• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Imorgon börjar allt – en film som spretar åt för många håll

12 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Imorgon börjar allt
Betyg 2
Svensk biopremiär 4 augusti 2017
Regi: Hugo Gélin
I rollerna: Omar Sy, Clémence Poésy, Antoine Bertrand, Gloria Colston

Omar Sy, som många säkert uppskattade i den kritikerhyllade filmen ”En oväntad vänskap”, spelar Samuel som är en ung man som lever ett bekymmerslöst liv på Franska Rivieran där han tar ut turister på guideturer och han håller igång på disco och har många olika kvinnor och tjejer. En dag vänds hans liv upp och ned då Kristin, en av hans många kortare romanser, dyker upp med en baby som hon lämnar över till honom och sedan bara försvinner utan ett spår. Där står han, världens hålligångare och en av de minst seriösa unga män som kan hittas och har ansvaret för en liten dotter.

Filmen har flera intressanta vinklar och duktiga skådespelare – den kunde blivit mycket bra men spretar nu åt för många håll.

Samuel beger sig till London och försöker få tag på Kristin, mamman till dottern – men Kristin är totalt försvunnen. Av en slump blir han vän med en man från underhållningsbranschen som bor ganska lyxigt och som tar Samuel under sitt beskydd. Samuel får ett välbetalt jobb av hono som stuntman och de bor och lever tillsammans, detta omaka par: en ung heterosexuell man och en medelålders homosexuell man. Dottern får växa upp där i en högst okonventionell familj. Samuel upptäcker att han inte är så hopplös som pappa som han trodde själv – bara att hans dotters liv inte är direkt ett vanligt medelklassliv utan rätt unikt och originellt. Men en dag händer något oväntat och det mesta vänds upp och ner.

Berättelsen är vacker, utan tvekan. Den har flera fina ingredienser även om jag som tittare upplever en del lite för uttänkt, typ: ”Vi låter en väldigt heterosexuell man bli sammanboende med en utpräglad homosexuell man. Då är vi moderna. Och männen blir jättebra föräldrar till en liten flicka.”

När jag känner att en film, eller en berättelse, för uppenbart försöker vara moderna och frisinnade kan jag backa bakut. Det känns inte riktigt ärligt. Det känns som att filmen bara vill rida på en våg av nytänkande.

Filmens största minus är dock att den har för många berättelser – länge tror vi att det handlar om en mans utveckling för att sedan bli ett drama om föräldraskap som bryter mot alla gamla normer för att sedan bli en skildring av en förfärligt vidrig kamp om vårdnaden av ett barn. Sedan i slutet visar det sig att filmen egentligen handlar om sorg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Frankrike, Scen

Filmrecension: Apornas planet: Striden

11 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Apornas planet: Striden
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 juli 2017
Regi: Matt Reeves
I rollerna: Woody Harrelson, Judy Greer, Andy Serkis

Trots sin titel innehåller den här äventyrsfilmen betydligt mer om funderingar kring vad som gör oss till människor än våld och strider.

Filmserien om Apornas planet handlar om en planet, en värld, där apor är lika intelligenta som människor och därför inte längre ställer upp på att behandlas som djur, utan aporna bygger egna samhällen och vägrar underordna sig människor.

Den första filmen i serien om Apornas planet kom 1968 och bygger på en roman av Pierre Boulle. Filmen fick fyra uppföljare som gjordes mellan 1970 och 1973: Bortom apornas planet (1970), Flykten från apornas planet (1971), Erövringen av apornas planet (1972) och Slaget om apornas planet (1973). Tim Burton gjorde en remake av filmen 2001. Filmen som kommer ut på biograferna nu är den tredje i en ombearbetning där den första Apornas planet: (r)Evolution kom 2011. Den andra, Apornas planet: Uppgörelsen kom 2014.

Filmernas upplägg är en grund för många viktiga frågor om vad som definierar oss som människor och vad som är eller borde vara vårt förhållande till naturen och djuren.

Handlingen i Apornas planet: Striden kretsar kring apornas ledare Caesar. Woody Harrelson spelar en militär ledare som har samlat en armé av fanatiker. Deras mål är att totalt utrota aporna. I samband med att aporna i ett forskningsexperiment som gick fel blev minst lika intelligenta som människor kom en farlig virusepidemi som drabbar människor men inte apor. Viruset gör att människor förlorar förmågan att tala och ibland gör dem människorna dementa eller att de förlorar förmågan till intelligens.

