Den bästa musiken kommer alltid nu. För några veckor sedan trillade vi, som vanligt, av stolen när vi hörde en låt som hette Pilgrim av en artist som kallade sig själv för MØ. Det visade sig att hon egentligen heter Karen Marie Østed och kommer från Köpenhamn. Vi passade på att ställa henne några frågor via mail:
Kan du berätta lite om dig själv? Hur gammal var du när du började med musik och när skrev du din första låt?
Jag fyllde precis 24. Jag började göra musik när jag gick i andra eller tredje klass, precis efter att jag hade fått min första CD – vilken var Spice av Spice Girls – då började jag skriva låtar på mina föräldrars piano. Min första låt skrev jag 1996 och den hette Because I Love You.
När började du använda namnet MØ och vad betyder namnet för dig? Har du varit involverad i andra musikprojekt tidigare? Varför använder du ett scennamn istället för ditt riktiga namn?
Jag började använda namnet samma dag som projektet föddes, och MØ föddes sommaren 2009. MØ är det gammeldanska ordet för ”jungfru” och namnet har två betydelser för mig. Det första är relaterat till det där med oskuld – för när jag började 2009 skiljde sig musiken stilmässigt från det jag gör idag – då var det ett crunk-rap-electro-projekt, med mycket slarviga och fula ord som rappades över konstiga bas-beats… väldigt roligt. Och eftersom jag gjorde en så stor sak av att göra texterna i varenda låt smutsiga och provocerande tyckte jag att namnet MØ var ironiskt och coolt.
Men namnet MØ har också en personlig sida, eftersom det hänvisar till min farfar Mogens Ørsteds initialer. Han var konstnär och brukade signera sina tavlor med ”MØ”. Eftersom jag heter Karen Marie Ørsted var det meningsfullt samt att jag hade en bra anledning att hedra min farfar som var en av de första att introducera mig till konstens värd.
Jag tycker att ett scennamn är coolare än mitt riktiga namn. Innan MØ spelade jag i flera olika band, jag kan knappt komma ihåg en tid då jag inte spelade i ett band. Det kändaste är nog electropunk-duon MOR, som jag och min kompis Josefine grundade 2007 när vi båda var arton år. Vi fick mycket erfarenhet och hade några väldigt roliga år med det projektet.
Det finns många starka kvinnliga röster inom den elektroniska musiken för tillfället, jag tänker bland annat på Grimes, Charli XCX och Megan James från Purity Ring. Är det något du hämtar inspiration ifrån?
Jag ser upp till dem – väldigt mycket. De är alla väldigt coola! Men jag tror inte att jag hämtar inspiration från dem – åtminstone inte medvetet. Egentligen lyssnar jag inte särskilt mycket på musik. Jag blir för distraherad av att höra någon annans musik när jag är mitt i min egen skapandeprocess.
Du har släppt två låtar, Maiden och Pilgrim. Kan du berätta lite om dessa? Vad handlar de om? Hur spelade du in dem? Producerade du dem själv eller fick du hjälp av någon utomstående producent (i så fall, varför valde du just den producenten)? Skriver du låtarna själv?
Maiden handlar om att acceptera vem du är och Pilgrim handlar om att vilja fly från det här hysteriska samhället och bara vara sig själv och känna sig fri. Båda låtarna skrevs ursprungligen som a capella-låtar. Jag spelade in dem i min hemmastudio i mitt barndomshem på landsbyggden, sedan fick Ronni Vindahl från NO WAV. de rena sångspåren – han producerade och arrangerade dem.
Jag skriver texterna, formen och melodierna själv, sedan producerar Vindahl runt dem – ibland följer har mina arrangemang, ibland kommer vi överens om att ändra på bitar här och där. Ronni VIndahl är en fantastisk producent, jag känner mig så lyckligt lottad över att jag får arbeta och göra ett album med honom. Det var min manager som introducerade oss för varandra för ett halvår sedan, och man kan säga att saker och ting har påskyndats sedan dess.
På din Facebook-biografi har du skrivit ”the snow nation is eating your brain and your young heart – dark as the apocalypse. So just go perish in the snøw. mø mø mø MØ MØ MØ”. Handlar det om Köpenhamn? På din Facebook-sida nämnder du även ungdom som ett bandintresse. Handlar dina låtar om ungdom, och i så fall på vilket sätt?
Texten handlar inte specifikt om Köpenhamn, men jag skulle inte säga att det inte handlar om Köpenhamn. Det handlar bara om att vara ung, destruktiv och rastlös. Om att vara förbannad på samhället eftersom du tror att saker är emot dig – att känna sig missförstådd och förvirrad. Ja, och så vidare och så vidare. Jag tycker att min musik handlar om ungdom. Jag är ung, jag känner mig ung och jag känner alla de saker som brukar förknippas med det typiska ungdomsupproret – och jag känner allt desto starkare när jag skriver musik. Så ja, verkligen.
Du spelade nyligen på Glasslands i Brooklyn. Hur var det? Hur känner du inför att presentera dina låtar i en levande miljö jämfört med att spela dem i en studio? Finns det planer på att spela i Sverige någon gång snart?
Det var fantastiskt att spela på Glasslands – och en ära. Jag tror att det är två olika saker och jag älskar dem på två olika sätt. En konsert är mycket mer intensiv och ”här och nu”. Ingen kommer någonsin att få uppleva det igen, så jag känner att det är min plikt att ge publiken en stor upplevelse. Om jag lyckas så har jag lyckats – och jag älskar när jag känner att så är fallet. Men å andra sidan, om jag inte känner att jag levererade, då är det en total besvikelse, och naturligtvis hatar jag det. Det handlar om att vara på rätt humör – och att vara väl förberedd förstås.
Jag hoppas att jag kommer till Sverige snart – men än så länge har jag tyvärr inga datum.
Vilka är dina fem favoritlåtar just nu?
Get Free – Major Lazer feat. Amber (från Dirty Projectors)
Hurricane – MS MR
Hardknock – Joey Bada$$
Starstruck – Santigold
Kill Ur Idols – Sonic Youth
När tror du att ditt album kommer släppas?
Jag jobbar så hårt jag kan, men tyvärr kan jag inte säga exakt när den kommer att släppas. Jag hoppas att det kommer vara runt april/maj, men ingenting är säkert ännu.