna på den här) intog under lördagen den 20:e oktober scenen på indie-klubben Ace i Stockholm. Bandet släpper i höst en EP med titeln Lessons och beskriver själv sin musik som ”glitter som flyger genom rymden”. Vår fotograf Emma Andersson var där och tog några bilder:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ace, Georgian Waters, Narkotikum

Skivrecension: Paul Banks – Banks

21 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Paul Banks
Titel: Banks
Betyg: 3

För tio år sedan gav Interpol ut sitt debutalbum Turn on the Bright Lights. En milstolpe inom den post-punk revival som sedan 2000-talets början tycks ha sinat ut en aning. Interpol ligger på is och medlemmarna ägnar sig åt diverse egna projekt.

Bandets frontman Paul Banks, som tidigare gett ut soloskivor under namnet Julian Plenti, droppar alter egot och släpper nu sin första skiva under eget namn. En skiva som kort och gott bär titeln Banks.

Men Banks bariton som tillhörde Interpols mest utmärkande drag är som tur är fortfarande intakt. Den största skillnaden är att Paul Banks tillåter sig själv att experimentera med olika intryck. Resultatet är att han får utlopp för visioner man inte trodde existerade. Skivan är som ett kollage av olika idéer. Till och med samma låt kan hoppa fram och tillbaka mellan olika stilar, vilket gör ljudbilden mer lekfull än Interpols monotoni. Borta är basen och post punk-trummorna. Säg istället hej till gitarrarpeggion som möter allt ifrån keyboards till subtila stråkar och hiphop-beats. Öppningsspåret The Base mynnar till exempel ut i en discofunkig brygga – något som aldrig hade fungerat på en Interpol-skiva. Efterföljande Over My Shoulder är skivans mest raka indiepop-dänga och borde spelas på varenda amerikansk studentradiostation. Även instrumentala Lisbon och avslutande Summertime is Coming med sina sköra vibrato-dränkta melodier tillhör skivans höjdpunkter.

Men vem är Banks? Texterna känns personliga men är så kryptiska – stundtals obegripliga – att det är svårt att riktigt sätta fingret på vad han vill säga. Men hans enigmatiska stil fungerar så länge vissa textrader går att relatera till.

Några låtar – såsom trötta Arise, Awake som bara blir underlig när de samplade Borat-liknande rösterna kommer in – kunde lika gärna ha stannat på ett demostadium, men i sina bästa stunder är Banks i alla fall bättre än Interpols senaste opus. Framför allt är det nog en nödvändighet att Banks får leka av sig lite innan han börjar arbeta på nästa Interpol-platta.

Bästa spår: The Base, Over My Shoulder, Summertime is Coming

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Banks, Interpol, Over My Shoulder, Paul Banks, The Base

Tips: Palma Violets – Last of the Summer Wine

21 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

I brittisk musikpress pågår en ständig häxjakt efter talespersoner för vår generation. Band som i musikform kan skildra den unga samtiden. Förra året var det The Vaccines som hyllades närmast förbehållslöst. Går vi tillbaks ytterligare några år hittar vi The Libertines.

Det som anses vara mest ”här och nu” hösten 2012 är Palma Violets. Jämförelserna med just The Libertines grundas framför allt på en attityd. Fyra ”lads” som vuxit upp tillsammans i sydöstra London. Musikaliskt kommer influenserna snarare från garage eller psykedelisk rock à la The Doors. Det går även att dra vissa paralleller med Tribes som tidigare i år släppte sitt briljanta debutalbum. Eller, i vissa lägen, varför inte den skrikande sångstilen vi brukar förknippa med WU LYF?

Saker och ting har gått snabbt. Palma Violets bildades för mindre än ett år. Att de redan har prytt omslaget till brittiska musikmagasinet NME säger en hel del om vilken framtid de förväntas gå till mötes. Geoff Travis, som grundade skivbolaget Rough Trade, signerade bandet efter att ha sett en av deras många spontana spelningar i London. Jag hade själv turen att se Palma Violets på Bestival för ungefär en månad sedan. Förutom den kokande publikstämningen minns jag att det stod ”absolut svensk” tryckt på sångarens tröja.

Nu har Palma Violets släppt en musikvideo till Last of the Summer Wine. Det låter som soundtracket till din perfekta sommardag. Du kan se musikvideon här:

Spana även in musikvideon till deras debutsingel Best of Friends:

Och ett live-framförande av Tom the Drum:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Last of the Summer Wine, Palma Violets

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1103
  • Sida 1104
  • Sida 1105
  • Sida 1106
  • Sida 1107
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in