• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Tigrar – handlar om mycket mer än fotbollsvärlden

31 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Tigrar
Betyg 4
Visas på Göteborgs filmfestival, svensk biopremiär planeras under våren 2021
Regi Ronnie Sandahl
Skådespelare Erik Enge, Frida Gustavsson, Alfred Enoch, Marizio Lombardi, Lino Musella, Liv Mjönes

En film varenda fotbollsintresserad, eller förresten varenda idrottsintresserad, bör se. Jag hoppas filmen sätter fart på diskussioner kring idrottsvärlden. I samband med visningen av filmen på Göteborgs filmfestival står: Ronnie Sandahl vitaliserar sportfilmen i prisvinnande och starkt berörande drama som riktar strålkastarljuset mot fotbollsindustrins inhumana villkor.

Filmen bygger på verkliga händelser. Den är baserad på Martin Bengtssons självbiografiska ”I skuggan av San Siro”. Vi får följa Martin Bengtsson som var en av Sveriges mest lovande talanger inom fotboll när han såldes som ungdomsproffs till den italienska storklubben Inter. Att bli fotbollsproffs i Inter hade varit Martins dröm redan som liten knatte. Han brukade se på Inters matcher tillsammans med sin pappa och att få spela för dem blev oändligt stort. På plats i Milano är livet som ungdomsspelare inte så lätt. Rivaliteten mellan de unga spelarna är stenhård. Alla vet att när någon ny kommit till truppen slängs någon annan ut. Ingen av de andra unga spelarna vill vara den som slängs ut. Avundsjukan från de andra ungdomarna blir inte mindre av att övergångssumman för Martin var hög.

Martin är yngre än de flesta andra. Tillvaron i Milano blir mer utmanande och tuffare än han kunnat drömma om. I kontraktet var han utlovad eget rum, men så blev det inte. Svårigheterna är många: Han kan inte italienska. Att hänga med de övriga på barer och nattklubbar på fritiden verkar inte vara den roligaste sysselsättningen för en tonåring. Utmaningarna för in Martin i en spiral av psykisk nedbrytning.

En av ledarna inom klubben säger till Martin att han har höga förväntningar på Martin för att han har ett starkt driv, en stor hunger. Till skillnad från många som kommer från slummen som blir mätta redan när de kommit till ungdomslaget, du har större mål och djupare hunger. Som åskådare kan jag känna att denna hunger är inte alltid sund.

En av filmens styrkor är att regissören inte skriver oss allt på näsan. Vi får själva känna och förstå vad som händer under ytan. Skådespelarna är mycket bra och Erik Enge gör ett träffsäkert porträtt av den stenhårt satsande 16-årige fotbollstalangen.

Under sitt år hos Inter rankades Martin Bengtsson av fotbollstidningen La Gazzetta dello Sport som nummer åtta av hundra unga fotbollsspelare som förväntades bli stora stjärnor. Det kan vara ett tungt ok att bära sådana förväntningar.

Filmen sätter fingret på stora problem inom fotbollsvärlden och skildrar hur psykiska problem sopas under mattan. På så sätt handlar filmen om mer än fotbollsvärlden. I dagens värld är kraven och förväntningarna ofta höga på unga människor att de ska ”hitta sin grej” och lyckas. Alla kan inte bli bäst i världen. Acceptansen och förståelsen av psykiska problem är inte stor i samhället och det finns mycket som kan förändras i vår syn på livets mening.

Fakta om Ronnie Sandahl från Wikipedia: Ronnie Mikael Sandahl, född 2 december 1984, är en svensk författare, regissör, och krönikör på tidningen Aftonbladet. Sandahl är uppvuxen i Falköping och har tidigare arbetat på Falköpings Tidning. Hans debutroman Vi som aldrig sa hora kom ut år 2007 och möttes av stor uppmärksamhet för sin kritiska skildring av mansrollen. Hans debutfilm som regissör, Svenskjävel gick upp på biograferna år 2015 och hyllades på bred front.

