• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension:

15 februari, 2019 by Mats Hallberg

Kursk
Betyg 5
Svensk biopremiär 1 mars 2019

En grupp på Facebook jag anslutit mig till har döpts till Gut Music News, vilket jag tolkar som att innehållet ger fysiskt påtagliga,dock angenäma, effekter. Förhåller sig på liknande sätt med Thomas Vinterbergs rekapitulering, av vad som hände vid olyckan med kärnvapenbestyckade ubåten Kursk. Den gastkramande katastrofen, inklusive ryska beslutsfattares cynism och rädsla skildras ohyggligt kraftfullt via boken A Time To Die.

I en otroligt påkostad samproduktion (Frankrike/ Belgien) är enda ofullkomliga beståndsdel, att samtliga i den imponerande rollistan konverserar på engelska. Mattias Schonaerts (gör en huvudroll också i Close Enemies) är mästerlig som kapten på ubåten, Lea Seydoux som hans lidande fru likaså. I övrigt flankerar storheter som Colin Firth och Max von Sydow.

I en biroll utför Pernilla August ett imponerande, välmotiverat vredesutbrott. Eftersom vi vet hur skandalöst illa det slutar, har man fokuserat på mer än spänningsmomenten: Kamratskapet, glädjen som sprids genom bröllop, överlevnadsinstinkt, högteknologi under vatten, försvarshemligheter, officiella lögner och sjuttioen barn som miste pappor. Vinterberg med team har gjort en strålande film med episka kvaliteter, i sann humanistisk anda. Fortfarande tagen av begravningsceremonin, vars ”etikettsbrott” framkallade reaktioner i maggropen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Stockholm – spännande och roligt om Stockholmssyndromet

13 februari, 2019 by Redaktionen

Stockholm
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 april 2019
Regi Robert Budreau
Stjärnor Ethan Hawke, Noomi Rapace, Mark Strong, Christopher Heyerdahl, Beau Santos, Thorbjörn Harr

En både spännande och rolig film, ett fascinerande katt- och råtta- spel om det välkända syndromet som Stockholm gett sitt namn: Stockholmssyndromet.
Stockholmssyndromet, att en gisslan utvecklar en psykologisk allians med sina tillfångatagare som en överlevnadsstrategi under fångenskap.

År 1973 tog Jan-Erik Olsson, som frisläppts efter en vistelse på fängelse, fyra anställda i banken som gisslan (tre kvinnor och en man) under ett misslyckat bankrån i Kreditbanken, en av de största bankerna i Stockholm.

Jan-Erik Olsson förhandlade om att det svenska fängelset skulle släppa hans vän Clark Olofsson från fängelset. Gisslan hölls fången i sex dagar (23-28 augusti) i ett av bankens valv. När gisslan släpptes, ville ingen av dem vittna mot de som tagit dem som gisslan.

Det har varit andra liknande fall vilket gjorde att psykologer gav detta beteende ett namn: Stockholmssyndromet. Andra som varit fångade och som uppvisat liknande beteende som gisslan i Stockholm är till exempel Mary McElroy och Natascha Kampusch. De fattade sympati för dem som tagit dem till fånga.

Mary McElroy har sagt: ”Mina fyra kidnappare är förmodligen de enda människorna på jorden som inte anser mig vara en fullständig idiot.”

Det finns flera olika teorier som försöker förklara hur de som tar någon till fånga manipulerar och hjärntvättar sina fångar för att få deras sympati, men att utveckla dessa resonemang finns inte utrymme för i en filmrecension.

Stockholm av Robert Budreau är en film som inspireras av vad som hänt i Kreditbanken 1973 och filmen skildrar inte verkligheten exakt.

Filmen börjar när Lars Nystrom (Ethan Hawke) kammar färg genom sin mustasch, tar på sig en peruk och läderbyxor och glider in i Stockholms största bank med ett maskingevär i sin väska. Han sätter en liten radio på bankräknaren, skjuter i taket, och visar tydligt att en rån har startat. När Bianca Lind säger att hon har informerat polisstationen, ler Lars och säger: Det är bra.

