• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Bio: Sanctum

17 februari, 2011 by Redaktionen

Sanctum
Betyg 2
Premiär: 18 feb
Regissör: Alister Grierson

Ett gäng grottdykare befinner sig djupt nere i ett grottsystem när oturen slår till. Ett oväder tvingar dem till att ta sig längre och längre in i grottan. Till grottrum där ingen människa tidigare har satt sin fot och samarbete är ett måste för att överleva.

Filmen är en bra bioupplevelse. Man har lyckats bra med 3D-bitarna vilket än så länge gör sig bäst på bio. James Cameron har fått den stora äran att agera lockbete, men har ”bara” fungerat som producent och har alltså varken skrivit den eller regisserat den.

Problemet är att när man är i en grotta är man ganska begränsad rent händelsemässigt och då gäller det att man kan konsten att få berättelsen att flyta. Att den sedan även ska vara baserad på verkliga händelser gör begränsningen än mer snäv. Tyvärr lyckas man inte riktigt med detta och den är väldigt förutsägbar.

Till råga på det använder man sig av typiska stereotyper som en efter en infriar vad man kan förvänta sig och jag har svårt för Richard Roxburghs agerande som den stränge och något missnöjda fadern, som med en överdrivet tillgjord röst, fattar de svåraste besluten utan att röra en min. Sedan att han och hans son Joshs (Rhys Wakefield) , relation tar en vändning är inte heller något direkt omvälvande.  På allt detta en kvinna (Alice Parkinson) som sinkar dem. Som sagt; ganska förutsägbar.

http://www.youtube.com/watch?v=jaZHjv3ASfw

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Gullivers Resor med Jack Black

16 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Gullivers Resor
Betyg 1

Gullivers Resor i 3D – det låter som ett spännande filmprojekt. Men att då sätta Jack Black i rollen som Gulliver, då har regissören inte någon känsla för handlingen. Jack Black kan bara spela sig själv. Och det är vad han gör i den nya filmatiseringen av Gullivers Resor. Handlingen är flyttad till nutid och Jack Black spela en vaktmästare med ansvar för att dela ut posten på en tidning. Han har jobbat på samma post i tio år och varit förälskad i reseredaktören i fem år. Gulliver vågar inte bjuda ut henne, men när han tar mod till sig för att fråga trasslar han in sig och låtsas att han vill bli reseredaktör.
Reseredaktören skickar ut honom på ett reseuppdrag, att göra ett reportage om Bermudatriangeln. Gullivers båt förliser i en storm och han flyter iland i det okända landet Lilliputt där invånarna är pytte, pyttesmå.

Gulliver spelas alltså av Jack Black. Spelas och spelas, fuskas bort till en parodi på Jack Black själv. I övriga roller ser vi Emily Blunt, Jason Segal, Amanda Peet och Billy Connolly. Filmen regisseras av Rob Letterman, han har bland annat gjort ”Mosters vs. Aliens”.

Det är inte många skådespelare som kan vara stolta över sina rollinsatser i Gullivers Resor.

Jonathan Swift skrev Gullivers Resor som kom 1726 och den var menad som en satir över samtidens sociala förhållanden. I originalberättelsen har illeputtarna har en hel del drag av idiotiska byråkrater och giriga makthavare. Detta fuskas bort totalt i Rob Lettermans regi. Lilleputtarna blir så fåniga att ingen kan tro på dem, de blir mer som dröm av Jack Black där han leker själv med sina leksaker. Detta har blivit en Jack Blacks resor i sin egen galna fantasi. Visst, ett och annat skämt kan vara halvkul, men det blir alltid för mycket när Jack Black är med.

Dessutom: när Jack Black är med i en film är det nästan alltid samma historia som berättas. Han är en snacksalig misslyckad individ, men som ändå lyckas vinna den åtråvärda kvinnans hjärta, hur svårt det än är att tro på det. Han utvecklas lite i filmen och dämpar sin överdrivna skämtsamhet under filmens gång. Sedan kläs denna historia in i olika andra berättelser, som nu i Gullivers Resor. Det är att missbruka en historia som Gullivers Resor, som definitivt är värd något bättre.

3D-effekterna är i stort sett obefintliga. Om du måste se den här filmen, du kanske tvingas ta med dina brorsbarn eller något: undvik 3D-versionen. Det är bara slöseri med pengar. Jag har inte sett någon film som visats i 3D där 3D-effekterna varit så frånvarande.