Jag tror att med Tigrar tar Ronnie Sandahl definitivt en plats bland de stora svenska filmregissörerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Gagarine – vacker men mycket sorglig

30 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Gagarine
Betyg 3
Visas under Göteborgs filmfestival 2021
Regi Fanny Liatard och Jérémy Trouilh

En vacker men oerhört sorglig film om en tonårspojke som är övergiven av sina föräldrar och kämpar en omöjlig Don Quijote-kamp för att hans risiga förortsområde Cité Gagarine inte ska rivas.

Youri är en tonåring som bor i miljonprogrammet Gagarine i Paris, ett område som invigdes 1963 med stor pompa och ståt med den ryska kosmonauten Jurij Gagarin på plats. Området fick sitt namn efter kosmonauten. Drygt femtio år sedan började området rivas.

Youri som drömmer om att också bli astronaut kämpar för att förhindra att området rivs. Han lever ensam då hans föräldrar skilt sig och ingen bryr sig om honom, de verkar båda ha nya familjer. Youri säljer smycken efter sin mamma för att kunna köpa elektriska tillbehör som han använder för att fräscha upp och renovera i området. Två vänner till honom hjälper till. Men deras kamp räcker förstås inte. Området är slitet och en del av dess invånare är nog nöjda med att få flytta till bättre lägenheter, eller åtminstone till större bostad.

För Youri är området som hans familj. Han har nära kontakt med många inom området, det är som hans familj.

Det är förfärligt sorgligt egentligen att se hur övergiven han är och hur hopplös hans kamp är.

Filmen känns mer som dokumentär än ett drama, både för hur fotona och miljöerna är skildrade på plats men också för att rent dramaturgiskt är det en utdragen väg till hopplöshet. Där finns små glimtar av närhet mellan människor men i övrigt finns det knappast något hopp för Youri. Det är extra sorgligt med tanka på att området är risigt och nerkört – och det är svårt att tycka att ett så slitet område är värt att behålla. Det är klart man skulle kunna tänka sig att renovera området tillsammans med de boende, låta dem ha inflytande på förbättringar, men i grunden är det både ett fult höghusområde och riktig nerkört.

Filmen är vackra foton men jag blir väldigt ledsen av den. Fotot med suggestiva rymd- och himmelsbilder och de drömlika scenerna med en tyngdlös Youri är en av filmens styrkor liksom de tre unga skådespelarna: Alseni Bathily som Youri, Lyna Khoudri som Diana och Jamil McCraven som Houssam. De är så naturliga framför kameran och jag räknar med att få se dem i flera filmer framöver.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

20 januari, 2021 by Rosemari Södergren

The Swedish Way
Betyg 5
Streaming-premiär den 22 januari 2021 via Draken-film
Regi Maj Wechselmann

Förmodligen inte bara årets viktigaste film utan ett historiskt  viktigt dokument över den katastrofala svenska strategin under covid-19-pandemin. Historiens dom lär bli hård över de som hade makten och lät så många fler svenska invånare dö i förhållande till folkmängden än våra nordiska grannländers strategi gjorde. Det går inte att bortförklara sanningen att de som bestämde i Sverige stod bakom flera slarviga beslut och lät smittan sprida sig. Kanske för att de först hade folkimmunitet som strategi (inspirerad av tidigare stadsepidemiologen Johan Giesecke) eller så handlade de i rent oförstånd eller med oförmågan att tro att det var allvar från början?

Den svenska strategin under covid-19-pandemin sticker ut. På flera sätt. Att Sverige har dödstal som är många gånger högre i förhållande till sin folkmängd än våra nordiska grannländer borde fått de svenska makthavarna att reagera. Maj Wechselmann The Swedish Way granskning av den svenska strategin är skrämmande träffsäker.

En bildfrekvens  som är talande än när fyra kvinnliga statsministrar från de nordiska länderna talar om sitt lands strategi med ord som ”Vi vill ta det säkra före det osäkra”, ”Vi vill inte riskera några liv” – så kommer vi till den svenska representanten och där är det inte ens statsministern utan Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlson som på med gammelmans knaggliga röst uttalar sig om att den svenska strategin är klokare än alla andra. Han ger ett stapplande intryck av en oerhört rörig person som inte ger uttryck för någon omsorg om de människor som drabbas av pandemin. Detta säger så mycket. I Sverige tog den svenska politiska ledningen med statsminister Löfven ett stort steg tillbaka under pandemins första åtta månader och lät myndigheterna med Folkhälsomyndigheten i ledningen vara ansiktet utåt och som det det verkar, fick bestämma.

