Kulturpolitik

42 läkare skriver på DN-debatt: ”Ett krav att forskare framför argument öppet och respektfullt”.

De skriver att forskare alltid öppet och respektfullt bör redovisa vilka forskningsresultat som ligger till grund för deras argument. Det låter bra och är säkert något de flesta av oss skriver under på, vid en första anblick. Men. Det finns en oerhört viktigt ”men”. Låt oss ta läkaren och forskaren Jonas F. Ludvigsson som ett exempel. Han är nog ett skäl till varför dessa 42 läkare gått samman i en debattartikel.

SR.se Jonas F. Ludvigsson rapporterade från en forskning han lett där han hävdade att det är låg risk för barn att bli allvarligt sjuka i covid-19. Denna rapport och vad han sade om denna publicerade SR och Vetenskapsradion rakt av utan några följdfrågor.

Jonas F. Ludvigsson bygger sina argument på en värdering att de som blivit svårt sjuka är en acceptabel del av antalet barn. Hur känner föräldrar till barnen? En del barn kan vara påverkade resten av sina liv. Är det acceptabelt? I en annan text menar Ludvigsson att detta skulle kunna vara underlag för länder som stängt skolor att öppna. Men när dessa länder har större befolkning skulle detta rent matematiskt kunna föra med sig fler svårt sjuka barn. Det säger han inte. Det finns lärare som dött i covid-19. Vem kan vara säker på att de inte smittats i skolan?

Det finns en hel del följdfrågor som journalisterna borde ställt. Och grunden för hur Ludvigsson tolkar resultatet bygger på en värdering av hur många sjuka barn som är acceptabla. Det ligger alltid en värdering i grunden för all tolkning av resultat av forskning.

Sveriges Television rapporterar att: Bara sedan årsskiftet har ett trettiotal barn vårdats för MIS-C, Multisystem Inflammatory Syndrome in Children associated with COVID-19, på Astrid Lindgrens barnreumatolog.

Nu är det inte Jonas F. Ludvigssons argument och forskning dessa 42 läkare i första hand vill uttrycka sitt stöd för. Jonas F. Ludvigsson har berättat att han fått så hatfyllda kommentarer att han därför slutar med sin forskning. Hat bör aldrig få påverka forskare. Hat i sociala medier eller i andra sammanhang är aldrig acceptabelt. Givetvis inte. Men att kritiskt granska forskare måste ingå i journalistiken.

Vid sidan av huvudämnet för debattartikeln går det inte att låta bli att dra en parallell till de 22 forskare som vid flera tillfällen uttryckt kritik av den svenska strategin. Dessa 42 läkare vill på något sätt förmdla att det finns läkare som inte står bakom kritiken av den svenska strategin även om de 42 inte bedömer den svenska strategin i debattartikeln.

Det är väldigt enkelt att säga att forskare öppet ska redovisa vilken forskning de bygger sina argument på. Det är något många har saknat från Folkhälsomyndighetens sida. Var bygger de sina argument på att en uppgång av döda är en platå? Det var ett vanligt uttryck från deras representanter då dödssiffror skenade iväg. Var bygger Folkhälsomyndigheten sitt argument på att det är bättre att alla håller avstånd frivilligt? Argumenten bygger på värderingar. Det är alltid moral, etik och värderingar som är grunden för vilka beslut som tas utifrån forskning. Det är också värderingar som ligger i grunden för hur forskare formulerar sin forskning. Vi får inte glömma det. Vilka värderingar har Ludvigsson till att antalet svårt sjuka barn inte är något att oroa sig för?

