• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Peak Everything – smart film som ändå faller på eget grepp

31 mars, 2026 by Rosemari Södergren

Peak Everything

Peak Everything
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 april 2026
Regi Anne Émond
Skådespelare: Patrick Hivon, Piper Perabo, Gilles Renaud, Élizabeth Mageren, Leona Son, Eric K. Boulianne

En smart film som töjer på begrepp kring klimatångest och själv-utveckling och överlevnads-metoder.

När världen står i brand – ska vi då vända oss till självhjälp och lära oss leva i nuet?
I denna smarta film ställs budskapen från personlig och andlig utveckling mot en värld som brinner, där klimatförändringarna är verklighet i människors vardag. Hur ska vi hantera ångesten när det ser ut som att världen är på väg mot sin undergång – eller åtminstone på väg att förändras och bli en helt annan värld än den vi känner till?

Århundraden tidigare var det i västvärlden ofta kyrkans budskap som stod i konstrast mot naturkatastrofer och olika tragedier. Kyrkans budskap kunde vara tröst men också ett hot som förklarades olyckor och katastrofer som straff från gud. I dagens värld är det väl andlighet och personlig utveckling, yoga och meditation som är de vägar människor använder för att bevara sitt lugn i kriser?

Huvudpersonen är 45:årige Adam som arbetar med att sköta om hundar. Han lever i permanent existentiell ångest inför den oundvikliga undergången av vår värld: Klimatförändringar och utarmningen av jordens resurser lämnar honom utan hopp om framtiden. Men han har samtidigt ångest för att han inte har hittat någon livspartner. Ett sätt att hantera sin ångest hittar Adam genom att beställa en så kallad terapeutisk sollampa. Men lampan kommer ett telefonnummer till leverantörens tekniska support-linje. Adam ringer och börjar prata med Tina, som jobbar på supporten. Adam blir förälskad i hennes röst och hur hon lyssnar.

Visst finns det mycket i vår tid som kan få oss att känna ångest och oro inför framtiden: klimatförändringar, överexploatering av naturresurser, kollapsen av den biologiska mångfalden, krig, flyktingströmmar. Förändringar är dock det enda som alltid varit verklighet. Det ända oföränderliga är sanningen att allt förändras. Inget är för evigt. Alla förlorar någon de älskar någon gång och alla ska någon gång lämna denna fysiska existens. Oavsett om det finns själavandring eller inte. Människors liv har alltid vari fyllt av vedermödor och farligheter. Att vara människa har alltid varit fyllt av utmaningar och svårigheter.

Filmens distributör kallar talar om att filmen handlar om kärlek i ångestens tid. Jo det är väl dess huvud-tema och delvis är detta mycket smart genomfört med scener med djup som förmedlar budskap på flera nivåer och ger en hel del att tänka på. Men för mig har filmen också några minus, den är delvis seg och svår att engagera sig i, huvudpersonen är inte särskilt charmig.

Ett plus är att Peak Everything är filmad på 35 mm, vilket bidrar till en lätt nostalgisk, varm retrokänsla i bilden, som regissören Anne Émond beskriver som “soft pre-apocalyptic”.

Regissörens kommentar:
– I first started writing this script to save my life. I was suffering from a kind of distress that feels specific to our time, that’s become the norm: depression, anxiety, eco-anxiety, feeling of emptiness, fear of the future. Strangely, or maybe logically, Peak Everything, a zany, absurd, romantic and chaotic comedy grew out of this painful chapter in my life.
Like Adam, the main character, I own a light therapy lamp, and that lamp came with a support line phone number. In the end, I never called, and instead I invented these conversations for myself.

Tyvärr tycker jag att regissören ändå faller för gamla knep och inte följer de alternativ som trots allt bubblar under ytan. Är svaret verkligen att trots allt att leva i nuet och hitta någon att ha sex med? Och hur kan någon påstå sig älska sina hundar och ändå överge dem när det gäller? Under ytan bubblar andra lösningar som hade varit mycket mer spännande att följa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: I Was a Stranger – talar till alla sinnen och både till tankar och känslor och den dröjer kvar länge, länge

30 mars, 2026 by Rosemari Södergren

I Was a Stranger

I Was a Stranger
Betyg 5
Svensk biopremiär 3 april 2026
Regi Brandt Andersen

Oj. Det gör ont i hjärtat. En stark film och på alla plan så proffsigt skapad, både bildmässigt, dramaturgiskt och ljudet – allt samspelar och gör att filmen inte går att väj dig sig emot. Den finns kvar inom mig länge, länge efteråt.

