• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge – dags att låta filmserien sjunka ner i havets djup

22 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge
Betyg 2
Svensk biopremiär 24 maj 2017

Johnny Depp är tillbaka som den komiska piratkaptenen Jack Sparrow med sina ständiga skämt som han strör omkring sig – också när han måste rusa för sitt liv har han tid för sina ”oneliners”. Det är Pirates of the Carribean-filmerna i ett nötskal och även om denna femte film i serien fick två norska regissörer, duon Joachim Rønning och Espen Sandberg, för att ett regissörsbyte skulle göra att filmen får en ny karaktär i förhållande till de tidigare, är det fortfarande samma komediformat kryddat med en del äventyrsspänning på snäll nivå. Gillar du PIrates of the Caribbean kommer du säkert att uppskatta den här också. Men jag som vill ha mer än verklighetsflykt med charmiga skådespelare i en film skulle inte prioritera att spendera biopengar på den.

Jag gillar piratfilmer och dramaserien Black Sails följde jag med stort intresse. I berättelser om sjörövare går det att få in många samhällsfrågor och att få oss som tittare att fundera vidare kring frågor om frihet, äganderätt, samhällsbygge, civilisation, solidaritet och rättvisa. Är samhällen som kolonialmakter som det brittiska civiliserat när det hänger pirater? Går det att kalla samhällen för civila när de har ett sådant barbariskt straff som att döda fångade brottslingar? Vad säger att det är mer rättfärdigt att ha slavar och att lägga under sig andra länder som kolonier än att vara sjörövare? Black Sails är ett drama om pirater som tar upp många intressanta aspekter på vad ett samhälle är eller kan vara eller borde vara.

Filmerna i Pirates of the Caribbean tar inte upp dessa aspekter överhuvudtaget. Inte i de filmer jag sett i serien i alla fall. Jag har inte sett alla, just för att jag inte tycker det är intressanta. Handlingen i denna femte tar inte heller upp några frågor om hur vi lever tillsammans i världen. Den är ren underhållning utan något att säga oss. Okey, det går väl att krama ur filmen ett litet budskap om att det finns mer i världen och universum och på havet än vad vetenskapen hittills kan bevisa.

Filmens handling i korthet: Kapten Jack Sparrow jagas av sin gamla fiende, den skräckinjagande Kapten Salazar. Salazar tänker förgöra varenda pirat på haven och Kapten Jacks enda hopp om att överleva är att hitta Poseidons mytomspunna treudd, en kraftfull klenod som ger ägaren total kontroll över haven. Denna jakt gör han tillsammans med Henry, en ung man, och Carina Smyth, en ung kvinna, som båda har sina skäl att jaga treudden.

Som underhållning håller Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge godtagbar standard ifall du roas av just denna form av filmer. Duktiga skådespelare som alltid är kul att se är ett av filmens plus: Johnny Depp som kapten Jack Sparrow, Javier Bardem som kapten Armando Salazar, Geoffrey Rush som kapten Hector Barbossa, Orlando Bloom som Will Turner och självaste Paul McCartney i en liten roll som farbror Jack.

Filmens specialeffekter är av hög kvalitet, kanske blir det en Oscarsnominering för tekniken. Kanske. Spökskeppet och dess spöklika besättning är skickligt digitaliserat. Men i övrigt är handlingen otroligt förutsägbar efter några minuter när huvudkaraktärerna presenterats. Humorn och det komiska är godkänt, absolut. Det är väl filmens största behållning. Men det komiska, skådespelarna och effekterna räcker inte för att det ska bli någon storfilm.

