De byggde ett skepp med tre master och seglade till Kina och tillbaka. Grejen är bara att det genomfördes nu, under 2000-talet. Det låter hur otroligt som helst – och att det dessutom gjordes av utifrån Sverige, men människor från det här effektiva snabbmatssamhället. Hur hittade de överhuvudtaget människor som kunde leva utanför allt det som öser över oss av krav på att ständigt matas med nyheter och intryck från webb, mobiler och tv och löpsedlar?
Ostindiefararen är en dokumentärfilm som hade premiär på bland annat Folkets bio-biograferna fredag 7 november.
Under 1700-talet seglade fartyget segelfartyget Götehborg till Kina och tillbaka till Göteborg. Strax utanför hamn i Göteborg gick båten på grund och förliste mitt i Göteborgs hamninlopp. Segelfartyget Götheborg hann göra tre handelsresor mellan Sverige och Kina innan hon förliste.
2003 sjösattes en kopia av detta 1700-talsskepp coh mellan 2005-2007 gjordes en Kina-expedition. Fartyget med besättning från nutiden tog sig över Atlantens stiltjebälten, Indiska Oceanen, Fjärran Österns piratvatten, Kinesiska Sjöns olidliga hetta ända fram till Guangzhou, Shanghai och Hongkong där de togs emot med hur stor pompa och ståt som helst, men kungar, drottningar, prinsar, prinsessor, presidenter och ministrar som tog emot och besökte båten och uppvakta besättningen.
Under hela färden följde filmaren Peder Jacobsson med. Han har filmat livet ombord: vi får lära känna befäl och jungmä´n i bleke och rykande storm och får följa med när de klättar upp på höga masten för att sätta fast segel och när det blir man överbord och andra äventyr.
Det är så fascinerande: hur kan människor leva utan all den hets och jakt som finns i dagens västvärld och istället segla med ett fartyg, knyta knopar, leva tätt inpå 70 andra besättningsmän och besättningskvinnor, flera månader utan land i sikte: bara de och havet och vädret.
Jag såg att Karolina Fjellborg i Aftonbladet skrev:
En resa som tog drygt 20 månader och givetvis var ett enormt äventyr för alla inblandade.Riktigt ett så stort äventyr är dock inte resan för en biobesökare, och även om filmen ger en intressant inblick i sjömannalivet version 2.0 så gör den sig med all sannolikhet bättre i tv.
Visst är det sant att filmen kommer att göra sig mycket bra i tv, men jag tycker att Aftonbladets recensent fallit pladask för tidsandan. Om inte så i protest mot att allt ska gå snabbt och vara lättsmält tycker jag alla filmälskare liksom alla människor som älskar tid och hantverk ska gå man ur huse och se filmen. Den föder bra tankar om annat långt utanför sjömanslivet också: Vad ägnar vi vår tid åt och måste allt alltid gå så fort?
En fascinerande bit i filmen var mottagandet i Kina. Där hade det till och med varit en tv-serie där kinesiska unga män och kvinnor tävlat om att få en plats i besättningen på båten. De som vann den tuffa och långa tävlingen fick segla med ett tag på vägen in till Kina.
Andra bloggar om: film, filmrecension, segling, historia, tid, väder, hav, fartyg, Kina, Ostindiefararen, Götheborg, Göteborg
Det där med Oscar-priser är lite lustigt. Det är inte ovanligt att en bra regissör gör flera storfilmer, som han inte blir belönad för. Så blir han mer och mer upptäckt och etablerad och så får han Oscar för bästa film. Fast filmen som får priset inte alls är hans bästa.
Steve Buscemi är ofta med i bröderna Coens filmer. Tyvärr är han inte med i den nya. Men jag tror man får säga att det är John Malkovich som tar upp Buscemis mantel. Malkovich spelar en CIA-agent, Ozzy Cox, som får sparken för att han är alkoholiserad, vilket han inte erkänner för sig själv utan tolkar som orättvisa beskyllningar för att flytta honom om av politiska skäl. Han skriver på sina memoarer medan hans fru är otrogen mot honom och försöker råna honom på hans pengar.
Ja, Frances MdCormand gör en underbar figur i filmen, en snart överårig kvinna som jobbar på ett gym och hett åtrår att få göra en totalt remake av sitt ansikte och sin kropp. Hon är kompis i filmen med Brad Pitts rollfigur, en tugg-gummituggande, ipodgalen, enfaldig gymkille – totalt dum i huvudet men med stort hjärta.
