• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Klippet – en stark film om människor idag

10 juni, 2015 by Rosemari Södergren

discount

Klippet
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 juni

Ett gäng livsmedelsarbetare i den franska lågprisbutiken Discount upprörs av att så mycket mat slängs. Den underbetalda personalen pressas dessutom att arbeta allt hårdare. Flera av dem hotas mitt i all press av uppsägning. Några ur personalen får nog och startar en egen alternativ affär och säljer allt som deras arbetsgivare ändå tvingar dem att kassera. Fast det blir lite mer. De rensar ut fler varor att kassera.

Den alternativa butiken säljer varorna ännu billigare och ryktet om deras öppettider på sen kvällstid sprids men hålls också hemligt, bara de invigda får veta, ingen tänker ens tanken att skvallra eller att ifrågasätta hur varorna hamnat i baracken där de säljs till betydligt lägre priser än på andra håll.

Det är en solidaritetsbutik, säger ryktet. Solidaritet, ropar en del medverkande och en del kunder. Det är rätt roligt. Det var länge sedan ordet solidaritet var populärt och hördes. Hur mycket solidaritet det handlade om och hur mycket det handlade om att överleva är ett ämne väl värt att diskutera kring. Filmen öppnar för frågor kring vad solidaritet är och vad som är rätt att göra i olika situationer.

Filmen har flera styrkor. Den skildrar mänskliga människor, som är som människor är. Den skildrar hur livet är för många i dagens samhälle. Det är inte ofta vi får se människor från genuin arbetarklass i huvudrollerna i filmer och att de skildras som mänskliga varelser, med såväl positiva som negativa egenskaper. Den av filmens stora styrka ligger i personskildringarna som jag upplever oerhört käkta. Det är människor av kött och blod vi möter, människor vi kan förstå och känna med.Också butikschefen är mänsklig och även om hon tar till otrevliga metoder förstår vi hennes dilemma.

Solidaritet ropar medhjälpare och kunder, det blir ett stridsrop. Kanske en och annan renlärig paragrafryttare retar sig på hur ordet används. Jag tycker det är väl värt att fundera vidare kring ordet i sig. Filmen ställer frågor och fångar många människors liv idag.

Filmen är inspelad så det känns äkta och nära, vissa delar är inspelade som om det gjrodes med privata mobiler, speciellt när de har en fest. Det fungerar bra och ger en känsla av att vi är med där, att vi är nära dessa människor.

En annan styrka i filmen är alla dessa duktiga skådespelare som jag vill se mer av. Mer fransk film på svenska biografer: tack.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: The Duke of Burgundy – jag fick tvinga mig själv att se klart filmen

9 juni, 2015 by Rosemari Södergren

thedukeofburundy

The Duke of Burgundy
Betyg 1
Svensk biopremiär 17 juli 2015

Det var en pina att tvinga mig själv att sitta kvar i biosalongen och se hela filmen. Det händer inte ofta att jag inte ser en film klart. Nu såg jag den klart eftersom jag skulle skriva om den, men om jag inte skulle gjorde det är frågan om jag hade tyckt det varit värt att tvinga mig själv att se hela filmen.

Filmen handlar om de två kvinnorna Cynthia och Evelyn som har ett kärleksförhållande som de bygger på att Cythia ska spela härskarinna och Evelyn en städerska som lyder order och straffas så fort hon slarvar. Tanken med leken dem emellan är att städerskan ska straffas med jämna mellanrum. Det är svårt att se någon värme i förhållandet. Det skrämmande är inte deras lek i sig utan att filmen mynnar ut i att det är hon som blir slagen som är pådrivande och som vill fortsätta, medan hon som är översittare mår allt sämre. Jag funderar på om filmen hade handlat om en man som slår en kvinna – skulle det då vara accepterat att bilden som förmedlas är att den är kvinnan som vill bli slagen?

Det går inte att identifiera sig med någon av dem. Med täta närbilder på Cynthia signalerar regissören tydligt att hon lider av att behöva spela härskande och att straffa alltmedan Evelyn driver på och hittar på allt värre straff hon själv ska utsättas för. När de hittar en mörk kista där Evelyn ska låsas in i många timmar som straff då blir Evelyn jättelycklig medan Cynthia mår allt sämre i sin roll. Jag undrar vad som är meningen med filmen? Ska vi förstå hur hemskt det är att behöva vara i chefsposition och straffa underlydande? Eftersom det är helt omöjligt att känna någon sympati eller förståelse för någon av de två karaktärerna känns filmen totalt meningslös. Den har inget att säga mig.

