• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturbloggen möter Tribes

23 juni, 2012 by Jonatan Södergren

I början av året gav den brittiska kvartetten Tribes ut sin debutskiva Baby som bland annat innehöll singlarna Sappho och When My Day Comes. Efter att ha soundcheckat inför sin spelning på Hultsfredsfestivalen, vilket även var deras första spelning på svensk mark, mötte Kulturbloggen upp sångaren Johny Lloyd och trumslagaren Miguel Demelo.

Vilka är era intryck av Sverige?

Johny: Vi kom hit igår kväll och utifrån vad vi har sett så här långt verkar det väldigt vackert. Jag har visserligen lite hösnuva. Just nu är det varmare här än i England.

Ser ni er själva som ett typiskt brittiskt band?

Johny: Vi är väldigt brittiska när det gäller våra influenser. Du vet, vi gillar mycket 70-talsmusik. Rolling Stones, Led Zeppelin och sådant. Rock’n’roll men fortfarande rätt varierat.

Ibland slår jag upp en tidning och läser att gitarrmusiken är på väg att dö ut…

Johny: Det har blivit något av en årlig företeelse att brittisk press ska klanka ner på gitarrbaserade band.

Miguel: Men faktum är att synthmusik bara är skit.

Johny: Du kan inte spela ett gitarrsolo på en synth, eller hur?

Miguel: All synthmusik är inte skit, men du fattar vad vi menar.

Vad kan vi förvänta oss av spelningen idag?

Johny: Det är första gången vi spelar i Sverige, så vi får se om någon dyker upp. Häromdagen spelade vi i Tyskland för första gången och det gick bra. Vi har fått mail från svenska fans som ser fram emot spelningen.

Hur brukar ni anpassa setlisten till era olika spelningar?

Johny: Det beror på hur vi känner oss och hur stort stället vi ska spela på är. Vi gillar att börja och sluta snabbt och ha ett långsamt parti i mitten. Idag tänker vi öppna med Whenever.

Vilka låtar tycker ni bäst om att spela live?

Johny: When My Day Comes.

Miguel: Corner of an English Field.

Johny: Nightdriving.

Miguel: We Were Children.

Johny: I Storbritannien sjunger kidsen med i alla låtarna. Det är en massiv skillnad. Det var ju där vi skrev låtarna. Nu har vi spelat en del i Amerika så folk börjar även lära sig låtarna där borta.

Ni spelade ju ihop långt innan ni gav ut skivan. Blev ni överraskade när brittisk press började uppmärksamma er?

John: Vi spelade ihop i ett år innan vi ens fick skivkontrakt. Vi är faktiskt fortfarande lite överraskade. Men vi försöker bara undvika den brittiska pressen. Vi håller oss helt enkelt för oss själva och gör det vi är bra på.

Hur skulle ni beskriva ert sound?

Johny: Väldigt brittisk rock’n’roll. Det måste finnas en bra melodi. Vi försöker göra skivor som går att lyssna till på fester och vi älskar att träffa personerna som gillar vår musik.

Men textmässigt verkar det finnas en del mörka undertoner…

Johny: Många av texterna handlar om en av våra vänner som gick bort, så visst är det en del mörker över texterna. Men livet i allmänhet kan ju vara mörkt. Det reflekteras i våra låtar.

Vilken är den mest surrealistiska upplevelsen som inträffat under er turné?

Miguel: När vi träffade Red Hot Chili Peppers i Japan. Det var surrealistiskt. Tänk dig att träffa Chad Smith, vad säger man när man som trummis träffar en av sina förebilder?

Har ni påbörjat arbetet med er nästa skiva?

Johny: Nästa skiva släpps i januari så vi ska börja spela in den i Los Angeles i september. Vi är så gott som färdiga med låtskrivandet. Tanken är att vi under de närmsta fyra åren ska ge ut ett album varje år. Jag blir uppspelt bara jag tänker på de nya låtarna. Det är ännu mer 70-talsinfluensat så det finns större utrymme för gitarrsolon. Men det låter fortfarande som Tribes. Det är fortfarande låtbaserat.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Hultsfred, Tribes

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in