Woody Harrelsons överste får mig att associera till ledare för islamistiska IS eller för Hitlers nazister. Deras anhängare är fanatiska och den som inte tillhör dem är inte värd något. Översten har inte bara som mål att utrota aporna, han utrotar de människor som blivit sjuka också.

Jag är rätt trött på karaktärer som beskrivs så rakt igenom onda som översten, men tyvärr har ju mänsklighetens historia fått fram flera sådana karaktärer. Det är inte helt otroligt med sådana existenser. Sorgligt nog.

Filmen är dock inte bara svart eller vitt. En anledning till människornas krig mot aporna är de apor som tidigare, i handlingen före filmens början, attackerade människor. Intressant är också att Woody Harrelsons överste också är i krig med en annan del av mänskligheten och hans armé jagas av starka människoarméer.

Filmens mest intressanta delar är inte krigandet och striderna, som tack och lov inte är alltför många. Det intressanta med filmen är de frågor den ställer om vad som definierar oss som mänskliga. Är det intelligensen och förmågan att bygga avancerad teknisk utrustning, förmågan att kommunicera eller är det förmågan till kärlek och medkänsla med alla varelser?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Apornas planet: Striden

Filmrecension: Kvinnan från Brest – stark film om en kvinnas kamp mot ett gigantiskt läkemedelsföretag

10 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Kvinnan från Brest
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 juli 2017
Regi: Emmanuelle Bercot
I rollerna: Sidse Babett Knudsen, Benoît Maginel, Charlotte Laemmel, Isabelle Hertogh
Censur: 15 år

En stark skildring av några läkares och forskares kamp mot ett gigantiskt stora läkemedelsföretag som säljer och marknadsför ett preparat som gör brukarna sjuka och till och med orsakar människors död. Filmen bygger på verkliga händelser som skildras i boken ”Mediator 150 mg: Combien de morts?” av läkaren Irène Frachon.

På ett sjukhus i Brest upptäcker lungspecialisten Irène Frachon, en direkt koppling mellan en mängd tvivelaktiga dödsfall och ett av staten godkänt preparat för diabetiker, Mediator. Då ingen till en början vill lyssna på hennes varningar går hon vidare på egen hand och undersöker kopplingen mellan preparatet och dödsfallen. Hennes avslöjanden har skakat om hela läkemedelsindustrin i Frankrike och tvingat fram nya rutiner.

Filmen bygger Irène Frachons kamp gentemot företaget Servier där hon i sin kamp vill stoppa läkemedlet och få företaget att betala skadestånd till de drabbade. Irène Frachon har av många beskrivits som en fransk ”Erin Brockovich”.verk

Tyvärr är de stora läkemedelsföretagen mäktiga och har stora resurser – så även om kampen fick visst resultat: läkemedlet är nu stoppat har ändå inte skadestånd delats ut än. Det är skrämmande hur rika företag har så stort inflytande och makt.

Det är också skrämmande att en så stor process pågått i ett annat EU-land som inte ligger särskilt långt från oss men ändå hade jag inte hört talas om den här kampen. Hade detta skett i USA hade säkert svenska medier rapporterat betydligt mer om det.

Filmen är engagerande och skådespelarna är duktiga, men som ofta när det är en film som bygger på verkliga händelser blir den seg för att den nödvändigtvis vill visa hur allt verkligen gick till. Jag tror filmen hade vunnit på att antingen vara en renodlad dokumentär med de verkliga personerna med istället – eller att dramaturgin slipades och den inte följde verkligheten lika strikt. Irène Frachon framställs så extremt envis och redo att trampa på allt för att få fram vad hon vill ha sagt. Förmodligen är det sant, men dramat förlorar på det. Jag tror vi hellre vill se henne mer sympatiskt skildrad. Filmen är, som jag inledde med, stark och inte alls dålig. Den får dock betyg 3. Hade dramaturgin tätats till hade den helt klart fått ännu högre betyg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Barnmorskan – om liv och död, om kärlek och att våga älska

6 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Barnmorskan
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 augusti 2017
Regi: Martin Provost

Catherine Frot och Catherine Deneuve – två stora franska skådespelerskor spelar mot varandra i den här känslostarka berättelsen om liv och död.