Denna film visar mänskligheten i dess råaste, fulaste form. Det är lätt att tappa tilltron till människor och i synnerhet alla de som bär upp monopolet till våld när man ser denna film. Världen över finns det grupper som har monopol på och rätt att utöva våld mot medborgare. Också i Sverige finns personer som missbrukar denna ställning de har. Filmen utspelas i Syrien, Turkiet och Grekland och skildrar människor i krigstillstånd och starar i Syrien och dess inbördes kring. Men skaka inte av dig filmens budskap för att du lever i Sverige. Det blir extremt tydligt i filmen, våldsmonopol kan alltid missbrukas.

Teatermannen Bertolt Brecht ville att när publiken gick ut från en föreställning skulle de känna att de var stärka av lust att vilja förändra. På ett sätt känns det så efter att ha sett denna film men samtidigt känns det alltför stort, alltför utmanande och alltför svårt. Våldsmonopolet har genom hela mänsklighetens historia varit hänsynslös och speciellt utsatt de svagare grupperna som har minde makt och mindre vapen till sitt förfogande.

Berättelsen är indelad i fyra delar där vi följer olika människor som på olika sätt möts. Vi får följa en syrisk läkare som ambitiöst och kunnigt i sitt arbete räddar liv på alla sårade, oavsett vilken sida de kämpar på. Hon tvingas fly från Aleppo med sin unga dotter. Det är inte populärt att rädda livet på alla. Läkarens flykt sätter igång en kedja av händelser som sträcker sig över gränser och drar in fyra främlingar i samma storm: En flyktingsmugglare som försöker rädda sin son. En soldat som brottas med sitt samvete. En poet på jakt efter ett hem. En grekisk kustbevakningskapten fångad mellan plikt och barmhärtighet. Deras vägar korsas under en natt på Medelhavet, där överlevnaden är osäker och mänskligheten blottas i sin allra råaste form.

Oavsett inställning till migrationsfrågor som tittaren har kommer denna film att förmedla något viktigt. Det handlar inte om hur många som ska få uppehållstillstånd eller inte, det handlar istället om att förändra världen så att ingen människa behöver fly. Att utbilda de personer världen över som i olika nationer har makten att utöva våld – att utbilda i moral och etik och människors lika värde. Ska det vara så svårt? Hur kan världen ens få se ut så här?

Filmen är dramaturgiskt perfekt berättad. Skådespelarna har alla hög klass och är oerhört trovärdiga. Ljudet är integrerat i bilderna på ett fantastiskt talande sätt. Filmen talar till alla sinnen och både till tankar och känslor – och den dröjer kvar länge, länge. Ett mästerverk, men så sorgligt att se människan som så usel och hänsynslös.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: They Will Kill You – förvirring och slarvigt

26 mars, 2026 by Elis Holmström

They Will Kill You

They Will Kill You
Betyg 2
Svensk biopremiär 27 mars 2026
Regi Kirill Sokolov

Det mest anmärkningsvärda med They Will Kill You, regisserad av Kirill Sokolov, är inte något av det faktiska innehållet. Istället är det snarare de oerhörda parallellerna med förra veckans Ready Or Not 2. De känns som tvillingar som separerats vid födseln. Båda vill ta sig an skräckgenren med hjälp av galghumor och försöka att göra narr av de klyschor som de allra sämsta exemplen från genren nyttjar. Likheterna fortsätter även i det sätt filmerna försöker skapa ett sorts emotionellt ankare i en mycket sargad syskonrelation. Det känns snart som om någon form av narrativ option har sålts till de två kreativa teamen bakom filmerna. Och än mer absurt blir det då slutresultatet och även slutbetyget är så nära varandra att det skulle krävas målfoto för att avgöra vem som drar längsta strået.

För där regissörsduon Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett visade en uppenbar entusiasm inför sitt projekt är Sokolov ute efter tröttsamt effektsökeri, han vill ständigt framhålla sin film som unik, trendig och stilfull. Inspirationskällorna går dock inte av för hackor, här finns spår av både Quentin Tarantino, Drew Goddards Bad Times at the El Royale och John Carpenters mest brutala och ikoniska stunder. Men där två av dessa herrar – Goddard kan endast beskrivas som slirig, besitter en förmåga att sätta samman sina filmer och inte låta ett snyggt yttre existera på bekostnad av något relevant och intressant, är Sokolov helt förlorad i att utmärka sig. Detta gör han genom att leka Wes Anderson, det adderas tonvis med självupptaget trams där den ytterst välarbetade scenografin inte kan få tala för sig själv utan ständigt måste framhävas på obehagligt självcentrerade vis. Det visuella känns alltför ofta överarbetat eller onödigt tuktat, det finns inget som helst liv trots att det från en teknisk synpunkt är ytterst kompetent.