Läs även andra bloggares åsikter om Jack Black, Gullivers resor, 3D, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: 3D, Gullivers resor, Jack Black, Recension, Scen

Recension: True Grit

14 februari, 2011 by Rosemari Södergren


True Grit
Betyg 4

De regisserande bröderna Joel och Ethan Coen fick Oscar för bästa film för No country for old men, men deras största succé var nog The Big Lebowski, som blev en kultfilm. Nu har Coenbröderna slagit till igen och det rejält. True grit har inte bara kammat hem tio Oscarsnomineringar, filmen är dessutom deras hittills största kassasuccé.

Det kan bli lite kluvet att gå och se en hyllad film, förväntningarna kan vara för stora. Det jag tycker bröderna Coen framför allt visar i och med ”True Grit” är att de verkligen kan växla mellan genrer. Förra filmen, ”Burn after Reading” var mer av en komedi, ”No country for old men” är en rätt tragisk berättelse och ”True Grit” en äventyrshistoria i Vilda Västern-miljö. Fast det absurda som kännetecknar bröderna Coens filmer finns med i allt förstås

True Grit handlar om en 14-årig flicka, Mattie Ross, spelad suveränt av Hailee Steinfeld, som lejer den enögda prisjägaren Rooster Cogburn, spelad av Jeff Bridges, för att leta reda på Tom Chaney (spelad av Josh Brolin) som mördat hennes pappa.

På sätt och vis är det en nyinspelning av en westernfilm från 1969, på svenska kallad De sammanbitna. I versionen från 1969 spelade John Wayne rollen som den hårddrickande, överviktige och enögde sheriff Cogburn. Den rollen gav John Wayne en Oscar. I bröderna Coens film är det Jeff Bridges som tagit på sig ögonlappen och suveränt spelar en alkoholiserad överviktig prisjägare, till det yttre en buffel men med ett hjärta bakom den skrovliga ytan.

Bildmässigt är det, helt väntat, en storartad film. Vilda Västernmiljöer med människor som rider på hästar i en bruntonad vild och karg miljö. Karg och sparsmakad, det är nog två ord som fångar filmens karaktär. Bröderna Coen behärskar konsten att skapa överraskande, absurda scener. I ”True Grit” har de tagit ett steg tillbaka och låtit vilda västern-genren när den är som bäst få dominera uttrycket.

Även om det är en ung tjej som får vara tuff och vinna respekt till och med från en och annan råbarkad bov, är filmen ändå mer att se som en underhållande äventyrsfilm än att den har något större budskap eller sensmoral. Inte för att Coenbröderna brukar gödsla oss med sensmoraler.

Filmkritikern i den brittiska The Guardian ger betyg 3 och är väl lite kritisk till Jeff Bridges roll:
Bridges, despite stirring faint memories of drawling Dude Lebowski, plays the sort of boozy old lawman we’ve seen a hundred times before.

Däremot är han mer imponerad av Matt Damons Texas Ranger:

It’s robustly played and ravishing to look at, with its bullish inhabitants and glorious, bleached-bone cinematography. But its furniture is almost too comfortable and too lovingly restored, and it is left to Damon to provide the tale’s one properly unruly ingredient as the florid, preening ranger. LaBoeuf’s introduction, lighting his pipe in the gloom of the hotel veranda, gives True Grit a sensual, otherworldly charge that is largely missing elsewhere. It’s like spying a lonely campfire burning far out on the darkened prairie.

Tja? Vad ska jag säga? I sin helhet är filmen underhållande, av och till överraskande, spännande emellanåt och rolig och snyggt filmad med de brunbleka tonerna. Matt Damon har börjat få spela alltfler udda roller, där han är småfet och lite löjlig. I ”True Grit” gör han det utan att det blir för mycket. Jeff Bridges spelar en Rooster Cogburn som har en inre i konflikt, han är både grisig och rättskaffens – och det är sådana roller Bridges behärskar till fullo. Han har nominerats till en Oscar för den rollen – och jag blir inte förvånad om han får priset i år.

Relaterat:
Bilder från visningen av True Grit på Berlin Filmfestival med skådespelarna och regissörerna.

Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om True Grit, film, recension, Jeff Bridges, John Wayne, Vilda Västern

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Jeff Bridges, John Wayne, Recension, Scen, True Grit, vilda västern

Tankar kring Four Lions

9 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Four Lions
Betyg 4

Four Lions är en komedi om terrorism. Fem män i en brittisk stad vill göra ett terrordåd. Men de är rätt klantiga och när några av dem åker på terrorist-läger blir de utslängda därifrån. Den är regisserad av Chris Morris och han lyckas driva med fundamentalistisk islam utan att vara rasistisk.

Four Lions och dess handling kom dock obehagligt nära svenska förhållanden före jul, när en självmordsbombare sprängde sig själv under julstressen i centrala Stockholm.

Omar är desillusionerad inför hur muslimer behandlas i världen och vill bli muslimsk soldat. Kamraten Waj tycker det låter intressant och Omar börjar planera också för honom. Några till förvirrade personer kommer med i truppen och med hjälp av Faisal som kan göra bomber väntade på rätt tillfälle att spränga sig själva och få med så många otrogna som möjligt i explosionen.

Delar av filmen får mig dock att känna kraftig obehag. Jag har svårt att köpa att Omars fru kan ta så lätt på att hennes man ska spränga sig i luften. Att hon vet att han ska iväg för att genomföra sin dröm att få ge sitt liv för terrorismen och att det är som om han skulle iväg på en fotbollsmatch, lika lättsamt tar hon farväl.

När vi satte betyget på filmen hade vi rätt livliga diskussioner på Kulturbloggens redaktion. En ville ge betyg 5 och en ville ge betyg 3. Så vi fick kompromissa.

Den som har svårt att roas av olika sätt att ta död på en människa kommer att sätta skrattet i halsen ibland. Å andra sidan är en av filmens styrkor att dessa män skildras som vanliga personer, förutom sitt intresse för terrorism, som om de inte själva fullt ut förstår vad det är de engagerar sig för.

Filmen visades under Stockholms filmfestival och där presenterades den så här:

Får man i dagens läge göra komedi om terrorism? Javisst, tycker den brittiske komikern Chris Morris! Bakom det kontroversiella temat finns en hysteriskt underhållande komedi om fem mäns planering av en terrorattack – och hur allt går åt pipan. Morris långfilmsdebut är en molotovcocktail av sylvass satir, nattsvarta skratt och ren brittisk idioti.

Det är självklart viktigt att allt går att ta upp i film och också i komedis och farsens form. Också muslimsk fundamentalism måste gå att skämta om. Det görs med hjärta, kanske är det därför filmen inte utsatts för hot.

Läs även andra bloggares åsikter om Four Lions, film, recensioner, terrorism

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Four Lions, recensioner, Scen, terrorism

Dvd – Sommarminnen

9 februari, 2011 by Redaktionen

Betyg 3.

Originaltitel: L’heure d’été

Regi: Olivier Assayas

Inspelnings år: 2008

Hélène (Edith Scob) börjar bli gammal. I sin ägo har hon ett sommarställe, som inte bara är värt mycket i sig utan som även är fyllt av diverse värdefulla målningar, möbler, porslin och minnen. Familjerna som annars är utspridda runtom i världen, samlas en gång om året i huset. När Hélène dör ärver barnen allt och de måste nu bestämma hur de vill fördela allt emellan sig.

Filmen är extremt vardaglig. Inga över dramatiseringar men en dialog framförd på ett behagligt sätt av bl.a. Charles Berling, som spelar den äldsta brodern Frédéric. Det jag fastnade för i filmen var att problematiken inte lades vid åsikts skillnader utan vid det kulturarv de nu besatt. Hur t.ex. en vas innehåller ett pengavärde samtidigt som den även innehåller barndomsminnen för vissa och ett vardagsvärde för andra. Det läggs även viss problematik vid den globalisering som råder och hur saker tenderar att drunkna när de lämnar sin rättmätiga ägare och ger sig ut i världen. Kulturarv kontra pengar.

Mitt i allt resonemang om vad man ska göra med vad, försvinner sörjandet av deras moder. Allt fokus blir istället på arvet vilket kan tendera att bli för sakligt och nästan lite tjatigt. Gång på gång visar man upp tavlor och gång på gång nämner man konstnärernas namn. Filmen har av denna anledning en benägenhet att bli ganska ytlig. Därför stannar betyget på en trea.

http://www.youtube.com/watch?v=hgtSFTidzWc

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 472
  • Sida 473
  • Sida 474
  • Sida 475
  • Sida 476
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in