• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: I Am Not Your Negro – man sitter som fastnaglad från början till slut

15 mars, 2017 by Birgitta Komaki

I Am Not Your Negro
Betyg 5
Svensk biopremiär 17 mars

En dokumentär skriven av James Baldwin, författare och debattör, som dog 1987. En film med Baldwins texter, åsikter och argument framförda av Samuel L. Jackson. Filmen är gjord av Raoul Peck.

Historien om de svarta är historien om USA och det är ingen vacker historia.
En historia som fortfarande är aktuell. Det är historien om Medgar Evers, Malcolm X och Martin Luther King Jr. Tre frihetskämpar och vänner till Baldwin som alla blev mördade. Filmen tar upp många aspekter av de svartas liv i USA. Journalklipp från frihetskampen i t.ex Birmingham och Oakland. När svarta elever går till vita skolor och den vita folkhopen kantar vägen med glåpord. Närbilder på vita unga män med plakat ”No negros in our school.” Skillnaden mellan svart och vit kultur.De svartas roller i film och teater. Vad gör det med självbilden? De svartas betydelse för ekonomin som bomullsarbetare.

I vissa sekvenser ser vi James Baldwin själv, en mycket karismatisk person. När han utvecklar sina slutsatser blir rasismen precis så absurd som den verkligen är. Att frihet är en medfödd rättighet blir en självklarhet. Allt det man har vetat utan att formulera blir glasklart. Inslagen med Baldwin själv är filmens höjdpunkter. Inga intervjuer av folk runtomkring Baldwin har gjorts vilket känns befriande. Det är bara hans egna ord vi hör och bilder från verkligheten. Baldwin själv är en mycket duktig retoriker.

Baldwin kom från Harlem och som homosexuell och svart var han dubbelt utsatt. Han flyttade därför till Paris vid 24 års ålder och han levde större delen av sitt liv i Frankrike. Han var med i många kulturella och sociala diskussioner men det tas inte upp i filmen som koncentrerar sig på hans diskussion om rasismen i USA. Det är också filmen styrka att den håller sig till ämnet.

Filmen är som ett slag i magen och man sitter som fastnaglad från början till slut.
En av de mest sevärda dokumentärerna jag har sett.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, I am not your negro, Scen

Filmrecension: Skönheten och odjuret

13 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Skönheten och odjuret
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 mars 2017 i 3D och 2D med både engelskt och svenskt tal. Originalversionen visas i IMAX på Filmstaden Scandinavia.

Den animerade Disneyklassikern ”Skönheten och odjuret” har fått en ny version, en spelfilm med stora skådespelare som Emma Watson, Emma Thompson, Ewan McGregor, Ian McKellen, Kevin Kline med flera i rollerna tillsammans med animerade kandelabrar, klockor, garderober, tekannor och tekoppar.

Disneys animerade film ”Skönheten och odjuret” (Beauty and the Beast) som kom 1991 var den första tecknade filmen någonsin att nomineras till Bästa film vid Oscargalan. Denna nya spelfilms-version bygger på samma berättelse och har många likheter fast handlingen och karaktärerna fördjupas något nu och det blir som en helhet en något mörkare film och längre också. Den främsta målgruppen är nog inte längre familjen med de allra minsta barnen. Det är väl en film bland annat för de som var barn när filmen första gången kom.

Belle är en intelligent, vacker och självständig ung kvinna som tas till fånga av Odjuret och fängslas i hans slott. Trots sin rädsla blir hon vän med slottets förtrollade invånare och lär sig se bortom Odjurets skräckinjagande yttre. Belle inser att det finns ett gott hjärta och en sann prins under odjurets yta. Ja, det är på ett sätt en fånig historia. Men i den nya versionen får vi också en förklaring till varför den unga prinsen som blev förvandlad till ett odjur varit en sådan vidrig person.

Filmen är fylld av musik och är en musikal. Musiken är mycket bra och det skulle inte förvåna mig om den tar några nomineringar från olika filmpriser för just musiken.

Den nya versionen fungerar mycket bra. Animationerna är välgjorda och det är duktiga skådespelare och handlingen fördjupas något från den första tecknade versionen. För den som kan berättelsen är väl en hel del förutsägbart, det är sant, men det är som att se olika versioner av kända teaterpjäser: även om vi vet hur det ska gå för Romeo och Julia är det intressant att se olika versioner av samma historia. Denna nya spelfilms-version av ”Skönheten och odjuret” slukar mitt intresse även om jag hela tiden anar vad som ska hända. Riktigt säker är jag dock inte, hur vet jag att filmskaparen inte valt att ändra på slutet? Det vet jag ju inte säkert.

