Den 7:e november släpper Charli XCX en ny mixtape med den orädda titeln Super Ultra Mixtape, men redan nu bjuder hon på ett första smakprov i form av en låt som heter Cloud Aura.
På Cloud Aura tar hon hjälp av Brooke Candy – du kanske minns henne från Grimes musikvideo till Genesis – som rappar(!?!) över Charli XCX:s electro-goth.
De rabblar, med hjälp av ett antal popkulturella referenser, om ett inte så snällt ex. Mitt favoritcitat från texten är ”You were my Chris Brown / I was your only girl”.
Den bästa musiken kommer alltid nu. För några veckor sedan trillade vi, som vanligt, av stolen när vi hörde en låt som hette Pilgrim av en artist som kallade sig själv för MØ. Det visade sig att hon egentligen heter Karen Marie Østed och kommer från Köpenhamn. Vi passade på att ställa henne några frågor via mail:
Kan du berätta lite om dig själv? Hur gammal var du när du började med musik och när skrev du din första låt?
Jag fyllde precis 24. Jag började göra musik när jag gick i andra eller tredje klass, precis efter att jag hade fått min första CD – vilken var Spice av Spice Girls – då började jag skriva låtar på mina föräldrars piano. Min första låt skrev jag 1996 och den hette Because I Love You.
När började du använda namnet MØ och vad betyder namnet för dig? Har du varit involverad i andra musikprojekt tidigare? Varför använder du ett scennamn istället för ditt riktiga namn?
Jag började använda namnet samma dag som projektet föddes, och MØ föddes sommaren 2009. MØ är det gammeldanska ordet för ”jungfru” och namnet har två betydelser för mig. Det första är relaterat till det där med oskuld – för när jag började 2009 skiljde sig musiken stilmässigt från det jag gör idag – då var det ett crunk-rap-electro-projekt, med mycket slarviga och fula ord som rappades över konstiga bas-beats… väldigt roligt. Och eftersom jag gjorde en så stor sak av att göra texterna i varenda låt smutsiga och provocerande tyckte jag att namnet MØ var ironiskt och coolt.
Men namnet MØ har också en personlig sida, eftersom det hänvisar till min farfar Mogens Ørsteds initialer. Han var konstnär och brukade signera sina tavlor med ”MØ”. Eftersom jag heter Karen Marie Ørsted var det meningsfullt samt att jag hade en bra anledning att hedra min farfar som var en av de första att introducera mig till konstens värd.
Jag tycker att ett scennamn är coolare än mitt riktiga namn. Innan MØ spelade jag i flera olika band, jag kan knappt komma ihåg en tid då jag inte spelade i ett band. Det kändaste är nog electropunk-duon MOR, som jag och min kompis Josefine grundade 2007 när vi båda var arton år. Vi fick mycket erfarenhet och hade några väldigt roliga år med det projektet.
Det finns många starka kvinnliga röster inom den elektroniska musiken för tillfället, jag tänker bland annat på Grimes, Charli XCX och Megan James från Purity Ring. Är det något du hämtar inspiration ifrån?
Jag ser upp till dem – väldigt mycket. De är alla väldigt coola! Men jag tror inte att jag hämtar inspiration från dem – åtminstone inte medvetet. Egentligen lyssnar jag inte särskilt mycket på musik. Jag blir för distraherad av att höra någon annans musik när jag är mitt i min egen skapandeprocess.
Du har släppt två låtar, Maiden och Pilgrim. Kan du berätta lite om dessa? Vad handlar de om? Hur spelade du in dem? Producerade du dem själv eller fick du hjälp av någon utomstående producent (i så fall, varför valde du just den producenten)? Skriver du låtarna själv?
Maiden handlar om att acceptera vem du är och Pilgrim handlar om att vilja fly från det här hysteriska samhället och bara vara sig själv och känna sig fri. Båda låtarna skrevs ursprungligen som a capella-låtar. Jag spelade in dem i min hemmastudio i mitt barndomshem på landsbyggden, sedan fick Ronni Vindahl från NO WAV. de rena sångspåren – han producerade och arrangerade dem.
Jag skriver texterna, formen och melodierna själv, sedan producerar Vindahl runt dem – ibland följer har mina arrangemang, ibland kommer vi överens om att ändra på bitar här och där. Ronni VIndahl är en fantastisk producent, jag känner mig så lyckligt lottad över att jag får arbeta och göra ett album med honom. Det var min manager som introducerade oss för varandra för ett halvår sedan, och man kan säga att saker och ting har påskyndats sedan dess.
På din Facebook-biografi har du skrivit ”the snow nation is eating your brain and your young heart – dark as the apocalypse. So just go perish in the snøw. mø mø mø MØ MØ MØ”. Handlar det om Köpenhamn? På din Facebook-sida nämnder du även ungdom som ett bandintresse. Handlar dina låtar om ungdom, och i så fall på vilket sätt?
Texten handlar inte specifikt om Köpenhamn, men jag skulle inte säga att det inte handlar om Köpenhamn. Det handlar bara om att vara ung, destruktiv och rastlös. Om att vara förbannad på samhället eftersom du tror att saker är emot dig – att känna sig missförstådd och förvirrad. Ja, och så vidare och så vidare. Jag tycker att min musik handlar om ungdom. Jag är ung, jag känner mig ung och jag känner alla de saker som brukar förknippas med det typiska ungdomsupproret – och jag känner allt desto starkare när jag skriver musik. Så ja, verkligen.
