• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Logan Lucky – underbart rolig och klurig komedi

9 augusti, 2017 by Rosemari Södergren

Logan Lucky
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 augusti 2017
Amerikansk världspremiär 18 augusti 2017
Regi: Steven Soderbergh
Manus: Rebecca Blunt

Den Oscarsbelönade regissören Steven Soderbergh lade filmskapandet på hyllan för fyra år sedan. Nu är han tillbaka, i allra bästa form, med ”Logan Lucky”, en helt underbar, rolig, varm och klurig komedi med en lång rad duktiga skådespelare och med alla detaljer rätt på plats och massor av bra musik. Bara att få se Bondstjärnan Daniel Craig som en vithårig fängslade bankrånare är en av många höjdare i filmen.

Adam Driver och Channing Tatum spelar de två luggslitna bröderna Logan på den amerikanska bygden kring West Virginia. Channing Tatum spelar Jimmy Logan som hade en förväntad succé framför sig som idrottsstjärna men råkade ut för en olycka och skadade benet och tar sig fram haltande medan brodern
Clyde Logan som spelas av Adam Driver förlorade en hand som soldat. Clyde försörjer sig som bartender och är övertygad om att Logan-släkten är drabbad av en förbannelse som gör att alla i familjen drabbas av olyckor och motgångar. Fast ett undantag är deras syster Mellie (spelas av Riley Keough) som hittills inte råkat ut för några större motgångar trots sin stora kärlek till att köra alldeles för snabbt.

När Jimmy Logan får sparken från sitt jobb som truckförare i ett stort schakt under en motorsports-arena bestämmer sig bröderna för att göra en smart kupp. Jimmy Logan får sparken för att ägarna av företaget sett att han haltar och de är rädda för att de ska bli beskyllda för att han fått någon arbetsskada. När han får avsked får han gå direkt. Det är förstås bara en liten detalj i filmen men den gör att han får våra sympatier och trots att det är ett brott han och hans bror planerar får de publiken med sig, utan tvekan.

Rånet ska utföras under det legendariska Coca Cola 600-loppet, en av de största tävlingarna i NASCAR, på racerbanan Charlotte Motor Speedway i North Carolina. Där finns det snabba pengar att hämta om man är smart nog, har bröderna Logan funderat ut och anlitar sprängexperten Joe Bang (Daniel Craig).

Filmen är rakt igenom väl producerad med en lång rad stjärnor utöver redan nämnda Channing Tatum, Adam Driver och Daniel Craig får vi glädja oss åt att se Riley Keough, Seth McFarlane, Katie Holmes, Hilary Swank, Brian Gleeson och Jack Quaid. Den som är intresserad av verklighetens NASCAR kan dessutom känna igen sex av verklighetens NASCAR-stjärnor i cameo-roller av oväntad art: Kyle Busch, Carl Edwards, Joey Logano, Brad Keselowski, Kyle Larson och Ryan Blaney.

Mästerregissören Steven Soderbergh föddes i januari 1963 i Atlanta, Georgia, USA som det andra barnet av sex barn till Peter Soderbergh som har svenskt och irländska påbrå och Mary Ann som hade italiensk härkomst. Han slog igenom internationellt 1989 med filmen Sex, lögner och videoband och hans mest k’nda filmer hittills är nog Ocean’s Eleven-trilogin, Out of Sight, Erin Brockovich och Traffic.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Channing Tatum, Daniel Craig, Komedi, Logan Lucky, Scen, Steven Soderbergh

Filmrecension: Superswede – en tidig julklapp åt alla racingälskare

7 augusti, 2017 by Rosemari Södergren

Superswede
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 augusti 2017
Regi Henrik Jansson-Schweize

Den svenska racinglegenden Ronnie Peterson var en av världens främsta formel 1-förare när han dog 1978 efter en olycka på Monza-banan i Italien. Han dog under en tid då racing och formel 1 var en sport de tävlande riskerade livet på. Under ett decennium drev sporten tolv förare i döden.

