Se upp för Jönssonligan
Betyg 3
Premiär på C More och TV4 Juldagen 25 december 2020
Regi Tomas Alfredson
I rollerna Henrik Dorsin, Anders Johansson, Hedda Stiernstedt, David Sundin, Reine Brynolfsson, Lena Olin, MyAnna Buring, Henric Holmberg, Pekka Strang
En lång rad av duktiga svenska skådespelare och i regi av en av våra stora svenska filmregissörer, Tomas Alfredson, är det väl ganska självklart att det blir en bra produktion. Har Tomas Alfredson någonsin gjort en dålig film? Henrik Dorsin är oerhört skicklig och helt rätt person att bära rollen som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson efter Gösta Ekman.
Filmen är rolig och som den ska vara: smått absurd och driver med det mesta. Den gör allt på skoj, det finns inget allvar i botten, som jag ser det. Det tror jag många menar är bra. Underhållning bara för underhållningens skull, för att få skratta och tänka på något annat än verkligen en timme eller två. För mig är det ändå lite svårt att höja en film till skyarna som trots allt har en rätt konstig sensmoral. Jönssonligan är kriminella även om de inte lyckas särskilt bra och för att vi ska acceptera dem och ha dem som våra hjältar måste de som blir bestulna framstå som oerhört giriga och maktgalna och usla.
Filmens sätt att berätta på är att överdriva, att karaktärerna är skrattretande, att Sickans plan är omständligt komisk och att allt är skruvat. Till syvende och sist handlar vars och ens bedömning och behållning av filmen vilken form av humor man har. Jag hade ganska roligt men filmens komik är inte klockren för mig. Det kändes inte som bortslängd tid, det var underhållande och Dorsin är alltid rolig att se i vilken roll som helst. Betyg 3 är godkänt för en film, det är en hygglig bra film. Jag har lagt märke att flera av de etablerade filmkritikerna gett den ännu högre. Att filmen inte får högre betyg av mig beror på att dess komik inte talar helt till mig. Jag har lite svårt för film där karaktärerna görs alltför löjliga och jag har svårt för att göra kriminella till hjältar även om de är misslyckade sådana. För ganska misslyckades karaktärer är det ändå. Plus att jag fick illamående när i en scen familjen blir bjuden på pasta med kattmat. Hedda Stiernstedt spelar fru till Dynamit-Harry och de två har en stor hög med fosterbarn och hela Jönssonligan bort tillsammans i ett slags kollektiv en nedlagd fabrik på Stora Essingen och de är rejält fattiga. Egentligen vill ligan sluta med brott men då Sickan precis kommit ut från fängelset med en “genial plan” kan de inte stå fast vid sitt beslut utan hänger på.
Jodå, den är kul. Jag skrattade emellanåt. Den är rätt absurd och Sickan har planer som med vissa andra skurkars inblandning, äventyrar statsskicket i Finland. Det finns giriga ljusskygga affärsmän som vill förvandla Finlands republik till monarki. Så till syvende och sist hänger betyget på filmen på vilken humor man har.