Och just denna tröttsamma pretention – att inte acceptera det enkla och lugna, gör att flera av de positiva inslagen långsamt kvävs och tillintetgörs. För det vore ett tjänstefel att inte belysa de positiva aspekter som They Will Kill You besitter. Det är en film vars premiss är bortom det galna och oseriösa, någonstans finns en vilja att bara ha kul. I en tidig och oerhört brutal actionsekvens tycks det hela vara på väg att utvecklas till en grandios slaktfest. Här går kolsvart cynisk humor och löjeväckande brutalt våld hand i hand, det hade kunnat vara startskottet för en bristfällig men också djupt underhållande film. Men så fort allt verkar vara på väg att lyfta fastnar filmen i någon form av förvirring där de framsteg som gjorts helt och hållet suddas bort av sekvenser som känns slarvigt improviserade och inte det minsta nödvändiga. Istället är det endast brottstycken som skvallrar om vad som kunde ha varit, exempelvis en helt snillrikt rolig och grotesk sekvens i en lufttrumma. Då blir filmen en sorts arvtagare till Carpenters Big Trouble in Little China, men detta moment – precis som alla de andra positiva bitarna, har ingen som helst förmåga att hålla sig kvar då de får spela andra fiol till komplett trams.

Slutet som borde vara en dans i blod och inälvor blir istället ett platt fall då den bästa actionscenen avfyrats redan i början och inget därefter lyckas komma ens nära den lekfullheten som kan ses där.

They Will Kill You kan mer eller mindre beskrivas som två ytterst underhållande scener dränkta i hopplösa pretentioner och en regissör som verkar mer besatt av utläggningar kring sin egen stil istället för att faktiskt göra ett jobb som kan klassas som godkänt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Celtic Utopia – en resa genom Irlands pulserande folkmusik-scen

25 mars, 2026 by Rosemari Södergren

Celtic Utopia

Celtic Utopia
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2026
Regi Dennis Harvey och Lars Lovén

Folkmusik som sticker ut hakan, som är rebellisk – är huvudtemat för denna energiboost till film. Så kul att bjudas in till en resa genom Irlands pulserande folkmusik-scen. Vi får möta en lång rad av olika folkmusiker och höra dem berätta om konflikter och utmaningar som bubblar under ytan i nationen Irland och brittiska Nordirland.

Irland är en självständig suverän stat, medan Nordirland är en del av Storbritannien. Delningen skedde 1921 efter en väpnad kamp, där Nordirland förblev under brittiskt styre med en protestantisk majoritet, vilket senare ledde till den långvariga konflikten ”The Troubles” medan Irland domineras av katolska kyrkan.

Jag tror att många av oss ofta förknippar folkmusik med berättelser från förr och med musikinstrument av äldre utformning, men i den irländska folkmusik-scenen vimlar det av rebell-anda. En del är mycket tydliga med att de vill att Nordirland blir en del av Irland medan andra inte har lika tydlig övertygelse. Musiken kan vara både med äldre instrument men lika ofta med gitarr och moderna instrument. Sångtexterna sticker ut och är roliga, retsamma ibland och mycket politiska ibland.

Några av folkmusikerna är kritiska till den katolska kyrkan men att det samtidigt är katolska kyrkan som kämpade för Irlands självständighet. Det är kluvna känslor inför katolicismen. Några berättar att hur deras mamma eller någon annan kvinnlig släkting blev fråntaget sitt barn när de blev gravida utan att vara gifta. Det finns fortfarande familjer som fortfarande inte fått kontakt med barn som togs ifrån dem av de katolska prästerna.

Celtic Utopia visar hur musik, politik och historia är tre delar av samma helhet, de behöver varandra och förstärker varandra och genom folkmusiken kan frågorna spridas ut och diskuteras och funderas vidare kring – och ge styrka. gemenskap och samhörighet. Celtic Utopia är en film som spritter av energi och ger en förståelse för livet på Irland idag.

Medverkande musiker:
The Mary Wallopers, Negro Impacto, The Deadlians, Jinx Lennon, Poor Creature, Branwen, Lankum, Naoise Mac Cathmhaoil, Rising Damp, Young Spencer, Eoghan Ó Ceannabhain, Róis, Post Punk Podge, Susan Hughes, Tadhg Mulligan, Alfie Mulligan, Múlú, Niamh Moriarty, Cathail O’Mhaoil, Summer Newman, Eimear Nic Ionnrachtaigh och Eoghan Ó Garmaile.