Filmen är förstås en tidig julklapp till alla motorsport-älskare och det är en fin hyllning och minnesfilm om Ronnie Peterson. Den är mycket snyggt komponerad och ihopklippt av foton och filmklipp, både från nyhetsredaktioner och privata arkiv. Vi får också träffa hand dotter, Nina Kennedy, som var tre år när hennes pappa dog och en lång rad kända ansikten från racingsporten medverkar som Niki Laura, Sir Jackie Stewart, Mario Andretti och Jody Schekter.

Filmen är välgjord och trots att det var en hel del stillbilder kändes den aldrig seg eller långsam. Framför allt upplever jag filmen som en hyllning till Ronnie Peterson, nästa år är det fyrtio år sedan han så tragiskt körde ihjäl sig i full fart. Han skildras som en mycket sympatisk person. Det var intressant att se från hans uppväxt. Han och hans bror och deras mamma och pappa bodde de första åren i en ett rumslägenhet med en sovalkov.

På somrarna vistades Ronnie och hans bror ofta hos farmor och farfar som hade en bondgård. Där byggde de två bröderna ett hemmagjort fordon. Motorintresset fanns tydligen tidigt.

Ronnie Peterson började köra gocart då han var 18 år. På den tiden fick man inte börja köra vid yngre ålder. Han visade sig snabbt ha talang och vann tävlingar och sedan rullade det på.

Filmens största styrka är att den ändå visar hur vidrig racingsporten och formel 1 var då, men bilar som var långt ifrån säkra. Den delen av sporten har förbättrats och förändrats sedan dess med bättre material för bilarnas olika delar. Men den andra delen som luktar korruption och osportslighet lång väg har inte förändrats. De sista åren i sitt liv var Ronnie Peterson andreförare i Lotus stall. Det betydde att han inte fick köra ikapp försteföraren Mario Andretti. Vad är det för sport? När deltagarna inte får göra sitt bästa. Nej tack, säger jag. Jag önskar att filmen fick igång en diskussion om dessa regler inom bilsporten, men tyvärr lär det inte ske. Det är alldeles för mycket pengar inblandade.

Filmen berättar visserligen om sportens avigsida men ändå känns det som att filmen inte går på djupet med något. Vi lär inte känna någon speciellt väl och allt berörs bara väldigt lätt. De allra bästa dokumentärerna skildrar en tidsepok genom skildringen av en människa och dennes öde, där har filmskaparna inte nått ända fram. Superswede är en helt okey film och en fin hyllning till Ronnie Peterson, men inte årets mästerverk bland dokumentärer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: formel 1, racing, Ronnie Peterson, Scen, Superswede

Filmrecension: Farväl Europa – en film som tål att ses flera gånger

2 augusti, 2017 by Rosemari Södergren

Farväl Europa
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 augusti 2017
Regi: Maria Schrader
Medverkande: Josef Hader, Barbara Sukowa, Aenne Schwarz

En stark film som griper tag i mig, som kryper under skinnet och inte går att skaka av sig. Den skildrar några år i den österrikiske författaren Stefan Zweigs år i exil under andra världskriget men har många nivåer i vad den berättar.

Fotomässigt är filmen konstnärlig. Bildsättningarna är fantastiska från inledningsscenen med matbordet i en brasiliansk festsal som är smyckad med hundratusentals blommor till slutscenen där viktiga delar av handlingen berättas genom bilder i fönster och speglar. Men även utan detta mästerliga bildspråk är filmen ett mästerverk både dramaturgiskt, skådespelar-mässigt, regimässigt och vad filmen berättar. Filmen hyllades stort vid premiären i Tyskland och var Österrikes bidrag i kategorin ”Bästa utländska film” till Oscargalan 2017.

