Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Sveriges kockelit lagar årets godaste jullunch till förmån för människor i hemlöshet

by

Den 19 december är det återigen, för åttonde året i rad, dags för Jullunch för hemlösa. Bakom initiativet står Smaka på Stockholm och målsättningen är att få stockholmare att ta sig ner till Kungsträdgården och köpa årets godaste lunch till förmån för Stockholms Stadsmission. Gröten och skinkmackan når i år nya höjder tillsammans med några av Sveriges bästa kockar såsom Paul Svensson, Mathias Dahlgren, Frida Ronge och Martin Berg – varav de tre sistnämnda serverar goda vegetariska alternativ.

Ett pressmeddelande berättar:

På torsdag är några av Sveriges bästa kockar på plats i Kungsträdgården för att laga årets godaste jullunch. Lunchen, som består av julmacka och julgröt, kostar 100 kronor per person – pengar som går direkt till Stockholms Stadsmissions verksamheter. Lunchen är gratis för människor i hemlöshet, men initiativtagarna Johan Turesson och Anders Sewerin från Smaka på Stockholm understryker att specialerbjudandet ”Ät en betala för två” är ledorden för alla som har möjlighet att betala.

– Efter 8 år med Jullunch för hemlösa känns det verkligen som att vi skapat en jultradition tillsammans med Stockholms invånare. Vi är så tacksamma för alla som ställer upp gratis med allt från tält, utrustning, underhållning och god vällagad mat år efter år. Jag vill även ta tillfället i akt att särskilt uppmärksamma Micke Göransson som har varit med från år ett och styrt upp maten, det är en fantastisk ära att få arbeta med så dedikerade och passionerade människor. Nu uppmanar vi hela Stockholm att komma ner och möta världens mest överkvalificerade grötvärmare och skinkgriljerare för årets godaste jullunch, säger Johan Turesson, initiativtagare till Jullunch för hemlösa.

– Varje år slås vi på Stockholms Stadsmission av den väldiga värme och omtanke som evenemanget för med sig. Det är fantastiskt att se så många som på olika sätt engagerar sig för människor som lever i hemlöshet i Stockholm. Att vi får vara förmånstagare betyder mycket för vårt fortsatta arbete att möta och stödja människor ute i våra verksamheter. Nu hoppas vi att så många som möjligt kommer och gör oss sällskap på torsdag och bidrar till ett mänskligare samhälle för alla, säger Marika Markovits, Stockholms Stadsmission.

Svenska PEN arrangerar nästa års internationella PEN-kongress

by

Svenska PEN arrangerar nästa års internationella PEN-kongress, berättar ett pressmeddelande:

Svenska PEN står värd för PENs internationella kongress som kommer att äga rum i Uppsala 8–11 september 2020. Kongressen blir en kraftsamling för att möta de stora utmaningar yttrandefriheten står inför i dag. I samband med kongressen arrangeras även scensamtal, paneldebatter och andra litterära event som är öppna för allmänheten.

Svenska PENs ordförande Jesper Bengtsson säger:

– Det är väldigt roligt att Svenska PEN kan stå som värd för nästa års internationella kongress. Yttrandefrihetsfrågorna är helt avgörande i dag och PEN är en global aktör med författare och skribenter över hela världen som medlemmar.

Kongressen är det årligt återkommande tillfället då PENs representanter, författare, översättare, förläggare från hela världen, samlas för att bearbeta och utveckla kärnfrågor genom diskussioner, debatt, utbyte av erfarenheter och firande av litteratur och skrivande i alla former. Kongressen skapar kontaktytor mellan litterärt verksamma och skrivande i världen.

Kongresser har tidigare arrangerats i Sverige 1946 och 1978. På Stockholmskongressen 1946, diskuterades hur hatpropaganda skulle kunna motverkas – samtidigt som PEN försvurit sig till att försvara yttrandefriheten.

– Frågan om hat och hot i det offentliga samtalet, inte minst på sociala medier, är mer aktuell än någonsin och kongressen nästa år kommer också handla om dessa frågor, ”hate speech” utgör ett dubbelt hot – dels genom att skrämma människor till tystnad och uppmana till våld mot särskilda grupper och individer, dels genom att resultera i motreaktioner som kräver skärpt lagstiftning som kan inskränka yttrandefriheten, säger Jesper Bengtsson.

Kongressen arrangeras av Svenska PEN och PEN International med stöd av bland andra Stiftelsen Natur & Kultur, Uppsala universitet, Uppsala kommun, Världsklass Uppsala, Svenska Akademien och Kulturrådet.

Type and Tell, som ägs av Adlibris, verkar inte betala sina fakturor och går inte att ringa till

by

Type and Tell är ett företag där skribenter och författare kan publicera texter och böcker själva. Ett själv-publicerings-förlag, tycker jag man kan kalla det. Det ägs av Adlibris.