Att ett lands strategi bestäms av tjänstemän som vi inte kan rösta bort i val är skrämmande exempel på hur lite demokrati Sverige har när det är kris. Och ett exempel på myndigheters makt i Sverige.

Wchselmanns dokumentär är en svidande redogörelse för det svenska misslyckandet och ett avslöjande av så många lögner som makten basunerat ut:
Folkhälsomyndigheten upprepar om och om igen att barn inte blir sjuka. I dokumentären möter vi barn som blev svårt sjuka.
Dokumentären visar också att smittan fanns i Sverige redan före de berömda skidresorna till Alperna. Den pekar också på hur andra länder satte hemkommande smittoförande skidresenärer i karantän medan svenska myndigheter endast uppmanade dem att stanna hemma vid symptom. Hur många taxichaufförer blev sjuka på grund av myndigheternas slappa hantering?
Dokumentären visar också hur svårt sjuka i lång tid efteråt många drabbade blir.
Riktigt hemskt är det att skyddsutrustning bränts upp i Sverige mitt under pandemin med myndigheternas goda minne och att ett fältsjukhus byggdes i Älvsjö men aldrig användes.

Denna dokumentär är ett viktigt tidsdokument, ett historiskt dokument, för att visa kommande generationer hur svenska makthavare av någon outgrundlig anledning inte kunde samarbeta med globala experter och inte ens respekterade kunskapen från internationella framstående vetenskapsmän och forskare.

Under 1700-talet när Stockholm drabbades av pesten dog 22.000 av Stockholms dåvarande 55.000 invånare. Makthavarna som inte skyddade befolkningen tog sig själva långt från Stockholm samtidigt som den svenske kungen Karl den tolfte var i Turkiet och smidde planer på att med sina soldater bygga ett imperium. Och soldaterna löd honom blint. De hyllade honom utan att ifrågasätta något. Att människor i stora härskaror kan springa efter en ledare utan att tänka själva, det finns sorgligt många exempel på det genom historien. Wechselmann visar att samma fenomen verkar finnas kvar i Sverige, i vår tid.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension:

13 januari, 2021 by Redaktionen

Foto: Charlotta Tengroth

Om Inga
Titel: Om Inga
Betyg: 3
Visas på SVT Play

Fanny joggar snabbt, Inga går långsamt. Det skiljer flera år emellan dem. Fanny är 45, Inga har fyllt 92 år. De är vänner och Fanny följer med på Ingas dröm. Hon vill tillbaka till den platsen där hon verkligen känt sig fri och lycklig. Hon vill tillbaka till Aten, Grekland.

Inga Landgré föddes i Stockholm 1927 och är en skådespelare utbildad via Calle Flygare Teaterskola. Hon har blandat annat spelat i Ingmar Bergmans ”Kris”, ”Kvinnodröm” och ”Det sjunde inseglet” och på de flesta teatrar runt om i Sverige. Hon har vunnit flera priser och blivit oerhört hyllad för sina roller både på scen och på filmduken. Mycket av detta är vida känt kring Inga men vissa saker som kommer fram i dokumentären är nytt. Till exempel att hon var kurir i motståndsrörelsen under juntatiden, hon hjälpte till genom att smuggla filmer i bh:n.

Vi får följa med när hon får återse sitt Grekland och återuppleva minnena hon känt där. Vi får gå med på promenaderna kring husen och doppen i havet, men allra starkast är när Inga ligger i sängen och Fanny står lutandes mot väggen och ställer de där svåra frågorna till Inga. Om livet, om att ha levt livet, om hon skulle vilja leva om sitt liv. Det blir ärligt och en smula mörkt. Inga medger att hon redan som liten önskade sig ofödd och kunde inte se meningen med att leva. Hon förstod sig inte på reglerna kring att äta eller ätas. Hon undrar vad det egentligen fanns för henne på den här jorden. De tankarna ligger kvar där även om hon också är glad att hon levde. I förhållande till dem som inte gjorde det, bland annat vännen Stig Dagerman.

