While We’re Young
Betyg: 4
Svensk premiär: 29 maj 2015
Noah Baumbachs While We’re Young inleds med citat från Ibsens Byggmester Solness där huvudpersonen uttrycker sin rädsla för den unga generationen som kommer och knackar på dörren för att sedan ta över. Detta är, visar det sig, en spegling av den här filmen.
Manhattanborna Josh, en dokumentärfilmare samt föreläsare, och Cornelia, en framgångsrik producent, är ett gift, trendigt, medelklasspar i 40-årsåldern. De har tidigare i livet försökt starta familj utan framgång, och bestämt sig för att vara nöjda med det, något som späs på ytterligare då deras jämngamla vänner börjar få bebisar; det är inte något för dem, säger de.
Josh blir en dag efter en föreläsning approcherad av Jamie – en ung man med filmskaparambitioner som beundrar Joshs arbete – samt hans lika unga fru Darby. Josh presenterar de unga vuxna för Cornelia, och de två paren börjar så smått umgås med varandra. De äldre finner de yngre intressanta, uppiggande och nästan lite fånigt hippa, och någon slags medelålderskris börjar trappas upp då Josh och Cornelia mer och mer försöker vara som och hänga med Jamie och Darby på konstiga fester, gå hiphopdanskurser och köpa nya, coola accessoarer.
While We’re Young börjar snart gå i liksom två storys; en, väldigt träffsäkert illustrerad, om Josh och Cornelias identitetskrisande genom den nya vänskapen med detta unga hipsterpar – i en värld där den lite äldre generationen är mer tekniksmarta och moderna än den yngre, som med hyllor fyllda med VHS-band och vinyl är nostalgiska över svunna tider. Den andra storyn fokuserar på Josh och Jamies vänskap och samarbete med Jamies nya dokumentärfilm. Denna går i en helt annan känsla, och kulminerar i en nästan thrillerdoftande konfrontation som konsekvens av att Jamie börjat verka mer och mer skum och utnyttjande – har intresset för Josh bara varit en fasad?
Personligen hade jag inte haft något emot en hel film utforskande det mellanläge som Josh och Cornelia befinner sig i; ”as a child imitating an adult”, inte helt redo för att låta sig bli vuxna på riktigt, känner de inte riktigt att de passar in någonstans. Ändå förstår jag tanken med att inkorporera denna andra röda tråd för att addera lite mer spänning. Denna ”andra del” öppnar även upp för en intressant frågeställning, eller tema, om vad och hur mycket som är okej att ”låna” från andra för att sedan kalla sitt eget, samt hur mycket man får vrida till sanningen – något jag finner är väldigt aktuellt i den digitala ålder vi lever i där det mesta finns tillgängligt för alla att ta del och göra sitt eget av.
I stort är Baumbachs While We’re Young en smart, humoristisk och absolut sevärd (samt något meta) dramedi om generationsklyftor, autenticitet och att våga lämna ungdomen bakom sig.
Text: Mikaela Gustin