En sak jag retade mig på i den första versionen 1991 var att det så typiskt är mannen som får se ut som ett odjur och kvinnan är vacker som en ros. Belle spelad av Emma Watson är visserligen väldigt söt, men hon är intressant för att hon är tänkande, hon är klok och modig och har stort hjärta och engagemang, hon är en bra person med skinn på näsan. Hon och odjuret blir vänner och hittar varandra för att de delar intressen, inte för att hon är så vacker. Emma Watson är ett perfekt i rollen som Belle.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Disney, Filmrecension, Scen, Skönheten och odjuret

Filmrecension: Alla tiders kvinnor – en hyllning till kvinnor

9 mars, 2017 by Birgitta Komaki

Alla tiders kvinnor
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 mars 2017

Det handlar alltid om en mamma sägs det och speciellt i den här filmen. En ovanlig mamma, Dorothea, som har fått barn vid 40 års ålder. En mamma som alltid behandlat sin son Jamie som en vuxen men ändå styrt och bestämt. Nu har Jamie blivit tonåring och frågan uppkommer: Hur uppfostrar man sin son till en man utan en man. Hon tar hjälp av två yngre kvinnor som bättre förstår den nya tiden (1970-talets revolution) i musik och samhälle. Tre kvinnor som är helt olika och påverkar sonen på olika sätt.

Regissören Mike Mills sägs ha baserat filmen på sin egen uppväxt och manuset har fått mycket beröm. Det är ett intressant tema med mor och son och deras relation.
En mor som är en envis och stark kvinna och som diskuterar med sin son. Hon talar med sin son som med en jämnårig väninna och hon försöker greppa den nya tiden.

Men filmen känns konstruerad och verklighetsfrämmande. Här finns inget tonårstrots och utbrott. En son som läser feministisk litteratur för att lära sig om kvinnor och är väldigt förståndig. Som aldrig blir irriterad över uppfostran och goda råd. Den som har skrivit det här manuset har nog glömt en del av sin tonårstid.

Nu är de skådespelarnas insatser som ändå gör den sevärd. Annette Benings porträtt av mamman är lysande. Lite för aktiv och styrande intresserar hon sig för sonens liv samtidigt som hennes eget liv står stilla. Hon visar både styrka och svaghet. Greta Gerwig som nervig punkare med olika fotoprojekt och Elle Fanning som Jamies förälskelse är kvinnor från den nya tiden. Kanske ville Mills göra en hyllningsfilm till sin mamma eller visa att kvinnor behövs för att uppfostra en man.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Citizen Schein – en spännande dokumentär

8 mars, 2017 by Birgitta Komaki

Citizen Schein
Betyg
Biopremiär 10 mars 2017

Filmen om Harry Scheins liv är en fascinerande historia om en mycket speciell personlighet. Filmen beskriver Scheins liv från barndomen i Wien till en by i Småland, via Uppsala och till maktens cirklar i Stockholm.
I dokumentären skapas ett porträtt av en man som alltid strävar uppåt. Som smart odlar kontakter han har nytta av för sin karriär. Som målinriktat bestämmer sig för att han skall bli miljonär och att han skall gifta sig med Sveriges vackraste kvinna.

Han lyckas med mycket och han skapar Filminstitutet och en filmreform som höll i 50 år. Han var tennispartner till Palme och en klipsk och intressant samtalspartner till många ledande personer. Alltid snyggt klädd och karismatisk stod han i maktens centrum. Men makten kostar och när makten tog slut vart livet svårare.

Filmen är skapad av Maud Nycander, Kersti Grunditz Brennan och Jannike Åhlund.
Den är gjord som en konventionell dokumentär med klipp från TV-program och intervjuer. En intressant film om en person som kämpat för integrering och karriär. Med omdömen från olika personer skapas en bild av den man som Schein ville visa upp. Men filmen visar också en man som det inte var så lätt att komma in på livet. Att personen Schein inte syntes bakom den knivskarpa och ibland arroganta ytan. Det är slående i filmen att ingen talar om djup vänskap. Harry Scheins inflytande på svensk film är ett stycke svensk nutidshistoria.