Catherine Frot spelar Claire, som är en mycket skicklig och uppskattad barnmorska som börjar närma sig pensionsåldern. Kliniken där hon arbetar har köpts upp av ett storföretag inom vård som ska förändra massor, effektivisera och införa nya metoder. Claire vill inte förändras på det sättet, hon tror inte på att modernisera hur barn hjälps till världen.

Mitt i strulet med sitt arbete får Claire ett oväntat telefonsamtal från Béatrice (spelas av Catherine Deneuve), hennes fars extravaganta älskarinna som försvann spårlöst för 30 år sedan. Claire vill inte träffa sin döde fars gamla älskarinna. För det första är hon fortfarande besviken, bitter och sur på Béatrice som bara stack iväg och dessutom har de två inte något gemensamt. Béatrice tjatar sig till ett möte som blir en dramatisk kollision mellan två motsatta själar; en strikt och kontrollerad renlevnadsivrare och en som gärna unnar sig en blodig biff och ett glas rött.

Det visar sig att Béatrice är svårt sjuk och utfattig. Hon har ingenstans att bo. Claire som ägnar sig liv åt att hjälpa nyfödda till livet ställs plötsligt inför att möta och stödja en döende, som hon dessutom inte har sympati för.

Filmen skildrar livets stora frågor om liv och död, om kärlek och dess olika gestalter och om att våga älska. Som många franska filmer gör den detta mycket bra. Regissören Martin Provost har tidigare regisserat flera filmer med starka kvinnoporträtt som ”Seraphine” och ”Violette”.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Barnmorskan, Filmrecension, fransk film

Filmrecension: Oskars Amerika – en varm film från Norge

3 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Oskars Amerika
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 augusti 2017
Regi: Torfinn Iversen
Från 7 år

En varm film från Norge om en utsatt pojke som blir vän med traktens udda personlighet. En film om att våga kämpa för sanningen och för sina drömmar och om att förlåta.

Oskar är en pojke som bor med sin mamma som har alkoholproblem. De är fattiga och när läraren i skolan frågar barnen vad de ska göra på sommarlovet som väntar säger Oskar att han och hans mamma ska resa till Amerika. De andra barnen retar honom och mobbar honom. Ofta blir de barn som måste vara föräldrar åt sina missbrukande föräldrar utsatta och mobbade i skolan. Barn kan vara så grymma och vet precis var de ska vrida till för att orden och slagen ska göra extra ont. När Oskar fyller år vågar han inte bjuda hem någon av skolkamraterna, han vet att ingen ändå skulle komma.

När sommarlovet kommer säger Oskars mamma till honom att hon ska resa på en jobbintervju i Amerika och Oskar måste bo hos sin morfar i en liten by i norra Norge. Mamman vill inte berätta sanningen, att hon ska på ett behandlingshem för att kunna bryta med sitt alkoholberoende,

Morfar är en riktig tjurig och vresig gubbe, ja riktigt elak och självisk. Oskar lär känna några jämnåriga men för att hänga med dem måste han göra en del grymma saker, vilket han inte trivs med. Han blir istället vän med en medelålders man, Levi, som är en udda och ensam figur som inte går någonstans utan sin vita ponny. Levi behandlar sin vita ponny som en människa och gör till och med glasögon åt hästen. En dag råkar Oskar och Levi få eld på Levis hus och Levi blir jagad av polis som vill ta honom till ett hem för psykiskt sjuka och funktionshindrade.

Det finns bara en utväg, menar Oskar. De ska ro till Amerika. Levi har en båt som de tänker använda och de börjar ordna inför sin tur över havet. De räknar ut hur mycket mat de behöver, hur mycket vatten de behöver, de ordnar med plats på båten för den vita ponnyn och de börjar bli redo för att ge sig av.

Filmen en engagerande och en riktigt familjefilm som är tillåten för tittare från sju år. Den är spännande och svår att slita sig ifrån.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Oskars Amerika

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 336
  • Sida 337
  • Sida 338
  • Sida 339
  • Sida 340
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in