• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Sista brevet från din älskade

31 juli, 2021 by Birgitta Komaki

Sista brevet från din älskade
Betyg 2
Svensk biopremiär 30 juli 2021
Regi Augustine Frizzell

En passionerad älskarinna i pillerburk. Känns väl något passé i vår tid men ändå står Jojo Moyes böcker på bestsellerlistan hela tiden. Att överföra komplicerade kärlekshistorier i litteraturen till film är dock inte lätt.

Här är det journalisten Ellie (Felicity Jones) som börjar nysta upp historien om den välbeställda Jennifer Stirlings (Shailene Woodley) liv genom de brev hon hittar. Brev endast undertecknade med B. Med hjälp av arkivarien Rory (Nabhaan Rizwan) i det dammiga välfyllda arkivet hittar hon fler brev.
Jennifer som lever i ett konvenansäktenskap med sin make Lawrence och förälskar sig i journalisten Anthony O’Hara (Callum Turner). Många historier invävda i varandra blir det. Jennifers liv före och efter den olycka som gör att hon tappar minnet och glömmer vad som hänt och slutligen en åldrad Jennifer. Det är en lång tidsperiod vi får berättad från 60-talet och framåt. Parallellt skildras också Ellies liv och hennes möte med den noggranna arkivarien.

Stackars rika flicka som alltid följt konvenansen mer än sin egen vilja. En romantisk historia men föga trovärdig. Den som vill studera mode och makeup från 60-talet har mycket att se och lyxiga miljöer med båtar och flotta hotell. Men personkemin mellan
skådespelarna Shailene Woodley och Callum Turner är obefintlig. Det tänder aldrig
och det är svårt att tro på historien om den heta kärleken. Då hjälper inte azurblått vatten och strålande solnedgångar.

Historien är bra berättad och upplägget att varva historiens delar fungerar. Men romantiken och den underbara unika historien från boken kommer inte fram.
Trots det kommer filmen vara intressant för många Jojo Moyes beundrare.
Och Chick-lit har många följare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Ice Road – förutsägbar action med samma vanliga Liam Neeson

29 juli, 2021 by Rosemari Södergren

The Ice Road
Betyg 2
Svensk biopremiär 30 juli 2021
Regi Jonathan Hensleigh
I rollerna Liam Neeson, Laurence Fishburne

Jag minns när jag bör flera decennier sedan lade märke till Liam Neeson i filmer. Han var en intressant skådespelare som jag gärna följde. Med den kapacitet har har som skådespelare, eller som jag tror att han har, undrar jag varför han under senare år tycks ha fastnat i facket att spela någon slags hjälte i rätt dåliga filmer. I förutsägbara actionfilmer utan några större ambitioner, varken konstnärliga eller för att säga något eller ens ens riktigt professionella actionfilmer.

Nu spelar han samma slags karaktär som i alldeles för många likadana filmer. Det enda som är bra är förstås att den som gillar dessa filmer vet vad han/hon får för biljettpengarna. Ingen behöver bli besviken, det är som alla de andra actionfilmerna med Liam Neeson.

Handlingen utspelas i norra Kanada där en diamantgruva kollapsar och en grupp gruvarbetare fångas i rasmassorna. Jim Goldenrod (Laurence Fishburne) måste snabbt hitta långtradarförare med de rätta kvalifikationerna. Uppdraget att transportera räddningsutrustning via farliga isvägar över frusna vatten är ett självmordsuppdrag även för riktigt våghalsiga truckers. Jomenvisst, men Mike (Liam Neeson) och Tantoo (Amber Midthunder) antar utmaningen.

Självklart räcker det inte med att isen är svag och snön är förrädisk. Det finns också sabotörer som försöker se till att uppdraget misslyckas.

Jonathan Hensleigh som regisserat har också skrivit manus. Han har tidigare bland annat skrivit manus till Die Hard – Hämningslöst och Armageddon.

Ett pressmeddelande berättar om bakgrunden till dessa farliga isvägar:
Via isvägar når man många platser som annars inte kan nås med bil, och de ersätter ofta färjerutter på vintern. De har vikt- och fartbegränsningar för körsäkerhet och undvikande av sprickbildning, och finns till exempel i USA, Kanada, Ryssland, Finland, Norge samt Sverige. Den längsta sammanhängande svenska isvägen är 16 km lång och finns i Luleå skärgård. Den amerikanska realityserien Ice Road Truckers skildrade under 11 säsonger (2007 – 2017) tillvaron för yrkesförare på isvägar i Kanada och Alaska.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Creation Stories – se dokumentären istället

29 juli, 2021 by Redaktionen

Creation Stories
Betyg 2
Svensk biopremiär 30 juli 2021
Regi Nick Moran
Huvudrollen Ewan Bremner

En tillrättalagd film, lite töntigt gjord och med missvisande mytbildning om Alan McGee, mannen som grundade Creation Records, det numer legendariska skivbolaget som gett ut The Jesus and Mary Chain, Primal Scream, My Bloody Valentine och Oasis, med flera. Vill man se berättelsen om Alan McGee rekommenderar jag dokumentären Upside Down: The Creation Records Story istället.

I Creation Stories får vi mest korta snuttar och berättelsen känns tillrättalagd. Alan McGee framställs som väldigt mer rebellisk än han var i verkligheten. Det är en dålig kopia av trainspotting-estetiken.