De 42 läkarna verkar ha blivit vilseförda av Vetenskapsradion som okunnigt kallar en facebookgrupp för dold. Det är svårt att tro att journalisterna på Vetenskapsradion inte skulle vara medvetna om vad en privat grupp på facebook egentligen innebär. Det finns helt öppna grupper där vem som helst kan läsa allt. Det finns mer privata grupper där bara medlemmar i gruppen kan läsa vad som skrivs. Det kan vara oerhört viktigt för medlemmarna. Jag har själv några  grupper där vi diskuterar personliga saker. Medlemmarna måste vara trygga med att det de skriver inte kommer utanför gruppen. I de grupper jag har hand om kan det handla om att någon skriver om sina problem i sin familj, till exempel. Genom att använda ordet ”dold” har Vetenskapsradion skickat ut signaler om hemliga konspirationer. Har de medvetet försökt föra in lyssnare/läsare på felaktiga tankar? Finns det inte lite av häxprocess här? Jag frågar mig om varför Vetenskapsradions journalister sprider detta begrepp i detta sammanhang?

Precis som det för forskare alltid finns ett mått av forskarens etiska grund i bedömning av forskningsresultatet och formuleringen av metod osv finns det värderingar i botten hos journalister. Hur uttrycker journalister sig och vem väljer de att intervjua och varför? I inslaget där Vetenskapsradion menade sig avslöja en hemlig svensk farlig grupp intervjuades Hanna Linderstål som är ansvarig för att utreda hur en ny myndighet ska organiseras. Denna myndighet  ska bevaka ett samhälles psykologiska försvar och kunna åtgärda fake news. Varför intervjuades just hon? Givetvis ville Vetenskapsradion ha någon som kritiserade facebookgruppen, någon som i sin roll har nytta av att visa på farliga sammanslutningar.

En del kommentar jag hört om denna facebookgruppen har handlar om kritik av att gruppmedlemmar uttalat att de vill stämma ansvariga för den svenska strategin. Det är obehagligt att dagen efter såg jag på förstasidan av Dagens Nyheter att några unga människor ville stämma svenska staten för att den inte följt klimatmålen. Det är ingen som river upp himmel och jord för att dessa ungdomar uttrycker sig så. Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att de 200 i den så kallade dolda facebookgruppen kritiserar den svenska strategin under pandemin – och om Vetenskapsradion hyllar den svenska strategin vill de framställa kritiker som kriminella och farliga. Varför reagerar inte Vetenskapsradion på Dagens Nyheters rapport om ungdomar som vill stämma staten? För att ungdomarna tycker samma som Vetenskapsradion om klimatmålen?

Det finns mycket att ta upp kring yttrandefrihet och journalistikens roll under denna pandemi. Att granska makthavare är en viktig del av journalistikens uppgift. Under pandemin har myndigheter fått hålla presskonferens i direktsändning hundratals gånger ofta utan några granskande frågor från journalister. Vad har hänt med journalisternas roll? Det är viktigt att vi börjar diskutera detta. Det finns mycket att ta upp. Varför tog det många månader av pandemi innan Folkhälsomyndigheten rekommenderade personal som jobbar med smittade inom äldrevården att ha skyddsutrustning? Varför kontaktade Folkhälsomyndigheten flera krogar samma dag som det första förbuden att sälja alkohol efter kl 22 och tipsade dem om kryphålet i lagen att krogarna kan öppna igen kl 23? Vilken forskning ligger till grund för att de svenskar som kom med flyg från området med den nya mutationen i Storbritannien rekommenderas att först ta sig hem (med taxi? tåg? buss?) innan de alls testade sig? Vilken forskning säger att de inte smittar på vägen hem?

Det finns förstås en fara om bara experter får uttala sig. Av och till hörs med förakt ordet ”hobbyepidemiologer” stämplas på den som har någon invändning på Folkhälsomyndighetens råd. Vill vi ha ett samhälle där människor inte får ha sunt förnuft? Vill vi ha ett samhälle där eliten styr? I grunden handlar besluten ändå om moral, etik och värderingar: vad är samhället beredd att offra för att uppnå något. Är det godtagbart att låta en del bli smittade eller vill vi ha en strategi som försöker få bort smittan? Det är viktiga värderingsfrågor som jag är rädd försvinner om vi får en övertro på forskare. För övrigt tycker jag diskussion om vilka värderingar som gäller varit allt för frånvarande under denna pandemi.