Denna femte film i Jack Sparrow-serien skulle kommit 2015 men ska ha blivit fördröjd på grund av floppen för filmbolagets storbudgetfilm The Lone Ranger och att studion tyckte att manuset behövde skrivas om, ()enligt uppgift i wikipedia). Hmm, jag tror inte den här blir den allra största publik-dragaren heller.. I april 2014 sade Depp att han samarbetar med manusförfattaren för att skapa en färsk och annorlunda film för de som sett de andra filmerna. Depp sade även att det kunde bli den sista delen i serien. Jag tror det är dags att låta denna filmserie gå i graven – eller sjunka ner i havets djup.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Geoffrey Rush, Johnny Depp, Pirates of the Carribean, Scen

Filmrecension: Vår tid ska komma – en film ingen kan se oberörd

14 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Vår tid ska komma
Betyg 5
Svensk biopremiär 19 maj 2017

Året är 1967 och i Köpenhamn demonstrerar unga människor och vill ha en bättre värld. Men för de två små bröderna Erik och Elmer finns det ingen flowerpower-kärlek. Deras mamma insjuknar i cancer, pappan dog några år tidigare i självmord och de två pojkarna skickas iväg till ett barnhem, Gudbjerg.

Aga av barn förbjöds årets före i Danmark men den lagen gäller inte i Gudbjerg, blir pojkarna snabbt varse. Elmer, den minste, fick en rejäl örfil då föreståndaren frågade vad han ville bli när han blev stor och svaret var ”astronaut”. Utsatta barn ska inte förhäva sig och tro att de kan bli något. Och nu pratar vi om örfilar som skakar om hela den lilla människan, kraftigt våld.

”Vår tid ska komma” är en stark berättelse som det inte går att värja sig emot. Den är vacker och grym och känns ända in i benmärgen. Den är en hyllning till kraften i fantasin och till den kraft som trots allt finns när de mest utsatta håller ihop. Berättelsen bygger på sanna händelser från barnhem i Danmark under 1960-talet. Jag tror inte filmen lämnar någon oberörd och samtidigt som den känns mycket trovärdig är den skickligt framförd dramaturgiskt och med duktiga skådespelare som Lars Mikkelsen som rektor och föreståndare Fredrik Heck och Sofie Gråbøl som Lilian. Barnskådespelarna är alla mycket bra. Imponerande och enastående.

Filmen var en stor succé i Danmark under sommaren och lockade 250.000 människor till biograferna. Manusförfattaren bakom den serien Brottet, Søren Sveistrup, har även skrivit manus till Vår tid ska komma.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen

Filmrecension: The Promise – en stark film om Turkiets folkmord på armenierna

12 maj, 2017 by Rosemari Södergren

The Promise
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 maj 2017
Regi Terry George
Manus Terry George och Robin Swicord

Under första världskriget begick Turkiet folkmord gentemot armenierna. Mer än 1,5 miljoner armenier som bodde i Turkiet dödades, både män, kvinnor och barn. Turkiet har fortfarande inte erkänt detta brott mot mänskligheten och inte bett om ursäkt. Filmen handlar om tre unga människor som drabbas hårt och måste fly när Turkiet ansluter sig till Tyskland under första världskriget och armenier och meningsmotståndare förföljdes.

Armeniern Mikael (som spelas av Oscar Isaac) växer upp i en by där armenier och turkar levde sida vid sida utan problem. Hans familj var sedan flera generationer tillbaka ortens apotekare. Mikael älskar sitt jobb att hjälpa människor bli friska och hans stora livsdröm är att bli läkare. Utbildningen kostar dock för mycket men han hittar en lösning: han gifter sig och får då pengar i kvinnans hemgift. Han beger sig till Konstantinopel och skriver in sig på universitetet och påbörjar sina medicinska studier.

I Konstantinopel bor han hos sin farbror och dennes familj. Där lär han känna sina småkusiners danslärare, Ana Khesarian (spelas av Charlotte Le Bon), en ung armeniska som har en amerikansk pojkvän, journalisten Chris Myers (spelas av Christian Bale).

Efter en tid av ungdomlig lycka och nöjesliv möter de tre vännerna krigets vedervärdighet högst påtagligt. Mikael och Ana blir nerslagna av rasande turkar och som armenier kan Mikael inte få frisedel för sina studier utan måste in i armén, för att bevisa sin trohet till Turkiet och hans farbror grips av turkarna och förs till ett koncentrationsläger. Chris Myers rapporterar om kriget och förföljelserna av armenierna till amerikanska AP.