Du spelade nyligen på Glasslands i Brooklyn. Hur var det? Hur känner du inför att presentera dina låtar i en levande miljö jämfört med att spela dem i en studio? Finns det planer på att spela i Sverige någon gång snart?
Det var fantastiskt att spela på Glasslands – och en ära. Jag tror att det är två olika saker och jag älskar dem på två olika sätt. En konsert är mycket mer intensiv och ”här och nu”. Ingen kommer någonsin att få uppleva det igen, så jag känner att det är min plikt att ge publiken en stor upplevelse. Om jag lyckas så har jag lyckats – och jag älskar när jag känner att så är fallet. Men å andra sidan, om jag inte känner att jag levererade, då är det en total besvikelse, och naturligtvis hatar jag det. Det handlar om att vara på rätt humör – och att vara väl förberedd förstås.
Jag hoppas att jag kommer till Sverige snart – men än så länge har jag tyvärr inga datum.
Vilka är dina fem favoritlåtar just nu?
Get Free – Major Lazer feat. Amber (från Dirty Projectors)
Hurricane – MS MR
Hardknock – Joey Bada$$
Starstruck – Santigold
Kill Ur Idols – Sonic Youth
När tror du att ditt album kommer släppas?
Jag jobbar så hårt jag kan, men tyvärr kan jag inte säga exakt när den kommer att släppas. Jag hoppas att det kommer vara runt april/maj, men ingenting är säkert ännu.
Ikväll, onsdagen den 31:a oktober, avslutar Icona Pop sin nuvarande turné på Strand i Stockholm: en 18+spelning som inte bör missas. För när den lika osannolika som sprudlande elektroduon besökte V-Dala nation i centrala Uppsala var det för att avge en lika energisk som konstant upptempobaserad spelning.
Även om speltiden var något kort, knappt en timme, var det ändå en konstant positiv energi som gavs till publiken och helt klart smittade av sig på havet av studenter. Det dansandes och sjöngs med. Vilket inte var så konstigt när tjejerna själva inte bara stod
bakom sin uppsjö av datorer, kablage och instrument som tvingar fram dansant pop, utan faktiskt själva dansade vilt på scenen (och högtalare närmare publiken, för att ta dem i hand och bli ett med dem) och tog varandra i armkrok bara för att ta en shot. Alkoholintag på scenen känns kul, ger känslan av att vi alla är på samma fest och har lika roligt!
Låtmässigt var det en välavvägd komposition, men det vore ändå något överdrivet att kalla den dynamisk; fullt fokus låg på framåtanda och ”upp-över-molnen-ös” och speciellt mycket av lugnare tempo blev det aldrig. Vilket heller aldrig blev ett problem, även om spelningen gärna hade fått vara aningen längre och med kanske aningen lugnare material antagligen inte hade skadat.
På tal om framåtanda var det inte speciellt sparsmakat av den varan heller. Efter att de avslutat kvällen med I Love It och sedan gått av scenen, bara för att ha hört drygt 600 personer skrika in dem igen och ganska omgående lytt order, är det med en helt ny låt
som aldrig tidigare spelats live som dukas upp till allas glädje. Och visst är det kul att duon sparar det bästa till sist, måhända inte det starkaste materialet men ändå det mest omvälvande och det som verkligen kramar ur det sista av duons och publikens energi. Gott så!
Förra sommaren var Video Games startskottet på en explosionsartad blogghype som i samband med att hon i början av 2012 gav ut sitt debutalbum Born to Die även smittade av sig till stormedia. Ett modellkontrakt med H&M och några lite mer påkostade musikvideos senare är Lana Del Rey – som själv kallar sin musik för sadcore – en av dagens mest angelägna artister.
I november släpps deluxeutgåvan av Born to Die som innehåller 8 nya låtar, däribland nya singeln Ride och den 8:e april nästa år är det äntligen dags för den annars rätt konsertskygge artistens första Sverigebesök. Då intar hon nämligen Annexet i Stockholm.
Biljetterna släpps den 5:e november – pris 450kr + serviceavgift – och säljs via www.ticnet.se, 077-170 70 70, alla Ticnet-ombud samt via www.globearenas.se, 077-131 00 00.
”Om det på förhand fanns många frågetecken lämnar skivan oss med fler frågor än den besvarar – den största frågan är om Lana Del Rey inte bara är en roll, ett porträtt av den amerikanska drömmens uppgång och fall, en självdestruktiv Nancy Sinatra-figur som influerats av hiphopens estetik?”
Sju album på lika många år – det är ett rätt imponerande facit. Den 19:e november släpper Rihanna sin sjunde fullängdare Unapologetic. I samband med releasen ger sig den barbadiske superstjärnan ut på en världsturné där hon kommer att besöka sju städer på sju dagar. En av dessa städer är Stockholm.
Så här kommenterar Per Sundin, VD för Universal Music Sverige:
”Vi är otroligt stolta över att Rihanna väljer Stockholm som en av de sju städer som hon besöker på sin lanseringsturné för sitt nya album. Efter några år i radioskugga har Sverige återigen blivit en viktig marknad för att lansera och marknadsföra ny musik, mycket tack vare de nya digitala tjänsterna där Sverige i dag är ledande.”
Turnéschema:
November 14, 2012 Mexiko City, Mexiko
November 15, 2012 Toronto, Kanada
November 16, 2012 Stockholm, Sverige
November 17, 2012 Paris, Frankrike
November 18, 2012 Berlin, Tyskland
November 19, 2012 London, England
November 20, 2012 New York City, USA