Om Inga
Titel: Om Inga
Betyg: 3
Visas på SVT Play
Fanny joggar snabbt, Inga går långsamt. Det skiljer flera år emellan dem. Fanny är 45, Inga har fyllt 92 år. De är vänner och Fanny följer med på Ingas dröm. Hon vill tillbaka till den platsen där hon verkligen känt sig fri och lycklig. Hon vill tillbaka till Aten, Grekland.
Inga Landgré föddes i Stockholm 1927 och är en skådespelare utbildad via Calle Flygare Teaterskola. Hon har blandat annat spelat i Ingmar Bergmans ”Kris”, ”Kvinnodröm” och ”Det sjunde inseglet” och på de flesta teatrar runt om i Sverige. Hon har vunnit flera priser och blivit oerhört hyllad för sina roller både på scen och på filmduken. Mycket av detta är vida känt kring Inga men vissa saker som kommer fram i dokumentären är nytt. Till exempel att hon var kurir i motståndsrörelsen under juntatiden, hon hjälpte till genom att smuggla filmer i bh:n.
Vi får följa med när hon får återse sitt Grekland och återuppleva minnena hon känt där. Vi får gå med på promenaderna kring husen och doppen i havet, men allra starkast är när Inga ligger i sängen och Fanny står lutandes mot väggen och ställer de där svåra frågorna till Inga. Om livet, om att ha levt livet, om hon skulle vilja leva om sitt liv. Det blir ärligt och en smula mörkt. Inga medger att hon redan som liten önskade sig ofödd och kunde inte se meningen med att leva. Hon förstod sig inte på reglerna kring att äta eller ätas. Hon undrar vad det egentligen fanns för henne på den här jorden. De tankarna ligger kvar där även om hon också är glad att hon levde. I förhållande till dem som inte gjorde det, bland annat vännen Stig Dagerman.
Det är en väldigt varm och öppen skildring av en kvinnas liv och hennes tankar om jordelivet. Om de äktenskap hon haft och vad hon lärt sig genom dem. Vad kärlek är och vad hon trodde det var i förhållande till vad det visade sig vara. Även fast Inga är känd för sina skådespelarprestationer så är det fokus på upplevelsen kring dem än de roller hon har spelat, med bravur, vilket är mycket mer intressant. Att få höra hennes tankar om livet känns som en ynnest och det är vackert fångat på en plats där hon känner sig hemma och fri, i det vackra Aten.
”Men du har velat leva?” frågar Fanny. ”Ja tydligen, här sitter jag kvar” svarar Inga med ett leende. Inte helt övertygande men ändå, här sitter hon kvar. Och det sista vi lämnas med är ändå uppmaningen till att stanna kvar. De står i natten och andas långsamt. Fanny frågar försynt vilket det bästa rådet Inga har att ge och det dröjer lite innan hon svarar med stark stämma; lev.