Att dra paralleller till nutid är en av många sätt att se filmen. Efter att ha flytt Nazi-Tyskland på grund av sin judiska härkomst reste Zweig mellan Buenos Aires, New York och Brasilien på jakt efter ett nytt hem. Nazisterna beslagtog många judars tillgångar. Zweig blev av med 90 procent av det han ägde. På samma sätt förlorar de som idag flyr från sina länder sina tillgångar. Zweig hade förmånen av att vara en hyllad författare internationellt och togs emot väl på många platser, men ändå fick han inte permanent uppehållstillstånd utan tillfälliga visum.

Vi får också i filmen se hur han brottas med ekonomiska bekymmer. För att en judisk flykting skulle få visum behövde de någon som kunde garantera deras försörjning. Zweig

Filmens inledning skildrar en internationellt författarkongress där journalister pressar Zweig för att han ska uttala sig om Nazi-Tyskland. Zweig vill inte tala om politik, han menar att det är lätt att sitta i trygghet på andra sidan jordklotet och uttala sig. En del beskyller honom för att vara feg för att han inte vill uttala sig om Hitlers ondska. Det är ett intressant ämne att fundera kring. Måste författare, konstnärer och musiker uttala sig om politik? En liknande diskussion pågår för tillfället i Sverige om artisten Håkan Hellström där en del vill att han på scen ska uttala sig emot Sverigedemokraterna.

Filmen har många kvaliteter och tål att ses flera gånger, just för att den inte ger enkla svar utan skildrar livet i exil på flera plan och det är mycket som sägs utan ytan och mellan raderna.

Filmen är regisserad av den tyska regissören Maria Schrader (In Darkness, Aimée & Jaguar).

Stefan Zweig tillhörde Europas främsta författare under mellankrigstiden. Hans böcker är ständigt aktuella men har upplevt en renässans de senaste åren och flera av böckerna har släppts i svenska nyutgåvor. Härom året uppmärksammades han även i George Prochniks biografi Stefan Zweig vid världens ände.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Loving Vincent – ett mästerverk där konst och film blir ett

29 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Loving Vincent
Betyg 5
Svensk biopremiär 20 oktober 2017
Regi: Dorota Kobiela, Hugh Welchman
I rollerna: Helen McCrory, Saoirse Ronan, Douglas Booth

Årets och kanske till och med årtiondets konstnärligaste film, helt enkelt ett mästerverk och en hyllning till konsten och Vincent van Gogh. Filmen är skapad av hundra konstnärer och allt i filmen, varenda filmsekvens, är oljemålningar. Den har svensk biopremiär 20 oktober och den lär bli en av de mest hyllade filmerna i år, utan tvekan. Den vann publikpriset på Annecy filmfestival, där den möttes av tio minuter stående ovationer.

Filmen berättar på ett smart sett om Vincent van Gogh, en av världens främsta konstnärer. Han dog 1890 och det sägs att det var självmord, men det finns misstankar om att det kan ha varit mord eller dråp. Vi får följa en ung man, vars far är brevbärare, och som har ett brev till Theo, Vincent van Goghs bror. Brevet ska vara skrivet strax innan Vincent van Gogh dog och borde kunna ge svar på varför han tog livet av sig, om han gjorde det. Den unge mannen beger sig iväg för att få tag på Theo van Gogh. Under sin färd möter den unge mannen människor ur Vincent van Goghs liv. Färden för att lämna över brevet blir en berättelse om Vincent van Goghs liv.

Produktionen av denna världens första helt oljeanimerade film har sysselsatt 150 konstnärer som tillsammans producerat en oljemålning för var och en av filmens 65.000 bildrutor. Resultatet är, som det står i pressmeddelandet om filmen: en färgsprakande, fascinerande och rörande berättelse om skaparglöd, passion och förtvivlan.

Det är dock mer än så, det är konst och film som möts och berikar varandra och blir filmkonst och konstfilm. Hela filmen är uppbyggd av oljemålningar och den som kan sin konsthistoria kommer att känna igen en mängd konstverk.

Vincent van Gogh är en av världens största konstnärer. Hans konst är idag värd miljontals dollar. Men han
sålde endast en enda målning under sin livstid och ansågs vara en galning och ett misslyckande.