Företaget är sådant där ”modernt” företag som kunder inte kan få kontakt med. Jo det går att skicka epost. Men de svarar inte alltid. Jag har epostat med skiftande resultat. Ringa till dem går däremot inte. Det är en ruskigt skrämmande utveckling i samhället och världen med dessa företag som stänger in sig och som är ibland omöjliga att få tag på. Det som med Google och Facebook. De är också mycket svara att få kontakt med. Detta är skrämmande. Vi kunder blir små och maktlösa. Detta problem talas det inte mycket om. Dessa företag kan ta mer och mer makt över vår tillvaro och vi blir mer och mer maktlösa.

Nu är det något som är väldigt konstigt med Type and Tell. Varje kvartal får vi som har böcker som säljs hos Adlibris via Type and tell ett underlag med statistik över vår försäljning. Utifrån den sätter skriver vi en faktura som vi postar till deras ekomonidel som sitter på Frösön, som inte ens går att få tag på via epost utan enbart via vanligt postgång. Ja det är sant. Det går inte att ringa dem. Allt är extremt hemligt och krångligt och svårtillgängligt.

Nu har de inte betalat den senaste fakturan. Och de svarar inte varför. Oftast svarar de inte ens på mailen jag skickar dem.

Så här sitter jag med böcker som är sålda, ersättning jag har rätt till, men jag får den inte. Jag frågar mig: Är Type and tell på väg att gå i konkurs? Jag kan inte hitta någon annan förklaring till varför min lilla faktura inte betalas av dem. Frågan jag ställer mig därefter är om det i så fall enbart gäller Type and tell eller är det dess ägare Adlibris också? Jag vet ju inte. Jag vet bara att jag inte får den ersättning jag har rätt till enligt deras egna siffror och att de är omöjliga att få tag på och att de vägrar ge mig ett telefonnummer till någon på ekonomiavdelningen för att kunna prata och få något svar.

Mitt exempel är bara ett av hur storföretag idag kan hantera oss som inte är lika mäktiga som de. Och detta är skrämmande.

Upprop från landets länsmuseer: Grundfinansieringen måste öka

by

Värmlands Museum i gemensamt upprop med landets länsmuseer om att staten borde ta sitt ansvar för länsmuseernas framtid. Foto: Lars Sjöqvist/Värmlands Museum

En debattartikel från Värmlands Museum:
Länsmuseernas samarbetsråd träffar kulturminister Amanda Lind den 25 november för fortsatta samtal och kommer då framföra hur angeläget det är att staten arbetar fram en tydlig strategi för de regionala museerna. Samarbetsrådet föreslår att regeringen bör ge Myndigheten för kulturanalys i uppdrag att analysera länsmuseernas situation och framtidsutsikter. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv är det även rimligt att alla landets länsmuseer ges ett ekonomiskt stöd för att på samma sätt som de statliga museerna införa fri entré eller på annat sätt arbeta för att nå grupper som sällan eller aldrig går på museer. Länsmuseerna har unika förutsättningar att nå hela befolkningen och därmed tillgängliggöra kunskaper och kulturarv i hela landet.

Sveriges länsmuseer har under många år försökt uppmärksamma staten på att många länsmuseer befinner sig i ett mycket allvarsamt ekonomiskt läge. Runt omkring i Sverige sker årliga personalneddragningar och flera museer tvingas till bristande underhåll av föremål och kulturhistoriska byggnader. Den svaga grundfinansieringen leder också till färre utställningar och pedagogiska program riktade till barn.

När statsbudgeten presenterades fanns det stora förväntningar. Vi hade hoppats på ett trendbrott med höjda och värdesäkrade uppräkningar eftersom både S, MP, C och L i olika sammanhang hade talat om behoven av höjda anslag till den så kallade kultursamverkansmodellen. Tyvärr tvingades vi konstatera att staten har varit fortsatt återhållsam med uppräkningen till den regionala kulturverksamheten, vilket leder till att länsmuseernas budgetar fortsätter att urholkas.

De få satsningar som regeringen föreslår gynnar framför allt verksamheter i Stockholm. Detta känns ologiskt med tanke på att regeringen i övrigt ofta betonar att hela landet ska leva och utvecklas. Länsmuseerna anser att det saknas en aktiv kulturpolitik som gynnar hela landet.

Länsmuseerna är tillsammans Sveriges största museum. Vi har stora framtidsmöjligheter och en potential att bli Sveriges mest spännande arena för kultur- och samhällsfrågor. Som vi ser oss själva är länsmuseerna en samhällsresurs som verkligen bidrar till fördjupad kunskap och ett öppet och demokratiskt samtal, men att vi skulle vilja och kunna bidra så mycket mer. Varje krona som satsas på länsmuseerna är en investerad krona på fördjupad förståelse om vår kulturhistoria och vår samtid. Dessutom är museerna en bra arena för lärande för våra barn och unga.