De bor i ett stort hus som verkar dyrt. Ingen av dem verkar behöva försörja sig. Varje morgon kommer Evelyn cyklande dit för att spela tjänarinna men på nätterna sover de tillsammans och älskar – så det blir som något som inte stämmer. Varför kommer hon cyklande dit varje morgon när hon ändå bor där? Glapp i konsekvensen i filmens handling. Det är svårt att känna någon förståelse för människor som verkar leva så totalt utan att behöva försörja sig. Ett liv så fjärran från mitt och alla jag känner. Vad lever de på? Berättelsen om dessa två kvinnor säger mig inget som är viktigt för mitt liv och den förklarar inget om andras liv.

The Duke of Burgundy är namnet på en fjäril också. Engelska wikipedia berättar:
The Duke of Burgundy (Hamearis lucina), the only member of the genus Hamearis, is a European butterfly in the family Riodinidae. For many years, it was known as the ”Duke of Burgundy Fritillary”, because the adult’s chequered pattern is strongly reminiscent of ”true” fritillaries of the family Nymphalidae.

I huset där de bor finns ett rum fyllt av samlingar av döda fjärilar och insekter av olika slag. Evelyn måste städa detta rum noggrant varje dag och vi får se oändligt många bilder på dessa döda fjärilar och döda insekter. Det är äckligt och jag vill kräkas när jag ser det. Själv är jag vegetarian och tycker inte att djur ska dödas, så det är extra plågsamt att utsättas för dessa bilder.

I en beskrivning om filmen från filmbolaget står:
Älskarinnorna Cynthia och Evelyn utforskar i en sadomasochistisk lek rollerna som städerska och grevinna. Men när den undergivna av dem, Evelyn, testar sin partners tålamod genom att kräva alltmer förvandlas leken till en allvarlig prövning i hängivenhet, vänskap och kärlekens gränser.

Tja, kärlekens gränser? Filmen berättar att den som är undergiven mår bra av att vara det och vill vara det. Jag har svårt att förstå att ”The Duke of Burgundy*”, enligt filmleverantörens pressmeddelande har mottagit idel hyllningar från en enad kritikerkår sedan premiären på Toronto filmfestival, och är ett vackert och stämningsfullt motgift till Fifty shades-hysterin.

Filmen har mycket snygga foton, det mesta i olika brunskalor. Det är snyggt, mycket snyggt, men obehagligt och det är helt omöjligt att känna någon sympati för någon av de två kvinnorna. Snygga bilder räcker inte till när hela berättelsen är plågsam och inte säger mig något. Jag har inte sett Fifty shades, men det här är ingen höjdare.

Att vuxna människor kan välja att leva i ett förhållande präglat av sadomasochism är självklart upp till dem. Men bara för att en film skildrar något som inte ofta skildras blir den inget mästerverk. Jag kan inte känna något för någon av karaktärerna. Jag har svårt för förhärligande av våld – och att skildra att det är den som blir slagen som själv vill bli slagen är lätt skrämmande. Betyder det att den som blir våldtagen exempelvis själv är skuld till det? Jag tycker inte filmskaparen har lyckats skildra dessa två kvinnors förhållande positivt. För mig var det en plågsam film att se.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Strange Magic – ”strange” javisst, men inte så magisk

8 juni, 2015 by Rosemari Södergren

strange magic”  class=

Strange Magic
Betyg 3
Svensk biopremiär 12 juni 2015

Strange Magic bygger på
Shakespeares drama ”En midsommarnattsdröm” vibrerar av magi och mystik. När regissören Gary Rydstrom (Toy Story, Hawaiian Vacation) och producenten Mark Miller inspirerats av Shakespeare och låtit animatörer skapa en mytisk värld med vättar, alver, älvor, skvallrande svampar, troll och andra fantasifulla figurer blir resultatet en välgjord animerad snäll film men långt ifrån Shakespeares fascinerande värld. Självaste George Lucas är exekutiv producent och står bakom själva berättelsen. Marius de Vries, som komponerade musiken till bland att Moulin Rouge, är musikalisk ledare och kompositör. En rad stora Broadway- och TV-stjärnor har lånat ut sina röster till karaktärerna, bland många Peter Stormare. Så visst passar ordet ”strange” men det är inte särskilt magiskt.

Utan tvekan har filmen välgjorda animationer, det är en snygg välgjord animerad fantasivärld och allt ackompanjeras av bra musik, fast covers förstås. Musiken består av populära hits från de senaste sex decennierna.