Det är en väldigt varm och öppen skildring av en kvinnas liv och hennes tankar om jordelivet. Om de äktenskap hon haft och vad hon lärt sig genom dem. Vad kärlek är och vad hon trodde det var i förhållande till vad det visade sig vara. Även fast Inga är känd för sina skådespelarprestationer så är det fokus på upplevelsen kring dem än de roller hon har spelat, med bravur, vilket är mycket mer intressant. Att få höra hennes tankar om livet känns som en ynnest och det är vackert fångat på en plats där hon känner sig hemma och fri, i det vackra Aten.

”Men du har velat leva?” frågar Fanny. ”Ja tydligen, här sitter jag kvar” svarar Inga med ett leende. Inte helt övertygande men ändå, här sitter hon kvar. Och det sista vi lämnas med är ändå uppmaningen till att stanna kvar. De står i natten och andas långsamt. Fanny frågar försynt vilket det bästa rådet Inga har att ge och det dröjer lite innan hon svarar med stark stämma; lev.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Se upp för Jönssonligan

8 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Se upp för Jönssonligan
Betyg 3
Premiär på C More och TV4 Juldagen 25 december 2020
Regi Tomas Alfredson
I rollerna Henrik Dorsin, Anders Johansson, Hedda Stiernstedt, David Sundin, Reine Brynolfsson, Lena Olin, MyAnna Buring, Henric Holmberg, Pekka Strang

En lång rad av duktiga svenska skådespelare och i regi av en av våra stora svenska filmregissörer, Tomas Alfredson, är det väl ganska självklart att det blir en bra produktion. Har Tomas Alfredson någonsin gjort en dålig film? Henrik Dorsin är oerhört skicklig och helt rätt person att bära rollen som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson efter Gösta Ekman.

Filmen är rolig och som den ska vara: smått absurd och driver med det mesta. Den gör allt på skoj, det finns inget allvar i botten, som jag ser det. Det tror jag många menar är bra. Underhållning bara för underhållningens skull, för att få skratta och tänka på något annat än verkligen en timme eller två. För mig är det ändå lite svårt att höja en film till skyarna som trots allt har en rätt konstig sensmoral. Jönssonligan är kriminella även om de inte lyckas särskilt bra och för att vi ska acceptera dem och ha dem som våra hjältar måste de som blir bestulna framstå som oerhört giriga och maktgalna och usla.

Filmens sätt att berätta på är att överdriva, att karaktärerna är skrattretande, att Sickans plan är omständligt komisk och att allt är skruvat. Till syvende och sist handlar vars och ens bedömning och behållning av filmen vilken form av humor man har. Jag hade ganska roligt men filmens komik är inte klockren för mig. Det kändes inte som bortslängd tid, det var underhållande och Dorsin är alltid rolig att se i vilken roll som helst. Betyg 3 är godkänt för en film, det är en hygglig bra film. Jag har lagt märke att flera av de etablerade filmkritikerna gett den ännu högre. Att filmen inte får högre betyg av mig beror på att dess komik inte talar helt till mig. Jag har lite svårt för film där karaktärerna görs alltför löjliga och jag har svårt för att göra kriminella till hjältar även om de är misslyckade sådana. För ganska misslyckades karaktärer är det ändå. Plus att jag fick illamående när i en scen familjen blir bjuden på pasta med kattmat. Hedda Stiernstedt spelar fru till Dynamit-Harry och de två har en stor hög med fosterbarn och hela Jönssonligan bort tillsammans i ett slags kollektiv en nedlagd fabrik på Stora Essingen och de är rejält fattiga. Egentligen vill ligan sluta med brott men då Sickan precis kommit ut från fängelset med en ”genial plan” kan de inte stå fast vid sitt beslut utan hänger på.

Jodå, den är kul. Jag skrattade emellanåt. Den är rätt absurd och Sickan har planer som med vissa andra skurkars inblandning, äventyrar statsskicket i Finland. Det finns giriga ljusskygga affärsmän som vill förvandla Finlands republik till monarki. Så till syvende och sist hänger betyget på filmen på vilken humor man har.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 229
  • Sida 230
  • Sida 231
  • Sida 232
  • Sida 233
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in