Om regissörerna
Dennis Harvey är en filmskapare från Irland. Han är främst känd för sin kortdokumentär The Building and Burning of a Refugee Camp (2024), som vann en Guldbagge för Bästa kortfilm, utsågs av Franska filmakademin (Les César) till en av världens bästa kortfilmer 2024 och mottog flera andra utmärkelser.

Dennis skriver och regisserar huvudsakligen dokumentärfilm, men har även producerat och klippt sina egna verk. Hans första långfilm, I Must Away (2023), var en kalejdoskopisk essä om rörelse, inspelad under sju år i sex länder.

Hans andra långfilm, Celtic Utopia (2025) hade premiär i Locarno, där den vann Grand Prix i Semaine de la Critique.

Lars Lovén är dokumentärfilmare, journalist och dokumentärproducent för radio. Han regisserade dokumentären Fonko (2016), som skildrar den samtida musikscenen i flera städer på den afrikanska kontinenten, spårar dess rötter i kampen mot kolonialism och sätter den i relation till snabba samhällsförändringar. Filmen fick biografdistribution genom Folkets Bio och visades på festivaler i mer än 40 länder världen över.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Celtic Utopia, Folkmusik, Irland

Filmrecension: En annan Håkan – djuplodande, vacker, ärlig och ger hopp

25 mars, 2026 by Rosemari Södergren

En annan Håkan

En annan Håkan
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 mars 2026
Regi och manus Joel Segerdahl

En djuplodande vacker film om en man som vågar vara sig själv. En mycket personlig film som låter oss komma ovanligt nära Håkan Hägg som är gatumusiker som sjungit på Göteborgs gator i mer än 40 år. Filmens regissör Joel Segerdahl har fått komma mycket nära denna Håkan och fått honom att öppna sig och berätta mycket om sig själv. Det är personligt, nästan på gränsen till privat – men det känns både viktigt och starkt berörande. Ordet ”berörande” kan bli ett slitet uttryck, men det går inte att undvika just nu. Håkan Hägg har mer eller mindre vigt sitt liv åt att stå i gathörn i Göteborg och sjunga och tala till människor som går förbi.

Vi får följa Håkan genom barndomen, och till den han är idag. Han har en personlighet som sticker ut. Redan som barn blev han special-behandlad. Om det var bra eller inte kan nog ingen svara på idag. Men det är tydligt att han inte är som genomsnittet. Han är en välkänd karaktär i Göteborg där han står och sjunger och ofta cyklar gatorna fram och pratar med sig själv. Ibland bestämmer han sig för att det är dags att ge sig av ut i världen. Han tar med en påse i handen och hoppar på tåget ut i Europa. Ibland tar pengarna slut och han får sova ute. Jag misstänker att han inte alltid blivit väl behandlad av vakter eller polis när han sovit ute.

Just nu visas ett par filmer som varnar på olika sätt för den utveckling som sker i västvärlden idag där människor kan bli illa behandlade av vakter, polis och åklagare om de sticker ut. Den brittiska filmen ”I Swear” bygger på verkliga händelser och handlar om en ung man som har Tourettes syndrom och tvångstankar – och som under uppväxten blev mycket illa behandlad av både skola och polis. En annan skrämmande film är ”Två åklagare” som utspelas under Stalineran men som har skrämmande likheter med Sverige idag där vakter, polis och åklagare på samma sätt håller ihop och det är omöjligt för en svag människa att få rätt gentemot de krafter som har monopol på att utöva våld.

Denna dokumentär, ”En annan Håkan”, ger dock hopp om att människor kan få vara unika och inte behöver passa in i den vanliga mallen. Även om Håkan Hägg mött svårigheter i sitt liv sprudlar han oftast av positiv energi och dokumentären har en vacker och hoppfull ton. En göteborgare som också heter Håkan är välkända Håkan Hellström som uppmärksammar Håkan Hägg och bjuder in honom till att vara Håkan Hellströms förband på utsålda Ullevi konserter, och så blir det.

Det verkar som att många göteborgare tagit Håkan Hägg till sitt hjärta. Jag funderar på om det skulle vara möjligt i Stockholm. Är Göteborg lagom stort/litet för att det ska fungera att sticka ut, att inte vara som alla andra, att behöva passa in i som medelvärdet lagom som ofta krävs.

Dokumentären En annan Håkan ger samtidigt hopp: kanske för att det är just i Göteborg det händer?

Efter premiären i Göteborg den 24 mars 2026 kommer En annan Håkan att visas på biografer runt om i landet. En annan Håkan är Joel Segerdahls långfilmsdebut för bio. Segerdahl är tidigare nominerad till Kristallen för tv-dokumentären Fotbollsbomben – det osannolika attentatet och dokumentärserien Leriga Rötter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, Göteborg, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in