Handlingen utspelar sig i två sagoländer, två länder som gränsar till varandra, den ena är mörk och dyster och styrs av den elake Bog King och invånarna där är gråa och hemska och skogen är mörk och dyster. I den andra världen är det sprakande färger och söta varelser. Längs gränsen mellan de två länderna växer primulor som det går att göra en kärleksbrygd av. Om någon söker en annan persons kärlek fungerar det att pudra denna brygd över den person man vill ha kärlek av. Nu är det bara så att den elake härskaren har fångat och fängslat den ende fé som kan blanda ihop kärleksbrygden.

I den färgrika glada världen bor två vackra prinsessor, Marianne och Dawn. Marianne står redo att gifta sig med den fagre Roland – men upptäcker till sin besvikelse att han har andra flickor vid sidan om. Dawn söker någon att bli förälskad i. Under äventyrets gång lär sig dessa två prinsessor att kärlek inte behöver bygga på utseende.

Det är en välgjord saga och rolig men jag blir aldrig överraskad. När tjugo minuter av filmen gått då vet jag hur det ska sluta. Det är ett av filmens stora minus.

Det är också tröttsamt att det alltid är män som får vara fula medan de två prinsessorna givetvis ska vara vackra och söta även om den ena av dem, Marianne, är en riktig tuffing och duktig på att slåss. Det är som att filmens budskap egentligen bara gäller män. Kvinnor ska fortfarande med fördel vara vackra för att kunna få sann kärlek.

Amerikanska filmkritiker har inte direkt hyllat filmen: Claudia Puig i USA Today skrev:
Strange Magic is strange all right, but hardly magical.

Betsy Sharkey i Los Angeles Times skrev:
The look of the animation has limited charm. The story is primarily a string of life lessons for little ones, impossible to miss. And there is a great deal of singing. I don’t think even fools will fall in love with Strange Magic.

Jag tycker kritikerna är lite hårda i överkant. Animationen är välgjord, filmen är av och till rolig även om den gränsar till pekoral. Ingen missförstår budskapet, men som familjeunderhållning är den godkänd även om den är långt ifrån något mästerverk.

Rösterna görs av:
Alan Cumming as Bog King
Evan Rachel Wood as Marianne
Kristin Chenoweth as Sugar Plum Fairy
Maya Rudolph as Griselda, The Bog King’s mother
Alfred Molina as the Fairy King, Marianne and Dawn’s father
Elijah Kelley as Sunny
Meredith Anne Bull as Dawn, Marianne’s sister and Sunny love interest.
Sam Palladio as Roland
Bob Einstein as Stuff
Peter Stormare as Thang
Kevin Michael Richardson as Brutus
Llou Johnson as Pare
Robbie Daymond as Fairy Cronies
Brenda Chapman as Imp
Tony Cox as Plum Elf
Gary Rydstrom as Angry Gus

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, George Lucas, Musikal, Scen, Shakespeare

Filmrecension: Kvinnan i guld – stark skildring av kvinna som vågade kämpa mot österrikiska staten

7 juni, 2015 by Rosemari Södergren

kvinnaniguld

Kvinnan i guld
Betyg 3
Svensk biopremiär 31 juli

En stark film som bygger på en verklig händelse. Femtio år efter att hon flytt andra världskrigets Wien, börjar judinnan Maria Altmann en lång kamp för att återfå de dyrbara familjeägodelar som nazisterna beslagtog under krigsåren. Bland dem finns Gustaf Klimts välkända porträtt av hennes moster – ”Porträtt av Adele Bloch-Bauer I”.

Tillsammans med sin oerfarne, men handlingskraftige, advokat, tar de sig an en långdragen rättstvist som för dem djupt in i det österrikiska etablissemanget och ända upp i USA:s högsta domstol. Hennes unge advokat är son till en bekänd och han har också rötter från österrikiska judar.

Men i sin jakt på upprättelse tvingas Maria också konfrontera svåra sanningar ur det förgångna. Kvinnan i guld är baserad på en sann historia.

Huvudrollen som Maria Altmann spelas av Helen Mirren. Denna brittiska Oscarsbelönade skådespelerska är bland annat känd för en svensk publik för rollen som poliskommissarien Jane Tennison i TV-filmen I mördarens spår och dess uppföljare; Prime Suspect 1-7.