En utbildad manipulator kunde knappast göra ett bättre jobb genom att försöka skapa skräckstämning och sedan lugna de närvarande. Lars Nyström har som syfte att tvinga den lokala polischefen Mattsson (Christopher Heyerdahl) att släppa Gunnar Sorensson (Mark Strong) ur fängelset. Gunnar Sorensson är en bankrånare och kompis till Nyström. Att få chefen att leverera Sorensson är överraskande lätt. Att komma ut ur banken med gisslan i släp är inte lätt.

Lars Nyström förhandlar med Mattsson och statsminister Olof Palme (Shanti Roney), som är porträtterade som karikatyrer av skandinavisk byråkratisk likgiltighet.

Bianca börjar känna sympati för Lars Nyström, för hon känner det som att samhället inte försöker rädda gisslan.

Filmen är en väldigt rolig men har inte lika hög kvalitet som Dog Day Afternoon 1975 av Sidney Lumet, ett mästerverk i samma genre.

Hawke (Born to be blue) är enastående som alltid och Rapace (Lizbeth Salander) har avlägsnat sin kalla och gåtfulla karaktär för att bli mer feminin och romantisk medan hon samtidigt förmedlar sin styrka.
Mark Strong är mycket bra i sin roll.

Stockholmsyndromet är tacksamt ämne för en bra film.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Stockholmssyndromet

Filmrecension: Draktränaren 3 – lär bli årets sportlovsfilm

13 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Draktränaren 3
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 februari 2019

Draktränaren (originaltitel How to Train Your Dragon) är en amerikansk animerad film. Film nummer ett kom 2010 i regi av Chris Sanders och Dean DeBlois. Filmen är baserad på Cressida Cowells bokserie How to Train Your Dragon.

Filmen nominerades för en Oscar för Bästa animerade film och Bästa filmmusik under Oscarsgalan 2011, men förlorade till Toy Story 3 respektive Social Network. Filmen vann också tio Annie Awards, för bland annat ”Bästa animerade film”. Filmen visas som serie på Cartoon Network och Netflix. Uppföljaren, Draktränaren 2, kom 2014. Nu fem år senare kommer Draktränaren 3.

För den som älskar karaktärerna är det ett kärt återseende. Handlingen utspelar sig i en fantasitid då vikingar levde samtidigt med drakar. Huvudpersonen är den unge Hicke, som är son till en vikingahövding men långt ifrån den muskelbyggare och manhaftiga personen som en person i hans position förväntas vara. I den första i filmen får vi se hur Hicke ska bevisa sin manlighet genom att döda en drake, som en tradition i hans bygd. Istället för att döda en drake blir han vän med drakar och han visar att vikingar och drakar kan leva tillsammans och ha nytta och glädje av varandra.

Ett vackert budskap som är lätt att föra över till dagens värld där mänskligheten måste leva med naturen och inte förstöra natur, klimat och miljö.

Draktränare 3 ska vara den sista och avslutande delen. Den fungerar mycket bra som en avslutande del. Den fungerar också fristående. För den som sett de två tidigare filmerna och tv-serien är det förstås fylld av trevliga återseenden men det går alldeles utmärkt att se och förstå utan att ha sett någon av de tidigare filmerna eller tv-serien.

Men jag kan bli trött på att lösningen på konflikter i barn- ocn familjefilmer så ofta är någon slags våldsam strid. Där finns en elak person som vill onda hemskheter och där finns de goda som ofta har en ledare som är lite udda och långt ifrån någon traditionell machotyp. De goda som förstås är i underläge måste kämpa allt det kan och i slutet är det en stor slutstrid. Det är samma upplägg i film på film. Det kan jag bli lite trött på. Draktränare 3 följer samma gamla upplägg. Där finns två parallella romantiska spår också och givetvis är de kvinnliga ljusa och vackra och de manliga klumpiga.

Men animeringen är fantastiskt välgjord, den har utvecklats starkt sedan första filmen. Musiken och ljudet jättebra och rösterna i originalversionen är enastående, som vi kan förvänta oss av stjärnskådespelare som Cate Blanchett och Kit Harington. Draktränare 3 lär bli årets film under sportlovsveckorna.