Alan McGee hade en bitvis tuff uppväxt i Glasgow innan han hittade sin miljö i London där han grundade Creation Records, det numer legendariska skivbolaget, välkänt för alla som älskar mer independent musik. Filmen är en dramafilm där vi får följa McGee i dagar och nätter, fyllda av sprid och droger. Många skrönor och många myter. Spelfilmen bygger på hans självbiografi med ett manus av Irvine Welsh författaren som skrev Trainspotting. Welsh har definitivt satt sin prägel på filmen.

För mig är denna spelfilm långt ifrån lika intressant som dokumentären. I dokumentären tas musik upp mycket mer, vilket säkert är mer intressant för de flesta som fastnat för denna musikgenre. I dokumentären får man mer känslan av att McGee har rätt man på rätt plats vid rätt tidpunkt och inte alls så utflippat rebellisk.

Lite fakta: För regi står Nick Moran som slog igenom i Lock, Stock and Two Smoking Barrells. Musikspåret innehåller exempelvis Oasis, Primal Scream, My Bloody Valentine, The Boo Radleys, The Jesus and Mary Chain, Sex Pistols, David Bowie, D-Ream, Dido, m.fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Summer of Soul – en guldgruva för den som älskar soul, blues och gospel

27 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Summer of Soul
Betyg 4
Regi Ahmir “Questlove” Thompso
Premiär på Disney+ 30 juli 2021

En helt underbar film för alla älskare av soul och blues. Sommaren 1969, samma sommar som den legendariska Woodstock-festivalen ägde samlades tusentals framför allt svarta musikälskare och invånare i Harlem i Mount Morris Park (numera Marcus Garvey Park) för att lyssna, dansa och samlas kring soul och blues musik i The Harlem Cultural Festival. Festivalen var gratis och kunde arrangeras genom sponsorer.

Det är en av de mest fantastiska musikfilmer jag sett på länge. Om du gillar soul, gospel och blues bör du inte missa denna. Den spelades in 1969 men sedan hamnade det inspelade materialet i ett källarförråd och har först nu kommit fram och klippts ihop till en film. Denna drygt två timmar långa film har framföranden av en lång rad av våra stora legendariska svarta musiker som Stevie Wonder, Nina Simone, Sly & the Family Stone, Gladys Knight & the Pips, Mahalia Jackson, B.B. King och The 5th Dimension. Många uppträdanden som aldrig tidigare visats. Det är helt enkelt en guldgruva för soul-folket.

Filmen är dessutom mer än en konsertfilm. Den innehåller klick från politiska rörelser och den sätter in musik i ett samhälls-sammanhang. I filmen ser vi hur familjer med barn njuter av musiken och stämningen och flera av dem intervjuas nu femtio år senare och berättar om hur denna upplevelse färgade deras liv och gav dem energi att stå upp för sina rättigheter. En av dem berättade att han aldrig tidigare i sitt liv sett ett sådant hav av svarta människor och hur det fick honom att känna att de tillsammans kan förändra det förtryck de levde under.

Filmen är värd att ses för musikens skull men också för hur den utan att lägga pekpinnar visa hur viktig musik och kultur är för människor och samhället.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Jungle Cruise – underhållande, roligt löjlig och ibland spännande

27 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Jungle Cruise
Betyg 3
Premiär på bio och online på Disney+ Premier Access 30 juli 2021
Regi Jaume Collet-Serra
I rollerna bland andra Emily Blunt, Dwayne Johnson, Jesse Plemons, Jack Whitehall, Edgar Ramírez och Paul Giamatti

En äventyrsberättelse om jakten på en växt som kan läka alla sjukdomar och till och med växa döda till liv som utspelas någon gång under 1900-talets början. Berättelsen är påminner om handlingen Indiana Jones-filmerna. En forskare, Dr. Lily Houghton (spelas av Emily Blunt), har tagit som sitt livs uppgift att hitta denna blomma som finns på en undangömd, hemlig plats i Amazonas djungler. För att ta sig till målet behöver hon hyra en duktig skeppare med båt och där kommer den udda, hemliga personen Frank Wolff in (spelas av Dwayne Johnson).

Det märks att tiden har gått sedan den första Indiana Jones-filmen kom. Den äventyrliga upptäcktsresanden är idag en kvinna och med sig på resan har hon en vek lillebror som inte alls gillar farligheter eller att behöva slåss.

Den mystiska och magiska blomman hittades 400 år tidigare av upptäcktsresanden och soldatren Aguirre som ville hämta den för att hans dotter skulle bli frisk. Då Aguirre begick ett stort brott då han försökte stjäla blomman blev han och alla hans medföljande män utsatte för en förbannelse som gjorde att de varken var levande eller kunde dö.

Filmen är underhållande, rolig emellanåt och lite spännande – fast ändå mest förutsägbar. Har man sett en några filmer i denna genre då ska det till en hel del för att man ska bli överraskad.

För mig var filmens största behållning att jag tyckte Dwayne Johnson gjorde en bra roll. Han får ofta rätt ensidiga roller. Inte för att hans roll nu har stort djup, för det är inte en sådan film med djup i karaktärerna. Skildringarna av personerna bygger på klichéer. Det fungerar eftersom det är den kategorin av film. Jag hade också rätt roligt åt Jesse Plemons löjliga tyska prins Joachim.

Jag förmodar att filmen blir en av de stor drar stor publik nu när biograferna får ta in en större publik. Bland de många underhållningsfilmer som släpps just nu är Jungle Cruise ändå en av de bättre. Den är underhållande, roligt löjlig och ibland spännande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in