Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Den 5 september släpps El Pintor, uppföljaren till Interpols självbetitlade album från 2010. El Pintor är spanska för “målaren” och är ett anagram för Interpol. Från albumet har vi redan fått höra All the Rage Back Home och Anywhere. Nu kommer ytterligare ett smakprov i form av Ancient Ways.
Du kan lyssna på Ancient Ways här nedan:
Foto: Eliot Lee Hazel
Artist: Paul Banks
Titel: Banks
Betyg: 3
För tio år sedan gav Interpol ut sitt debutalbum Turn on the Bright Lights. En milstolpe inom den post-punk revival som sedan 2000-talets början tycks ha sinat ut en aning. Interpol ligger på is och medlemmarna ägnar sig åt diverse egna projekt.
Bandets frontman Paul Banks, som tidigare gett ut soloskivor under namnet Julian Plenti, droppar alter egot och släpper nu sin första skiva under eget namn. En skiva som kort och gott bär titeln Banks.
Men Banks bariton som tillhörde Interpols mest utmärkande drag är som tur är fortfarande intakt. Den största skillnaden är att Paul Banks tillåter sig själv att experimentera med olika intryck. Resultatet är att han får utlopp för visioner man inte trodde existerade. Skivan är som ett kollage av olika idéer. Till och med samma låt kan hoppa fram och tillbaka mellan olika stilar, vilket gör ljudbilden mer lekfull än Interpols monotoni. Borta är basen och post punk-trummorna. Säg istället hej till gitarrarpeggion som möter allt ifrån keyboards till subtila stråkar och hiphop-beats. Öppningsspåret The Base mynnar till exempel ut i en discofunkig brygga – något som aldrig hade fungerat på en Interpol-skiva. Efterföljande Over My Shoulder är skivans mest raka indiepop-dänga och borde spelas på varenda amerikansk studentradiostation. Även instrumentala Lisbon och avslutande Summertime is Coming med sina sköra vibrato-dränkta melodier tillhör skivans höjdpunkter.
Men vem är Banks? Texterna känns personliga men är så kryptiska – stundtals obegripliga – att det är svårt att riktigt sätta fingret på vad han vill säga. Men hans enigmatiska stil fungerar så länge vissa textrader går att relatera till.
Några låtar – såsom trötta Arise, Awake som bara blir underlig när de samplade Borat-liknande rösterna kommer in – kunde lika gärna ha stannat på ett demostadium, men i sina bästa stunder är Banks i alla fall bättre än Interpols senaste opus. Framför allt är det nog en nödvändighet att Banks får leka av sig lite innan han börjar arbeta på nästa Interpol-platta.
Bästa spår: The Base, Over My Shoulder, Summertime is Coming