För rollen som den brittiska drottning Elizabeth II fick hon flera utmärkelser: Bästa kvinnliga skådespelare vid Filmfestivalen i Venedig, en amerikansk Golden Globe för Bästa skådespelerska i en dramaproduktion samt sist men inte minst en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll vid Oscarsgalan 2007. För huvudrollen i Elizabeth I (om Elisabet I av England) året innan (där hon spelade mot bland andra Jeremy Irons) belönades Mirren även med en Emmy för Bästa kvinnliga huvudroll 2006.

Filmen är, som jag inledde med, stark. Helen Mirren är som alltid bra, fast rollen hon spelar känner jag igen från flera andra filmer hon medverkat i. Det är som att hon fastnat i rollen som sarkastisk, bitter kvinna i övre medelåldern. En av filmens stora behållningar är samspelet mellan henne och den unge advokaten, spelad av Ryan Reynolds.

Som många filmer som baseras på en verklig händelse fastnar den dock i andra hälften i redovisningsfacket och därmed blir den segare. Dramaturgin får stryka på foten för att sanningen ska redovisas exakt som det gick till. Det är synd, för det drar ned betyget på filmen.

Regi: Simon Curtis (My week with Marilyn)
Manus: Alexi Kaye Campbell
I rollerna: Helen Mirren, Ryan Reynolds, Daniel Brühl, Katie Holmes, Frances Fisher

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Recension av While We’re young

22 maj, 2015 by Redaktionen

7G5A2502.CR2

While We’re Young
Betyg: 4
Svensk premiär: 29 maj 2015

Noah Baumbachs While We’re Young inleds med citat från Ibsens Byggmester Solness där huvudpersonen uttrycker sin rädsla för den unga generationen som kommer och knackar på dörren för att sedan ta över. Detta är, visar det sig, en spegling av den här filmen.

Manhattanborna Josh, en dokumentärfilmare samt föreläsare, och Cornelia, en framgångsrik producent, är ett gift, trendigt, medelklasspar i 40-årsåldern. De har tidigare i livet försökt starta familj utan framgång, och bestämt sig för att vara nöjda med det, något som späs på ytterligare då deras jämngamla vänner börjar få bebisar; det är inte något för dem, säger de.

Josh blir en dag efter en föreläsning approcherad av Jamie – en ung man med filmskaparambitioner som beundrar Joshs arbete – samt hans lika unga fru Darby. Josh presenterar de unga vuxna för Cornelia, och de två paren börjar så smått umgås med varandra. De äldre finner de yngre intressanta, uppiggande och nästan lite fånigt hippa, och någon slags medelålderskris börjar trappas upp då Josh och Cornelia mer och mer försöker vara som och hänga med Jamie och Darby på konstiga fester, gå hiphopdanskurser och köpa nya, coola accessoarer.

While We’re Young börjar snart gå i liksom två storys; en, väldigt träffsäkert illustrerad, om Josh och Cornelias identitetskrisande genom den nya vänskapen med detta unga hipsterpar – i en värld där den lite äldre generationen är mer tekniksmarta och moderna än den yngre, som med hyllor fyllda med VHS-band och vinyl är nostalgiska över svunna tider. Den andra storyn fokuserar på Josh och Jamies vänskap och samarbete med Jamies nya dokumentärfilm. Denna går i en helt annan känsla, och kulminerar i en nästan thrillerdoftande konfrontation som konsekvens av att Jamie börjat verka mer och mer skum och utnyttjande – har intresset för Josh bara varit en fasad?

Personligen hade jag inte haft något emot en hel film utforskande det mellanläge som Josh och Cornelia befinner sig i; ”as a child imitating an adult”, inte helt redo för att låta sig bli vuxna på riktigt, känner de inte riktigt att de passar in någonstans. Ändå förstår jag tanken med att inkorporera denna andra röda tråd för att addera lite mer spänning. Denna ”andra del” öppnar även upp för en intressant frågeställning, eller tema, om vad och hur mycket som är okej att ”låna” från andra för att sedan kalla sitt eget, samt hur mycket man får vrida till sanningen – något jag finner är väldigt aktuellt i den digitala ålder vi lever i där det mesta finns tillgängligt för alla att ta del och göra sitt eget av.

I stort är Baumbachs While We’re Young en smart, humoristisk och absolut sevärd (samt något meta) dramedi om generationsklyftor, autenticitet och att våga lämna ungdomen bakom sig.

Text: Mikaela Gustin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 374
  • Sida 375
  • Sida 376
  • Sida 377
  • Sida 378
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in