Filmen är regisserad av Dead DeBlois. Röster i originalversionen: Gerard Butler, Cate Blanchett, Kristen Wiig, Kit Harington, Jonah Hill, America Ferrera m fl.
Svenska röster: Hicke: Jesper Adefelt, Astrid: Norea Sjöquist, Grimmel: Niklas Falk, Valka: Susanne Barklund, Tryggvåld: Johan Hedenberg, Eret: Björn Bengtsson m fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Draktränaren 3, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Ben is back

12 februari, 2019 by Redaktionen

Ben is back
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 februari
Författare och regissör: Peter Hedges
Stjärnor: Julia Roberts, Lucas Hedges, Courtney B. Vance, Kathryn Newton, Rachel Bay Jones, David Zaldivar

När Holly Burns (Julia Roberts), en medelålders kvinna förbereder sig för julafton dyker hennes drogberoende son Ben Burns plötsligt upp efter att ha varit på rehab i 78 dagar.

Hans närvaro tas inte emot med öppna armar av alla i familjen. Hans syster Ivy (Kathryn Newton) och hans styvfar, Neal (Courtney B. Vance) Hollys andra make, är inte särskilt positiva till att han dyker upp.

Det kan dessutom vara farligt för honom att hålla sig borta från rehab. Holly hamnar i kläm i en svår situation där hon försöker balansera i sitt liv som mor för fyra barn och ha tid för sin man, hon sitter fast mellan valen. Är moderskänslor alltid de viktigaste? Hon har en svår sits.

Filmen skildrar en hängiven mor och hennes kamp för att rädda sin heroinberoende son när alla andra tror att det inte finns något hopp. Holly offrar allt för att ge en ny chans till Ben, oavsett vad som krävs.

Filmens tragiska drama börjar på en dag som övergår till en lång skräckfylld natt när någon stjäl familjens älskade hund, Ponce, för att hämnas på Ben på grund av hans tidigare drogaffärer. Ben ställs inför en utmaning att hitta Ponce.

Peter Hedges (What’s eating Gilbert Grape) som regissör och författare har bevisat att han har ett djupt intresse av att skildra mänskliga problem i sina tidigare verk och han kommer tillbaka starkare än tidigare i Ben is back. Han behärskar att ända in i minsta detalj skildra även de enklaste mänskliga relationerna psykoanalytiskt. Han har förmågan att utveckla och berätta om människor och deras känslor. Hans son, Lucas Hedges (Boy, erased) spelar Bens roll väldigt vackert. Han är bara 22 år men han har redan gjort många roller i stora filmer som Three Billboards Outside Ebbing, Missouri, Manchester by the Sea och Lady Bird.

Julia Roberts lyser som den stjärna hon är i denna roll som en djupt plågad mamma. De andra stjärnorna är också bra.

Filmens handling utspelas i New York men har ett universellt budskap till hela världen eftersom missbruk har smärtsamma konsekvenser för missbrukarna och deras släktingar överallt.

Jag uppmanar dig att ta dina tonåringars händer och ta med dem för att titta på den här filmen men glöm inte att ta med servetter för att torka dina tårar.

En citat ur filmen: Om du vore svart, skulle du inte hamna i rehab. Du skulle vara i fängelse.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Julia Roberts, Recension, Scen

Göteborgs filmfestival 2019 del III

6 februari, 2019 by Mats Hallberg

Väldigt länge sedan jag frossade i film på motsvarande sätt. Och på den tiden skrev jag inte om mina upplevelser. Om jag räknat rätt blev facit tjugofem huvudfilmer plus ett par förfilmer, några besök på festivalcentret samt som ni kunnat läsa, närvaro på masterclass med Mads Mikkelsen. Har inte varit med om några större bekymmer. Tvärtom förtjänar arrangören jämte alla hängivna volontärer rungande applåder. Hade turen att inte bara orka upp på pressvisningar, utan också att komma in på flera attraktiva visningar på Draken. Det är mycket möjligt att någon filmskribent här kommer recensera filmer jag såg, sådana som har fått distribution. Men vill självfallet förmedla mina synpunkter och tips. Har upptäckt att det redan finns info på Wikipedia om filmer som ännu inte haft premiär, varför jag avser att vara knapphändig med uppgifter om intrig.