Kombinationen av berättelsen om hans liv och den svenska politiken gör filmen spännande som ett drama. Liksom i filmen om Palme är verkligheten tillräckligt intressant för att fascinera oss. Den raka berättarstilen är perfekt för den här presentationen. Dessutom vill man ge ett plus till filmskaparna för att de inte fördjupat sig i de frågor om testamente som uppkommit efter Scheins död.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Citizen Schein, Dokumentär, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Ljus i natten – borde nomineras för en Oscar

1 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Ljus i natten
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 mars 2017

Aki Kaurismäki, den finländska regissören till hyllade Mannen utan minne, är tillbaka med en stark, berörande film om två män med helt olika bakgrund vars livsvägar korsas och om mänsklighet och om omänsklighet.

Khaled flyr till Finland, gömd i en last av kol, på ett fartyg. Han flyr från inbördeskriget i Syrien som har dödat hela hans familj förutom hans syster, som han tappat bort under flykten.

Wikström, en medelålders försäljare av skjortor, får en dag nog av sitt liv och lämnar sin alkoholiserade fru. Han ger sig iväg, säljer av sitt lager av skjortor och beger sig till en spelhall för att bli pokerhaj.

Aki Kaurismäki har en förmåga att fånga människor som de är. Hans filmer är långt ifrån Hollywoods glittrande glamour. Här är skådespelarna inte uppsminkade utan snarare filmade fula och fyllda av skavanker.

Det är svårt att säga vilken tidsepok filmen är inspelad. Kläderna finländarna har på sig är långt ifrån moderna nu, snarare skulle jag vilja placera klädstilen till 1980- eller 1990-talet men samtidigt rapportsrs det i nyheter från stridigheter i Syrien som skedde betydligt senare.

Ljus i natten hade sin internationella premiär på filmfestivalen i Berlin 2017 och Aki Kaurismäki vann då Silverbjörnen för Bästa regi, ett mycket välförtjänst pris. Filmen skildrar människor och ger hopp om mänskligheten utan att skildra människor som bättre än de är.

Utan att komma med stora pekfingrar berättar filmen hur omänskliga många avslag på asyl är. Samtidigt som människor flyr för sina liv från Aleppo i Syrien skickas asylsökanden tillbaka dit.

För Mannen utan minne (2002) fick Aki Kaurismäke bland annat Juryns stora pris vid filmfestivalen i Cannes 2002 och en Oscarsnominering i kategorin ”bästa utländska film” samma år. I protest mot USA:s och George W. Bushs Irakpolitik, som senare gav upphov till Irakkriget, vägrade Kaurismäki dock att delta vid Oscarsgalan. Därmed kunde han inte komma i fråga för vinst i kategorin.

Många av de finska dialogerna i hans filmer är av korrekt litterärt språk, vilket är ganska sällsynt i verkligheten. Det är så också i Ljus i natten. Men även när dialogen är litterär fungerar den som realistisk. Jag tycker att Ljus i natten är minst lika bra som Mannen utan minne. Vi kan räkna med en Oscarsnominering, såvida filmen inte räknas till 2016 års filmer.

I Ljus i natten finns många musiker med som spelar och sjunger pop, visor och dansmusik på finska. Jag kan inte den finländska musikscenen så bra, så jag vet inte om det är kända finländska musiker eller inte. Det fungerar väldigt bra och ger en fördjupning till filmen och dess innehåll med musiken och sångtexterna.

I ett pressmeddelande berättar Aki Kaurismäki om sitt syfte med filmen:
Med min film försöker jag göra mitt bästa för att slå sönder det sätt på vilket Europa ser på flyktingar, antingen som hjälplösa offer eller som beräknande ekonomiska immigranter som invaderar våra samhällen, stjäl våra jobb och våra fruar, våra hem och våra bilar.
Europas historias genomsyras av konstruerade och cementerade fördomar som avger ett olycksbådande eko. Jag erkänner villigt att min film skulle kunna beskrivas som en tendensiös film som helt utan skrupler vill påverka publikens syn och åsikter genom att manipulera deras känslor.
Med insikten att jag kommer att misslyckas med mitt uppsåt återstår, hoppas jag, en rättfram och aningen melankolisk berättelse med mycket humor, men som samtidigt är en realistisk skildring av många människors öden i världen idag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Finland, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 345
  • Sida 346
  • Sida 347
  • Sida 348
  • Sida 349
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in