Det finns massor av information om filmen på dess hemsida, som du hittar här.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Valerian and the City of a Thousand Planets – komiskt sf-äventyr

27 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Valerian and the City of a thousand planets
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 augusti 2017
Regi Luc Besson

En roligt äventyr om 28:e århundradet, med betoning på roligt. Filmens hjältar är två agenter – Valerian och Laureline -med uppdrag att rädda en av världens viktigaste städer från utplåning. Det är humorn som bär filmen och en lång rad fantastiska rymdscener.

Äventyret utspelar sig i en framtidsvärld. Fast äventyr? Det är ändå svårt att kalla det en äventyrsfilm. Det är alldeles för mycket som är helt förutsägbart. När samtliga huvudkaraktärer presenterats vet vi som tittare i stort sett hur allt ska sluta: vem ska vara förrädare, vem blir hjälte och vilka är förälskade. Inga överraskningar direkt. Men roligt är det. Fast för de yngre åldrarna fungerar den säkert som ett äventyr. I Sverige visas den för barn från 11 år, vilket betyder att barn mellan sju och elva år kan se den i sällskap av en vuxen.

Filmen är baserad på den franska science fiction-serien ”Linda och Valentin” av Pierre Christin och Jean-Claude Mézières, särskilt på albumet Ambassadören som försvann (trots att titeln påminner om ”De tusen planeternas rike”). Besson beundrade den tecknade serien redan som liten och har tidigare samarbetat med Mézières för sin film Det femte elementet.

Dane DeHaan och Cara Delevingne har de två i huvudrollerna som Valerian och Laureline. Cara Delevingne som spelar den kvinnliga agenten får nog sitt internationella genombrott som skådespelare i och med denna film, hon har synts i några filmer tidigare, bland annat har hon rollen som Annetje i Tulpanfeber men hennes största karriär hittills har varit som modell. Hon har bland annat varit Burberrys ansikte i deras ”Beauty campaign” och för Burberrys vår/sommar kampanjer 2011 och 2012. Hon har också synts i stora kampanjer för H&M, Zara and Chanel. Hon är född i London och har en förnäm bakgrund med flera brittiska adelssläkter.

Handlingen utspelar sig under det 28:e århundradet och Valerian och Laureline är två specialagenter med ansvar att behålla ordningen i universums mänskliga territorium. På order från försvarsministern ger sig de två ut på ett uppdrag till den makalösa staden Alpha – en ständigt växande metropol där varelser från hela universum i hundratals år har förenats för att dela kunskap, intelligens och kultur med varandra. Alpha är en symbol för mångfald, där lever varelser med helt olika livsförutsättningar tillsammans.

I kärnan av Alpha finns en mörk kraft som hotar den fredliga tillvaron i de tusen planeternas stad, och Valerian och Laureline måste göra allt för att identifiera det förgörande hotet och inte bara skydda Alpha, utan även garantera universums framtid, alltså en av de vanligaste ingredienserna för oändligt många äventyrsfilmer: en eller två små figurer måste rädda hela världen.

En av filmens stora styrkor är det visuella. Inledningen om livet på den vackra planet Mul där varelserna lever i harmoni med natur är underbart vackert framställt. Överhuvudtaget får filmen ett extra plus för dess sprakande fantasi kring hur liv kan fungera där hjältarna ibland måste träda in i en annan dimension som finns sida vid sida med det vi kallar verklighet. Ibland finns det världar och existenser vi inte kan uppfatta med våra mänskliga sinnen. Det är snyggt och smart och fascinerande.

Att filmen inte får ännu högre betyg beror på att den är oerhört förutsägbar. Vem som är god och vem som är ond, vem som är rättrådig och vem som är en falsk  karaktär som vill ont listar nog de flesta ut ganska snart.

Men visuellt är det mästerligt, musiken underbar och roligt är det.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, Valerian and the City of a Thousand Planets

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 334
  • Sida 335
  • Sida 336
  • Sida 337
  • Sida 338
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in