En grupp på Facebook jag anslutit mig till har döpts till Gut Music News, vilket jag tolkar som att innehållet ger fysiskt påtagliga,dock angenäma, effekter. Förhåller sig på liknande sätt med Thomas Vinterbergs rekapitulering, av vad som hände vid olyckan med kärnvapenbestyckade ubåten Kursk. Den gastkramande katastrofen, inklusive ryska beslutsfattares cynism och rädsla skildras ohyggligt kraftfullt via boken A Time To Die. I en otroligt påkostad samproduktion (Frankrike/ Belgien) är enda ofullkomliga beståndsdel, att samtliga i den imponerande rollistan konverserar på engelska. Mattias Schonaerts (gör en huvudroll också i Close Enemies) är mästerlig som kapten på ubåten, Lea Seydoux som hans lidande fru likaså. I övrigt flankerar storheter som Colin Firth och Max von Sydow. I en biroll utför Pernilla August ett imponerande, välmotiverat vredesutbrott. Eftersom vi vet hur skandalöst illa det slutar, har man fokuserat på mer än spänningsmomenten: Kamratskapet, glädjen som sprids genom bröllop, överlevnadsinstinkt, högteknologi under vatten, försvarshemligheter, officiella lögner och sjuttioen barn som miste pappor. Vinterberg med team har gjort en strålande film med episka kvaliteter, i sann humanistisk anda. Fortfarande tagen av begravningsceremonin, vars ”etikettsbrott” framkallade reaktioner i maggropen.

Stannar kvar i Europa genom att betrakta  När livet vänder, ett socialrealistiskt familjedrama så äkta att det inte känns som fiktion, snarare som ett utsnitt ur en trasslig vardag för en tvåbarnspappa i Belgien. Han är duglig förman inom stressig förpackningsindustri, tillika fackligt aktiv.  När hustrun hastigt lämnar hemmet,  får han hjälp av syster och mamma för att minimera följderna av ett kaotiskt livspussel. Romain Duris briljerar i huvudrollen.  I likhet med många andra festivalfilmer, är barnskådespelarna hjärtskärande bra. Publiken ska inte utgå ifrån att entydig uppgörelse kommer levereras. Däremot obestridligen exakt tonträff från ett land som inte sällan tar upp liknande, jordnära problematik.  

Av de tio nordiska bidrag som tävlade om världens, i pengar räknat, största filmpris, segrade Queen of Hearts i regi av May El-Touky. Absolut ett gediget verk, fast i mina ögon aningen överreklamerat. En designvilla är hem för två  hästtokiga döttrar och deras väletablerade föräldrar, som samtalar på olika språk. Familjen skakas i sina grundvalar när makens (Magnus Krepper) opålitlige tonårsson från tidigare äktenskap gör entré. Att strulige Gustav är allt annat än smidig eller sympatisk, hindrar inte den uttråkade Anne (Trine Dyrholm som i Göteborg tog emot skådespelarpris ) från att ta kontakt, utan påkopplad impulskontroll.  Yrkeskunskaperna från juridiken tar hon i anspråk som skydd.  Somliga sekvenser  hade tjänat på mer underbyggnad, subtilare indikation på vart Queen Of Hearts är på väg. Kan som kuriosa tillägga att förnämlige  Krepper, är en av de aktade rolltolkare  som jag haft nöjet att möta privat. (Han var trevlig.)   

Med tanke på den oroliga tid vi befinner oss i samt det konstnärliga resultatet, hade jag istället önskat att Sons of Denmark vunnit juryns hjärtan. Ser en otäck berättelse om politisk radikalism, islamistisk såväl som högerextrem. I filmens begynnelse inträffar en terroristattack i Köpenhamns tunnelbana, vilket får skrämmande följder. Konfliktlinjer blottas när fanatiker åstadkommer livsfarliga motsättningar. Blir drabbad av en angelägen thriller med en raffinerad twist. Överlag jämngoda trovärdiga prestationer av de medverkande, toppas av biroller som framhäver familjelycka. En mogen debut av dansk-irakiske Ulaa Salim vars dystra budskap måste tas emot som en varningsklocka för att inte riskera bli en profetia.