Som tittare kommer vi väldigt nära karaktärerna och det blir så tydligt hur vidriga alla krig är och hur gräsliga brotten mot mänskligheten är när ett styrande folkslag börjar utrota andra folkslag. Före världskriget levde de olika folken tillsammans i det osmanska riket, oavsett religion och kulturell bakgrund.

Detta skedde alltså flera decennier före andra världskriget och Hitlers och nazisternas förföljelse av judar. Folkmord och utrotning av andra än egna folket var inget nytt och pågår ju än idag på olika håll i världen. Denna film visar på ett starkt sätt hur brutala krig är. Det blir så tydligt att alla vi som inte lever i krig måste kämpa för att få slut på krig och övergrepp och förföljelser.

Syftet med filmen är viktigt och delar av filmen är mycket bra men samtidigt är den av och till för övertydlig, därför får den inte ännu högra betyg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: armenier, Filmrecension, Oscar Isaac, Scen, Turkiet

Filmrecension: Souvenir – överraskande bra om en banal historia

11 maj, 2017 by Birgitta Komaki

Souvenir
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 maj 2017

När filmen börjar tänker jag att det är en bra men lite banal film. En historia om en äldre kvinna och en ung man. Om en bortglömd stjärna och hennes liv efter scenen. Ett trist liv som hon tillbringar vid fabrikens löpande band och televisionens frågesporter.

Isabelle Huppert i rollen som den en gång berömda stjärnan. Vad händer när rampljuset slocknar? Huppert är en suverän skådespelerska. Med sitt nakna ansikte och små uttryck är hon en av de bästa. I Kévin Azais har hon fått en värdig motspelare. De två ger filmen den kraft som gör att man blir engagerad. Huppert på scen som sångerska och diva trollbinder publiken. Hon får självklart publikens kärlek och ovationer. En fransk publik som älskar sina divor. Till slut sitter jag själv och sjunger med i refrängen ”Je dire oui.”

Regissören har skapat en film som växer trots en ganska tunn historia. En film som utvecklas när vi får känna personerna. Som kunde vara en sann historia med tanke på de stjärnor vi sett med uppgång och fall och återkomst. Till filmens styrka hör också att den visar en äldre kvinna som åtråvärd och en mycket ung man. Det har blivit en riktig feelgoodfilm för romantiker. Det här är en film som får oss att tro på kärleken och att livet innehåller många chanser. Det är en film som man kan se och bli lycklig av. En film som man kan rekommendera till sina väninnor och eventuellt även deras män.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Souvenir

Filmrecension: Kärleken och Evigheten – ett mycket långt familjefoto

10 maj, 2017 by Birgitta Komaki

Kärleken och Evigheten
Betyg 2
Svenska biopremiär 12 maj 2017

Den fransk-vietnamesiska regissören Tran Anh Hung har gjort en film om kärlek och barnafödande. En film med oändligt många vackra bilder.

I slutet av 1800-talet gifter sig Valentine och Jules. De får många barn och så fortsätter filmen i flera generationer. I den här filmen är allt leende och idyll. Ibland störs idyllen av dödsfall och lidande men alltid kontrollerat. Hela tiden föds nya barn och kvinnornas största uppgift att föda barn och ta hand om dem. Skildringen av lyckan att få och ha barn samt olyckan att förlora någon är filmens tema. Någon handling förutom barnalstrande innehåller inte filmen.

Den första kvarten är jag förtjust över stämningen och det vackra fotot. Sedan blir bristen på handling tydlig och filmen känns som ett fotoalbum som inte berör. Eftersom det är få repliker och filmen berättas av en uppläsare kombinerat med klassisk musik blir det aldrig verkligt. Livet förutom kärlek och barn berörs aldrig.

Kvinnor kyssar sina babysar och smeker beundrande sina barn. Några andra uppgifter och känslor skildras inte. Skådespelarna är som vackra tavlor och aldrig uttalas en äkta mening. Om regissören hade för avsikt att skildra lycka och olycka så har resultatet blivit för overkligt för att beröra.
För den som gillar sagor kan filmen bli en höjdare för alla andra en besvikelse.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 341
  • Sida 342
  • Sida 343
  • Sida 344
  • Sida 345
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in