Jonas Hellberg
Ordförande Länsmuseernas samarbetsråd
Ulrika Jacobs
Ordförande Värmlands Museum
Lena Melesjö Windahl
Vice Ordförande Värmlands Museum

Värmlands Museum är ett av Sveriges mest välbesökta länsmuseer med mer än 200 000 besökare per år. Vi vill visa och förmedla kulturhistoria och konst som ger nya upplevelser och insikter om vad det är att vara människa – belysa samtidsfrågor, väcka nyfikenhet och ge ett vidgat perspektiv på samhällsutvecklingen. Värmlands Museum är en öppen arena för reflektion, kunskap, möten och samtal, dit alla kan komma för att bli inspirerade. Vi strävar efter delaktighet och vill beröra alla länsinvånare genom en bred verksamhet i hela länet, bl a genom våra tre filialer. Värmlands Museum är ett av 24 länsmuseer i Sverige. Tillsammans är vi Sveriges största museum.

Debatt: Satsa på länsteatrarna

by

Fransesca Quartey, vd på Västerbottensteatern. Foto: Patrick Degerman.

Under de senaste veckorna har vi kunnat följa debatten i media kring försök och förändringar som ska göra livet på gles- och landsbygden bättre. Där skattereformer ska få befolkningen på vissa av våra minst bebodda delar av landet att stanna kvar, och fortsätta leva. Men vad är det mer än rena pengar i fickan som kan få folk att vilja bo kvar utanför landets större städer? Jo, tillgången till en meningsfull fritid, ett utbyte av tankar och idéer och en känsla av att tillhöra en gemenskap och ett sammanhang. Här spelar Sveriges länsteatrar en viktig och avgörande roll.

Våra länsteatrar producerar professionell och högkvalitativ scenkonst som utgår ifrån regionerna där de finns och från de människor som bor där. Vi vet också att våra länsteatrar bidrar med så mycket mer än det konstnärliga egenvärdet. Sveriges länsteatrar bidrar till att skapa attraktiva orter och boplatser, dit folk är villiga att flytta. Länsteatrarna skapar mervärden som stimulerar företagande, hälsa och välmående, turism samt tolerans oss människor emellan.

Ekonomiska utmaningar
Satsningen som sker i den nyligen lagda statsbudgeten kommer inte att förbättra villkoren för länsteatrarna utan ställer krav på att regionen och kommunerna lägger in ytterligare medel till länsteatrarna för att verksamheten ska kunna bedrivas på en rimlig nivå. Det är inte billigt att driva en teater. Beslutsfattare behöver förstå de förutsättningar som krävs. Hösten 2019 ser vi att ett par regioner satsar på sina länsteatrar. Vi ser det hos Byteatern Kalmar och hos Regionteater Blekinge Kronoberg. Här i Skellefteå satsar man och bygger ett nytt kulturhus, där Västerbottensteatern ska inhysas. Detta kan ske tack vare att både kommunala och regionala politiker har förstått värdet av en stark och välmående länsteater i regionen.

Men trots att Västerbottensteatern haft flera framgångar, såväl publik- som recensionsmässigt under de senaste åren och trots att kulturen i sin helhet befinner sig i en starkt expansiv fas i Skellefteå, så finns det anledning till oro att vi skall klara framtidens alla utmaningar. Utmaningar som alla länsteatrar, förr eller senare, kommer att ställas inför om man skall tro de prognoser som bl.a. SKL lagt fram där Sveriges samtliga regioner och kommuner kommer tvingas till svåra ekonomiska beslut de närmsta åren. Sådana prognoser brukar inte båda gott för oss som arbetar inom kultursektorn.

Tror politiken på kulturens bidrag till samhällsutvecklingen?
Frågan är då hur våra politiker och ansvariga tjänstepersoner ser på kulturens bidrag till samhällets utveckling och vad det är värt. För om man tror på kulturens inneboende kraft att få människor att reflektera över sin egen existens och ser teatern som den plats ”mitt i byn” där så väl unga som gamla kan påminnas om de demokratiska och humanistiska värdenas betydelse, då är viktigt att detta även får synas ekonomiskt.

I Skellefteå satsas det som sagt på ett nytt kulturhus, men hur fantastiskt Sara kulturhus än kommer att bli (och tro oss – det kommer att bli en oförglömligt vacker byggnad) så är det allra viktigaste ändå själva innehållet i huset. I vårt fall är det den repertoar och det utbud som vi som länsteater kan bjuda befolkningen i Sveriges nästa största län på och då måste det få kosta. Bara så kan vi leva upp till det som är vår verksamhetsidé; Västerbottensteatern vill genom scenkonst, underhållning, berättande, pedagogik och socialt engagemang göra Västerbotten till en än mer attraktiv plats att leva på!

Martin Hedqvist, ordförande (S) Västerbottensteatern
Fransesca Quartey, VD Västerbottensteatern