Till den sällsynta kategorin cineastiska fullträffar hör  Vid evighetens port av Julian Schnabel.  Publiken på ett utsålt Draken fick njuta av Willem Defoe, vars febriga gestaltning av  Vincent van Gogh  och hans eländiga tillvaro, äger en  magnetisk densitet  som belönats med flera priser (nominerad till Oscar). Det innovativa, flackande kameraarbetet  speglar en ängslig och bespottad person medveten om sitt kall. Och fotot matchar enastående hans visionära konstnärskap.  En oumbärlig film som handlar lika mycket om skaparglädje som destruktivitet och ångest  sista perioden i holländarens liv. Gaugin, sponsorn broder Theo och Gabby (Emmanuelle Seigner) förekommer förstås. Mads Mikkelsen gör en eftertänksam monolog från en präst.  Delvis nya rön och Schnabels blick,  berättigar ännu en obeveklig historia om ett mytomspunnet sorgligt öde. Bara att gilla läget att alla dialoger sker på engelska.     (5)      

Torde vara bekant att jag försöker skriva om musik. Att soundtrack har, eller kan ha, avgörande inverkan på spelfilmer är värt att ständigt påpeka. En annan populär genre under festivalen brukar vara musikdokumentären. En sådan är den omskrivna och försenade I´ll Be Gone. Detta är en film gjord av två kvinnliga fans från USA, vars syfte är att beskriva fenomenet Broder Daniel, en energisk, otyglad popgrupp jag tror mig ha hört live två gånger. Till mångas förvåning har de blivit invalda i Swedish Music Hall of Fame. Dokumentären bygger på omfattande arkivmaterial jämte intervjuer med bland andra Theodor Jensen och frontfiguren Henrik Berggren. Berggren i liggande ställning anstränger sig för att uttrycka sig filosofiskt, men ändå begripligt. Troligen tack vare att de ansvariga bakom kameran är kvinnor, liksom de som kallas pandor (hardcore fans som älskar att sminka sig); intervjuas några tjejer ingående. I´ll Be Gone formas till en utredande hyllning med klargörande aspekter, på ett karismatiskt band präglad av en deppig tidsanda.

För att inte förlänga recenserandet in absurdum listas avslutningsvis övriga filmer jag samlat på mig synpunkter om.

  • Brutalt krig mellan knarkgangsters vars våldsbrott polisen kraftsamlar för att lösa. Tillkommer i intrigen gör kopplingarna mellan de båda huvudrollerna på var sin sida om lagen.CLOSE ENEMIES (Belgien/ Frankrike) 3+
  • Satiren om det vulgära kitschiga entourage som associeras med Berlusconis Italien blir en alltför utdragen skildring, av regissören till YOUTH. Svensk distr. LORO (Italien/ Frankrike) 3
  • Skotsk romantisk övergår i seriös fas när den tio år äldre kvinnans högsta önskan är att bli gravid. Fin regidebut och dito agerande av Laia Costa. ONLY YOU (Storbritannien) 3+
  • En biopic blir svart komedi med glimrande Melissa McCarthy och Richard E. Grant (Withnail och jag) där vi får veta hur en arrogant, luspank författare sadlar om och blir förfalskare av celebriteters brev. Svensk distr. trots att kopian som visades var otextad. Regi Marielle Heller (USA) CAN YOU EVER FORGIVE ME? 3+
  • Rapsodiskt poetisk fiktion från Kvidinge om fest och arbete. I centrum polska gästarbetare på stort jordbruk, i film med amatörer som agerar till synes självbiografiskt. Regi John Skog (Sverige) SÄSONG 2
  • Internationell premiär för exotisk, rörande tragedi om bekräftelsebegär och utstötthet bland pressade tonårstjejer i Sydkorea, från lovande debutant som fanns på plats. (Sydkorea) SECOND LIFE 3
  • Seg dokumentär om erotik, skönhet och dess motsats. Ett kvinnligt, långvarigt projekt vars magplask jag betraktar som två bortkastade timmar. Skrällvann Guldbjörnen i Berlin. (Rumänien/ Tyskland/ Tjeckien/ Bulgarien/ Frankrike) TOUCH ME NOT 1

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 280
  • Sida 281
  • Sida 282
  • Sida 283
  • Sida 284
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in